Såg filmversionen av Susanna Alakoskis roman "Svinalängorna igår". Liksom boken var filmen otroligt gripande, och gick verkligen under huden på mig. Berättelsen beskriver Leenas uppväxt i en missbrukarfamilj i Ystad på 70-talet, fylld av ångest och smärta, inte minst för att vuxenvärlden (inklusive socialtjänst och skola) vägrar att se vad Leena och hennes syskon genomlider.
Redan när jag läste boken tänkte jag att den borde bli en obligatorisk del av kurslitteraturen till socionom- och lärarutbildningarna. Jag rekommenderar er alla att både läsa boken, och se filmen som faktiskt tillför historien ytterligare dimensioner eftersom den beskriver Leena som vuxen (vilket inte boken gör).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar