Heltid en rättighet - deltid en möjlighet

Igår skrev jag under ett kollektivavtal med Göteborgs Stad om rätten till heltid för Visions medlemmar. Det känns väldigt bra att vår arbetsgivare tar sig an detta åtagande att erbjuda alla sina medarbetare heltid. Det är inget jätteproblem med ofrivilliga deltider bland Visions medlemsgrupper, men det existerar och då framförallt inom kultur- och fritidssektorn. Efter sommaren startar arbetet med att identifiera vart de ofrivilliga deltiderna finns i varje förvaltning och göra handlingsplaner för att alla ska kunna erbjudas heltidstjänstgöring. Mycket handlar om att höja grundbemanningen på våra arbetsplatser och som medarbetare kan man då få vara lite mer flexibel och hoppa in på andra arbetsplatser inom sitt yrkesområde när det finns vikariebehov. Det ska bli spännande att få se effekterna av detta arbete och förhoppningsvis kommer alla ofrivilliga deltider att elimineras i Göteborgs Stad. Som Vision ser det är heltid en rättighet och deltid en möjlighet som man själv ska få välja.

Kampen för jämställda löner fortsätter

Då är det centrala löneavtalet för Visions medlemmar i kommuner, landsting och regioner till slut klart. Avtalet är på 11 månader och ger löneökningar på minst 2,6 procent för Visions medlemmar som kollektiv. Det finns som vanligt inga individgarantier i avtalet, som individ kan man få mer eller mindre än 2,6 procent beroende på prestation. Avtalet är i nivå med övriga lönevavtal som tecknats på den svenska arbetsmarknaden under den senaste tiden. Jag är dock besviken över att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) inte har högre ambitioner än så här när det gäller att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Man hade ett gyllene tillfälle att åstadkomma mer jämställda löner genom att gå med högre löneökningar än 2,6 procent men SKL utnyttjade inte den möjligheten den här gången. Vision ger dock inte upp och arbetet inför avtalsrörelsen 2013 har redan startat. Kampen för jämställda löner fortsätter således...

Spänningen stiger i avtalsrörelsen

Spänningen stiger hela tiden i avtalsrörelsen. Medlarna har nu satt en deadline till på söndag 20 maj vilket gör att kompromissförslaget kommer att presenteras till Vision och SKL ett par dagar innan. Stridsfrågan för Visions del är att vi vill se en högre ambition från SKL när det gäller att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher samt att vi vill ha skrivningar i det centrala löneavtalet som skulle innebära att våra medlemmar får ett större inflytande över sina löner. SKL har hittills visat sig ointresserade av att på allvar ta steg fram emot att kommunerna och landstingen ska bli attraktiva arbetsgivare men de har fortfarande chansen att göra om och göra rätt. Följ mig gärna på Twitter och Facebook där jag rapporterar om det senaste som händer i avtalsrörelsen och ger mina egna reflektioner om läget...

Vision vill mer!

Avtalsrörelsen har idag tagit en dramatisk vändning i och med att Vision sagt nej till slutbudet från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Nu kommer en medlare in för att försöka hjälpa till att hitta en lösning. Jag är väldigt stolt och glad över att mitt fackförbund inte viker ner sig i kampen för att få bort de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade brancher och för att medlemmarna ska få ett större inflytande över sina löner. Jag blir dock väldigt konfunderad över SKLs agerande och tänker på deras s.k. strävan efter att kommunerna och landstingen ska bli attraktiva arbetsgivare. Men den strävan verkar ju mest vara snack med tanke på att SKL hittills inte visat någon större vilja att på allvar förbättra lönerna och villkoren för medarbetarna. Det är svårt att sia om hur lång tid medlingsprocessen kommer att ta, förmodligen handlar det om 2-4 veckor. När medlarna tagit fram ett förslag är det upp till Vision och SKL att säga bu eller bä. Nu när vi är avtalslösa så har Vision rätt att ta ut medlemmar i strejk men det återstår att se om det vapnet behöver användas. Fortsättning följer...

Vi har slutat be om ursäkt för lönekraven

Jag blir väldigt inspirerad av sjuksköterskostudenternas löneuppror där de kräver minst 24 000 kr i månaden för att tacka ja till sommarjobb. Givetvis använder de flesta arbetsgivare argumentet att det ur ett ekonomiskt perspektiv skulle vara oansvarigt att erbjuda så "höga löner". Studenterna har dock argumenten på sin sida, som en av dom sa i ett inslag i Rapport ikväll så handlar det om prioriteringar. Kan landstingen lägga miljarder på stafettläkare så finns det utrymme att prioritera om för att höja sjuksköterskornas löner. Jag gillar också att flera fackförbund i årets avtalsrörelse slutat be om ursäkt för lönekraven. Jag är exempelvis väldigt stolt över mitt eget fackförbund Vision där vår förbundsordförande Annika Strandhäll är extremt tydlig i debatten där hon kräver högre löneökningar för våra medlemmar än vad industrinormen anger eftersom det är hög tid att göra någonting åt de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vi har höjt våra röster och nu är det upp till våra arbetsgivare och släppa hörnflaggan och komma in i matchen om man nu har en ambition att bli attraktiva arbetsgivare.

Opragmatiska SKL

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) fortsätter att stenhårt driva sin linje om sifferlöst löneavtal med Vision. Det är rätt så tröttsamt att få dessa rapporter och att SKL vägrar att vara pragmatiska och lyssna på Visions argument varför det är nödvändigt med ett procentuellt golv i vårt löneavtal. Tanken med ett sifferlöst avtal är att löneökningarna avgörs lokalt hos varje kommun och landsting. Men då vet vi att en hel del arbetsgivare tyvärr inte skulle se chansen att bli attraktiva arbetsgivare utan istället hålla nere lönerna så mycket som möjligt. SKL vägrar också ta ansvar för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnliga och manligt dominera branscher. De har ett gyllene tillfälle att göra det i årets avtalsrörelse men har hittills visat sig kallsinniga. Det tycker jag är sorgligt och rent ut sagt pinsamt av en arbetsgivarorganisation som samlar arbetsgivare där medarbetarna till största delen är kvinnor. Jag väntar med spänning på att få höra om en mer pragmatisk hållning från SKL i avtalsförhandlinarna. Och sen är det ju det här med att de påstår sig sträva efter att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare...

Nej, lönebildningsmodellen fungerar inte bra...

Presidiet för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) förhandlingsdelegation går idag på SvD Opinion till attack mot de fackliga kraven i avtalsrörelsen. Man skriver bl.a. att kraven äventyrar den lönebildningsmodell som fungerat väl de senaste 15 åren och att löner ska sättas utifrån prestation, inte bestämmas i centrala avtal. Jag håller inte med om att "lönebildningsmodellen fungerat väl de senaste 15 åren". Det är fortfarande alltför många av Visions medlemmar som inte vet varför de har den lön de har och hur de ska göra för att påverka sitt löneläge. Självklart ska de individuella löneökningarna grunda sig på prestation, och den ordningen har vi i våra avtal redan idag. Den procentsats som vårt centrala löneavtal anger är minimiökningar för Visions medlemmar som kollektiv. Som enskild individ kan man få mer eller mindre beroende på prestation. Problemet är att lönebildningsmodellen sällan fungerar i praktiken och det finns en hel del orsaker till det. Ofta är de lönesättande cheferna bakbundna av högre chefer eller HR-avdelningar som hindrar dem från att sätta de löner som de vill. De lönesättande cheferna måste ges inflytande över utrymmet för löneökningar i sina budgetar så att de får möjlighet att belöna de goda prestationerna hos sina medarbetare. Men en hel del chefer har heller inte förutsättningar för att kunna göra vettiga prestationsbedömningar eftersom de har alldeles för många underställda medarbetare. Tyvärr är vår nuvarande löneprocess inte en del av löneavtalet utan endast en bilaga till kollektivavtalet. Hade processen ingått i avtalet så hade det inneburit avtalsbrott om våra arbetsgivare missköter den eller struntar i den. Som det är idag kan arbetsgivarna riskfritt hålla en låg kvalitet i löneprocessen utan att det får några konsekvenser. Vision kämpar därför för att få in löneprocessen i avtalet vilket SKL inte borde se några som helst problem med eftersom man ju säger att lönebildningen redan fungerar så bra. Sen visar våra erfarenheter att det är nödvändigt att våra centrala avtal anger en miniminivå när det gäller löneökningar, annars kommer alltför många kommuner ta chansen att hålla ner löneökningarna så mycket som möjligt. Så ser tyvärr verkligheten ut även om SKL påstår något annat. Till sist är jag hiskeligt trött på att SKL inte vill ta något som helst ansvar för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vision kräver högre löneökningar än industrin av just detta skäl. Jag tycker det är rent ut sagt pinsamt att SKL vägrar diskutera detta på ett konstruktivt sätt. Är det inte så att man strävar efter att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare...