Idag är det 25 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan i Stockholm. Mycket kan sägas om honom och hans politiska gärning. Jag själv var för ung för att ha hunnit skaffa mig egna minnen av Palme innan han mördades men jag har läst ett stort antal biografier om honom, både av hans kollegor och av hans kritiker. P.g.a. sitt grymma öde har Palmes eftermäle inte blivit speciellt nyanserat, vilket kanske inte är så konstigt. Hans framgångar på den internationella arenan har fått överskugga hans tillkortakommanden på den nationella, samt alla de tråkiga händelser i den moderna svenska historien som Palme spelade en aktiv roll i, t.ex. IB-affären och bordellhärvan på 70-talet. Oavsett vilka politiska åsikter man har så kan ingen dock neka till att Palme spelar en stor roll i vårt lands historia, och att han var en lysande talare och retoriker. Jag citerar nedan en bit ur ett radioanförande som han höll på juldagen 1965.
"Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.
Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar