Igår besökte jag ytterligare ett seminarium arrangerat av facket, denna gång av SKTFs TCO-kamrater ST (organiserar tjänstemän inom staten). Givetvis diskuterades frågan om varför facket ska engagera sig i HBT-frågor. Jag tycker att många av mina fackliga kamrater gör det krångligt för sig när man skall förklara varför HBT-personers rättigheter också handlar om fackliga rättigheter. Man är så mån om att få folk att inse detta att man vecklar in sig i långa och komplicerade resonemang. Men för mig är det mycket enkelt, det handlar om arbetsmiljöfrågor vilket ju handlar om hur vi har det på jobbet. Blir en våra medlemmar utesluten från den sociala gemenskapen på jobbet, missgynnas i löneöversynen eller om dennes karriärmöjligheter är sämre p.g.a. att denna är hbt-person är det ju självklart att facket ska stötta medlemmen och se till att arbetsgivaren tar sitt ansvar för att motverka att sådant existerar. Alla människors lika värde är ju också en av fackföreningsrörelsens klassiska paroller, och i det ingår att hbt-personer skall ha samma rättigheter och möjligheter som heterosexuella. Verkligheten ser ju dock inte ut så och därmed måste fackföreningsrörelsen ta sitt ansvar och arbeta med hbt-frågor, både att driva frågorna gentemot våra arbetsgivare och arbeta med dem internt inom våra förbund.
Gårdagen avslutades i Pride Park med den traditionella schlager-kvällen som jag längtat efter att få uppleva. Jag är barnsligt förtjust i Melodifestivalen så det var en höjdare att få njuta av bl.a. Magnus Carlsson, Sarah Dawn Finer, Alcazar, Lili & Sussi, Charlotte Perelli och årets Eurovision-vinnare Alexander Rybak. I slutet öppnade sig himlen och regnet vräkte ner över oss, men det hade ingen inverkan på stämningen. Pride-festivalen innehåller verkligen allt, från superseriösa arrangemang till 100 procent party. Det är verkligen häftigt att få vara med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar