Igår kväll firade SKTF i Göteborgs kommun och Västra Götalandsregionen Internationella kvinnodagen tillsammans med våra TCO-kompisar i Unionen, Lärarförbundet och ST. Drygt 300 medlemmar dök upp för att lyssna till hedersgästerna Jesper Fundberg och Gudrun Schyman.
Jesper är etnolog och följde ett pojklag i fotboll under 4 års tid för en studie som resulterade i doktorsavhandlingen "Kom igen gubbar!". Jesper berättar i denna bl.a. om tränaren ”Lasse”. På en turnering i Danmark ropar han till laget: ”Jag är stolt att ni har med er luftmadrasser och inte tältsängar. Skönt att man inte är ute och åker med några kärringar!” Fotbollspojkarna, mellan 11 och 14 år gamla, kämpar hårt för att vara såna män som man ”ska” vara. Kramarna på fotbollsplanen och den nära vänskapen i laget måste hela tiden vägas upp med bögskämt av typen: ”Två decimeters bögavstånd, skärp dig!”. Jesper upptäckte tre stereotyper som fotbollspojkarna tar spjärn mot för att definiera sin manlighet. De är Kärringen, Bögen och Invandrarkillen: ”Tre fyrar på manlighetens hav som det gäller att inte krocka med.”
Spelarna och deras tränare säger att de bara ”skämtar” och ”berättar historier” som inte betyder så mycket. Fel, hävdar Jesper. Skämten och historierna är på allvar eftersom de formar pojkarnas identitet och mansideal: ”I omklädningsrummen hyllas grabbighet. Där hyllas en gubbe som vägrar vara liberal. Som vägrar erkänna mer jämställdhet och mindre homofobi i samhället, som vägrar acceptera minoriteter.” Jespers föredrag var fantastiskt intressant och inspirerande, och det kändes bra att även ta upp frågor om maskulinitet under kvinnodagen.
Kvällens andra talare var Gudrun Schyman (hon behöver ju ingen närmare presentation). Hon talade (sin vana trogen en aning provakativt och med mycket humor) om de samhällsstrukturer som systematiskt förtrycker kvinnor, och att dessa strukturer finns överallt i vårt samhälle: i alla samhällsklasser, i arbetslivet, inom alla kulturer, i hbt-samhället o.s.v. Mycket finns kvar att göra innan vi eliminerat all form av diskriminering, framförallt för att strukturerna som innebär att kvinnor systematiskt förtrycks fortfarande är mycket starka. Ska vi komma åt detta så krävs politiska beslut. När det gäller exempelvis lönediskriminering p.g.a. kön mellan sektorer, d.v.s. att i sektorer där män dominerar i antal bland löntagarna har man betydligt högre löner än i sektorer där kvinnor dominerar, så kommer vi inte undan med att detta är en fråga för arbetsmarknadens parter (tragiskt men sant känner jag som facklig företrädare). Eftersom vi har tjafsat om detta mellan fack och arbetsgivare i decenier, och uppenbarligen inte kommit någon vart, så behövs uppenbarligen andra insatser. Och där håller jag med Gudrun: ansvaret för den strukturella lönediskrimineringen mellan sektorer kan inte lämnas över till arbetsmarknadens parter eftersom vi inte kommer åt diskrimineringen genom förhandlingar och avtalstecknande. Riksdagen behöver lagstifta om jämställda löner mellan exempelvis privat och offentlig sektor för att vi ska komma någon vart.
Jesper är etnolog och följde ett pojklag i fotboll under 4 års tid för en studie som resulterade i doktorsavhandlingen "Kom igen gubbar!". Jesper berättar i denna bl.a. om tränaren ”Lasse”. På en turnering i Danmark ropar han till laget: ”Jag är stolt att ni har med er luftmadrasser och inte tältsängar. Skönt att man inte är ute och åker med några kärringar!” Fotbollspojkarna, mellan 11 och 14 år gamla, kämpar hårt för att vara såna män som man ”ska” vara. Kramarna på fotbollsplanen och den nära vänskapen i laget måste hela tiden vägas upp med bögskämt av typen: ”Två decimeters bögavstånd, skärp dig!”. Jesper upptäckte tre stereotyper som fotbollspojkarna tar spjärn mot för att definiera sin manlighet. De är Kärringen, Bögen och Invandrarkillen: ”Tre fyrar på manlighetens hav som det gäller att inte krocka med.”
Spelarna och deras tränare säger att de bara ”skämtar” och ”berättar historier” som inte betyder så mycket. Fel, hävdar Jesper. Skämten och historierna är på allvar eftersom de formar pojkarnas identitet och mansideal: ”I omklädningsrummen hyllas grabbighet. Där hyllas en gubbe som vägrar vara liberal. Som vägrar erkänna mer jämställdhet och mindre homofobi i samhället, som vägrar acceptera minoriteter.” Jespers föredrag var fantastiskt intressant och inspirerande, och det kändes bra att även ta upp frågor om maskulinitet under kvinnodagen.
Kvällens andra talare var Gudrun Schyman (hon behöver ju ingen närmare presentation). Hon talade (sin vana trogen en aning provakativt och med mycket humor) om de samhällsstrukturer som systematiskt förtrycker kvinnor, och att dessa strukturer finns överallt i vårt samhälle: i alla samhällsklasser, i arbetslivet, inom alla kulturer, i hbt-samhället o.s.v. Mycket finns kvar att göra innan vi eliminerat all form av diskriminering, framförallt för att strukturerna som innebär att kvinnor systematiskt förtrycks fortfarande är mycket starka. Ska vi komma åt detta så krävs politiska beslut. När det gäller exempelvis lönediskriminering p.g.a. kön mellan sektorer, d.v.s. att i sektorer där män dominerar i antal bland löntagarna har man betydligt högre löner än i sektorer där kvinnor dominerar, så kommer vi inte undan med att detta är en fråga för arbetsmarknadens parter (tragiskt men sant känner jag som facklig företrädare). Eftersom vi har tjafsat om detta mellan fack och arbetsgivare i decenier, och uppenbarligen inte kommit någon vart, så behövs uppenbarligen andra insatser. Och där håller jag med Gudrun: ansvaret för den strukturella lönediskrimineringen mellan sektorer kan inte lämnas över till arbetsmarknadens parter eftersom vi inte kommer åt diskrimineringen genom förhandlingar och avtalstecknande. Riksdagen behöver lagstifta om jämställda löner mellan exempelvis privat och offentlig sektor för att vi ska komma någon vart.
I mitt tacktal till Gudrun berättade jag bl.a. varför jag personligen alltid uppskattar att få lyssna till henne: jag tycker att hon är så härligt provocerande och utmanar oss alla i våra tankesätt och i vårt agerande. Och som facklig företrädare får jag lite eld i baken från Gudrun för att bli ännu mer aktiv i SKTFs arbete för att motverka och eliminera diskriminering.
Tack alla som deltog i denna fantastiska kväll. Det var otroligt häftigt att få se 300 personer delta i ett fackligt möte på en måndagkväll. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar