Nej, lönebildningsmodellen fungerar inte bra...

Presidiet för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) förhandlingsdelegation går idag på SvD Opinion till attack mot de fackliga kraven i avtalsrörelsen. Man skriver bl.a. att kraven äventyrar den lönebildningsmodell som fungerat väl de senaste 15 åren och att löner ska sättas utifrån prestation, inte bestämmas i centrala avtal. Jag håller inte med om att "lönebildningsmodellen fungerat väl de senaste 15 åren". Det är fortfarande alltför många av Visions medlemmar som inte vet varför de har den lön de har och hur de ska göra för att påverka sitt löneläge. Självklart ska de individuella löneökningarna grunda sig på prestation, och den ordningen har vi i våra avtal redan idag. Den procentsats som vårt centrala löneavtal anger är minimiökningar för Visions medlemmar som kollektiv. Som enskild individ kan man få mer eller mindre beroende på prestation. Problemet är att lönebildningsmodellen sällan fungerar i praktiken och det finns en hel del orsaker till det. Ofta är de lönesättande cheferna bakbundna av högre chefer eller HR-avdelningar som hindrar dem från att sätta de löner som de vill. De lönesättande cheferna måste ges inflytande över utrymmet för löneökningar i sina budgetar så att de får möjlighet att belöna de goda prestationerna hos sina medarbetare. Men en hel del chefer har heller inte förutsättningar för att kunna göra vettiga prestationsbedömningar eftersom de har alldeles för många underställda medarbetare. Tyvärr är vår nuvarande löneprocess inte en del av löneavtalet utan endast en bilaga till kollektivavtalet. Hade processen ingått i avtalet så hade det inneburit avtalsbrott om våra arbetsgivare missköter den eller struntar i den. Som det är idag kan arbetsgivarna riskfritt hålla en låg kvalitet i löneprocessen utan att det får några konsekvenser. Vision kämpar därför för att få in löneprocessen i avtalet vilket SKL inte borde se några som helst problem med eftersom man ju säger att lönebildningen redan fungerar så bra. Sen visar våra erfarenheter att det är nödvändigt att våra centrala avtal anger en miniminivå när det gäller löneökningar, annars kommer alltför många kommuner ta chansen att hålla ner löneökningarna så mycket som möjligt. Så ser tyvärr verkligheten ut även om SKL påstår något annat. Till sist är jag hiskeligt trött på att SKL inte vill ta något som helst ansvar för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vision kräver högre löneökningar än industrin av just detta skäl. Jag tycker det är rent ut sagt pinsamt att SKL vägrar diskutera detta på ett konstruktivt sätt. Är det inte så att man strävar efter att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare...