I dagens Aftonbladet kan vi i en krönika av Lena Mellin (i mitt tycke Sveriges bästa politiska journalist) läsa om ett fortsatt ras för fackens medlemstal. Hårdast drabbat är LO-kollektivet som tappat 193 000 medlemmar sedan 2006. TCO-kollektivet, som SKTF tillhör, har tappat 21 000 medlemmar och SACO-förbunden har ökat något med 3 000 medlemmar.
Lena skriver mycket klokt i sin krönika att många borde oroa sig för detta eftersom traditionella maktbalanser rubbas på den svenska arbetsmarknaden. Vi har ju en lång tradition i Sverige av jämn balans på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och fack (den s.k. Svenska Modellen), men fackets inflytande är ju avhängt av hur många medlemmar man organiserar. Få medlemmar innebär litet, eller inget, inflytande och vice versa. Och vem vill vi ska bestämma över villkoren på den svenska arbetsmarknaden, arbetsgivare och fack genom att de slutar avtal eller politikerna genom lagstiftning (som ju kan ändras snabbt beroende på vilken majoritet som regerar).
Den sviktande medlemsutvecklingen är ju absolut inget nytt, utan detta har pågått sen tidigt 90-tal, och jag tror att alla fackförbund diskuterat sig blåa om vad detta beror på. Men snack hjälper inte, det behövs verkstad för att vända utvecklingen. Jag propagerar alltid för att vi fackligt förtroendevalda måste ge oss ut från våra expeditioner och in på arbetsplatsernaigen för att föra ut det fackliga budskapet om att vi är starka tillsammans. Även om detta kanske låter väldigt enkelt så ger det effekt, jag är ordförande för SKTFs lokala klubb i Social resursförvaltning i Göteborgs kommun och sedan vi började med att arbeta strategiskt med utåtriktad verksamhet för ca 1 1/2 år sedan så har vi ökat vårt medlemstal från 208 medlemmar till i dagsläget 255. Denna fantastiska medlemsutveckling är en frukt av hårt lagarbete av många fackligt förtroendevalda som är stolta över att få företräda SKTFs medlemmar och ser det som en förmån att få arbeta för att ens kollegor ska ha det bra på jobbet och schysta arbetsvillkor.
Jag tycker också att bilden av facket börjar att förändras åt ett mer positivt håll, åtminstone i den verksamhet där jag är aktiv. Vårt arbete med Facket förändras-kampanjen börjar ge resultat och har varit en viktig process för oss fackligt aktiva inom TCO för att förändra bilden av oss och motivera våra kollegor att gå med i facket. Jag upplever också att solidaritets- och gemenskapsbehovet börjar öka igen hos människor, och det är ju mycket det som den fackliga idén bygger på.
I SKTF Göteborg kämpar vi vidare med vårt förändringsarbete och jag är övertygad om att vi är på väg mot något stort, så se till att hänga med. :)
Klicka här för att läsa Lena Mellins krönika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar