Mitt tal under manifestationen för social välfärd 31/5

Jag heter Marcus Gustavsson och är ordförande för fackförbundet Vision i Göteborgs Stad och även för TCO här i Göteborg. Jag är väldigt stolt och känner mig väldigt ödmjuk inför att stå här och tala inför er socialarbetare under den här manifestationen. Jag har den största respekt för er och ert arbete där ni i er yrkesutövning bidrar till att massor av människor får ett bättre liv. Ni arbetar ju dock under väldigt tuffa arbetsförhållanden och trots det lyckas ni göra storartade insatser varje dag. Att ni har en tuff arbetssituation är ju dock inget nytt, så har ni haft det i många år. Men varför blir ni då inte lyssnade på av dom som har makten att kunna åstadkomma en förändring trots att de är fullt medvetna om hur verkligheten ser ut? Från Visions sida har vi under många år försökt att få Göteborgs Stads politiker att öppna sina ögon och öron när det gäller den tuffa situationen för våra socialarbetare och vi har också försökt få dem intressera sig för att diskutera med våra medlemmar vad som behöver göras för att det sociala arbetet ska utvecklas. Tystnaden har hittills varit monumental. Vad beror det på att våra politiker gärna diskuterar skola och äldreomsorg men inte socialtjänst och missbruksvård? Jag kan tyvärr inte låta bli att fundera på om det handlar om synen man har på de människor som står längst ner på samhällets skala. För att försöka få fart på den socialpolitiska debatten och väcka våra politiker så bestämde jag och en av mina kollegor i Vision Göteborgs styrelse, Jenny Johansson som är yrkesansvarig för socialarbetare hos oss, för ett tag sedan att ta hjälp av två kollegor som är stolta socionomer och Visionärer – Susanna Alakoski, författare till bland annat Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fängelset, och Gudrun Schyman, som ju är svår att presentera kortfattat men vi kan som sammanfattning titulera henne som frilansfeminist. Jag har vid ett flertal tillfällen med dessa två diskuterat det politiska ointresset för socialt arbete och vad som behöver göras för att få fart på den socialpolitiska debatten. Jag, Jenny, Susanna och Gudrun beslutade oss för att skriva en debattartikel tillsammans som publicerades i Göteborgs-Posten den 7 februari i år och som fick titeln ”Vi vill se en uppkäftig debatt om socialpolitik”. I artikeln efterlyte vi en omfattande, högljudd, systemkritisk, kreativ och uppkäftig socialpolitisk debatt. Vi efterlyste socialchefer som unisont höjer rösten. Vi efterlyste en stolt socialarbetarkår som vittnar och ställer sig på barrikaderna tillsammans med medborgarna. Och vi efterlyste beslutsfattare som är intresserade av att lyssna på socialarbetarna. I samband med att artikeln publicerades lanserade vi också Visions blogg ”Vi gör skillnad!” där socialarbetare får berätta om alla de gånger de bidragit till att människor fått ett bättre liv samt lämna förslag på vad som behöver göras för att höja kvaliteten i det sociala arbetet. 18 februari fick vi svar genom en debattartikel från 24 andra stolta socionomer: Marja-Leena, Ulrika, Liz, Mia, Lotta, Charlotta, Elenore, Helena, Gunilla, Margret, Madeleine, Ulf, Ulrika, Emma, Lisa, Annika, Josefine, Alexandra, Ala, Johanna, Therese, Linda, Magdalena och Lisa. Jag ser till min glädje att många av er är på plats här idag. Ni avslutade ert inlägg med följande ord: ”Det är vår skyldighet att visa vad vi tycker och kräva bättre arbetsvillkor. Våra verksamheter måste ha mer resurser. Vi kräver lägre arbetsbelastning, lägre personalomsättning, högre kompetens samt högre lön! Varför är vi så tysta? Hur kan vi försvara att vi står bredvid och ser på när välfärdssamhället rasar? Vi måste gå samman! Det är inte förrän vi tillsammans står enade som vi blir starka och kan fånga beslutsfattarnas uppmärksamhet. Det här duger inte, det är dags att göra något åt saken. Anslut er till vårt upprop för social välfärd!” Och nu mina vänner så står vi här, massor med folk på Gustav Adolfs Torg som anslutit sig till uppropet och det vi alla vill ha är en social välfärd av hög klass. Och ska vi lyckas med det så är villkoren som socialarbetarna arbetar under avgörande. Tyvärr kunde inte Gudrun och Susanna vara med oss här idag men jag har lovat att framföra deras hälsningar till er. Gudrun hälsar: ”Roligt att vi har varit inspiratörer till manifestationen! Vi är glada för det och vi ska