Samtliga regeringspartier har föreslagit att den längsta tillåtna tiden för provanställning i lagen ska förlängas från dagens sex månader till ett år. Motivet är att det skulle göra arbetsgivaren mer benägna att anställa.
Samtidigt medgav statsminister Fredrik Reinfeldt i radion i veckan att de stora möjligheterna att anställa samma person tidsbegränsat under i det närmaste obegränsad tid kan medföra oönskade effekter för den enskilde. Men hur kan då hans eget parti lägga ett förslag om att förlänga den tillåtna tiden för provanställningar?
Provanställning innebär att en anställning inleds med en prövotid. Under prövotiden kan den anställde bli uppsagd när som helst utan att det finns saklig grund och utan att arbetsgivaren behöver förklara varför anställningen avslutas. Normalt så övergår en provanställning vid prövotidens slut i en tillsvidareanställning. Men arbetsgivaren har inte någon skyldighet att anställa och behöver inte motivera varför det inte blev någon tillsvidareanställning.
Tolv månaders generell provanställning skulle därför kunna slå ut andra tidsbegränsade anställningar. Den som har ett vikariat eller en så kallad allmän visstidsanställning är garanterad anställning kontraktstiden ut, vilket inte gäller provanställda. Eftersom det inte finns något krav på arbetsgivaren ska visa något prövobehov är det enkelt att missbruka provanställningar i sig eller i kombination med visstidsanställningar.
Leder förslaget till fler jobb? Redan idag har svenska arbetsgivare mycket stora möjligheter att pröva anställda innan de tillsvidareanställs. Utöver sex månader i provanställning finns även möjlighet till två års allmän visstidsanställning och två års vikariat. Att utöka med ytterligare sex månader skulle knappast påverka mer än ytterst marginellt. Om det ändå finns branscher där det finns behov av provanställningar som är längre än sex månader, så kan fack och arbetsgivare avtala om detta.
Arbetslösheten är hög, så därför behöver vi inte fler tumskruvar på dem som försöker få fotfäste på arbetsmarknaden genom ett fast jobb. Sverige behöver en arbetsmarknadpolitk med rejäla satsningar på vuxenutbildning och förstärkta bryggor mellan utbildningar och arbetsplatser. Det är den typer av åtgärder som minskar arbetslösheten, inte genom att försämra löntagarnas trygghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar