Bra och bu Sahlin

Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) gjorde igår två utspel i Ekots lördagsintervju. Först och främst lovade hon att det blir lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser om de röd-gröna vinner valet. Innan 2012 vill hon se att lagen blir verklighet, då har företagen två år på sig för bättring innan lagen träder i kraft. Personligen tycker jag att detta är ett lysande förslag, det är på tiden att bolagsstyrelserna blir jämställda. Många män har i praktiken kvoterats in till höga chefsposter, och har alltså inte rekryterats p.g.a. kompetens utan för att de är just män. Att kvinnor hålls utanför bolagsstyrelserna är inte bara diskriminering, utan också ett enormt slöseri med kompetens. För att komma åt detta krävs uppenbarligen lagstiftning, annars händer ingenting. Och jag ser faktiskt inga problem med att lagstifta om jämställda bolagsstyrelser, det finns många tillgängliga kompetenta kvinnor att besätta styrelseposterna med.

Ett annat utspel som jag dock inte applåderar är att Socialdemokraterna byter fot om anställningsskyddet i småföretag. Tidigare har partiet velat avskaffa den regel som säger att företag med högst tio anställda får göra undantag från turordningsreglerna i LAS. Sahlin menar att det finns många andra områden på arbetsrättens del där man behöver förstärka, till exempel om bemanningsföretagen, heltid och deltid m.m. För mig är sist in-först ut-principen i LAS en viktig facklig principfråga. Arbetsgivarna hävdar ju att kompetens istället ska få råda när man upprättar turordningslistor, men vem avgör vilken kompetens som värdesätts? Risken är överhängande att vissa arbetsgivare använder denna möjlighet till att bli av med "besvärliga" personer, och när det gäller småföretagens undantag från turordningsreglerna finns det redan exempel på att vissa tagit chansen att säga upp gravida kvinnor och fackligt aktiva. Jag tycker absolut att det ska finnas öppningar för att göra undantag från turordningsreglerna, men då ska detta förhandlas mellan fack och arbetsgivare för att säkerställa tryggheten för den enskilde löntagaren.