tillsammans fortsätta att sätta de socialpolitiska frågorna högt upp på den politiska dagordningen och i den samhällspolitiska debatten.” Susanna hälsar: ”Det finns inte någon som kan samhällsfrågorna så bra som socialarbetarna. Och ingen bryr sig om dem frågorna lika mycket. Ingen annan har, historiskt sett, lyft de sociala frågorna, än just socialarbetarna, och så är det idag också. Vi som kan måste göra det själva. Och det är skönt att tolkningsföreträdet nu återgår till oss som kan och vet!” För ett tag sedan deltog jag i en paneldiskussion som handlade om socialtjänstens framtid. Där fick jag frågan varför socialarbetarna har så svårt att följa intentionerna i Socialtjänstlagen. Jag svarade att det beror på att det faktiskt finns något som i praktiken är överordnat Socialtjänstlagen – och det är budgeten. Jag är så hiskeligt trött på att budgetpiskan alltid ska vara överordnat allt inom socialpolitiken. Att ta politiskt ansvar innebär faktiskt mer än att agera kamrer. En budget i balans är inte ett tillräckligt mål för socialpolitiken, och inte för någon annan politik heller för den delen. Och det går aldrig att bromsa sig ur en uppförsbacke. Ordentliga investeringar måste göras i det sociala arbetet och görs det kommer kostnaderna att minska på lång sikt. Vision har i sitt yttrande över den politiska majoritetens förslag till budget för Göteborgs Stad 2013 presenterat ett antal konkreta förslag för att arbetssituationen för stadens socialarbetare ska förbättras och för att vi ska få en högkvalitativ social välfärd i Göteborg. 1) Det måste finnas utrymme till utveckling av det sociala arbetet. I Göteborgs Stad har skolan sin Skolutvecklingsenhet och äldreomsorgen sitt Senior Göteborg men varför finns det ingen utvecklingsenhet i staden för det sociala arbetet? Vision vill se en sådan enhet på central nivå i som skall ansvara för de strategiska utvecklingsfrågorna, som att handhålla juridisk expertkompetens, implementera de senaste forskningsresultaten, utveckla handledningen för socialarbetare o.s.v. Stadens medborgare förtjänar en social välfärd av hög klass och då måste det avsättas resurser för utvecklingsarbete. 2) Politikerna måste börja lyssna på er socialarbetare – det vill säga er som kan och vet. Därför föreslår Vision att Göteborgs Stads politiker bjuder in till ”medarbetardialoger” där ni får lämna era förslag på vilka beslut som måste fattas för att höja kvaliteten i det sociala arbetet. De smarta politikerna ser ju då till att göra politik av era förslag. Politikerna är skyldiga att lyssna på er för det är ni som är experterna på ert område. 3) Grundbemanningen inom allt socialt arbete måste öka, framförallt inom socialtjänsten. Det är inte rimligt att en socialsekretare handlägger så många ärenden att det ända man hinner med på sin arbetstid är att administrera utbetalningar. Vi föreslår också att Göteborgs Stad inrättar en intern bemanningsenhet med socialsekreterare som man kan använda sig av vid arbetstoppar. Idag lägger istället stadsdelsförvaltningarna stora pengar på att ta in externa bemanningsföretag istället för att höja grundbemanningen och skapa en intern bemanningsenhet. Dessutom måste det administrativa stödet till er socialarbetare förbättras. Det är inte rimligt att er arbetstid äts upp av administrativa arbetsuppgifter. Majoriteten av er arbetstid skall ni använda till att jobba med klienterna och brukarna. En ökad grundbemanning och bättre administrativt stöd kommer att minska kostnaderna för försörjningsstöd på lång sikt eftersom ni då hinner arbetat kvalitativt med dom ni är till för. Jag är så glad över att vi alla har samlats här idag för den här manifestationen men detta får inte sluta här utan nu ska vi istället hämta kraft till att fortsätta kampen för social välfärd i den offentliga debatten, genom fler inlägg på bloggen ”Vi gör skillnad!” och inte minst i det dagliga arbetet på våra arbetsplatser. Och det är ju bara att titta sig omkring och konstatera att vi är många som är villiga att ta oss an denna kamp. Tillsammans är vi starka – eller hur! Så nu kära socialarbetare – nu fortsätter vi kampen tillsammans och vi ger aldrig upp. Och kom nu ihåg: det är ni som är experterna på socialt arbete, det är ni som vet vad som krävs för att få en högkvalitativ social välfärd och ni ska banne mig respekteras för det och lyssnas på av våra politiska beslutsfattare. Tack för att ni lyssnade...

Stolta och modiga socialsekreterare

Igår svarade 24 stolta och modiga socialsekreterare på min, Jenny Johanssons, Susanna Alakoskis och Gudrun Schymans debattartikel om att vi vill se en mer uppkäftig debatt om socialpolitik och socialarbetarnas arbetssituation. Klicka här för att läsa socialsekreterarnas debattartikel.

Det är en tuff verklighet som socialsekreterarna beskriver. Men trots bedrövliga förutsättningar för att göra ett bra arbete så lyser ändå yrkesstoltheten igenom och det finns också en enorm kampvilja för att förändra situationen. Nu väntar jag bara på ett svar från de politiska beslutsfattarna. De lyser ännu med sin tystnad i debatten...

Tillsammans blir vi framgångsrika!

Har fått en hel del reaktioner på min, Jennys, Susannas och Gudruns debattartikel. Jag fick bl.a. ett sms där det stod "Ni ger oss mod!". Och jag fick också ett gripande mejl där det bl.a. stod att nu känns det inte lika hopplöst att jobba inom socialtjänsten längre.

Jag hoppas fler bidrar med texter och berättelser till bloggen. Hjälps vi åt med att beskriva verkligheten och samlar ihop alla bra idéer och förslag för vad som måste göras för att förbättra situationen för socialarbetarna och höja kvaliteten i det sociala arbetet så kan vi bli framgångsrika. Hör av dig om du vill bidra!

Socialarbetare gör skillnad!

Idag skriver jag och min kollega Jenny Johansson på GP Debatt tillsammans med de stolta socionomerna och f.d. socialarbetarna Susanna Alakoski och Gudrun Schyman om tystnaden i den socialpolitiska debatten och om socialarbetarnas arbetssituation
Klicka här för att läsa artikeln.

Idag lanserar Vision Göteborg också vår nya blogg "Vi gör skillnad!" där våra socialarbetare får berätta om situationer där de bidragit så att en annan människa fått ett bättre liv samt lämna förslag och idéer på vad som måste göras för att förbättra socialarbetarnas situation och utveckla det sociala arbetet.
Klicka här för att komma till bloggen.

Nu är det dags att socialarbetarna får den respekt de förtjänar och att beslutsfattarna börjar lyssna på dem för att vi ska få ett högkvalitativt socialt arbete för medborgarnas bästa. Kontakta mig gärna om du vill bidra med text till bloggen.

Lyssna på medarbetarna och bli bättre politiker

Kommunalrådet Dario Espiga (s) har svarat på min och Jenny Johanssons debattartikel om sprututbyte i Etc. som publicerades för ett tag sedan. Klicka här för att läsa Dario Espigas svar.

Frågan om sprututbyte är inte enkel så den behöver diskuteras och debatteras. Vision Göteborg föreslår att Göteborgs Stads politiker skapar dialogforum med stadens medarbetare där det finns möjlighet att diskutera verksamhetsutveckling. Vi tror att om politikerna tar del av medarbetarnas kloka och kreativa idéer så kan de skapa en bättre politik för göteborgarnas bästa. Espiga bemöter detta förslag i artikeln med att han anser att det räcker att han möter medarbetarna vid nämnd- och utskottssammanträden. Jag håller inte med. Nämndsammanträden och sociala utskott är knappast forum där man kan (eller ska) diskutera verksamhetsutveckling med medarbetarna. Vid dessa sammmanträden fattas beslut. Däremot kan dialogmöten med medarbetarna fungera som beredningsgrupper inför nämnd- och utskottssammanträden. Lyssnar politikerna på vad medarbetarna tycker så fattar de klokare beslut som innebär en bättre kommunal service för medborgarna. Jag hoppas att Espiga och hans kollegor vågar kliva ut från sammanträdesrummen och föra dessa diskussioner. Det skulle göra dom till bättre politiker.

Lyssna på socialarbetarna!

I fredags skrev jag och min kollega Jenny Johansson på debattsidan i tidningen Etc. om Visions inställning till sprututbytesprogram. Eftersom artikeln tyvärr inte finns publicerad på nätet så återger jag den nedan i sin helhet.

Debatten om sprututbytesprogram för missbrukare har väckts till liv igen i Göteborg. Fackförbundet Vision, det största fackförbundet för socialarbetare, stöder missbruksutredningens förslag om att det skall finnas sprututbytesprogram i alla städer. Det skulle innebära en möjlighet för våra socialarbetare att nå fler personer som man aldrig träffar annars för att kunna lotsa vidare till hälso- och sjukvårdsinsatser. Det skulle även innebära möjligheter att börja bygga relationer med dessa personer för att så småningom kunna erbjuda dem hjälp och stöd för att komma ur sitt missbruk.

