SVT rapporterar idag om att LO-förbunden tappat 300 000 medlemmar på fem år, vilket får till konsekvens att sex av förbunden skall inleda ett intimt samarbete för att minska kostnaderna (färre medlemmar innebär ju färre medlemsintäkter). Grävmaskinisten Max Lilja, som inte är medlem i något fackförbund, säger i en intervju att han inte tror att han har någon nytta av facket, och har heller inte fått så mycket information om värdet av ett medlemskap.
Det är tråkigt att konstatera att LO-förbundens kräftgång fortsätter. De bägge andra fackliga centralorganisationerna TCO (som SKTF tillhör) och Saco ökar dock i medlemstal, och givetvis är det intressant att försöka analysera vad det beror på. För TCO-förbundens del spelar vårt omfattande förändringsarbete en viktig roll i att vi lyckats vända medlemstrenden. Vi har ökat vår synlighet på arbetsplatserna försöker kommunicera värdet av ett fackligt medlemskap på ett tydligare, och lite roligare, sätt. Fackföreningsrörelsen som helhet har i decenier lidit av att man fjärmat sig från arbetsplatserna och medlemmarna och istället prioriterat internt sammanträdesmys och förhandlingar med arbetsgivaren bakom stängda dörrar. Framtidens medlemmar i facket accepterar dock inte att betala flera hundralappar i månaden till något som man inte vet vad man har för nytta av. Därför måste vi förtroendevalda vara ständigt på tå och röra oss ute i vardagen för att samla in vilka frågor som medlemmarna vill att vi driver, och också försöka inspirera medlemmar att driva frågor själva på sina arbetsplatser.
När jag är ute på arbetsplatser och träffar medlemmar och när jag leder medlemsutbildningar och berättar om SKTFs värdegrund så får jag alltid enormt mycket positiv respons på att vi är partipolitiskt obundna. Vi är dock inte opolitiska utan driver politiska frågor hårt, men vi gör det utifrån våra medlemmars intressen - inte utifrån någon enskild partibok. Jag tycker att det är en självklarhet att SKTF skall värna sin integritet och vara ett fristående fackförbund som endast är till för sina medlemmar. Ingen partipolitik i SKTF, men gärna politik i partierna som gynnar våra medlemmar. Därför vill vi påverka alla politiska partier genom opinionsbildning och dialog. Jag tror att LO-förbunden lider av sin nära samverkan med Socialdemokraterna och att många som arbetar inom LOs avtalsområde drar sig för att bli medlemmar eftersom man inte röstar på S. Jag hade gärna sett ett tightare samarbete mellan TCO och LO, men LOs nära band till socialdemokratin omöjliggör ofta det. TCOs ordförande Eva Nordmark nämnde under ett seminarie under årets Almedalsvecka protesterna mot regeringens a-kassepolitik under förra mandatperioden som ett exempel där vi skulle kunnat samarbeta, men det var omöjligt eftersom TCO då skulle kunnat uppfattas som en stödtrupp till Socialdemokraterna.
Det är självklart LO och LO-förbundens ensak hur man vill göra med den fackligt-politiska samverkan, men jag önskar att de lyfter en debatt internt kring detta eftersom hela den svenska fackföreningsrörelsen gynnas av ett starkt LO - och vi skulle kunna bli ännu starkare om vi samarbetade mer över centralorganisationsgränserna. Men så länge banden mellan LO och S är så starka blir det tyvärr svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar