Sju myter och sanningar om ungdomsarbetslösheten

Idag är jag lite skrivlat så därför citerar jag ett inlägg i debatten om ungdomsarbetslösheten från SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark.

"Arbetsgivarorganisationerna har sedan en tid försökt lägga en stor del av skulden för den höga svenska ungdomsarbetslösheten på Lagen om anställningsskydd (LAS) och principen sist-in-först-ut. Nya siffror från SCB visar dock att detta är en myt. Enligt en rapport som SCB gjort på uppdrag av TCO var bara runt 2,5 procent av de arbetslösa 15-24-åringarna år 2008 utan jobb på grund av personal- eller driftsinskränkningar, d. v. s. situationer där turordningsreglerna kan ha kommit till användning.

Ett annat välanvänt argument i debatten om LAS och ungdomsarbetslösheten är att sist-in-först-ut skulle göra det svårt för arbetsgivare att behålla kompetenta unga medarbetare, då dessa har arbetat kortare tid.

I verkligheten är det dock inte bara anställningstid som avgör vem som får behålla jobbet. Ett grundkrav för att behålla jobbet är att man har kompetens för någon av de tjänster som blir kvar. Det ger ofta ungdomar, med hög och ny utbildning, en fördel. Sanningen är att kompetens räknas i väldigt hög grad, och att välutbildade ungdomar när de väl skaffat sig erfarenhet väldigt sällan blir av med jobbet på grund av turordningsreglerna.

Istället är det helt andra faktorer som gör att många unga är utan arbete. Den viktigaste faktorn är bristfällig utbildning. En annan viktig faktor är arbetslivserfarenhet. Vill man få ned den höga ungdomsarbetslösheten är det inom dessa områden man måste vidta åtgärder.
Det är viktigt att vi gemensamt - fack, arbetsgivare, kommuner, staten, skola och högskola, arbetsförmedlingen med flera – tar vårt ansvar och ser på vilka sätt vi bäst kan se till att unga människor får den start i vuxenlivet som de är värda.

Klicka här för att komma till SCBs rapport som innehåller sju myter och sanningar om ungdomsarbetslösheten."

Regeringsförslag om att begränsa strejkrätten

Efter den s.k. Lavaldomen, där fackförbundet Byggnads i efterhand fick nobben av EU-domstolen för en blockad av ett skolbygge i Vaxholm 2004, lägger nu regeringen fram ett lagförslag som ska begränsa strejkrätten.

Lagen bygger på utredaren Claes Stråths utredning som blev klar i december i fjol och tar bland annat sikte på när facken ska ha rätt att vidta konfliktåtgärder. "De nya förutsättningarna för stridsåtgärder innebär att de kollektivavtalsvillkor som fackföreningarna tar strid för bland annat måste vara hämtade från ett svenskt centralt branschavtal och bara får reglera vissa områden – exempelvis lön, arbetstid och semester", skriver regeringen i ett pressmeddelande.

Tyvärr så täpper inte lagförslaget till kryphålen som oseriösa arbetsgivare kan använda för att dumpa löner. Och det var ju det som Byggnads blockad handlade om, rätten för lettiska arbetare att arbeta under schysta arbetsvillkor på svensk mark. Detta är en mänsklig rättighet, men lagförslaget är alldeles för ihåligt för att kunna vara ett verktyg för schysta arbetsvillkor.

Bakgrund: Vaxholmsblockaden
Dotterbolaget till det lettiska företaget Laval blev i november 2004 utsatt för en facklig blockad sedan förhandlingarna om kollektivavtal med fackförbundet Byggnads misslyckats.
Företaget tvingades så småningom ge upp det pågående skolbygget i Vaxholm och kontraktet med kommunen revs upp. Blockaden ledde till att bolaget försattes i konkurs.

Arbetsdomstolen (AD) tog i mars 2005 ställning i konflikten genom ett provisoriskt beslut. Då bedömde AD att den fackliga blockaden inte stred mot reglerna. Men AD tog inte slutlig ställning, utan valde att vända sig till EU:s domstol och bad om hjälp med bedömningen.

Den lettiska regeringen har protesterat mot den svenska hållningen. Lettland ser den fackliga blockaden som ett brott mot EU:s grundlagar som garanterar fri rörlighet över gränserna.

Slutligen slog EU:s domstol fast att Byggnads blockad stred mot EU-reglerna om fri rörlighet för tjänster inom EU. Och Byggnads krävde mer än vad direktivet för utstationering ger rätt till.

Obama förtjänar inte fredspriset, men är ändå det bästa som hänt världen på länge

Eftersom jag är fotbollsnörd känner jag mig lite deppig så här dagen efter VM-kvalfiaskot. Ett fotbolls-VM utan svenskt deltagande är ju inte lika roligt, men det är bara att bita ihop och komma igen.

Jag har läst i tidningarna idag att USAs president Barack Obama tagit ställning för HBT-personers rättigheter, nu ska det äntligen bli möjligt för öppet homosexuella att tjänstgöra i den amerikanska armén. Tidigare har man som homosexuell belagts med munkavel och inte fått prata öppet om den man är. I USA är homosexualitet fortfarande tabu på många håll, så Obama gör en stor insats för mänskliga rättigheter när han klart och tydligt tar ställning för att HBT-personer skall ha samma rättigheter som heterosexuella.

Däremot tycker jag inte det är rätt att Obama belönades med Nobels fredspris, och det verkar han inte tycka själv att döma av hans uttalande på presskonferensen. Det känns märkligt att han får priset när han egentligen inte hunnit göra några stora insatser för fred, krigen i Irak och Afghanistan pågår fortfarande och Guantanamolägret är fortfarande inte stängt. Obama är på rätt väg, men har fortfarande mycket kvar att bevisa. Jag hade föredragit om fredspriset gått till någon som verkligen gjort konkreta insatser för fred.

Jag tycker ändå att Barack Obama är det bästa som hänt vår värld på länge. Efter 8 år med George W Bush känns det underbart med en pragmatisk president som har förmågan att ingjuta hopp i vår oroliga värld. Jag hoppas att han lyckas med sitt uppdrag.

Unga anser att facket behövs men bara varannan är medlem

Läser i TCO-tidningen om en diskussion under årets upplaga av Fackföreningsforum som handlade om den låga organisationsgraden bland yngre personer, endast hälften av dagens ungdomar är medlemmar i facket eller a-kassan. Två av mina fackliga idoler deltog i diskussionen, TCOs ordförande Sture Nordh och mina goda vän Veronica Karlsson från SKTFs förbundsstyrelse.

Ibland blir jag lite trött på diskussionerna om varför fackföreningsrörelsen har så svårt att locka yngre personer, vissa vill gärna se ungdomar som en homogen grupp och letar därför efter ett gemensamt recept för att locka dem till ett fackligt medlemskap. Men ungdomar är olika varandra, precis som alla andra människor, och lockas av olika saker. Det kan vi möta med att tydliggöra allt som ett fackligt medlemskap innebär: trygghet, gemenskap, inflytande på jobbet, olika förmåner, försäkringar o.s.v. Det är det som är det mest fantastiska med facket i allmänhet och SKTF i synnerhet, vi har något att erbjuda till alla människor.

I Göteborg tycker jag mig märka ett trendbrott genom att fler och fler 80-talister väljer att bli medlemmar hos oss, och det märks också i SKTF i stort. Detta beror på att vi blivit mer synliga och stolt berättar om allt bra vi faktiskt gör och alla förmåner som ett fackligt medlemskap innebär. Jag ser ljust på framtiden för SKTF.

Klicka här för att läsa artikeln i TCO-tidningen.

SKTF Göteborg tvistar om nedläggningen av Linnéstadens bibliotek

SKTF Göteborg har hos arbetsgivaren gjort en hemställan om lokal tvisteförhandling p.g.a. det brott mot kollektivavtalet Samverkan Göteborg som skedde i SDF Linnéstaden 2009-09-29, då stadsdelsnämnden fattade beslut om nedläggning av Linnéstadens bibliotek utan föregående samverkan. Bestörtningen i staden är stor över beslutet som togs på sittande möte utan att ens bibliotekspersonalen var informerad.

Klicka här för att läsa SKTF Göteborgs syn på beslutet om nedläggning av Linnéstadens bibliotek samt hantering av besparingar inom icke lagstadgade verksamheter ur ett hela staden perspektiv.

Valrörelsen har smygstartat

I dagarna har oppositionspartierna presenterat sina skuggbudgetar, och de innehåller bl.a. större satsningar på den offentliga sektorn än vad regeringen genomför. Dessutom är oppositionens kommunpolitik mer långsiktig än regeringens, man lovar satsningar inte bara 2010 utan också 2011 och 2012. Det är något som jag saknade i regeringens höstbudget och som jag anser är nödvändigt för att kommuner och landsting ska få arbetsro och slippa panikåtgärder utan istället kunna planera långsiktigt för verksamheterna. Det är mindre än ett år kvar till valet, och det känns som valrörelsen redan nu smygstartar.

Är du sugen på ett fackligt uppdrag?

Under tisdag och onsdag håller jag och min radarpartner Tina Niinisalo utbildning för SKTFs ombud i Kungälvs och Lilla Edets kommuner. Att vara kursledare är ett av mina allra roligaste fackliga uppdrag, det är en fantastisk förmån att få träffa alla engagerade fackliga hjältar och dessutom väldigt lärorikt - jag lär mig massor av alla människor jag träffar i SKTFs tjänst.

Jag tycker också att SKTFs utbildningspolicy är svårslagen, den bygger mycket på folkbildningstanken där kursdeltagarna är aktiva genom diskussioner och grupparbeten. All forskning visar att detta är det bästa sättet att ta in kunskap, är det rena föreläsningar tar man bara in ca 10 procent av det föreläsaren talar om.

I ombudsutbildningen ingår SKTFs värdegrund, att vara facklig ledare på arbetsplatsen, rekrytering av nya medlemmar, trygghetslagarna, kollektivavtal m.m. Jättekul ämnen att diskutera kring, och diskussionerna brukar gå heta på våra utbildningar. Jag kan verkligen rekommendera dig att ta på dig ett fackligt uppdrag, förutom att det är en förmån att få arbeta för att du och dina kollegor ska ha det bra på jobbet så är det också väldigt lärorikt och innebär att man får massor med kunskap som är nyttigt att ha med sig i arbetslivet, och i livet för övrigt.

Leve den svenska modellen! Leve kollektivavtalet!

Jag inledde veckan med en heldag på Lorensbergsteatern i Göteborg där ett gäng blivande Kollektivavtalsambassadörer samlades. Det är TCO som dragit igång denna satsning bland sina medlemsförbund (där SKTF ingår), och denna satsning är en vidareutveckling av Facket Förändras-kampanjen. Tanken är att vi ambassadörer ständigt ska upplysa om nyttan med att jobba på en arbetsplats som har kollektivavtal med facket, ett härligt och stimulerande uppdrag för en facklig nörd som jag. :)

En av föreläsarna kallade kollektivavtalen för en "tyst tillgång", och det tycker jag är en passande beskrivning. Hur många vet att ett kollektivavtal inte handlar om salladsbarer, utan faktiskt är en garant för schysta villkor på jobbet? Tycker du att det är bra med årlig löneökning, semesterersättning, ersättning vid obekväm arbetstid, högre pension än vad lagen säger och försäkringar som skyddar dig på jobbet? Du svarar givetvis ja på denna fråga, men dessa exempel är inte självklarheter utan är avhängt av att din arbetsgivare tecknat kollektivavtal med facket.

TCO har räknat ut vad kollektivavtalet är värt i kronor, jämfört med om du skulle jobba på en arbetsplats som inte har kollektivavtal, och det handlar i snitt om 80 000 kr per år. Häftigt, eller hur? Men kollektivavtalet omfattar ju alla på arbetsplatsen, även dem som inte är med i facket. Sant, men skulle de som åker snålskjuts på oss andra inte omfattas av kollektivavtalet finns ju risken att arbetsgivarna väljer att anställa de som inte är fackligt anslutna, eftersom det blir billigare. Dessutom: skulle alla resonera som snyltarna skulle ju aldrig arbetsgivarna vara villiga att teckna kollektivavtal med facket eftersom vårt inflytande är avhängt av hur många vi organiserar. Arbetsgivarna kommer aldrig vara intresserade av att teckna kostsamma avtal med en organisation som företräder en minoritet av medarbetarna, då faller exempelvis strejkhotet om en majoritet ändå jobbar kvar vid en konflikt.

Till sist innebär kollektivavtalet också inflytande för oss löntagare. Den s.k. "svenska modellen" består av att villkoren på arbetsmarknaden avgörs av arbetsmarknadens parter, d.v.s. arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. Men denna modell, som fungerat i över 70 år, kräver att maktbalansen mellan parterna är någorlunda jämn. Som det är idag hotas den svenska modellen av fackens vikande medlemstal, eftersom fackens inflytande som sagt är avhängt av hur många vi faktiskt organiserar. Alternativet till den svenska modellen med kollektivavtal är lagstiftning, vilket innebär att det är regering och riksdag som får makten över villkoren på arbetsmarknaden. Vill vi ha det så, eller vill vi att vi löntagare även fortsättningsvis har inflytande över våra villkor på jobbet? Tycker du det senare så är förutsättningen att så många som möjligt är med i facket, så sprid detta till dina kollegor och andra i din närhet.

Jag kan skriva en roman om alla goda argument för kollektivavtal men jag avstår denna gång. Klicka här för att läsa mer på SKTFs hemsida om kollektivavtalets värde.

LAS turordningsregler inte orsak till den höga ungdomsarbetslösheten

I en intervju i SVT:s A-ekonomi i veckan presenterade TCO:s jurist Samuel Engblom beräkningar som visar att turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd, tvärtemot vad som hävdats i debatten av bl.a. Centerpartiet och Folkpartiet, endast har en marginell betydelse för ungdomsarbetslösheten.

Klicka här för att ta del av Samuels beräkningar.

Enkel, vacker, öm...

Senaste arbetsveckan har varit mer intensiv än någonsin, men också otroligt rolig med SKTFs regionala förbundskonferens som pricken över it. Men jag måste ändå säga att det är skönt med helg och några lediga dagar.

Min lediga tid ägnar jag gärna åt att läsa böcker och nu har jag precis avslutat "Enkel vacker öm, boken om Monica Zetterlund". Monica har fascinerat mig länge, hon var en av min pappas favoritsångerskor så jag är uppvuxen med hennes fantastiska röst. Jag har också alltid älskat Hasse & Tage, och Monica var ju en av deras främsta revyprimadonnor. Hon levde ju också ett väldigt intressant liv, och var en mångfacetterad person. Hennes kamp mot sina inre demoner som bl.a. gav sig uttryck i en lång kamp mot alkoholism färgade också av sig i hennes konstnärskap, det hörs på hennes röst att hon hade en mörk sida.

Jag såg Monica en gång live, under hennes sista turné 1997 då hon bl.a. besökte Konserthuset i Göteborg. Det var en fantastisk upplevelse, även om rösten var märkt av ålder och hennes leverne trängde den ändå igenom märg och ben rätt in i hjärtat på alla oss som lyssnade. Hon var ett geni och jag bär ofta med mig fler av hennes sånger, bl.a. hennes tolkning av Povel Ramels "Underbar är kort":

Bara en enda ros på ett evigt klänge, så är livet,

trist varar länge, men underbart är kort, alldeles för kort.

Följer du ödets stig genom dunkla gränder

når dig solen en glimt i sänder,

ty underbart är kort, alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver

någonstans

och likaså en enda gång du möter

just den vän du behöver,

så tag din chans,

men fort, innan den flyr bort,

underbart är kort alldeles för kort.