Frågan om sprututbytesprogram är väldigt politiserad vilket innebär att debatten ofta är onyanserad. Våra politiker borde istället börja lyssna på dem som arbetar direkt med brukarna och klienterna, nämligen våra socialarbetare. Det är där som de kreativa tankarna och idéerna om utveckling av det sociala arbetet finns för att uppnå en större framgång i arbetet med dem som vi är till för.

Våra politiker tillför resurser till utveckling av en del av kommunens kärnverksamheter, exempelvis skola och äldreomsorg, och det ser Vision givetvis väldigt positivt på. Men varför görs så lite konkret för att utveckla det sociala arbetet i Göteborgs Stad? Våra politiker borde skapa forum för dialog med stadens socialarbetare för att få en kontakt med verkligheten och ta reda på vad som behöver göras för att staden skall kunna erbjuda ett socialt arbete av hög klass. Det är nämligen hos socialarbetarna som visionerna om det sociala arbetet finns.

Frågan om sprututbytesprogram är ett exempel som Visions medlemmar har mycket tankar kring. Vill Göteborgs Stads politiker att staden skall erbjuda ett socialt arbete av hög klass så är det en fördel om man lyssnar på socialarbetarna innan man gör sina ställningstaganden.

Marcus Gustavsson
Ordförande
Vision Göteborg

Jenny Johansson
Yrkesansvarig socialarbetare
Vision Göteborg

Budgeten är överordnad lagen inom socialtjänsten

Idag presenterade Vision en rapport där Sveriges socialchefer tillfrågats om sin arbetssituation (bland annat intervjuades vår förbundsordförande Annika Strandhäll om undersökningen på nyhetssändingarna i morse). Var femte framför att man har svårigheter att följa Socialtjänstlagen, och tre av tio anser sig inte kunna följa intentionerna i LSS.

Detta är oerhört allvarligt, men samtidigt inte förvånande. Visions medlemmar inom socialtjänsten och funktionshinder arbetar ofta under en piska som i praktiken är överordnad både lagen och kvaliteten i verksamheten, nämligen budgeten. Behovet av hjälp och stöd spelar ingen roll, det viktigaste är att hålla sig inom budgetramen.

Våra politiker har ansvaret för att ändra på detta och se till att socialtjänsten har tillräckligt med resurser för att kunna ge den hjälp som medborgarna behöver. Men tyvärr är ofta det politiska intresset för socialt arbete lika med noll. Det är ju heller inte våra politiker som i första hand får stå för vad deras beslut får för effekter, utan det är Visions medlemmar som arbetar direkt med medborgarna.

Den socialpolitiska debatten måste vakna till liv igen. Det räcker inte att Vision påvisar hur verkligheten ser ut utan skall det bli en debatt så krävs det en motpart som är villig att ta diskussionen. Men vi i Vision ger inte upp - vi ska kämpa för att socialpolitiken återigen ska få utrymme i samhällsdebatten för att vi i Sverige skall kunna erbjuda en socialtjänst av hög klass.

Medarbetarna är nyckeln till ett socialt arbete med hög kvalitet

I morgon torsdag tar Göteborgs kommunfullmäktige beslut om Göteborgs Stads budget 2012. I förslaget som majoriteten s-mp-v presenterat finns lyser som vanligt de konkreta förslagen kring att utveckla det sociala arbetet i vår stad med sin frånvaro. Nedan följer SKTF Göteborgs yttrande kring just detta.

Under avsnittet om ”Individ och familj” i förslaget till Göteborgs Stads budget 2012finns de prioriterade mål som direkt och indirekt berör en av SKTFs största medlemskategorier, socialarbetarna. Där skrivs bland annat om att minska behovet av institutionsvård, stärka barn- och ungdomsperspektivet inom socialtjänsten, minska antalet missbrukare och finna sysselsättning för personer som är långvarigt beroende av försörjningsstöd. Inget av detta är kontroversiellt utan är sådant som personer inom socialt arbete ständigt arbetar med. Tyvärr har få socialsekreterare förutsättningar att kunna arbeta så aktivt med detta som de skulle vilja. Med en ärendemängd mellan 40-60 ärende per socialsekreterare, beroende på vilken målgrupp man jobbar mot, är det svårt att hinna med annat än det mest akuta och det så viktiga förebyggande arbetet får skjutas på framtiden.

I den undersökning av socialarbetares arbetssituation som SKTF Göteborg gjorde under hösten 2010 framgick att största delen av arbetstiden gick till dokumentation och annan administration och att det man önskade var mer tid för klienten och att få utföra det sociala arbete som man utbildat sig 3,5 år på universitetet för.

Olika försök har gjorts i Göteborgs stad där handläggare fått halverat sin ärendemängd och på så sätt fått förutsättningar att jobba mer aktivt med personer i långvarigt försörjningsstöd. Resultatet har blivit att många har kommit ut i sysselsättning och därmed har försörjningsstödet minskat. Andra effekter av dessa försök blev att socialsekreterarna hann samverka med andra yrkesgrupper, stressrelaterade sjukskrivningar minskade och personalen stannade kvar eftersom de trivdes med sina arbetsuppgifter.

Ett sådant arbetssätt skulle alltså i inledningen kosta mer pengar då det kräver en högre personaltäthet men i längden skulle vinsten bli lägre kostnader för försörjningsstöd, lägre personalomsättning och en utvecklad samverkan med samarbetspartners inom andra myndigheter och med aktörer från den sociala ekonomin.

Ett annat förslag som SKTF Göteborg skrev om redan i förra årets yttrande till budget är inrättandet av en personalpool för erfarna socialarbetare. Genom en sådan skulle medarbetare få möjlighet att testa nya sätt att arbeta samtidigt som det ger en möjlighet att lösa en del av generationsväxlingsproblematiken. Det som förekommer idag är att stadsdelarna istället anlitar externa bemanningsföretag inom socialtjänsten vilket är betydligt mer kostsamt än att ha en intern personalpool.

Genom att ge de kreativa och engagerade socialarbetarna som finns inom Göteborgs stad förutsättningar att utföra ett gott socialt arbete genom rimlig arbetsmängd och bra kompetensutveckling så kan de prioriterade mål som finns i budgeten uppnås och det sociala arbetet kan utvecklas för att bli ledande i Sverige.

Alla ska få likvärdig service oavsett vem man är

SKTFs sista seminarium under HBTQ-festivalen 2011 hade titeln "Likabehandling eller ej?". Deltog gjorde kommunalråden Thomas Martinsson (mp) och Helene Odenjung (fp), Anna Jacobson från Göteborgs Stads mångfalds- och jämställdhetsgrupp samt Magid Safi, socialsekreterare och Caroline Stråle Svensson, biståndshandläggare inom äldreomsorgen.

I kommunstyrelsen i Göteborg finns en total politisk enighet, oavsett partifärg, om att alla medarbetare i Göteborgs Stad skall ha tillräcklig kompetens för att ge bästa möjliga service till medborgarna, och inte särbehandla någon negativt på grund av någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Vår mångfalds- och jämställdhetsgrupp gör ett fantastiskt arbete på den strategiska nivån, men varför är det så svårt att få detta arbete att sippra ut till alla arbetsplatser? Magid och Caroline berättade om sina erfarenheter av detta, och det blev då också tydligt att kommunstyrelsens visioner ofta fastnar på vägen till arbetsplatserna.

Magid och Caroline berättade om erfarenheter av att HBT-personer är rädda för att kontakta kommunen och be om hjälp och stöd eftersom de är rädda för bemötandet från oss som arbetar i Göteborgs Stad. Fruktansvärt, och ett starkt tecken på att vi behöver ställa större krav på alla arbetsplatser att arbeta med alla människors lika rättigheter och möjligheter.

Likabehandling är för övrigt ett intressant begrepp som inte handlar om att behandla alla lika. Som Caroline uttryckte det så klokt så handlar det i Göteborgs Stad om att alla medborgare ska få likvärdig service oavsett vem man är.

Kasta förslaget om ny missbruksvård i papperskorgen

Idag presenterade regeringens utredare Gerhard Larsson sitt förslag till förändringar i missbruksvården. Han anser att socialtjänsten inte längre ska ha ansvar för behandlingen av missbrukare, utan landstingen ska bestämma vilken vård och behandling som ska ges.

Gerhard Larsson är rejält ute och cyklar. Det är oerhört viktigt att inte reducera det sociala arbetet i missbruksvården. Många kommuner har ett utvecklat arbete kring detta, och att inte låta det arbetet och andra metoder utvecklas vidare vore väldigt olyckligt.

Brukar- och klientorganisationer pekar också på att utredningens förslag kommer att försämra missbrukarnas rättigheter till behandling. Om vården regleras i hälso- och sjuvårdslagen istället för socialtjänstlagen försvinner den enskildes möjlighet att hävda sin rätt i domstol.

