Nu drar löneöversyn 2012 igång på allvar

Nu är det lokala kollektivavtalet om löneöversyn 2012 för Visions medlemmar i Göteborgs Stad tecknat och därmed kan de lokala överläggningarna i varje förvaltning starta. Målet är att Visions medlemmar ska få sina nya löner utbetalda i oktober. Fullt fokus är på att höja kvaliteten i löneprocessen - det vill säga att målet är att alla Visions medlemmar ska veta varför man har den lön man har och hur man ska prestera för att förbättra sin lön. Det ska vara supertydligt för alla hur chefen bedömer ens prestation, bland annat genom tydliga lönekriterier som är väl förankrade på arbetsplatsen och lönesamtal som är dialoginriktade. Chefernas förutsättningar är också väldigt viktigt: cheferna måste ha mandat att sätta de löner de vill och deras arbetssituation måste tillåta att de har möjlighet att göra högkvalitativa prestationsbedömningar på varje medarbetare. Som medarbetare är det också viktigt att man förbereder sig ordentligt inför lönesamtalen. På Visions hemsida finns massor av tips och råd om hur du kan förbereda dig inför lönesamtalet på bästa sätt. Jag hoppas att vi i år kan ta steg fram mot en bättre fungerande löneprocess. Det är inte våra avtal det är fel på utan det är hur de tillämpas i praktiken. Tveka inte att kontakta dina närmaste Vision-representanter om du har frågor och funderingar kring lön och lönesättning eller vill bolla något inför ditt lönesamtal.

Dags att höja kvaliteten i löneprocessen

I morgon inleder vi överläggningarna om ett nytt lokalt löneavtal i Göteborgs Stad. Fokus från Visions sida är åtgärder för att höja kvaliteten i löneprocessen och lönebildningen som ska göra att våra medlemmar kan svara ja på frågorna: Vet du varför du har den lön du har? Vet du hur du ska prestera för att förbättra ditt löneläge? Vi har levt med nuvarande löneprocess länge men tyvärr inte kommit så långt. Alltför många av Visions medlemmar känner fortfarande att lönesamtalen är ett spel för gallerierna och att de själva och deras lönesättande chef egentligen inte har någon makt över lönesättningen utan det är någon annan högre upp i hierarkin som styr och ställer. Ska löneprocessen fungera är det nödvändigt att de lönesättande cheferna ges mandat att sätta lön, bland annat genom att de får inflytande över hur mycket pengar som avsätts i deras budgetar för löneökningar så att de kan sätta de löner de vill. För medarbetarna måste det vara tydligt hur chefen bedömer deras prestationer, och då är det a och o att lönekriterier och verksamhetens mål förankras bland alla på arbetsplatsen så att alla vet vad som gäller. Är man missnöjd med sin nya lön ska också chefen berätta för en hur man ska prestera under kommande år för att förbättra sitt löneläge. För att det ska bli tydligt varför man har den lön man har föreslår vi att Visions medlemmar ska få motiveringen till sina nya löner skriftligt från chefen. Visst skulle detta vara tidskrävande för cheferna, därför är chefernas arbetssituation också väldigt viktig i sammanhanget. Vision anser att varje chef skall ha ett rimligt antal underställda medarbetare, det vill säga max 25 stycken. Har man fler medarbetare blir det omöjligt att göra vettiga prestationsbedömningar, och utöva ett högkvalitativt ledarskap för övrigt. Jag återkommer med rapporter om hur överläggningarna om det lokala löneavtalet fortskrider. Innan det är klart och överläggningarna i varje förvaltning genomförts kan inga nya löner betalas ut. Målet är att vi ska bli klara med avtalet innan sommaren, men ännu är det för tidigt att säga om vi lyckas med målsättningen. Efter avtalet är tecknat startat de lokala överläggningarna i varje förvaltningarna runt om i staden och där är förutsättningarna väldigt olika vilket innebär att överläggningarna kommer ta olika lång tid. Hur som helst skall lönesamtalen köra igång nu och är inte ditt genomfört eller inbokat så ställ frågan till din chef när denne planerar att genomföra samtalet. Du har väl inte missat att det finns massor av tips och råd på Visions hemsida om hur du kan förbereda dig inför lönesamtalet på bästa sätt? Klicka här för att läsa mer.

Kampen för jämställda löner fortsätter

Då är det centrala löneavtalet för Visions medlemmar i kommuner, landsting och regioner till slut klart. Avtalet är på 11 månader och ger löneökningar på minst 2,6 procent för Visions medlemmar som kollektiv. Det finns som vanligt inga individgarantier i avtalet, som individ kan man få mer eller mindre än 2,6 procent beroende på prestation. Avtalet är i nivå med övriga lönevavtal som tecknats på den svenska arbetsmarknaden under den senaste tiden. Jag är dock besviken över att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) inte har högre ambitioner än så här när det gäller att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Man hade ett gyllene tillfälle att åstadkomma mer jämställda löner genom att gå med högre löneökningar än 2,6 procent men SKL utnyttjade inte den möjligheten den här gången. Vision ger dock inte upp och arbetet inför avtalsrörelsen 2013 har redan startat. Kampen för jämställda löner fortsätter således...

Spänningen stiger i avtalsrörelsen

Spänningen stiger hela tiden i avtalsrörelsen. Medlarna har nu satt en deadline till på söndag 20 maj vilket gör att kompromissförslaget kommer att presenteras till Vision och SKL ett par dagar innan. Stridsfrågan för Visions del är att vi vill se en högre ambition från SKL när det gäller att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher samt att vi vill ha skrivningar i det centrala löneavtalet som skulle innebära att våra medlemmar får ett större inflytande över sina löner. SKL har hittills visat sig ointresserade av att på allvar ta steg fram emot att kommunerna och landstingen ska bli attraktiva arbetsgivare men de har fortfarande chansen att göra om och göra rätt. Följ mig gärna på Twitter och Facebook där jag rapporterar om det senaste som händer i avtalsrörelsen och ger mina egna reflektioner om läget...

Vision vill mer!

Avtalsrörelsen har idag tagit en dramatisk vändning i och med att Vision sagt nej till slutbudet från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Nu kommer en medlare in för att försöka hjälpa till att hitta en lösning. Jag är väldigt stolt och glad över att mitt fackförbund inte viker ner sig i kampen för att få bort de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade brancher och för att medlemmarna ska få ett större inflytande över sina löner. Jag blir dock väldigt konfunderad över SKLs agerande och tänker på deras s.k. strävan efter att kommunerna och landstingen ska bli attraktiva arbetsgivare. Men den strävan verkar ju mest vara snack med tanke på att SKL hittills inte visat någon större vilja att på allvar förbättra lönerna och villkoren för medarbetarna. Det är svårt att sia om hur lång tid medlingsprocessen kommer att ta, förmodligen handlar det om 2-4 veckor. När medlarna tagit fram ett förslag är det upp till Vision och SKL att säga bu eller bä. Nu när vi är avtalslösa så har Vision rätt att ta ut medlemmar i strejk men det återstår att se om det vapnet behöver användas. Fortsättning följer...

Kommunal har tecknat avtal med SKL

Kommunal har nu tecknat ett ett-årigt löneavtal med SKL som ger 3 procent för deras medlemmar som kollektiv. Kommunal har därmed släppt individgarantierna och nu finns det inget löneavtal inom kommuner och landsting som ger individgarantier. Kommunal har glädjande nog också lyckats få till att man kan vara visstidsanställd på deras avtalsområde i max 3 år (jämfört med 4 år som Lagen om anställningsskydd tillåter) innan man får en tillsvidareanställning. Visions avtalsförhandlingar fortsätter och jag ser med spänning fram emot resultatet som lär presenteras inom kort...

Cheferna håller med Vision

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har envist i avtalförhandlingarna med Vision stått fast vid att man vill ha ett sifferlöst löneavtal eftersom man anser att det är den rätta vägen mot en bättre fungerande löneprocess. Vision tycker precis tvärtom - en siffra som golv för Visions medlemmar som kollektiv i det centrala löneavtalet är nödvändigt för att våra medlemmar i slutändan ska få vettiga löneökningar. Vision är det största fackförbundet för chefer i kommunal sektor så då passade vårt förbund att fråga våra chefsmedlemmar hur de ser på sifferlöst avtal. Förbundet fick in 1 700 svar och av dessa var det bara 14% som menade att ett sifferlöst avtal är rätt väg att gå. En stor oro uttrycktes också över att sifferlösheten skulle innebära att de lönesättande cheferna inte kunde få ett tillräckligt utrymme att fördela bland sina anställda, att löneökningsutrymmet kort sagt skulle bli för litet. Chefernas åsikter gör det återigen väldigt tydligt att Visions yrkanden i avtalsrörelsen handlar om vad våra medlemmar vill. Sen tycker jag att det är väldigt intressant att SKL driver en linje som de lönesättande cheferna i SKLs medlemsorganisationer tycker är fel. Hur väl förankrade är SKL internt egentligen?

Vi har slutat be om ursäkt för lönekraven

Jag blir väldigt inspirerad av sjuksköterskostudenternas löneuppror där de kräver minst 24 000 kr i månaden för att tacka ja till sommarjobb. Givetvis använder de flesta arbetsgivare argumentet att det ur ett ekonomiskt perspektiv skulle vara oansvarigt att erbjuda så "höga löner". Studenterna har dock argumenten på sin sida, som en av dom sa i ett inslag i Rapport ikväll så handlar det om prioriteringar. Kan landstingen lägga miljarder på stafettläkare så finns det utrymme att prioritera om för att höja sjuksköterskornas löner. Jag gillar också att flera fackförbund i årets avtalsrörelse slutat be om ursäkt för lönekraven. Jag är exempelvis väldigt stolt över mitt eget fackförbund Vision där vår förbundsordförande Annika Strandhäll är extremt tydlig i debatten där hon kräver högre löneökningar för våra medlemmar än vad industrinormen anger eftersom det är hög tid att göra någonting åt de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vi har höjt våra röster och nu är det upp till våra arbetsgivare och släppa hörnflaggan och komma in i matchen om man nu har en ambition att bli attraktiva arbetsgivare.

SKL har gammaldags syn på manligt och kvinnligt arbete

Vision har i de pågående centrala förhandlingarna med Sveriges kommuner och landsting (SKL) presenterat konstruktiva förslag som utvecklar vårt lönesystem och ger varje medlem större inflytande över sin lön och sin löneutveckling. SKL vill istället öka inflytandet hos de lokala arbetsgivarna. Den lokala lönebildningen behöver utvecklas för att fungera bättre än den gör idag. Visions förslag leder till en tydligare löneprocess och att varje anställd förstår på vilka grunder lönen sätts, och vad man kan göra för att förbättra den. S KL har hittills varit ointresserade av att diskutera våra idéer och har istället presenterat ett sifferlöst förslag. Ett sådant innebär att arbetsgivarens inflytande över lönesättningen ökar. Det kan vi inte acceptera. För att våra medlemmar ska ha reella möjligheter till löneökningar krävs en siffra i det centrala avtalet. S iffran är också viktig för att komma åt de strukturella löneskillnaderna. I kommuner och landsting - där det jobbar flest kvinnor - tjänar alla, både kvinnor och män, mindre jämfört med en sektor, där det jobbar flest män. Det handlar inte om offentlig verksamhet kontra privat, utan mansdominerat kontra kvinnodominerat. Och det bottnar i ett synsätt och en värdering av kvinnligt och manligt arbete som präglar samhället – och arbetsmarknaden. För att kunna få bort dessa löneskillnader behöver vi i kommuner och landsting tillåtas en löneökningstakt som är högre än industrinormen under ett antal år. Därför har Vision yrkat på 3,6 procent i det nya avtalet. Att kommuner, landsting och regioner kan erbjuda konkurrenskraftiga löner och villkor är inte bara viktigt för våra medlemmar, det har även betydelse för kvaliteten i välfärden i Göteborgs Stad. Det handlar om kvaliteten i allt från äldreomsorg och socialtjänst till fjärrvärme, vattenförsörjning och bredband. För att upprätthålla en god kvalitet behöver vår sektor rekrytera den mest kompetenta arbetskraften. Frågan är om framtidens arbetskraft kommer att vilja jobba i en sektor där arbetsgivarna har en gammaldags syn på manligt och kvinnligt arbete.

Opragmatiska SKL

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) fortsätter att stenhårt driva sin linje om sifferlöst löneavtal med Vision. Det är rätt så tröttsamt att få dessa rapporter och att SKL vägrar att vara pragmatiska och lyssna på Visions argument varför det är nödvändigt med ett procentuellt golv i vårt löneavtal. Tanken med ett sifferlöst avtal är att löneökningarna avgörs lokalt hos varje kommun och landsting. Men då vet vi att en hel del arbetsgivare tyvärr inte skulle se chansen att bli attraktiva arbetsgivare utan istället hålla nere lönerna så mycket som möjligt. SKL vägrar också ta ansvar för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnliga och manligt dominera branscher. De har ett gyllene tillfälle att göra det i årets avtalsrörelse men har hittills visat sig kallsinniga. Det tycker jag är sorgligt och rent ut sagt pinsamt av en arbetsgivarorganisation som samlar arbetsgivare där medarbetarna till största delen är kvinnor. Jag väntar med spänning på att få höra om en mer pragmatisk hållning från SKL i avtalsförhandlinarna. Och sen är det ju det här med att de påstår sig sträva efter att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare...

Nej, lönebildningsmodellen fungerar inte bra...

Presidiet för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) förhandlingsdelegation går idag på SvD Opinion till attack mot de fackliga kraven i avtalsrörelsen. Man skriver bl.a. att kraven äventyrar den lönebildningsmodell som fungerat väl de senaste 15 åren och att löner ska sättas utifrån prestation, inte bestämmas i centrala avtal. Jag håller inte med om att "lönebildningsmodellen fungerat väl de senaste 15 åren". Det är fortfarande alltför många av Visions medlemmar som inte vet varför de har den lön de har och hur de ska göra för att påverka sitt löneläge. Självklart ska de individuella löneökningarna grunda sig på prestation, och den ordningen har vi i våra avtal redan idag. Den procentsats som vårt centrala löneavtal anger är minimiökningar för Visions medlemmar som kollektiv. Som enskild individ kan man få mer eller mindre beroende på prestation. Problemet är att lönebildningsmodellen sällan fungerar i praktiken och det finns en hel del orsaker till det. Ofta är de lönesättande cheferna bakbundna av högre chefer eller HR-avdelningar som hindrar dem från att sätta de löner som de vill. De lönesättande cheferna måste ges inflytande över utrymmet för löneökningar i sina budgetar så att de får möjlighet att belöna de goda prestationerna hos sina medarbetare. Men en hel del chefer har heller inte förutsättningar för att kunna göra vettiga prestationsbedömningar eftersom de har alldeles för många underställda medarbetare. Tyvärr är vår nuvarande löneprocess inte en del av löneavtalet utan endast en bilaga till kollektivavtalet. Hade processen ingått i avtalet så hade det inneburit avtalsbrott om våra arbetsgivare missköter den eller struntar i den. Som det är idag kan arbetsgivarna riskfritt hålla en låg kvalitet i löneprocessen utan att det får några konsekvenser. Vision kämpar därför för att få in löneprocessen i avtalet vilket SKL inte borde se några som helst problem med eftersom man ju säger att lönebildningen redan fungerar så bra. Sen visar våra erfarenheter att det är nödvändigt att våra centrala avtal anger en miniminivå när det gäller löneökningar, annars kommer alltför många kommuner ta chansen att hålla ner löneökningarna så mycket som möjligt. Så ser tyvärr verkligheten ut även om SKL påstår något annat. Till sist är jag hiskeligt trött på att SKL inte vill ta något som helst ansvar för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vision kräver högre löneökningar än industrin av just detta skäl. Jag tycker det är rent ut sagt pinsamt att SKL vägrar diskutera detta på ett konstruktivt sätt. Är det inte så att man strävar efter att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare...

Gardner Sundström borde basera sina uttalanden på fakta

Ingela Gardner Sundström, ordförande i SKLs förhandlingsdelegation, uttalar i Tidningen Vision att "en låg ingångslön gör det lättare att göra lönekarriär".

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt uttalandet men jag vill i alla fall säga att Gardner Sundström borde basera sina uttalanden på fakta istället för på tyckande. Göteborgs Stad har exempelvis konstaterat att utrymmena i de årliga lönerevisionerna till alltför stor del äts upp av att man rättar till strukturella fel istället för att belöna prestation. Orsaken till det är att alltför många medarbetare går in på för låga löner och eftersom de presterar så bra så blir det oftast så att de ligger tusentals kronor för lågt för att hamna rätt i lön.

Förutom att Gardner Sundströms senaste uttalande tyder på en stor okunskap om hur verkligheten ser ut är det också tyärr ytterligare ett tecken på att hon inte tar SKLs strävan mot att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare på allvar. Som jag har sagt tusen gånger: ska SKL bli lyckosamma i denna strävan så är bättre löner och villkor nyckeln.

Pinsamt SKL!

Nu börjar det hetta till i avtalsrörelsen på allvar. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har sedan förhandlingarna startade stenhårt drivit att man vill ha ett sifferlöst avtal som gäller tillsvidare. Vision yrkar på ett 12-månadersavtal med löneökningar på minst 3,6 procent för förbundets medlemmar som kollektiv. Hittills har SKL inte visat någon kompromissvilja utan lämnade häromdagen förhandlingsbordet för att fundera på hur de ska gå vidare.

Jag är stolt över att vårt förbund står på sig och fortsätter kräva rimliga löneökningar. Jag tycker också att SKLs agerande är anmärkningsvärt, särskilt med tanke på att de ofta uttalar att man vill att kommunerna och landstingen ska bli attraktiva arbetsgivare. Det är ju en bra strävan men skall man bli framgångsrik i denna strävan så är schyssta löner och villkor avgörande. Nu är det upp till bevis SKL - visa att ni menar allvar med snacket om attraktiva arbetsgivare!

Lön hela dagen

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 14,3 %. Det innebär att kvinnor arbetar gratis efter kl 15:51 varje dag (räknat på en arbetsdag mellan 08-17). Det har sett ut så här sedan 1981. Alltså är det hög tid för en förändring.

Ettt stort antal fackförbund, partipolitiska kvinnoförbund och kvinnoorganisationer har gått samman för att protestera mot löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Stöd kampanjen på Facebook och delta i debatten på twitter med hashtaggen #lonheladagen.

Är inte tiden inne för jämställda löner?

Avtalsrörelsen börjar hetta till så smått - framförallt debatten om strukturella löneskillnader mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Igår samlades ett gäng TCOare och andra organisationer på Sergels Torg i Stockholm för att uppmärksamma kampanjen Lön hela dagen. Efter 15.51 jobbar nämligen kvinnor gratis. Löneskillnaden mellan kvinnor och män i Sverige är knappt 15 procent, kvinnor tjänar ungefär 85 procent av det män tjänar. Det innebär att man, i jämförelse med män jobbar gratis 15 procent av tiden. Klicka här för att läsa mer på Vision-bloggen.

Och idag svarade Visions Annika Strandhäll tillsammans med fyra ordförandekollegor på Svante Nycanders attack mot jämställda löner på DN Debatt häromdagen.

Det är bra att debatten spetsas till men vi vill ju se lite verkstad också. Är inte tiden inne för en jämställd arbetsmarknad med jämställda löner?

Löneskillnaderna mellan industrin och offentlig sektor handlar om könsdiskriminering

DNs f.d. chefsredaktör Svante Nycander går idag på DN Debatt till attack mot fem fackliga förbundsordföranden, inklusive Visions Annika Strandhäll, och deras tidigare debattartikel där de krävde stopp för den strukturella lönediskrimineringen mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Nycander menar att det är självklart att industriarbetare ska tjäna mer eftersom deras bransch är mer utsatt för konjunktursvängningar än den "skyddade" sektorn samt att de har dyrare resor till jobbet än offentliganställda.

Nycander tillhör uppenbarligen den skara som alltid argumenterar sig blåa mot jämställdhetsreformer genom att stapla massor med argument på varandra för varför det är okej med könsdiskriminering. För det första är även offentlig sektor väldigt konjunkturkänslig och tvingas alltid skära ner i samband med att arbetslöshet ökar och därmed skatteintäkter minskar. Hans argument om att indistriarbetare i regel har längre och dyrare resor i jobbet är också ett argument som inte håller för granskning - i takt med att den offentliga sektorn skär ner tvingas också många offentliganställda ta jobb långt ifrån hemmet.

Nej, de stora löneskillnaderna mellan industrin och offentlig sektor beror till största delen på att strukturerna i samhället gör att mäns insatser värderas högre än kvinnors. Vi ska också komma ihåg att kvinnorna i den offentliga sektorn är mer välutbildade än männen i industrin plus att samhället skulle stanna om inte den kommunala och statliga servicen fanns. Nej Svante Nycander, dina argument håller inte. Och nu är det 2012 och hög tid för en jämställd arbetsmarknad.

Heta känslor kring "medlemsveto"

Mitt senaste blogginlägg om "medlemsveto" i lönesamtal har väckt en del uppmärksamhet, bl.a. genom en artikel i TCO-tidningen. Jag har också fått en hel del kommentarer på Twitter och Facebook - de flesta kommentarer är positiva medans andra tror att mitt syfte är att klämma åt arbetsgivareföreträdare utan att söka dialog. Men så är det inte alls - självklart skall vi alltid eftersträva en dialog med arbetsgivarna kring de brister som finns för att kunna rätta till dem. Dock kräver dialog två parter och tyvärr finns det faktiskt arbetsgivarföreträdare som inte är intresserade av dialog med de fackliga organisationerna (även om de flesta inser värdet i att ha en stor respekt för partsförhållandet).

Huvudsyftet med mitt inlägg är att få igång en diskussion kring hur vi kan öka kvaliteten i löneprocessen och ge den enskilde medlemmen ett större inflytande för idag fungerar det fortfarande bedrövligt på alltför många arbetsplatser. Det finns inget självändamål i att Vision ska gå in och förhandla alla individuella löner men vi kämpar för att alla våra medlemmar ska veta varför de har den lön de har och hur de ska göra för att förbättra sitt löneläge. Det är fortfarande alltför många som ser löneprocessen som ett spel för gallerierna och inte har en aning om hur de ska prestera för att få en god löneutveckling. Jag tror att "medlemsveto" kan öka viljan hos arbetsgivarna att höja kvaliteten på lönesättningarna.

De lönesättande chefernas roll måste också förtydligas och förbättras. Cheferna måste ges förutsättningar till att kunna göra vettiga prestationsbedömningar, det är omöjligt om man exempelvis har 50 underställda medarbetare att hålla reda på. Cheferna måste också ha mandat att sätta lön, inte vara bakbundna av personer högre upp i hierarkin.

Jag fick en lustig kommentar på Twitter från Ledarna apropå blogginlägget där de ställde frågan om jag håller med dem om att det är avtalen som är problemet. Ledarna anser att centrala kollektivavtal är omoderna och vill istället ge all makt till de lokala arbetsgivarna att sätta lön som man vill. Men jag delar inte Ledarnas slutsats att det är löneavtalen som är problemet - det är arbetsgivarna som tillämpar avtalen fel. Det finns ju inga tak i våra löneavtal utan formellt finns det utrymme för arbetsgivarna att sätta hur höga löner man vill. Siffrorna i avtalen anger ett golv på kollektiv nivå - det vill säga att procentsatsen anger hur mycket lönerna minst ska öka för Visions medlemmar som grupp. Och hade vi inte haft detta golv så är jag övertygad om att löneökningarna skulle bli lägre.

Det är kul att diskutera och debattera lön och löneprocess eftersom de flesta har starka åsikter i ämnet. Och vi behöver diskutera detta mer och tänka utanför boxen för att öka kvaliteten i löneprocessen och lönesättningarna. Vi måste våga tänka nytt för att komma framåt.

"Medlemsveto" kan öka kvaliteten i löneprocessen

Lönen är den viktigaste frågan för Visions medlemmar. Det är också den mest laddade frågan på alla arbetsplatser eftersom lönesättning och prestationer alltför sällan diskuteras. Därför är det många som inte har en aning om hur deras lön sätts eller hur de ska göra för att förbättra sitt löneläge.

Vision har kämpat i många år för en bättre löneprocess där cheferna har tillräckliga mandat och utrymmen för att belöna goda prestationer och där de också tar ansvar genom att tala om för sina medarbetare hur de ska göra för att få en god löneutveckling. Utvecklings- och lönesamtalen är oerhört viktiga för att löneprocessen ska fungera och där ska varje medarbetare ges möjlighet till en seriös dialog med sin chef om sina prestationer. Men varför funkar då detta inte praktiken på alltför många arbetsplatser? Bristande kunskaper hos lönesättande chefer? Flummiga lönekriterier? Chefer utan mandat att sätta lön? Ja det finns naturligtvis olika orsaker beroende på vilken arbetsplats det gäller.

Blir det då bättre om facket förhandlar alla individuella löner? Vi kan och ska naturligtvis bevaka så att ingen diskriminering sker i lönesättningen men prestationsbedömningarna kan vi inte säga så mycket om. Vi har ju ingen aning om hur våra medlemmar presterar i vardagen - det måste chefen bedöma. Men då är det viktigt att alla medarbetare vet hur och på vilka grunder chefen gör sin bedömning - och att man också ges möjlighet till att påverka vilka prestationer som värderas högst på arbetsplatsen.

Tyvärr tycker alltför många av Visions medlemmar att utvecklings- och lönesamtalen är spel för gallerierna där chefen antingen redan "fördelat pengarna i potten" och håller monolog om detta eller att chefen är bakbunden av funktioner högre upp i hierarkin. För ett tag sedan sa min ordförandekollega Lise i Alingsås att Vision borde strida för "medlemsveto" i dessa samtal. Detta skulle innebära att om man känner att samtalen är meningslösa så har man rätt att lägga in sitt veto och att ens fackförbund då går in och förhandlar lönen. Jag gillar den idén skarpt - framförallt för att jag tror att den skulle öka arbetsgivarens vilja att öka kvaliteten i löneprocessen. Kan "medlemsveto" vara något för Vision att yrka på i avtalsrörelsen?

Alla yrkesgrupper i offentlig sektor lider av lönediskriminering

Avtalsrörelsen börjar hetta till på allvar. Visions förhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) drog igång häromdan. Och nu har vårt systerförbund Lärarförbundet presenterat sitt första yrkande - de kräver 10 000 kr mer i månaden till lärarna.

Självklart är alla lärare värda kraftiga löneökningar men det är långt ifrån den enda yrkesgruppen som förtjänar detta. Samtliga av Visions yrkesgrupper lider också lönemässigt för att de arbetar i en kvinnodominerad bransch. För att uppnå jämställda löner och komma åt den strukturella lönediskrimineringen mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher krävs ett helhetsgrepp på den svenska arbetsmarknaden över problematiken och då kan inte olika yrkesgrupper inom samma bransch ställas mot varandra. Tyvärr verkar fackförbunden inte klara av att enas kring detta eftersom man enbart driver sina egna yrkesgruppers intressen, vilket i sig kanske inte är så konstigt. Och bland arbetsgivarna verkar åtgärder för att uppnå en jämställd arbetsmarknad vara en icke-fråga. Därför måste politikerna engagera sig i frågan och försöka komma överens med parterna om åtgärder för att komma framåt. Det är dags för både facken, arbetsgivarna och regeringen att ta ansvar för jämställdheten istället för att hänvisa till andra parter.

Håll huvudet högt

På vägen till Stadsledningskontoret för ett avstämningsmöte om årets löneöversyn gick jag och min kollega Lennart Merking förbi Musikhjälpens bur som står parkerad på Gustav Adolfs Torg. Precis då stod Plura i buren och sjöng Eldkvarns "Håll huvudet högt". Det kändes bra att ha den strofen i ryggen när vi skulle prata lön och hur löneprocessen fungerat i praktiken under 2011. Trots det låga utfallet och alla brister som finns när det gäller viljan att följa löneprocessen så är jag i alla fall stolt över Visons lokala förhandlare i stadens förvaltningar som i motvind kämpat hårt för våra medlemmars bästa. Ni har verkligen anledning att hålla huvudet högt!

Det är ju dock arbetsgivaren som sätter lönen i slutändan och det finns flera förvaltningar som har anledning att fundera på om de med stolthet kan kalla sig för attraktiva arbetsgivare när man dels använder golvet i löneavtalet som ett tak och dels inte arbetar för att höja kvaliteten i löneprocessen där målet är att alla medarbetare ska veta varför vi har den lön vi har och hur vi ska göra för att påverka vårt löneläge i en positiv riktning. Dock finns det förvaltningar där det skett en positiv utveckling och jag hoppas att de kan inspirera andra och såsmåningom bli normen för resten av Göteborgs Stad.

Nu tar vi nya tag inför 2012. Det ska bli spännande att se vad vårt nya avtal innehåller när det tecknas såsmåningom. Jag hoppas att SKL genom det nya löneavtalet visar att man menar allvar med pratet om att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare. Nu har man ett gyllene läge för det!