Det nya tuffa Sverige

Aftonbladet har under en längre tid publicerat artiklar under rubriken "Det nya tuffa Sverige" som handlar om människor som drabbats hårt av de nya reglerna för sjukförsäkringen. Reglerna har inneburit en tuffare attityd från Försäkringskassan gentemot långtidssjukskrivna, och exemplen blir fler och fler på människor som är för sjuka för att jobba, men för friska för att vara sjukskrivna (enligt Försäkringskassans bedömning). Nu börjar dessutom läkarna protestera mot att det blir alltmer vanligt att Försäkringskassan underkänner deras intyg (Läkarförbundets ordförande uttalar sig om detta i dagens Aftonbladet).

Det som är positivt idag jämfört med tidigare är att rehabiliteringsprocessen sätts igång mycket tidigare än förut när någon medarbetare blir sjukskriven, ju snabbare man sätter in åtgärder desto större är chansen att den sjukskrivne snart är tillbaka på jobbet. Det stora problemet med de nya reglerna är dock att väldigt mycket ansvar läggs på den enskilde för att klara sin rehabilitering. Det är tufft när man är sjuk och kanske i psykiskt dålig form att uppbringa så mycket kraft som ansvaret kräver. Sköter man inte detta tillräckligt bra så riskerar man bli utförsäkrad från Försäkringskassan, möjligen uppsagd från jobbet och i förlägningen kanske man tvingas söka försörjningsstöd från socialtjänsten.

Det är viktigt att arbetsgivarna har och tar ett stort ansvar för sina medarbetares rehabilitering vid sjukskrivningar, och anpassar arbetsplatsen och arbetsuppgifterna om så är nödvändigt. Även facket spelar såklart en viktig roll, man har rätt att bistås av en facklig företrädare i rehabilieringsprocessen och arbetsgivaren är skyldig att meddela denna rättighet till sin medarbetare. Man har även rätt att avstå fackligt bistånd, men det kan ju vara skönt att få stöd från någon vars lojalitet helt och hållet ligger hos dig och från någon som också är insatt i alla regler som gäller. Alla inblandade i rehabiliteringsprocessen har dessutom tystnadsplikt, så tveka inte att kontakta facket om du önskar stöd från en lojal kamrat.

Klicka här för att läsa dagens artikel i Aftonbladet om "Det nya tuffa Sverige".

Är medlemsavgiften viktig när du väljer fackförbund?

Sitter på tåget till Stockholm för att ta mig till SKTFs högkvarter och träffa mina kamrater i avgiftsutredningen. Utredningen är en frukt av ett beslut på vårt senaste förbundsmöte och har i uppdrag att utreda SKTFs modell för medlemsavgift, ska vi behålla nuvarande system eller inte? Vi som sitter i utredningen representerar varsin region inom SKTFs organisation, själv representerar jag Region Väst, eller Region Bäst. ;)

Idag har vi en procentuell avgift, 1,25 procent för medlemmar i SKTF Göteborg (avgiften kan variera något i landet eftersom avdelningarna/klubbarna själva bestämmer vad de tar ut i lokal avgift). Det finns dock ett tak för högsta avgiftsgrundande lön, 20 330 kr. En inkomstförsäkring ingår också i medlemsavgiften och kostar 7 kr/månad. SKTFs inkomstförsäkring är marknadens allra bästa, för oss som tjänar över a-kassans tak på 18 700 kr/månad innebär inkomstförsäkringen att jag ändå får ut 80 procent av lönen om jag skulle bli arbetslös. Min totala medlemsavgift (jag tjänar 22 200 kr/månad och har därmed nått taket) blir således 261 kr i månaden. Jag är också medlem i SKTFs a-kassa och där är månadsavgiften för tillfället 139 kr (en av de billigaste i landet eftersom vi har jämförelsevis låg arbetslöshet bland våra medlemmar).

Avgiftsutredningen har träffats sedan början av året, gjort studiebesök hos andra fackförbund och ideela organisationer för att jämföra deras avgiftsmodeller med vår samt analyserat olika avgiftsmodeller ur solidaritets- och rekryteringsperspektiv. Vi har enats om att det finns två modeller som är aktuella för oss, antingen den som vi har idag eller en "trappstegsmodell" med olika steg utifrån vad man tjänar. En enhetlig avgift är inte aktuell för oss, vi tycker att det är viktigt att vi är solidariska med våra medlemmar som har låga löner, är sjukskrivna, föräldralediga o.s.v. Eftersom 58 procent av SKTFs medlemmar idag nått taket på högsta avgiftsgrundande inkomst kan man nästan säga att vi har en fast avgift på runt 260 kr/månad, med rabatt för dem som har låg inkomst.

Vissa tycker att medlemsavgiften är för hög, men jag har faktiskt aldrig reflekterat över det personligen. För mig är det viktigast vad jag får för pengarna, och då tycker jag att det är prisvärt med 261 kr/månad för att få vara med i världens bästa fackförbund. Olika undersökningar visar dessutom att medlemsavgiften inte är speciellt intressant när man ska välja fackförbund, det är vad man får för avgiften som är det primära.

Vad tycker du själv, är medlemsavgiften viktig? Kommentera gärna så lovar jag framföra dina synpunkter i vår utredning.

Ta våra barn och ungdomar på allvar

Under i stort sett varenda morgon under den senaste tiden har vi som bor i Göteborg vaknat till nya rapporter om ungdomar som anlägger bränder och och kastar sten mot poliser och spårvagnar i våra förorter. Detta känns såklart otäckt, och det är viktigt att kommunen tar detta på allvar.

Varför väljer man att sätta fyr på offentliga lokaler och bilar samt kasta sten på poliser och våra spårvagnar? Det måste ju bero på att jag känner nån form av utanförskap, och att det därmed inte spelar någon roll om jag följer lagar och regler eller förstör för mina medmänniskor.

Hur kommer man då åt den här problematiken? Ja, det finns ju inget enkelt svar på den frågan. Men en viktig åtgärd är att se till att det finns vuxna förebilder där våra ungdomar rör sig. Våra fritidsgårdar och våra fältarbetare spelar en otroligt viktig roll i detta arbete, och jag hoppas att våra politiker inser det i dessa spartider och inte helt slaktar deras verksamhet. Om inte annat får vi i SKTF försöka få våra politiker att inse detta, fritidsledarna och fältarbetarna är ju dessutom våra medlemmar.

Sen måste våra politiker börja ta våra barn och ungdomar på allvar. I varenda stadsdel i Göteborg finns det ett pensionärsråd för att man prioriterar att ta pensionärernas intressen på allvar, men jag har aldrig sett att det förekommer ett ungdomsråd någonstans i staden. Politikerna måste närma sig alla kategorier av medborgare och ta dem på allvar. Det är otroligt viktigt att även barn och ungdomar känner sig som en del av samhället, att deras frågor tas på allvar och att de känner att de kan påverka samhället.

SKTF Göteborg = ett stort fackligt hjärta

Torsdag och fredag spenderade jag med mina styrelsekamrater i SKTF Göteborg på vår årliga planeringskonferens. Vi vikte hela konferensen till att diskutera framtiden och det arbetssätt som vi behöver ha för att bli det fackförbund som vi vill vara. Det var fantastiskt bra och engagerande diskussioner, och alla gick verkligen in i dem med själ och hjärta.

Vi vill bli facket som syns på arbetsplatsen där medlemmarna ska känna att de har en god dialog med sina förtroendevalda och att vi gör ett gott jobb för att våra medlemmar ska ha det bra på sina arbetsplatser och shysta arbetsvillkor. För att få till detta vill vi bl.a. utveckla vår ombudsverksamhet och lyfta alla våra arbetsplatsombud, både kompetensmässigt och genom att inspirera dem till ett aktivt fackligt arbete. Facket är en angelägenhet för alla på arbetsplatsen, inklusive dem som ännu inte är medlemmar, eftersom hela den svenska arbetsmarknaden är uppbyggd kring att två starka parter sluter avtal kring arbetsvillkoren. Vi måste få ut det fackliga budksapet på våra arbetsplatser igen och visa varför det är självklart att man ska vara medlem i facket.

Vi diskuterade också vad vi vill prioritera under 2010, och det är givetvis mycket. Att vi ska bli facket på arbetsplatsen är som sagt högprioriterat, men också utveckla och spetsa vår s.k. basfackliga verksamhet och bli ännu bättre på att driva frågor om arbetsmiljö, löner, villkor m.m. Vi vill också gå i bräschen för jämställdhets- och mångfaldsarbetet i Göteborgs kommun, d.v.s. frågor som rör alla människors lika värde. Det tänker vi göra bl.a. genom att ta initiativ till att teckna ett anti-diskrimineringsavtal med vår arbetsgivare.

Jag var helt slut på fredag eftermiddag, och alla mina kamrater kände nog detsamma. Det är en fantastisk förmån att få arbeta med alla dessa personer som har stora SKTF-hjärtan. Vi avslutade konferensen med att alla fick ange två ord som de tyckte beskrev känslan efter dessa dagar. Jag valde förväntansfull och kärlek. Förväntansfull, eftersom jag ser fram emot processen då vi ska genomföra vårt nya arbetssätt i den stora kolossen som SKTF Göteborg trots allt är med ca 5 000 medlemmar runt om i Göteborgs alla förvaltningar och bolag. Kärlek, eftersom jag fick uppleva så mycket kärlek till den fackliga idén och till SKTF Göteborg, och mellan oss som engagerar sig för den fackliga verksamheten.

Tack alla ni som deltog i konferensen: mina styrelsekamrater Lennart, Tina, Annika, Ove, Olof, Marie-Louise, Marlene, Kristina och Ralph, våra valutskottare Gun, Eva D. och Eva K. samt inte minst Anna och Jenny från vår fokusgrupp för yngre medlemmar. Jag är så glad och tacksam över att få samarbeta med er, ni är helt fantastiska. Och jag är helt övertygad om att vi har något stort på gång inom SKTF Göteborg.

Utplåna kärnvapen till 2020

Den 6 augusti startades en facklig kampanj för att utplåna alla kärnvapen till år 2020. Bakom satsningen står den internationella fackliga samorganisationen, IFS, tillsammans med ”borgmästare” för fred.

Idag har världen omkring 24 000 kärnvapen med en sprängkraft som motsvarar 400 000 Hiroshimabomber. Kärnvapen sägs finnas till för att motverka konflikter. Dessa konflikter har ofta sina rötter i fattigdom, ojämlikhet, brott mot mänskliga rättigheter inklusive fackliga rättigheter, dåliga arbetsförhållanden, korruption och dåligt ledarskap av politiker och andra makthavare.

De fackliga organisationerna kämpar dagligen emot dessa orsaker till konflikter och förespråkar istället fred, rättvisa och solidaritet. Det är därför naturligt att de fackliga organisationerna ställer sig bakom krav på fred och avskaffande av massförstörelsevapen.

Klicka här för att läsa mer om IFS kampanj.

Jämställdhetsaspekterna måste in i våra kollektivavtal

Akademikerförbundet Jusek presenterade idag en arbetsmarknadsundersökning där det framgår att löneskillnaderna mellan könen är fortsatt stora i den privata sektorn. Privatanställda män får igenomsnitt 2 600 kr mer i lön per månad än sina kvinnliga kollegor. Upprörande såklart, men tyvärr inte speciellt förvånande eftersom kraftfulla påtryckningsåtgärder mot arbetsgivarna saknas när det gäller att komma åt osakliga löneskillnader och i övrigt bristande jämställdhetsarbete.

Juseks vd, Louise Adelborg, anser att ett sätt att komma åt osakliga löneskillnader är att kvinnor måste bli bättre på att förhandla sina löner individuellt. Jag blir ganska upprörd när jag tar del av Louise Adelborgs kommentarer, hon lägger ansvaret för osakliga löneskillnader på dem som drabbas, i det här fallet kvinnorna.

Ansvaret för osakliga löneskillnader ligger hos arbetsgivarna och ingen annanstans. Däremot kan vi i de fackliga organisationerna göra mycket mer för att sätta press på våra arbetsgivare så de tar sitt ansvar i jämställdhetsarbetet, t.ex. genom att arbeta för att jämställdhetsaspekter alltid finns med i de avtal som vi tecknar med våra motparter. Då förbinder sig arbetsgivarna att ta ansvar för jämställdhetsarbetet och t.ex. eliminera osakliga löneskillnader, och sköter arbetsgivarna inte detta kan vi i facket hävda avtalsbrott och tvista om saken. Jag tycker att detta är den väg vi måste gå, inte lägga över ansvaret på varje enskild individ. Vad ska vi då ha fackförbund till?

Detta är ytterligare ett exempel på att SKTFs värdegrund skiljer sig milsvils från SACO-förbunden (där Jusek ingår). Det är viktigt att känna till när man väljer vilket fackförbund som man ska bli medlem i.

Klicka här för att läsa mer om Juseks arbetsmarknadsundersökning.

Ett fackligt medlemskap = trygghet

Under veckan som gick har fackens vikande medlemstal återigen varit i fokus och vi har i flera tidningar kunnat se enkäter där man frågar "folk på gatan" om de är medlemmar i facket eller inte, och vissa svarar givetvis att de inte är det eftersom man inte har någon nytta av facket.

Som facklig nörd kan jag fylla en hel roman med argument för varför man ska vara med i facket, ni som följer denna blogg utsätts ju för dessa argument i så gott som alla mina inlägg. Ett klockrent, och dagsaktuellt, argument är att när det är oroligt på arbetsmarknaden innebär ett fackligt medlemskap trygghet.

I Göteborgs kommun, där jag är fackligt aktiv, står de politiska besluten om nedskärningar som spön i backen just nu, och en hel del av SKTFs medlemmar riskerar att bli övertaliga på sina arbetsplatser. En stor fördel med att jobba i Göteborgs Stad dock att vi har anställningstrygghet, d.v.s. att man blir inte uppsagd om man blir övertalig på sin arbetsplats utan då erbjuds man andra arbetsuppgifter någonstans i staden. Skulle man dock tacka nej till ett s.k. skäligt erbjudande kan man bli uppsagd, men där spelar facket en viktig roll eftersom det måste förhandlas med oss om erbjudandet kan anses skäligt. Vi bevakar också att arbetsgivaren sköter hela övertalighetsprocessen på ett korrekt sätt, och själv brukar jag alltid framföra vikten av att lägga in lite hjärta i dessa situationer. Man måste ha respekt för att människor tycker att det är jobbigt att tvingas byta arbetsplats mot sin vilja, och då är det viktigt att arbetsgivarrepresentanterna har ett schyst och empatiskt förhållningssätt.

Ställs man inför sådana här situationer är det ju också skönt att veta att man har någon som backar upp en och ser till att allt går korrekt till. Vår lojalitet ligger ju alltid hos våra medlemmar och det är medlemmarnas intressen som går först, det är en väldigt viktig princip för oss i SKTF.

Nu är helgen snart slut och den kommande arbetsveckan kommer jag vika till stor del åt övertalighetsförhandlingar och att stötta de medlemmar som berörs av dessa. En krävande uppgift, men som sagt väldigt viktig. Ett fackligt medlemskap innebär att man aldrig står ensam, och det känns ju extra skönt i de tuffa tider som råder just nu.

Ska du på krogen i helgen? Välj då ett schyst alternativ.

Planerar du ett restaurangbesök i helgen? Välj då ett ställe som har kollektivavtal med facket, och där personalen därmed jobbar under schysta arbetsförhållanden. Då gör du som privatperson en aktiv insats och stödjer människors rätt till bra arbetsvillkor.

På Hotell- och Restaurangfackets hemsida finns listor över vilka restauranger som tecknat kollektivavtal.

Klicka här för att komma till Schysta listan.

Fortsatt ras för facken

I dagens Aftonbladet kan vi i en krönika av Lena Mellin (i mitt tycke Sveriges bästa politiska journalist) läsa om ett fortsatt ras för fackens medlemstal. Hårdast drabbat är LO-kollektivet som tappat 193 000 medlemmar sedan 2006. TCO-kollektivet, som SKTF tillhör, har tappat 21 000 medlemmar och SACO-förbunden har ökat något med 3 000 medlemmar.

Lena skriver mycket klokt i sin krönika att många borde oroa sig för detta eftersom traditionella maktbalanser rubbas på den svenska arbetsmarknaden. Vi har ju en lång tradition i Sverige av jämn balans på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och fack (den s.k. Svenska Modellen), men fackets inflytande är ju avhängt av hur många medlemmar man organiserar. Få medlemmar innebär litet, eller inget, inflytande och vice versa. Och vem vill vi ska bestämma över villkoren på den svenska arbetsmarknaden, arbetsgivare och fack genom att de slutar avtal eller politikerna genom lagstiftning (som ju kan ändras snabbt beroende på vilken majoritet som regerar).

Den sviktande medlemsutvecklingen är ju absolut inget nytt, utan detta har pågått sen tidigt 90-tal, och jag tror att alla fackförbund diskuterat sig blåa om vad detta beror på. Men snack hjälper inte, det behövs verkstad för att vända utvecklingen. Jag propagerar alltid för att vi fackligt förtroendevalda måste ge oss ut från våra expeditioner och in på arbetsplatsernaigen för att föra ut det fackliga budskapet om att vi är starka tillsammans. Även om detta kanske låter väldigt enkelt så ger det effekt, jag är ordförande för SKTFs lokala klubb i Social resursförvaltning i Göteborgs kommun och sedan vi började med att arbeta strategiskt med utåtriktad verksamhet för ca 1 1/2 år sedan så har vi ökat vårt medlemstal från 208 medlemmar till i dagsläget 255. Denna fantastiska medlemsutveckling är en frukt av hårt lagarbete av många fackligt förtroendevalda som är stolta över att få företräda SKTFs medlemmar och ser det som en förmån att få arbeta för att ens kollegor ska ha det bra på jobbet och schysta arbetsvillkor.

Jag tycker också att bilden av facket börjar att förändras åt ett mer positivt håll, åtminstone i den verksamhet där jag är aktiv. Vårt arbete med Facket förändras-kampanjen börjar ge resultat och har varit en viktig process för oss fackligt aktiva inom TCO för att förändra bilden av oss och motivera våra kollegor att gå med i facket. Jag upplever också att solidaritets- och gemenskapsbehovet börjar öka igen hos människor, och det är ju mycket det som den fackliga idén bygger på.

I SKTF Göteborg kämpar vi vidare med vårt förändringsarbete och jag är övertygad om att vi är på väg mot något stort, så se till att hänga med. :)

Klicka här för att läsa Lena Mellins krönika

Nedvärdera inte offentlig sektor

Nu har jag arbetat i snart två veckor efter min långa semester och det känns verkligen att man är tillbaks i allvaret. I dagarna tas många politiska beslut om sparbeting i Göteborgs Stads verksamheter och vi arbetar just nu stenhårt för att tydliggöra vad dessa beslut får för konsekvenser för våra medlemmar och deras arbetsmiljö. I samverkan med arbetsgivaren i dessa situationer så tycker jag att det blir mer tydligt än någonsin att vår lojalitet finns på olika håll, arbetsgivaren med verksamheten och vi med våra medlemmar. Det är viktigt att man från bägge parter visar respekt för varandras olika roller, vilket kan vara en utmaning när sparbetingen står som spön i backen och bägge parter därmed har tuffare och mer krävande uppdrag än någonsin.

Nåväl, jag har lyckats att bli upprörd igen över ett debattinlägg, denna gång från Dagens Nyheters ledarskribent Malin Siwe. Under rubriken "Skrota offentligt lulllull" går hon till hård attack mot att 3 procent av arbetstiden i offentlig sektor går till utbildning, dubbelt så mycket som i privat sektor. Hon ser absolut ingen anledning till detta och raljerar på ett föraktfullt sätt i sin ledare om kommunal verksamhet.

Om Siwes siffra stämmer vet jag inte men hur som helst så är kompetensutveckling av offentligt anställda en förutsättning för en god välfärd. Jag får känslan när jag läser Siwes ledare att hon har en inställning till offentlig sektor som tyvärr är vanligt förekommande, d.v.s. att arbetsuppgifterna som utförs där kan vem som helst arbeta med och det behövs ingen speciellt avancerad utbildning. Men att arbeta med människor ställer höga krav på kompetens, och att man kontinuerligt kompetensutvecklar sig i sitt befintliga yrke. Alla vill ju ha en så bra välfärd som möjligt och då krävs det att de som arbetar i välfärden t.ex. är uppdaterade med ny forskning, testar olika arbetssätt, deltar i handledning för arbetet med att möta människor i olika situationer o.s.v. Vi har enormt höga krav på oss i offentlig sektor och är också en verksamhet som allmänheten har, och givetvis skall ha, full insyn i och det medför också höga krav på kompetens och att man hänger med i utvecklingen.

Sen kan man givetvis diskutera om offentlig sektor alltid prioriterar rätt saker , vilket jag inte tycker personligen. Men att raljera över vår verksamhet på det sättet som Siwe gör tyder bara på okunnighet om vad vi sysslar med och en föraktfull inställning till skattefinansierad verksamhet. Mycket kan bli bättre med den offentliga sektorn, men vi ska heller inte nedvärdera den utan också framhäva allt det som är positivt. Personligen är jag övertygad om att vi slår den privata sektorn med hästlängder när det gäller engaemang för våra arbetsuppgifter, annars hade vi ju valt yrken med betydligt högre löner. Men det är ju så roligt att få jobba med människor och med att våra medmänniskor ska ha det tryggt och bra på olika sätt, men det ställer också stora krav på oss och därför är kontinuerlig kompetensutveckling en förutsättning för att vi som bär välfärden ska göra ett bra jobb.

Klicka här för att läsa Malin Siwes ledare.