Självklart borde dock reglerna för kommunernas och landstingens samverkan skärpas. De måste ta fram gemensamma överenskommelser, där det tydligt framgår vilket samlat behandlingsutbud som erbjuds och vem som ska göra vad i förhållande till individen. Men Gerhard Larssons förslag hoppas jag att regeringen kastar i papperskorgen.

Varför tar inte politikerna socialsekreterarnas arbetssituation på allvar?

Deltog i en paneldiskussion om socialtjänstens framtid igår tillsammans med Akademikerförbundet SSRs förbundsordförande, samt representanter från SKL och Socialstyrelsen. Självklart höll jag mig till det fackliga perspektivet, och argumenterade utifrån den tuffa verklighet som många av våra socialsekreterare arbetar i.

En högst berättigad fråga ställdes från publiken om vad som behöver göras för att komma till rätta med socialsekreterarnas tuffa arbetssituation, detta är ju ingen nyhet precis men varför händer det så lite? Ja först och främst behöver de som har huvudansvaret vakna och ta situationen på allvar, d.v.s. våra politiker och arbetsgivare. Från SKTFs sida tänker vi bli ännu mer högljudda, det får vara slut på tystnaden när det gäller socialsekreterarnas arbetssituation. Vi vill givetvis också vara konstruktiva och diskutera och komma överens om åtgärder för att förbättra situationen, men det krävs två parter för att dansa tango. Vi bjuder upp till dans politiker, vill ni hänga med?

Socialsekreterarna i Stockholm bryter tystnaden

Några SKTF-kollegor i Stockholms Stad har startat en kampanj för en bättre socialtjänst. De kallar kampanjen för "Nu bryter vi tystnaden". Ett strålande intitiativ som vi verkligen skall inspireras av i Göteborg där våra socialarbetare jobbar under samma bedrövliga premisser. Klicka här för att komma till kampanjens Facebooksida.

Sture Nordh besökte framtiden & norra Europas största socialkontor

Igår besökte TCOs ordförande Sture Nordh Göteborg, och det blev en intensiv dag i SKTFs regi.

Förmiddagen veks för en träff med SKTF Göteborgs Framtidsgrupp, som består av ett antal yngre medlemmar som visat intresse för fackligt arbete i allmänhet och för SKTF i synnerhet. Det blev en mängd intressanta diskussioner, bl.a. om TCO-förbundens omfattande förändringsarbete. Jag är väldigt glad och stolt över att vårt förändringsarbete handlar om att vi är självkritiska och tar vårt eget ansvar för att så många människor uttrycker att det inte är någon mening med att vara med i facket. Vi inom TCO-familjen skyller inte ifrån oss på någon annan, utan tar istället diskussionen med våra medlemmar och presumtiva medlemmar om hur de tycker att vi bör förändras för att kännas angelägna. Och detta arbete handlar mycket om att synas, bl.a. genom att återerövra fikaborden på arbetsplatserna där vi talar om varför inflytande på jobbet är avhängt av att så många som möjligt är med i facket. Det var jätteroligt att Sture fick möjlighet att träffa vår fantastiska och kloka Framtidsgrupp, som också krossar myten om att facket inte är angelägenhet för yngre personer, och bevisar att framtiden för vår förening är ljus.

På eftermiddagen besökte vi socialkontoret i Hjällbo, som är norra Europas största socialkontor. Besöket genomfördes utifrån den undersökning av socialarbetarnas arbetssituation i Göteborgs Stad som SKTF Göteborg genomfört. Resultatet av undersökningen visar tydligt att arbetssituationen är väldigt tuff över hela staden där man får fler och fler hjälpsökande samtidigt som socialarbetarna också måste utföra fler och fler administrativa arbetsuppgifter (dock med samma antal personal). Sture gick runt mellan kontoren och pratade med våra medlemmar om deras vardag, och vi avslutade besöket med en fika där vi bl.a. diskuterade resultatet av socialarbetarundersökningen, hur omorganisationen av stadsdelarna i Göteborg påverkar det sociala arbetet och varför det är så tyst i den socialpolitiska debatten. Besöket är också uppmärksammat i en artikel i dagens Göteborgs-Posten, där både Sture och jag intervjuas (tyvärr finns inte artikeln på nätet utan endast i den tryckta tidningen). Rubriken på artikeln är "Larm får stan att vakna", och uppmärksammar också att SKTF Göteborgs undersökning fått som effekt att fack och arbetsgivare nu gemensamt skall försöka tackla problematiken kring framförallt socialsekreterarnas arbetsmiljö utifrån ett hela-staden-perspektiv. Detta är ett bevis på att fackligt engagemang lönar sig.

