Det nya tuffa Sverige

Aftonbladet har under en längre tid publicerat artiklar under rubriken "Det nya tuffa Sverige" som handlar om människor som drabbats hårt av de nya reglerna för sjukförsäkringen. Reglerna har inneburit en tuffare attityd från Försäkringskassan gentemot långtidssjukskrivna, och exemplen blir fler och fler på människor som är för sjuka för att jobba, men för friska för att vara sjukskrivna (enligt Försäkringskassans bedömning). Nu börjar dessutom läkarna protestera mot att det blir alltmer vanligt att Försäkringskassan underkänner deras intyg (Läkarförbundets ordförande uttalar sig om detta i dagens Aftonbladet).

Det som är positivt idag jämfört med tidigare är att rehabiliteringsprocessen sätts igång mycket tidigare än förut när någon medarbetare blir sjukskriven, ju snabbare man sätter in åtgärder desto större är chansen att den sjukskrivne snart är tillbaka på jobbet. Det stora problemet med de nya reglerna är dock att väldigt mycket ansvar läggs på den enskilde för att klara sin rehabilitering. Det är tufft när man är sjuk och kanske i psykiskt dålig form att uppbringa så mycket kraft som ansvaret kräver. Sköter man inte detta tillräckligt bra så riskerar man bli utförsäkrad från Försäkringskassan, möjligen uppsagd från jobbet och i förlägningen kanske man tvingas söka försörjningsstöd från socialtjänsten.

Det är viktigt att arbetsgivarna har och tar ett stort ansvar för sina medarbetares rehabilitering vid sjukskrivningar, och anpassar arbetsplatsen och arbetsuppgifterna om så är nödvändigt. Även facket spelar såklart en viktig roll, man har rätt att bistås av en facklig företrädare i rehabilieringsprocessen och arbetsgivaren är skyldig att meddela denna rättighet till sin medarbetare. Man har även rätt att avstå fackligt bistånd, men det kan ju vara skönt att få stöd från någon vars lojalitet helt och hållet ligger hos dig och från någon som också är insatt i alla regler som gäller. Alla inblandade i rehabiliteringsprocessen har dessutom tystnadsplikt, så tveka inte att kontakta facket om du önskar stöd från en lojal kamrat.

Klicka här för att läsa dagens artikel i Aftonbladet om "Det nya tuffa Sverige".

Är medlemsavgiften viktig när du väljer fackförbund?

Sitter på tåget till Stockholm för att ta mig till SKTFs högkvarter och träffa mina kamrater i avgiftsutredningen. Utredningen är en frukt av ett beslut på vårt senaste förbundsmöte och har i uppdrag att utreda SKTFs modell för medlemsavgift, ska vi behålla nuvarande system eller inte? Vi som sitter i utredningen representerar varsin region inom SKTFs organisation, själv representerar jag Region Väst, eller Region Bäst. ;)

Idag har vi en procentuell avgift, 1,25 procent för medlemmar i SKTF Göteborg (avgiften kan variera något i landet eftersom avdelningarna/klubbarna själva bestämmer vad de tar ut i lokal avgift). Det finns dock ett tak för högsta avgiftsgrundande lön, 20 330 kr. En inkomstförsäkring ingår också i medlemsavgiften och kostar 7 kr/månad. SKTFs inkomstförsäkring är marknadens allra bästa, för oss som tjänar över a-kassans tak på 18 700 kr/månad innebär inkomstförsäkringen att jag ändå får ut 80 procent av lönen om jag skulle bli arbetslös. Min totala medlemsavgift (jag tjänar 22 200 kr/månad och har därmed nått taket) blir således 261 kr i månaden. Jag är också medlem i SKTFs a-kassa och där är månadsavgiften för tillfället 139 kr (en av de billigaste i landet eftersom vi har jämförelsevis låg arbetslöshet bland våra medlemmar).

Avgiftsutredningen har träffats sedan början av året, gjort studiebesök hos andra fackförbund och ideela organisationer för att jämföra deras avgiftsmodeller med vår samt analyserat olika avgiftsmodeller ur solidaritets- och rekryteringsperspektiv. Vi har enats om att det finns två modeller som är aktuella för oss, antingen den som vi har idag eller en "trappstegsmodell" med olika steg utifrån vad man tjänar. En enhetlig avgift är inte aktuell för oss, vi tycker att det är viktigt att vi är solidariska med våra medlemmar som har låga löner, är sjukskrivna, föräldralediga o.s.v. Eftersom 58 procent av SKTFs medlemmar idag nått taket på högsta avgiftsgrundande inkomst kan man nästan säga att vi har en fast avgift på runt 260 kr/månad, med rabatt för dem som har låg inkomst.

Vissa tycker att medlemsavgiften är för hög, men jag har faktiskt aldrig reflekterat över det personligen. För mig är det viktigast vad jag får för pengarna, och då tycker jag att det är prisvärt med 261 kr/månad för att få vara med i världens bästa fackförbund. Olika undersökningar visar dessutom att medlemsavgiften inte är speciellt intressant när man ska välja fackförbund, det är vad man får för avgiften som är det primära.

Vad tycker du själv, är medlemsavgiften viktig? Kommentera gärna så lovar jag framföra dina synpunkter i vår utredning.

Ta våra barn och ungdomar på allvar

Under i stort sett varenda morgon under den senaste tiden har vi som bor i Göteborg vaknat till nya rapporter om ungdomar som anlägger bränder och och kastar sten mot poliser och spårvagnar i våra förorter. Detta känns såklart otäckt, och det är viktigt att kommunen tar detta på allvar.

Varför väljer man att sätta fyr på offentliga lokaler och bilar samt kasta sten på poliser och våra spårvagnar? Det måste ju bero på att jag känner nån form av utanförskap, och att det därmed inte spelar någon roll om jag följer lagar och regler eller förstör för mina medmänniskor.

Hur kommer man då åt den här problematiken? Ja, det finns ju inget enkelt svar på den frågan. Men en viktig åtgärd är att se till att det finns vuxna förebilder där våra ungdomar rör sig. Våra fritidsgårdar och våra fältarbetare spelar en otroligt viktig roll i detta arbete, och jag hoppas att våra politiker inser det i dessa spartider och inte helt slaktar deras verksamhet. Om inte annat får vi i SKTF försöka få våra politiker att inse detta, fritidsledarna och fältarbetarna är ju dessutom våra medlemmar.

Sen måste våra politiker börja ta våra barn och ungdomar på allvar. I varenda stadsdel i Göteborg finns det ett pensionärsråd för att man prioriterar att ta pensionärernas intressen på allvar, men jag har aldrig sett att det förekommer ett ungdomsråd någonstans i staden. Politikerna måste närma sig alla kategorier av medborgare och ta dem på allvar. Det är otroligt viktigt att även barn och ungdomar känner sig som en del av samhället, att deras frågor tas på allvar och att de känner att de kan påverka samhället.

SKTF Göteborg = ett stort fackligt hjärta

Torsdag och fredag spenderade jag med mina styrelsekamrater i SKTF Göteborg på vår årliga planeringskonferens. Vi vikte hela konferensen till att diskutera framtiden och det arbetssätt som vi behöver ha för att bli det fackförbund som vi vill vara. Det var fantastiskt bra och engagerande diskussioner, och alla gick verkligen in i dem med själ och hjärta.

Vi vill bli facket som syns på arbetsplatsen där medlemmarna ska känna att de har en god dialog med sina förtroendevalda och att vi gör ett gott jobb för att våra medlemmar ska ha det bra på sina arbetsplatser och shysta arbetsvillkor. För att få till detta vill vi bl.a. utveckla vår ombudsverksamhet och lyfta alla våra arbetsplatsombud, både kompetensmässigt och genom att inspirera dem till ett aktivt fackligt arbete. Facket är en angelägenhet för alla på arbetsplatsen, inklusive dem som ännu inte är medlemmar, eftersom hela den svenska arbetsmarknaden är uppbyggd kring att två starka parter sluter avtal kring arbetsvillkoren. Vi måste få ut det fackliga budksapet på våra arbetsplatser igen och visa varför det är självklart att man ska vara medlem i facket.

Vi diskuterade också vad vi vill prioritera under 2010, och det är givetvis mycket. Att vi ska bli facket på arbetsplatsen är som sagt högprioriterat, men också utveckla och spetsa vår s.k. basfackliga verksamhet och bli ännu bättre på att driva frågor om arbetsmiljö, löner, villkor m.m. Vi vill också gå i bräschen för jämställdhets- och mångfaldsarbetet i Göteborgs kommun, d.v.s. frågor som rör alla människors lika värde. Det tänker vi göra bl.a. genom att ta initiativ till att teckna ett anti-diskrimineringsavtal med vår arbetsgivare.

Jag var helt slut på fredag eftermiddag, och alla mina kamrater kände nog detsamma. Det är en fantastisk förmån att få arbeta med alla dessa personer som har stora SKTF-hjärtan. Vi avslutade konferensen med att alla fick ange två ord som de tyckte beskrev känslan efter dessa dagar. Jag valde förväntansfull och kärlek. Förväntansfull, eftersom jag ser fram emot processen då vi ska genomföra vårt nya arbetssätt i den stora kolossen som SKTF Göteborg trots allt är med ca 5 000 medlemmar runt om i Göteborgs alla förvaltningar och bolag. Kärlek, eftersom jag fick uppleva så mycket kärlek till den fackliga idén och till SKTF Göteborg, och mellan oss som engagerar sig för den fackliga verksamheten.

Tack alla ni som deltog i konferensen: mina styrelsekamrater Lennart, Tina, Annika, Ove, Olof, Marie-Louise, Marlene, Kristina och Ralph, våra valutskottare Gun, Eva D. och Eva K. samt inte minst Anna och Jenny från vår fokusgrupp för yngre medlemmar. Jag är så glad och tacksam över att få samarbeta med er, ni är helt fantastiska. Och jag är helt övertygad om att vi har något stort på gång inom SKTF Göteborg.

Utplåna kärnvapen till 2020

Den 6 augusti startades en facklig kampanj för att utplåna alla kärnvapen till år 2020. Bakom satsningen står den internationella fackliga samorganisationen, IFS, tillsammans med ”borgmästare” för fred.

Idag har världen omkring 24 000 kärnvapen med en sprängkraft som motsvarar 400 000 Hiroshimabomber. Kärnvapen sägs finnas till för att motverka konflikter. Dessa konflikter har ofta sina rötter i fattigdom, ojämlikhet, brott mot mänskliga rättigheter inklusive fackliga rättigheter, dåliga arbetsförhållanden, korruption och dåligt ledarskap av politiker och andra makthavare.

De fackliga organisationerna kämpar dagligen emot dessa orsaker till konflikter och förespråkar istället fred, rättvisa och solidaritet. Det är därför naturligt att de fackliga organisationerna ställer sig bakom krav på fred och avskaffande av massförstörelsevapen.

Klicka här för att läsa mer om IFS kampanj.

Jämställdhetsaspekterna måste in i våra kollektivavtal

Akademikerförbundet Jusek presenterade idag en arbetsmarknadsundersökning där det framgår att löneskillnaderna mellan könen är fortsatt stora i den privata sektorn. Privatanställda män får igenomsnitt 2 600 kr mer i lön per månad än sina kvinnliga kollegor. Upprörande såklart, men tyvärr inte speciellt förvånande eftersom kraftfulla påtryckningsåtgärder mot arbetsgivarna saknas när det gäller att komma åt osakliga löneskillnader och i övrigt bristande jämställdhetsarbete.

Juseks vd, Louise Adelborg, anser att ett sätt att komma åt osakliga löneskillnader är att kvinnor måste bli bättre på att förhandla sina löner individuellt. Jag blir ganska upprörd när jag tar del av Louise Adelborgs kommentarer, hon lägger ansvaret för osakliga löneskillnader på dem som drabbas, i det här fallet kvinnorna.

Ansvaret för osakliga löneskillnader ligger hos arbetsgivarna och ingen annanstans. Däremot kan vi i de fackliga organisationerna göra mycket mer för att sätta press på våra arbetsgivare så de tar sitt ansvar i jämställdhetsarbetet, t.ex. genom att arbeta för att jämställdhetsaspekter alltid finns med i de avtal som vi tecknar med våra motparter. Då förbinder sig arbetsgivarna att ta ansvar för jämställdhetsarbetet och t.ex. eliminera osakliga löneskillnader, och sköter arbetsgivarna inte detta kan vi i facket hävda avtalsbrott och tvista om saken. Jag tycker att detta är den väg vi måste gå, inte lägga över ansvaret på varje enskild individ. Vad ska vi då ha fackförbund till?

Detta är ytterligare ett exempel på att SKTFs värdegrund skiljer sig milsvils från SACO-förbunden (där Jusek ingår). Det är viktigt att känna till när man väljer vilket fackförbund som man ska bli medlem i.

Klicka här för att läsa mer om Juseks arbetsmarknadsundersökning.

Ett fackligt medlemskap = trygghet

Under veckan som gick har fackens vikande medlemstal återigen varit i fokus och vi har i flera tidningar kunnat se enkäter där man frågar "folk på gatan" om de är medlemmar i facket eller inte, och vissa svarar givetvis att de inte är det eftersom man inte har någon nytta av facket.

Som facklig nörd kan jag fylla en hel roman med argument för varför man ska vara med i facket, ni som följer denna blogg utsätts ju för dessa argument i så gott som alla mina inlägg. Ett klockrent, och dagsaktuellt, argument är att när det är oroligt på arbetsmarknaden innebär ett fackligt medlemskap trygghet.

I Göteborgs kommun, där jag är fackligt aktiv, står de politiska besluten om nedskärningar som spön i backen just nu, och en hel del av SKTFs medlemmar riskerar att bli övertaliga på sina arbetsplatser. En stor fördel med att jobba i Göteborgs Stad dock att vi har anställningstrygghet, d.v.s. att man blir inte uppsagd om man blir övertalig på sin arbetsplats utan då erbjuds man andra arbetsuppgifter någonstans i staden. Skulle man dock tacka nej till ett s.k. skäligt erbjudande kan man bli uppsagd, men där spelar facket en viktig roll eftersom det måste förhandlas med oss om erbjudandet kan anses skäligt. Vi bevakar också att arbetsgivaren sköter hela övertalighetsprocessen på ett korrekt sätt, och själv brukar jag alltid framföra vikten av att lägga in lite hjärta i dessa situationer. Man måste ha respekt för att människor tycker att det är jobbigt att tvingas byta arbetsplats mot sin vilja, och då är det viktigt att arbetsgivarrepresentanterna har ett schyst och empatiskt förhållningssätt.

Ställs man inför sådana här situationer är det ju också skönt att veta att man har någon som backar upp en och ser till att allt går korrekt till. Vår lojalitet ligger ju alltid hos våra medlemmar och det är medlemmarnas intressen som går först, det är en väldigt viktig princip för oss i SKTF.

Nu är helgen snart slut och den kommande arbetsveckan kommer jag vika till stor del åt övertalighetsförhandlingar och att stötta de medlemmar som berörs av dessa. En krävande uppgift, men som sagt väldigt viktig. Ett fackligt medlemskap innebär att man aldrig står ensam, och det känns ju extra skönt i de tuffa tider som råder just nu.

Ska du på krogen i helgen? Välj då ett schyst alternativ.

Planerar du ett restaurangbesök i helgen? Välj då ett ställe som har kollektivavtal med facket, och där personalen därmed jobbar under schysta arbetsförhållanden. Då gör du som privatperson en aktiv insats och stödjer människors rätt till bra arbetsvillkor.

På Hotell- och Restaurangfackets hemsida finns listor över vilka restauranger som tecknat kollektivavtal.

Klicka här för att komma till Schysta listan.

Fortsatt ras för facken

I dagens Aftonbladet kan vi i en krönika av Lena Mellin (i mitt tycke Sveriges bästa politiska journalist) läsa om ett fortsatt ras för fackens medlemstal. Hårdast drabbat är LO-kollektivet som tappat 193 000 medlemmar sedan 2006. TCO-kollektivet, som SKTF tillhör, har tappat 21 000 medlemmar och SACO-förbunden har ökat något med 3 000 medlemmar.

Lena skriver mycket klokt i sin krönika att många borde oroa sig för detta eftersom traditionella maktbalanser rubbas på den svenska arbetsmarknaden. Vi har ju en lång tradition i Sverige av jämn balans på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och fack (den s.k. Svenska Modellen), men fackets inflytande är ju avhängt av hur många medlemmar man organiserar. Få medlemmar innebär litet, eller inget, inflytande och vice versa. Och vem vill vi ska bestämma över villkoren på den svenska arbetsmarknaden, arbetsgivare och fack genom att de slutar avtal eller politikerna genom lagstiftning (som ju kan ändras snabbt beroende på vilken majoritet som regerar).

Den sviktande medlemsutvecklingen är ju absolut inget nytt, utan detta har pågått sen tidigt 90-tal, och jag tror att alla fackförbund diskuterat sig blåa om vad detta beror på. Men snack hjälper inte, det behövs verkstad för att vända utvecklingen. Jag propagerar alltid för att vi fackligt förtroendevalda måste ge oss ut från våra expeditioner och in på arbetsplatsernaigen för att föra ut det fackliga budskapet om att vi är starka tillsammans. Även om detta kanske låter väldigt enkelt så ger det effekt, jag är ordförande för SKTFs lokala klubb i Social resursförvaltning i Göteborgs kommun och sedan vi började med att arbeta strategiskt med utåtriktad verksamhet för ca 1 1/2 år sedan så har vi ökat vårt medlemstal från 208 medlemmar till i dagsläget 255. Denna fantastiska medlemsutveckling är en frukt av hårt lagarbete av många fackligt förtroendevalda som är stolta över att få företräda SKTFs medlemmar och ser det som en förmån att få arbeta för att ens kollegor ska ha det bra på jobbet och schysta arbetsvillkor.

Jag tycker också att bilden av facket börjar att förändras åt ett mer positivt håll, åtminstone i den verksamhet där jag är aktiv. Vårt arbete med Facket förändras-kampanjen börjar ge resultat och har varit en viktig process för oss fackligt aktiva inom TCO för att förändra bilden av oss och motivera våra kollegor att gå med i facket. Jag upplever också att solidaritets- och gemenskapsbehovet börjar öka igen hos människor, och det är ju mycket det som den fackliga idén bygger på.

I SKTF Göteborg kämpar vi vidare med vårt förändringsarbete och jag är övertygad om att vi är på väg mot något stort, så se till att hänga med. :)

Klicka här för att läsa Lena Mellins krönika

Nedvärdera inte offentlig sektor

Nu har jag arbetat i snart två veckor efter min långa semester och det känns verkligen att man är tillbaks i allvaret. I dagarna tas många politiska beslut om sparbeting i Göteborgs Stads verksamheter och vi arbetar just nu stenhårt för att tydliggöra vad dessa beslut får för konsekvenser för våra medlemmar och deras arbetsmiljö. I samverkan med arbetsgivaren i dessa situationer så tycker jag att det blir mer tydligt än någonsin att vår lojalitet finns på olika håll, arbetsgivaren med verksamheten och vi med våra medlemmar. Det är viktigt att man från bägge parter visar respekt för varandras olika roller, vilket kan vara en utmaning när sparbetingen står som spön i backen och bägge parter därmed har tuffare och mer krävande uppdrag än någonsin.

Nåväl, jag har lyckats att bli upprörd igen över ett debattinlägg, denna gång från Dagens Nyheters ledarskribent Malin Siwe. Under rubriken "Skrota offentligt lulllull" går hon till hård attack mot att 3 procent av arbetstiden i offentlig sektor går till utbildning, dubbelt så mycket som i privat sektor. Hon ser absolut ingen anledning till detta och raljerar på ett föraktfullt sätt i sin ledare om kommunal verksamhet.

Om Siwes siffra stämmer vet jag inte men hur som helst så är kompetensutveckling av offentligt anställda en förutsättning för en god välfärd. Jag får känslan när jag läser Siwes ledare att hon har en inställning till offentlig sektor som tyvärr är vanligt förekommande, d.v.s. att arbetsuppgifterna som utförs där kan vem som helst arbeta med och det behövs ingen speciellt avancerad utbildning. Men att arbeta med människor ställer höga krav på kompetens, och att man kontinuerligt kompetensutvecklar sig i sitt befintliga yrke. Alla vill ju ha en så bra välfärd som möjligt och då krävs det att de som arbetar i välfärden t.ex. är uppdaterade med ny forskning, testar olika arbetssätt, deltar i handledning för arbetet med att möta människor i olika situationer o.s.v. Vi har enormt höga krav på oss i offentlig sektor och är också en verksamhet som allmänheten har, och givetvis skall ha, full insyn i och det medför också höga krav på kompetens och att man hänger med i utvecklingen.

Sen kan man givetvis diskutera om offentlig sektor alltid prioriterar rätt saker , vilket jag inte tycker personligen. Men att raljera över vår verksamhet på det sättet som Siwe gör tyder bara på okunnighet om vad vi sysslar med och en föraktfull inställning till skattefinansierad verksamhet. Mycket kan bli bättre med den offentliga sektorn, men vi ska heller inte nedvärdera den utan också framhäva allt det som är positivt. Personligen är jag övertygad om att vi slår den privata sektorn med hästlängder när det gäller engaemang för våra arbetsuppgifter, annars hade vi ju valt yrken med betydligt högre löner. Men det är ju så roligt att få jobba med människor och med att våra medmänniskor ska ha det tryggt och bra på olika sätt, men det ställer också stora krav på oss och därför är kontinuerlig kompetensutveckling en förutsättning för att vi som bär välfärden ska göra ett bra jobb.

Klicka här för att läsa Malin Siwes ledare.

Ja till kvotering!

Igår sommartalade oppositionsledaren Mona Sahlin och ett av utspelen handlade om att de röd-gröna vill lagstifta om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser, minst 40 procent av ledamöterna skall vara kvinnor.

Debatten kring kvotering brukar ju vara ganska laddad. Själv är jag för kvotering när det gäller att få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Näringslivet klarar uppenbarligen inte av att lösa detta problem på egen hand, sen nuvarande regering tog bort kvoteringshotet så har andelen kvinnor i bolagsstyrelser sjunkit. Ett av de vanligaste argumenten mot kvotering är att kompetensen skall styra i första hand när man rekryterar människor, men problemet är ju att bolagsstyrelserna missar en massa kompetens när man systematiskt väljer bort kvinnor. För att uppnå jämställdhet i näringslivet och komma runt de cementerade strukturerna där män hela tiden väljer andra män tror jag att det är nödvändigt med en lagstiftning om jämställd representation i bolagsstyrelserna. I Norge trädde en sådan lag i kraft för flera år sedan och resultatet har varit lyckat. Forskning visar dessutom på att i bolag som har mångfald i sina styrelser blir vinsten för företaget högre. Det gäller ju att samla så många olika kompetenser som möjligt för att styrelsen ska bli ett slagkraftigt lag där ledamöterna kompletterar varandra.

Mångfald är ju också otroligt viktigt för fackföreningsrörelsen. Jag avslutar detta inlägg med ett utdrag ur SKTFs värdegrund som redogör för vår syn på mångfald: "SKTF tror att mångfalden bidrar till en fackföreningsrörelse som ger ökade möjligheter till framgång och styrka. Mångfald höjer kompetensnivån och förstärker möjligheterna till god medlemsservice och ett effektivt företrädarskap."

Skyll inte ungdomsarbetslösheten på LAS

Ungdomarbetslösheten har nu ökat till 27,6 procent i Sverige, en av de högsta siffrorna i Europa (snittet bland EU-länderna ligger på 19,6 procent). Det är ju oerhört allvarligt att mer än var fjärde ungdom är arbetslös i Sverige idag och situationen kräver kraftiga politiska åtgärder.

En klockren politisk åtgärd när det gäller att bekämpa arbetslöshet är att satsa på vuxenutbildning och därmed se till att matcha de arbetslösa mot yrken som har rekryteringsbehov. Tyvärr har nuvarande regering starkt skurit ner på anslagen till vuxenutbildningen, jag hoppas att de tänker om och att vi får se en satsning i höstbudgeten.

I den offentliga sektorn är det på gång en hel del satsningar på att ge ungdomar praktikplatser för att de ska få in en fot på arbetsmarknaden, i Göteborg som är en kommun som är hårt drabbad av ungdomsarbetslösheten försöker man samordna alla insatserna på ett bra sätt och ta till vara på de möjligheter som finns genom att bl.a. söka EU-medel. Vi i de fackliga organisationerna ska involveras i detta arbete under hösten och det ska bli väldigt intressant, vi måste dock vara vaksamma så att arbetsgivaren inte utnyttjar detta och ser det som en möjlighet till "gratis arbetskraft" och därmed puttar ut befintligt anställda för att minska ner på lönekostnader.

Näringsminister Maud Olofsson och hennes kamrater i Centerpartiet brukar högljutt framföra i samband med debatter kring ungdomsarbetslösheten att Lagen om anställningsskydd (LAS) är ett stort problem, och då särskilt paragrafen som säger att den som sist blev anställd kommer först att bli uppsagd vid arbetsbrist. Man menar att denna paragraf hindrar yngre personer att komma in på arbetsmarknaden och vill istället låta kompetensen styra över vem som ska bli uppsagd. Som fackligt förtroendevald blir jag alltid lika upprörd när jag hör dessa argument. Det är inte LAS som är det stora problemet, det är att det finns för få jobb. Och jag blir också upprörd över när man försöker sätta olika generationer emot varandra, det löser ju ingenting i kampen mot arbetslösheten. Dessutom förespråkar jag likabehandling, alla människor har lika stor rätt till ett jobb, oavsett om man är yngre eller äldre.

När det gäller att enskildas kompetens ska få styra när det gäller vem som ska bli uppsagd finns det ju mycket att diskutera kring hur man värderar kompetens. Jag är övertygad om att arbetsgivarna kommer att se detta som en möjlighet till att bli av med folk som man tycker är obekväma. Nej, att lösa ungdomsarbetslösheten genom att tafsa på våra trygghetslagar är något som de fackliga organisationerna aldrig får gå med på. Bekämpa istället arbetslösheten med politiska satsningar.

SKTF - ett partipolitiskt obundet fackförbund

Jag läser om att tre poliser i Västerbottens län förbjuds att engagera sig politiskt i sina hemkommuner. Polismyndigheten anser att det kan rubba allmänhetens förtroende för polisen. SKTFs TCO-kamrater i Polisförbundet driver nu fallet till Arbetsdomstolen, där man aldrig tidigare avgjort ett liknande ärende. Polisförbundet anser att det är en grundlagsskyddad rättighet att engagera sig politiskt, vilket jag håller med om. Det ska bli intressant att se hur domen faller. Jag tycker inte att det är rätt att en arbetsgivare ska kunna ha synpunkter på att medarbetare engagerar sig politiskt på fritiden, och kunna förbjuda engagemanget. Däremot är det viktigt att de som engagerar sig politiskt verkligen är noga med att undvika de jävssituationer och intressekonflikter som kan uppstå, och de politiska partierna måste ställa krav på att deras företrädare kan hantera detta professionellt.

En av SKTFs många styrkor är att vi är ett partipolitiskt obundet fackförbund, däremot är vi inte opolitiska. Vi tar ställning i politiska frågor som berör våra medlemmar och det är våra medlemmars intressen som går först i alla lägen, inte någon partibok. Detta tycker jag är en självklarhet och något vi måste värna om, särskilt med tanke på att vi arbetar i en politiskt styrd organisation där våra politiska partier faktiskt fungerar som arbetsgivare. Hade vi bekänt oss till något politiskt parti hade det genast uppstått intressekonflikter: vad ska vi prioritera, det som gynnar våra medlemmar eller det som gynnar partiet?

Jag är själv engagerad politiskt på min fritid (i Socialdemokraterna) men för mig är det en självklarhet att mitt fackliga engagemang aldrig får blandas ihop med mitt politiska, och vice versa. Jag skulle t.ex. aldrig acceptera ett politiskt uppdrag i någon av Göteborgs kommuns förvaltningar eller bolag där SKTFs medlemmar arbetar, och där jag därmed är fackligt aktiv. Även om det kanske är möjligt att hantera är det viktigt att våra medlemmar känner att deras förtroendevalda är hundra procent lojala mot dem och deras intressen.

Jag avslutar detta inlägg med ett utdrag ur SKTFs värdegrund som får sammanfatta detta resonemang: "SKTF är ett partipolitiskt obundet fackförbund. Det innebär dock inte att vi är opolitiska. SKTF tar ställning i frågor som är viktiga för medlemmarna. Vår arena är i första hand arbetslivet, men också frågor som berör eller påverkar arbetslivet och livet för medlemmarna."

Läs tidskriften Expo!

Du har säkert hört talas om Stieg Larsson, författaren bakom "Män som hatar kvinnor", "Flickan som lekte med elden" och "Luftslottet som sprängdes". Till vardags arbetade Stieg som chefsredaktör på tidsskriften Expo. Den ges ut av Stiftelsen Expo som har i uppdrag att värna demokrati och yttrandefrihet mot rasistiska, antisemitiska, högerextrema och totalitära tendenser i samhället. Varje nummer av tidsskriften (som kommer ut 4 ggr per år) innehåller en mängd läsvärda artiklar som kartlägger och beskriver rasistisk verksamhet i Sverige och utomlands. Expo fyller en otroligt viktig funktion i kampen mot den framlingsfientliga framfarten. Här hemma i Sverige håller ju Sverigedemokraterna, som står för en rasistisk politik, på att bli ett etablerat parti. Även vissa svenska riksdagspartier tenderar ibland att visa upp otäcka tendenser och fiska röster i grumligt vatten, t.ex. Folkpartiet som nyligen återigen framförde förslaget om språktest för nya medborgare (de menar att det kommer att minska den etniska segregationen). Folkpartiet lägger därmed allt ansvar för integrationen på de nya medborgarna, men så enkelt är det inte anser jag. Hela samhället måste ta sitt ansvar för att motverka segregation, även fackförbunden i vårt arbete att påverka arbetsgivarna så att rasism elimineras i arbetslivet. Men Folkpartiet faller i fällan och presenterar en enkel lösning på ett komplicerat problem, något som jag tycker är en oseriös politik.

Jag kan verkligen rekommendera läsning av Expo, artiklarna vidgar verkligen ens perspektiv och fungerar ofta som ögonöppnare. I SKTF Göteborg både prenumererar vi på tidsskriften plus stödjer stiftelsen ekonomiskt. Vi har också köpt in boken "Sverigedemokraterna har fel" till våra förtroendevalda, en bok som sticker hål på alla Sverigedemokraternas argument och visar att det bara handlar om skickligt maskerade lögner. Är du medlem i SKTF Göteborg och vill läsa boken kan du kontakta mig så ser jag till att du får låna den av oss.

Klicka här för att komma till Expos hemsida

Yngre okunniga om kollektivavtal

En ny undersökning, som gjorts på uppdrag av pensionsförvaltaren Alecta, bekräftar det fackföreningsrörelsen länge känt till: yngre personer har låg kunskap om vad ett kollektivavtal är och vad det innehåller.

Vi som är fackliga nördar tycker att ordet "kollektivavtal" är ett av svenska ordlistans allra vackraste. Det handlar ju om att man har schysta villkor på jobbet och kollektivavtalen är en frukt av förhandlingar mellan facken och arbetsgivarna. Eftersom kunskapen om kollektivavtalens innehåll är så låg tar många förmånerna som ingår i avtalet för självklara, t.ex. att lönen höjs varje år, extra ersättning på kvällar, nätter och helger, försäkringar som skyddar dig om du blir skadad på jobbet, högre pension, möjlighet att få vara med och påverka på jobbet m.m. Men detta är inga självklarheter utan är ett resultat av det facket drivit igenom.

Kollektivavtalen omfattar ju alla på arbetsplatsen, även dem som inte är med i facket. Detta blir ju många irriterade över och tycker inte att det är rätt att vissa åker snålskjuts och får alla förmåner ändå, trots att man inte betalar medlemsavgiften till facket varje månad. Jag kan förstå irritationen men om kollektivavtalet endast skulle gälla dem som är medlemmar i facket skulle vi snart hamna i en situation där arbetsgivarna enbart anställer dem som inte är fackligt anslutna, det blir ju nämligen billigare för arbetsgivaren om den slipper ta hänsyn till ett kollektivavtal.

Anledningen till att arbetsgivarna är villiga att teckna kollektivavtal, som är kostsamma för dem, är en: facken kan ta till stridsåtgärder genom att ta ut sina medlemmar i strejk. Men ska facken fortsätta att ha ett stort inflytande krävs det att vi organiserar så många som möjligt på arbetsplatsen, ju fler medlemmar vi har desto större inflytande får vi och därmed större möjlighet att förhandla fram bra arbetsvillkor. Arbetsgivarna skulle ju inte vara intresserade av att teckna kostsamma avtal med en organisation som företräder mindre än hälften av medarbetarna, då skulle man kunna hantera situationen ändå om facken tar ut sina medlemmar i strejk. Detta kan du framföra till den av dina kollegor som åker snålskjuts och inte är med i facket. Hade alla resonerat som denne kan vi glömma alla de förmåner som kollektivavtalet innebär.

I SKTF satsar vi stort på att tydliggöra kollektivavtalets värde för våra medlemmar och presumtiva medlemmar, det är en viktigt prioritering för oss och brukar i regel bli en a-ha-upplevelse för dem som lyssnar.

Klicka här för att läsa mer om kollektivavtalet och vad det är värt för just dig.

Madonna 4-ever

Ikväll spelar min barndoms stora idol Madonna på Ullevi, och hon är fortfarande min stora favorit. Det var 19 år sedan hon spelade sist i Sverige och även då var jag på plats. Ullevi var då inte aktuell som konsertarena eftersom Bruce Springsteen några år tidigare rockat så hårt att fundamenten börjat spricka. Därför blev det en parkeringsplats på gamla Eriksbergsvarvet som fick ta emot världsstjärnorna under några år (även Michael Jackson och Rolling Stones spelade på samma plats). Lustigt nog så bor jag idag bara några meter från där scenen stod, Eriksberg och större delen av Norra Älvstranden är ju numera bostadsområde.

1990 var jag 11 år gammal, skulle fylla 12 på hösten, och det var en fantastisk upplevelse att få se min stora idol live. Jag minns att vi stod rätt så långt fram, och vi kunde se när Madonna bakom scenen klev iland från en båt som hon färdats över älven med. Alla som såg henne jublade givetvis och då vinkade hon till oss, och jag minns att jag då kände det som om hon vinkade bara till mig. :)

Madonna slog igenom för 26 år sedan och vad man än tycker om henne och hennes musik kan ingen neka till att hon fortfarande är världens största artist. Det är imponerande att hon fortfarande befinner sig på toppen och fortsätter att leverera hits. Det ska bli underbart att få se henne igen ikväll, idag är man ju lite äldre och då är det sittplats nära scenen som gäller. :)

Dagen till ära roar jag mig med att lista mina tio favoriter ur Madonnas låtkatalog. Klicka på varje titel så kommer får du njuta av en video eller ett liveframträdande:

1. Like a Prayer (1989)

2. Vogue (1990)

3. Hung Up (2005)

4. Oh Father (1989)

5. La Isla Bonita (1986)

6. Ray of Light (1998)

7. Music (2000)

8. Open Your Heart (1986)

9. Express Yourself (1989)

10. Like a Virgin (1984)

Värna om kommunernas kultur- och fritidsverksamhet

Thomas Idergard, som leder den marknadsliberala tankesmedjan Timbros välfärdsprogram, gjorde igår ett utspel om att kommunerna bör lägga sina sparbeting enbart på kultur- och fritidsverksamheten. Var femte kommunal skattekrona går till den verksamhet som Idergard anser inte tillhör kärnverksamheten. Han menar att kommunerna inte behöver röra sin kärnverksamhet (vård, skola och omsorg) om man lägger alla besparingar på kultur och fritid.

Jag tycker att Idergard är helt fel ute och man kan verkligen diskutera vad som är kommunernas kärnverksamhet. För det första tycker jag att det är fel att sätta kommunala verksamheter emot varandra, jag tycker istället att de ska samverka och berika varandra. Jag är fullständigt övertygad om att en god samverkan mellan t.ex. skolorna och fritidsgårdarna gynnar barnen och ungdomarna, både i skolan och på fritiden. Att barn och ungdomar har meningsfull fritidssysselsättning där kompetenta personer arbetar är också viktigt för deras utveckling och berikar deras liv, och då behövs fritidsgårdarna och idrottshallarna. Och tänk vad kulturinslag kan berika våra äldres vardag på äldreboenden och dagverksamheter, det är värt att lägga skattekronor på.

Och sen, vad vore en stad som Göteborg utan sitt rika kulturliv? Väldigt trist och tråkig skulle jag vilja påstå. Jag anser att tillgången till kultur är en mänsklig rättighet och är viktig för människors utveckling. Jag kan bara gå till mig själv, vad vore mitt liv utan att ha läst vissa böcker eller sett vissa filmer och teaterföreställningar? Vissa kulturella upplevelser har ändrat på mina perspektiv och har varit oerhört nyttiga för mig. Därför tycker jag det är självklart att skattepengar ska finansiera kulturlivet för att så många som möjligt ska få möjlighet att ta del av kulturen.

SKTF organiserar ju medarbetarna inom den kommunala kultur- och fritidsverksamheten så det är viktigt att vi protesterar mot den här typen av idéer. Jag hoppas verkligen att detta inte realiseras.

Tillbaks på jobbet igen

Då var semestern slut och jag är tillbaks på jobbet igen. Ledigheten varade i hela 5 1/2 vecka, så lång sammanhängande semester har jag aldrig haft innan. Det kändes väldigt lyxigt och nu är jag utvilad och fit for fight för höstens utmaningar. Jag har faktiskt längtat tillbaka till jobbet den sista veckan, det är verkligen en förmån att få ha ett sånt roligt och stimulerande uppdrag som jag har.

SKTF Göteborg har massor av aktiviteter planerade till hösten, bl.a. deltagande med monter i Bok- och biblioteksmässan och vår yrkesvecka i slutet av oktober. Det är mest med detta som jag sysselsatt mig idag, det är verkligen tusen detaljer att tänka på när man genomför stora aktiviteter. Vårt deltagande i Bok & Bibliotek innebär bl.a. om montering av monter, införskaffa material till montern, frakta materialet till montern, bemanna montern med folk under 4 heldagar, genomföra 2 seminarier, marknadsföra vårt deltagande, fixa allt praktiskt med passerkort och lunchkuponger med mera, med mera. Idag bestämde vi också färg på montern, det blev "Stockholmsvit" (fast som urgöteborgare var jag givetvis tvungen att lämna in en protest). Mycket att tänka på och mycket jobb blir det, men framförallt är det enormt skoj att få arbeta med detta.

Vår monter kommer att finnas på Internationella Torget och därför är temat för vårt deltagande SKTFs internationella engagemang och varför vi kallar oss för en Fair Union. Det är alltid lika roligt att få presentera detta engagemang och att SKTFs fackliga solidaritet inte har några gränser. Detta är ytterligare en anledning till att bli medlem hos oss. :)

Marianne Samuelsson och meddelarfriheten

Ingen har väl kunnat undgå de senaste dagarnas rabalder kring Gotlands landshövding Marianne Samuelsson. Jag tycker att det är rätt att hon tvingades lämna sin tjänst. Alla människors likhet inför lagen får aldrig tummas på, oavsett hur stor plånbok man har.

Jag reagerar också starkt på hennes uttalande där hon skyller turbulensen på illojala medarbetare. Är man offentligt anställd har man en grundslagsskyddad rätt till s.k. meddelarfrihet, d.v.s. att man har rätt att "läcka" information till media om sin arbetsgivare och behålla sin anonymitet. Detta är en viktig demokratisk princip för att offentlig verksamhet ska kunna granskas så att skattebetalarna, som ju finansierar den offentliga verksamheten, ska veta hur skattemedlen hanteras. Marianne Samuelsson visade totalt brist på respekt för meddelandefriheten, vilket ju är ett otroligt allvarligt agerande av en statlig chef.

Jag kan rekommendera SKTFs skrift "Låt inte jobbet tysta munnen", som handlar om yttrandefrihet på jobbet. Den går att beställa kostnadsfritt från vår hemsida.

Klicka här för att läsa mer om yttrandefrihet på jobbet.

Jag gillar Tiina Rosenberg

Pride-veckans mest aktiva person måste varit Tiina Rosenberg, genusvetaren, professorn och en av Sveriges mest kända hbt-aktivister. Jag vet inte hur många seminarier och aktiviteter hon deltog i, man såg henne överallt hela tiden. Jag lyssnade själv på flera av hennes seminarier och sprang även på henne i Kungsträdgården och fick en trevlig pratstund om heteronormen, feminism och hennes nya bok om bögikonen Zarah Leander.

Jag har stor respekt för Tiina Rosenberg, det är alltid intressant att få lyssna till henne och hon har spännande infallsvinklar till det mesta. Jag tilltalas av hennes ständiga ifrågasättande av alla de normer som finns i samhället som talar om hur man bör vara och bete sig om man är man, kvinna, homosexuell o.s.v. Tiina är ju dock en väldigt kontroversiell person i många kretsar, för att inte säga hatad. Jag tycker att det är bedrövligt som hon har blivit behandlad och fortfarande blir behandlad, särskilt det gatlopp hon fick löpa i media när det blåste som värst kring Feministiskt Initiativ. Ebba Witt-Brattström, Tiinas styrelsekollega i Fi, lämnade styrelsen med buller och bång och hävdade att Tiina sagt att "kvinnor som ligger med män är könsförrädare". Detta är något som Tiina alltid förnekat att hon sagt, och lyssnar man på hennes resonemang i olika sammanhang är det glasklart att hon inte är någon rabiat manhatare. Men media hängde på detta och skapade ett drev som var fullständigt omänskligt. Tiina fick bl.a. personskydd p.g.a. alla de hot hon utsattes för och lämnade själv såsmåningom Fi.

Visst har man full rätt att inte hålla med Tiina i olika frågor (det gör jag inte själv alltid), men att ta steget till att trakassera, bespotta och hata en person som inte har samma åsikt som en själv är avskyvärt och strider dessutom mot den demokratiska principen om yttrande- och åsiktsfrihet. Tiina har ju dock alla odds emot sig, hon är en stark och intelligent kvinna som dessutom är uttalat homosexuell, vilket retar upp många och det är ju inte ovanligt att en del män känner sig hotade av sådana personer. Har hon dessutom mage att utmana olika normer i samhället måste hon tydligen bekämpas med medel som inte hör hemma i ett samhälle där rätten till yttrande- och åsiktsfrihet är två av grundpelarna.

Jag rekommenderar dig att ta chansen att lyssna till Tiina Rosenberg om du får möjlighet. Då märker du snart att bilden av henne som rabiat och våldsam manshatare inte stämmer. Dessutom har hon en hel del humor, något som heller inte kommer fram i den bild av henne som sprids. Stå på dig Tiina, du behövs verkligen i ett Sverige där arbetet för alla människors lika värde är långt ifrån är uppnått.

Hemma i verkligheten igen

Nu är jag hemma i Göteborg igen efter en rolig och intensiv vecka på Stockholm Pride. Veckan har också gett enormt mycket inspiration till vårt fackliga arbete i SKTF Göteborg för HBT-personers rättigheter och möjligheter.

Något som lyftes i flera av de seminarier som jag besökte är problematiken kring att anmäla diskriminering. Det är en väldigt tuff process att gå igenom, ärendet blir offentligt och därmed finns risken att det kommer att bli väldigt uppmärksammat. En rättsprocess kan dessutom dra ut väldigt på tiden och om man kommer så långt som till rättegång lär man bli ordentligt ifrågasatt av arbetsgivarens försvarare. I sådana situationer kan ju facket spela en stor roll och verkligen stötta den medlem som utsatts för diskriminering så att denne vågar, och framförallt orkar, gå hela vägen. Ett eventuellt skadestånd kommer heller aldrig att på långa vägar att kunna kompensera det lidande som diskriminering innebär, men en fällande dom skapar åtminstone prejudikat och kommer att gynna anti-diskrimineringsarbetet i framtiden.

DOs rekommendation om att teckna anti-diskrimieringsavtal mellan fack och arbetsgivare är också något som jag tänker ta med mig och tillsammans med mina fackliga kamrater i Göteborg försöka realisera.

Jag är även väldigt inspirerad inför och ser redan fram emot nästa års HBT-festival i Göteborg, där ska facket i allmänhet och SKTF i synnerhet vara mer synliga än någonsin med aktiviteter på stan, seminarier, debatter och även lite fest (det är viktigt att inte glömma bort att ha roligt).