Anna Fahgén arbetar på ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning i stadsdelen Västra Hisingen i Göteborgs Stad. Hon är också engagerad i SKTF, tidigare som skyddsombud på sin arbetsplats och i vår framtidsgrupp. Just nu är hon dock tjänstledig och befinner sig i Kenya...
Varför blev du medlem i SKTF?
Jag brinner för mänskliga rättigheter, och rätten att organisera sig är en av dem. SKTF har en värdegrund och en människosyn som jag stödjer. Till en början fastnade jag för att organisationen arbetar aktivt med internationella frågor, både inom förbundet och i samarbete med organisationer som Amnesty International och Rena Kläder, men senare såg jag hur SKTF engagerar sig, och många gånger även tar täten i en mängd centrala frågor. Jämställdhet och jämlikhet, HBT, antirasism och ungas lika rätt till goda arbetsvillkor är bara några av de områden som SKTF arbetar aktivt för och arbetet sker i praktiken, det är inte bara ord på papper. Alla dessa frågor är starkt kopplade till arbetsplatsen eftersom att arbetlivet inte på något sätt är avskilt från resten av livet. Om vi vill ha schysta arbetsplatser för alla kan dessa frågor inte förbises.
Hur kommer det sig att du engagerade dig i SKTF och vår framtidsgrupp?
Jag fick frågan då Framtidsgruppen var i startgroparna. Jag anser att det är viktigt att tänka i nya banor och i takt med att samhället och arbetsmarknaden förändras måste även fackförbunden följa samma mönster. Förbunden måste anpassas till den kontext vi befinner oss i. Framtidsgruppen är en del av detta då det är dagens unga som kommer att ta över framtidens arbetsmarknad och om vi vill ha ett bra arbetsklimat med goda villkor så måste vi ta ansvar för att så ska vara fallet även i framtiden. Vi är en rätt bortskämd generation som tar kollektivavtalets fördelar förgivet, men det är resultatet av en hård kamp som fördes av tidigare generationer.
Just nu befinner du dig i Kenya, hur kommer det sig?
Jag fick möjligheten att göra ett halvårs praktik på en av FN:s organisationer, UN-Habitat, som har sitt högkvarter här i Nairobi, Kenya. UN-Habitat’s mål är att främja socialt och miljömässigt hållbar utveckling i städer världen över och den enhet jag arbetar för, Shelter Branch, arbetar med frågor kopplande till ägande- och nyttjanderätt av land, adekvata bostäder till alla, samt förebyggande och restaurering av katastrofdrabbade områden.
Städer kan liknas med en smältdegel som gjuter samman kultur och kunskap från världens alla hörn till ett koncentrat område och fungerar som en källa till kreativitet och möjligheter. Aldrig tidigare har städer vuxit i den takt de gör idag och prognoser visar att inom de närmaste 30 åren kommer dessa siffror att fördubblas, om drastiska åtgärder inte genomförs. Om staden är oförmögen att hantera den snabba tillväxten kan dess mörka sidor triggas och kriminalitet, miljöproblem och sjukdom frodas. FN arbetar för att medlemsländer ska prioritera och arbeta förebyggande kring den här problematiken.
Bristen på prisvärda bostäder gör att människor tvingas hitta alternativa lösningar och många gånger är enda utvägen att bosätta sig i slumområden. I flera av världens utvecklingsländer lever mer än 50 procent av städers befolkning i slummen och totalt över en miljard människor. Kibera i Kenya, ett av Afrikas största getton, har ett invånarantal jämförbart med hela Göteborg och tillgång till vatten och sanitet, utbildning och sjukvård är stora problem. Slumområden uppmärksammas sällan med mer än en vit fläck på kartor. I slummen finns ingen adress, ingen folkbokföring - människorna som bor där är osynliga för samhället. Om en människa saknas, hur ska detta då redovisas? Barn föds utan att någon vet om deras existens. Alla barn har rätt till en utbildning, men om barnet inte finns officiellt, hur ska dessa rättigheter då förvaras? Hur ska människor kunna tänka på långsiktiga mål som utbildning och skola om de inte ens vet hur de ska överleva morgondagen? Arbetsrätten är obefintlig och människor arbetar för långt under minimilön och kan sällan ens täcka baskostnader för att överleva. Arbetsmiljön är under all kritik och många tvingas sätta sin hälsa, och i värsta fall sitt liv på spel för att kunna försörja sig själv och sin familj.
Under min tid här har jag fått insyn i hur en av världens mäktigaste politiskt styrda organisationer fungerar, hur beslut fattas och de byråkratiska processer det innebär. Jag har bland annat fått möjlighet att delta i UN-Habitats 23e Governing Council, där representanter från olika medlemsstater samlas för att besluta om de resolutioner som ska styra organisationens arbete de två nästkommande åren, så väl som ett besök i en Maasai-by i Tanzania där en av nätverket GLTN:s partnerorganisationer arbetar för jämlikt markägande i en patriarkal samhällsstruktur där polygami är normen. Den allra största delen av arbetet är dock administrativt och består av rapportering för att främja transparens och dokumentation av aktivitet och resultat.
Tre ord som beskriver världens bästa fackförbund?
Medmänsklig, tillgänglig, kreativ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar