Nu har jag arbetat i snart två veckor efter min långa semester och det känns verkligen att man är tillbaks i allvaret. I dagarna tas många politiska beslut om sparbeting i Göteborgs Stads verksamheter och vi arbetar just nu stenhårt för att tydliggöra vad dessa beslut får för konsekvenser för våra medlemmar och deras arbetsmiljö. I samverkan med arbetsgivaren i dessa situationer så tycker jag att det blir mer tydligt än någonsin att vår lojalitet finns på olika håll, arbetsgivaren med verksamheten och vi med våra medlemmar. Det är viktigt att man från bägge parter visar respekt för varandras olika roller, vilket kan vara en utmaning när sparbetingen står som spön i backen och bägge parter därmed har tuffare och mer krävande uppdrag än någonsin.
Nåväl, jag har lyckats att bli upprörd igen över ett debattinlägg, denna gång från Dagens Nyheters ledarskribent Malin Siwe. Under rubriken "Skrota offentligt lulllull" går hon till hård attack mot att 3 procent av arbetstiden i offentlig sektor går till utbildning, dubbelt så mycket som i privat sektor. Hon ser absolut ingen anledning till detta och raljerar på ett föraktfullt sätt i sin ledare om kommunal verksamhet.
Om Siwes siffra stämmer vet jag inte men hur som helst så är kompetensutveckling av offentligt anställda en förutsättning för en god välfärd. Jag får känslan när jag läser Siwes ledare att hon har en inställning till offentlig sektor som tyvärr är vanligt förekommande, d.v.s. att arbetsuppgifterna som utförs där kan vem som helst arbeta med och det behövs ingen speciellt avancerad utbildning. Men att arbeta med människor ställer höga krav på kompetens, och att man kontinuerligt kompetensutvecklar sig i sitt befintliga yrke. Alla vill ju ha en så bra välfärd som möjligt och då krävs det att de som arbetar i välfärden t.ex. är uppdaterade med ny forskning, testar olika arbetssätt, deltar i handledning för arbetet med att möta människor i olika situationer o.s.v. Vi har enormt höga krav på oss i offentlig sektor och är också en verksamhet som allmänheten har, och givetvis skall ha, full insyn i och det medför också höga krav på kompetens och att man hänger med i utvecklingen.
Sen kan man givetvis diskutera om offentlig sektor alltid prioriterar rätt saker , vilket jag inte tycker personligen. Men att raljera över vår verksamhet på det sättet som Siwe gör tyder bara på okunnighet om vad vi sysslar med och en föraktfull inställning till skattefinansierad verksamhet. Mycket kan bli bättre med den offentliga sektorn, men vi ska heller inte nedvärdera den utan också framhäva allt det som är positivt. Personligen är jag övertygad om att vi slår den privata sektorn med hästlängder när det gäller engaemang för våra arbetsuppgifter, annars hade vi ju valt yrken med betydligt högre löner. Men det är ju så roligt att få jobba med människor och med att våra medmänniskor ska ha det tryggt och bra på olika sätt, men det ställer också stora krav på oss och därför är kontinuerlig kompetensutveckling en förutsättning för att vi som bär välfärden ska göra ett bra jobb.
Klicka här för att läsa Malin Siwes ledare.
Jag ska snart läsa ledaren men den lockar inte precis. Vill bara säga att engagemanget kan vara lika stort i privat verksamhet som i offentlig. Att vi nöjer oss att arbeta för lägre löner tror jag beror på att vi är dåliga på att rätt värdera vår egen arbetsinsats i pengar och betraktar vårt arbete delvis som något vi utför ideellt. Det där ideella tankesättet borde bort. Det är det som håller lönerna och kvinnorna nere.
SvaraRaderaMvh
Barbro
Nu har jag läst artikeln. Siwe hade säkert inte själv satt rubriken. Klart att dålig organisation kan göra att pengar förslösas, men mest offentlig tid förslösas på att mellanchefer typ klinikchefer, rektorer etc. som ska leda personal och verksamhet behöver ägna så mycket tid åt budgetarbete. Efter att Berlinmuren raserats fick nyliberala tankegångar en rekordspridning i vårt land. Det är dags att rensa ut de liberala avarterna 2010. Det tror jag att vi kan om vi inför ett klokare och stramare regelverk som utgår från S-tankar som likvärdighet och solidaritet.
SvaraRaderaMvh
Barbro
Så här skrev du Marcus:
SvaraRadera>Sen kan man givetvis diskutera om offentlig sektor alltid prioriterar rätt saker<
Den offentliga sektorn styrs av politiker. Skilj på politiker och tjänstemän.
Lika viktigt som att som facklig företrädare veta vem som är arbetsgivare?
Hej Barbro!
SvaraRaderaTack för dina kloka synpunkter. Visst finns det säkert lika stort engagemang i privat sektor som i offentlig, jag är bara så trött på fördomarna om att medarbetare i offentlig sektor är oengagerade och arbetsskygga latmaskar med låg kompetens. Därför var jag säkert lite väl kategorisk i mitt blogginlägg. Jag möter dock varje dag så många fantastiskt engagerade människor bland mina medlemmar som gör ett otroligt fint jobb för att våra medmänniskor ska ha det tryggt och bra, och jag är trött på att detta så sällan uppmärksammas. Dom är verkligen välfärdens osynliga hjältar.
Jag håller verkligen med dig om att offentligt anställda chefer lägger för mycket tid på administrativa uppgifter när de istället borde leda och utveckla verksamheten, det är ju nåt som vi i SKTF också driver fackligt, d.v.s. våra chefers möjligheter att utöva ett gott ledarskap. Så här i spartider finns det ju ofta en inställning att ska vi spara in någonstans så är det på den administrativa personalen, men deras arbetsuppgifter försvinner ju inte utan måste då utföras av någon annan vilket i regel hamnar hos våra mellanchefer. Därmed begränsas ju deras möjligheter att utöva ett gott ledarskap ytterligare, vilket är allvarligt eftersom ett gott ledarskap är en förutsättning för en väl fungerande verksamhet.
När det gäller offentlig sektor så är det ju en politiskt styrd verksamhet men politikerna talar endast om vad som ska göras, därefter är det tjänstemännen som bestämmer hur det ska göras. Därför har tjänstemännen också väldigt stort inflytande över hur den offentliga verksamheten uppgifter utförs.
Mvh Marcus