DOs problem handlar inte om Katri Linna

Igår avslöjade regeringen att man lyfter bort Diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri Linna från hennes tjänst. DO har varit i blåsväder sedan myndigheten inrättades 2009 genom en sammanslagning av fyra tidigare diskrimineringsombudsmän. Kritiken har varit hård mot de långa handläggningstiderna av diskrimineringsärenden och den ineffektivitet som präglat verksamheten, och det är Katri Linna som fått klä skott för den mesta kritiken.

DOs problem handlar dock inte om Katri Linna som chef och person. Att fyra myndigheter blev en innebar att resurserna för det statliga anti-diskrimineringsarbetet kraftigt minskade, samtidigt som två nya diskrimineringsgrunder tillkom (ålder och könsidentitet/könsöverskridande uttryck). Effekten blev att DO tvingades skära ner på nästan all tillsynsverksamhet, och de långa handläggningstiderna är en naturlig följd av de minskade resurserna. Det är regeringen som måste ta ansvar för DOs misslyckanden, och man har därmed mycket att bevisa innan man kan påstå att man bedriver en offensiv anti-diskrimineringspolitik.