Förmodligen var det sista gången Sture besökte oss som TCOs ordförande eftersom han slutar vid kongressen i maj. Han är en fantastisk facklig företrädare med ett stort engagemang och hjärta för våra medlemmar och för vår rörelse. En sann förebild för många, inte minst för mig själv.

Svinalängorna borde bli kurslitteratur

Såg filmversionen av Susanna Alakoskis roman "Svinalängorna igår". Liksom boken var filmen otroligt gripande, och gick verkligen under huden på mig. Berättelsen beskriver Leenas uppväxt i en missbrukarfamilj i Ystad på 70-talet, fylld av ångest och smärta, inte minst för att vuxenvärlden (inklusive socialtjänst och skola) vägrar att se vad Leena och hennes syskon genomlider.

Redan när jag läste boken tänkte jag att den borde bli en obligatorisk del av kurslitteraturen till socionom- och lärarutbildningarna. Jag rekommenderar er alla att både läsa boken, och se filmen som faktiskt tillför historien ytterligare dimensioner eftersom den beskriver Leena som vuxen (vilket inte boken gör).

Lycka till Carina!

Läser i dagens GP att Carina Liljesand, f.d. kommunalråd (kd) och kollega med mig i HBTQ-festivalens styrelse, byter parti till Folkpartiet. Carina är också en stolt SKTF-medlem, och f.d. vice ordförande för SKTF i Mölndals Stad.

Det är bara att gratulera Folkpartiet till en supervärvning. Jag är väldigt glad att Carina fortsätter med kommunpolitiken i Göteborg. Hon har ett brinnande och äkta engagemang för alla människors lika värde, inte minst för HBTQ-personer. Hon är också djupt engagerad i socialpolitiken och en av få lokala politiker som jag stött på som har ett starkt intresse för sociala frågor, och därmed för den verklighet som många av SKTFs medlemmar arbetar i. Lycka till Carina, du behövs i politiken!

Göteborgs Stad tar ett helhetsgrepp över socialsekreterarnas arbetsmiljö

Jag har ju tidigare bloggat om SKTF Göteborgs stora undersökning av socialarbetarnas arbetssituation i Göteborgs Stad. Resultatet av undersökningen var allt annat än upplyftande, men heller inte särskilt förvånande. Att socialarbetare (särskilt dem som har myndighetsutövning i sina tjänster) har en tuff arbetssituation har varit känt länge, men tyvärr har inget helhetsgrepp tagits över denna problematik, varken i Göteborg eller på nationell nivå.

Nu händer det dock saker i Göteborgs Stad, och vi kommer inledningsvis försöka bena i frågan i en partsgemensam referensgrupp. Frågan är dock omfattande och komplex, men det känns i alla fall väldigt bra att i början av nästa år sätta oss ner med vår arbetsgivare och gemensamt komma överens vilka insatser som behöver göras för att förbättra situationen. Givetvis kommer ni att kunna följa detta arbete i SKTF Göteborgs olika informationskanaler.

Vart finns visionerna i socialpolitiken?

Fick idag i Göteborgs Stads Centrala Samverkansgrupp (CSG) en dragning av majoritetens (s, mp och v) förslag till budget 2011. Barn och ungdomar lyfts särskilt fram med satsning på minskade barngrupper i förskolan, högre kvalitet i skolbarnomsorgen, extra resurser för stödpersonal i skolan och satsning på ungdomsgårdar och ett nytt "Ungdomens hus" i city. Miljöperspektivet är också tydligt med satsningar på kollektivtrafik m.m.

Jätteviktiga satsningar, men jag saknar som vanligt visioner i socialpolitiken. Vad vill politiken göra åt att Göteborg är en av Europas mest segregerade städer? Vad behöver göras för att öka kvaliteten i socialtjänsten, SKTFs undersökning av socialarbetarnas arbetssituation visar ju att deras arbetsdagar äts upp av administrativa uppgifter istället för arbete direkt med klienter och hjälpsökande.

Jag tycker dock kommunstyrelsens nya sätt att arbeta låter väldigt spännande. KS delas upp i tre olika kluster: ekonomi, ekologi och social. Därmed känner jag ändå ett hopp för att socialpolitiken kommer att få ett större utrymme än idag, det ska bli spännande att följa framöver och från SKTFs sida kommer vi fortsätta att göra allt för att väcka liv i den socialpolitiska debatten.

Socialbidragstagare får inte utnyttjas som billig arbetskraft

Kommunalrådet Helene Odenljungs (fp) utspel i GP 24/8 om att socialbidragstagare ska städa och utföra andra sysslor för att få rätt till pengarna har fått stort utrymme i media de senaste dagarna.

Ekonomiskt bistånd (som tidigare kallades socialbidrag) är tänkt att fungera som ett sista skyddsnät för den som har tillfälliga ekonomiska problem. När man ansöker om ekonomiskt bistånd ska socialtjänsten göra en individuell prövning och den som är arbetsför är skyldig att söka arbete under tiden.

Enligt socialtjänstlagen kan man inte ställa krav på motprestation från den som är över 25 år och söker ekonomiskt bistånd, så för att genomföra Helen Odenljungs förslag krävs det en lagändring. I Landskrona kommun har det tidigare funnits krav på att personer över 25 år som uppburit ekonomiskt bistånd ska ha minst 30 timmar praktik eller undervisning i veckan. Socialstyrelsen har varit mycket kritiskt mot detta då det enligt lag ska vara en prövning i varje individuellt fall för att se om det finns behov för praktik eller undervisning. Landskrona kommun har efter denna kritik tagit bort kravet på obligatorisk motprestation.

Göteborgs Stad har redan idag en mängd verksamheter för dem som är arbetslösa, bl.a. vägledning, coachning, praktik, kortare anställningar, arbetsträning och utbildning. De flesta stadsdelarna har också särskilda arbetslivsinriktade verksamheter för dem som är arbetssökande och har bidrag från socialtjänsten, t.ex. praktik och arbetsträning Detta syftar till att personer ska komma ut i arbetslivet och ställer krav på innehåll och handledning. Vi håller fullständigt med Helene Odenljung om att det inte finns brist på arbetsuppgifter i Göteborgs Stad, men vill man använda arbetslösa socialbidragstagare för att utföra kommunens uppgifter ska de anställas och ges skäliga löner och villkor. Annars blir det bara ett utnyttjande av redan utsatta personer som billig arbetskraft, och sådant ska inte få förekomma i Göteborg eller någon annanstans.

JO kritiserar Kortedala SDN

Aftonbladet skriver i en notis idag att Justitieombudsmannen (JO) kritiserar Kortedala stadsdelsnämnd för att de låtit en tolk, vid sidan om sitt tolkuppdrag, samla in information om ett par föräldrar vars dotter socialtjänsten omhändertagit. Uppgifter från tolken har sedan använts i processen kring LVU-omhändertagandet. "Jag ifrågasätter starkt lämpligheten att ge en tolk ett sådant uppdrag", skriver JO i sitt beslut.

Ett LVU-omhändertagande är ingen enkel process, och givetvis har Kortedala starka skäl för omhändertagandet. Men att använda en tolk på det här sättet tycker även jag är högst olämpligt. Jag hoppas att Kortedala efter denna kritik ser över sina rutiner och i framtiden sköter liknande ärenden på ett mer professionellt sätt. Den här typen av ärenden måste handläggas och hanteras av medarbetare som har rätt kompetens.

Eva på besök i Göteborg

Igår besökte SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark Göteborg för att presentera en undersökning inför valet i höst som bl.a. visar att fyra av tio unga göteborgare kan tänka sig att engagera sig i lokalpolitiken, vilket givetvis är glädjande. Frågan är dock hur öppna politiska partier egentligen är för nya medlemmar med nya idéer, och om man verkligen tar till vara på dem som visar intresse och entusiasm för att engagera sig politiskt. Det problemet har ju också fackföreningsrörelsen brottats med länge, men som vi arbetar hårt med för att förändra. Nya arbetssätt och arbetsformer är ett av våra viktigaste mål inför framtiden inom SKTF, och på det sättet locka fler yngre personer att engagera sig fackligt.

Undersökningen blev uppmärksammad i både Göteborgs-Posten och i Radio Göteborg, men där valde man att fokusera på delen som visar att de flesta av våra lokalpolitiker i Göteborg är okända för allmänheten.

Vi hann också med ett studiebesök på socialkontoret i Lärjedalen (norra Europas största socialkontor) och hade en mycket intressant och givande diskussion om socialt arbete, och avsaknaden av debatt kring socialpolitik. Jag upplever väldigt starkt att den socialpolitiska debatten nästan är helt död i Göteborg, och att våra politiker verkar vara ointresserade av att diskutera dessa frågor och de förhållanden som våra socialarbetare arbetar under. Det vill jag och SKTF Göteborg förändra, och vi kommer ta initiativ framöver att få upp den socialpolitiska debatten på dagordningen.