Jag har givetvis följt medierapporteringen om Syndikalisternas aktioner mot Berns i Stockholm. Syndikalisterna kräver hotellet på 1,4 miljoner kronor bland annat för att ha rensat ut anställda som varit fackligt aktiva, något som Berns förnekar.
Enligt Syndlikalisterna handlar många av de fackliga aktioner som genomförts mot olika företag om en kamp mot oseriösa arbetsgivare som utnyttjar utsatta grupper, till exempel papperslösa flyktingar. Samtidigt vittnar företagare om hot och trakasserier. De liknar blockaderna, där flygblad delas ut eller ingången till restaurangen blockeras av aktivister, vid ren utpressning. Dokument visar också att Syndikalisterna ekonomiskt straffar företagare som kontaktar polisen. Det handlar i ett fall om 10 000 kronor i böter för varje gång polisen kommit för att mota bort aktivister som blockerade ingången till en restaurang. Syndikalisterna anser att man har full rätt att dela ut "böter" på det här sättet.
Syndikalisterna har även medlemmar i Göteborgs Stad, men har alltid vägrat att teckna kollektivavtal med vår arbetsgivare. Man söker istället konfrontation, och kritiserar gärna oss etablerade fackförbund för att vara för mesiga. Det är ju inte ovanligt att facket blir kritiserade för att vara för tama gentemot våra arbetsgivare, det är ett tecken på att vi måste förklara den s.k. "svenska modellen" på ett bättre sätt. I Sverige bestäms villkoren på arbetsmarknaden till största del genom förhandlingar mellan facken och arbetsgivarna. Detta innebär att vi löntagare har ett unikt inflytande över våra vilkor på jobbet, om man jämför med andra länder och detta inflytande har vi eftersom så många är med i facket. Alternativet till den svenska modellen är att riksdagen beslutar om villkoren på den svenska arbetsmarknaden, vilket inte är ovanligt runt om i världen men då är det ju politikerna som har hela inflytandet över våra arbetsvillkor, inte vi löntagare själva. Ibland framförs åsikten att de svenska facken borde vara lite mer som i Frankrike, där vi ofta får rapporter om aggressiva aktioner där man bl.a. dumpar kodynga utanför parlamentet. Vad som tyvärr sällan framkommer är att dessa aktioner aldrig får några effekter, eftersom organisationsgraden i Frankrike är så låg (under 10 procent) och därmed så har den franska fackföreningsrörelsen ett väldigt begränsat inflytande.
I den svenska modellen ingår det också att fack och arbetsgivare har respekt för varandra som parter, vilket också gör att viljan till kompromisser och avtal som bägge parter kan känna sig bekväma med blir större. Syndikalisterna tror inte alls på den svenska modellen, och eftersom de vägrar att ställa upp på den så har de heller inget större inflytande på den svenska arbetsmarknaden. Agerandet mot Berns tycker jag dessutom inte har något med fackligt arbete att göra. Att kräva skadestånd genom "böter" från de arbetsgivare som tar hjälp från polisen liknar mer indrivningsverksamhet än fackligt arbete. Det är dessutom väldigt oklart vart skadestånden som Syndikalisterna får tar vägen någonstans.
Ibland händer det att SKTFs arbetsgivare får betala skadestånd till oss, eller våra medlemmar, för att de brutit mot någon/något av våra lagar/kollektivavtal. Det är dock inget självändåmål för oss att "driva in" skadestånd från våra arbetsgivare, vårt främsta fokus är att våra medlemmar ska ha det bra på jobbet. Ibland tvingas vi driva ärenden såpass långt att skadestånd utbetalas i slutändan, men jag tycker att det då är ett misslyckande att vi inte lyckats komma överens med våra arbetsgivare längs vägen. Dessutom finansierar vi vår verksamhet med medlemsavgifter, inte med indrivna skadestånd.
Många tycker som sagt att den svenska modellen är mossig och mesig, men jag tycker att den är fantastiskt vacker och värd att kämpa för. Dock måste vi fackligt aktiva bli bättre på att kommunicera den så att det blir tydligt för alla vad den innehåller, och där har vi ett stort arbete att göra.
Vänta ett tag här, av rubriken förväntar man sig att få läsa att SHR:s ärende mot berns inte har något med fackligt arbete att göra, men i brödtexten så skrivs det mest om att fackligt arbete är bra (vilket det är!). Det är väl mest ord som att facklig blockad liknar fackliga blockader som verkar anknyta till rubriken.
SvaraRaderaJag var inne i stockholm igår och hörde en företrädare för ett italienskt fackligt nätverk som kämpar mot maffian och indrivningsverksamhet när de talade till stöd för städarna på berns under en av blockaderna, och hittepå:et om maffiametoder etc. ter sig jättelöjliga efter det faktiskt.
över 95% av SAC:s ärenden löses genom förhandlingar eller arbetsdomstolen. men det blir väldigt svårt att öht förhandla när - som berns - man vägrar ens sätta sig vid förhandlingsbordet. då handlar det inte om att få ersättning för ngn slags ersättnings skull, utan nästa steg är att försöka få sina medlemmar utköpta.
städarna vill behåla sina jobb OCH fortsätta få vara med i facket samtidigt. precis som du skriver om att det är ett misslyckande för alla parter, om man inte lyckats lösa det vid förhandlingsbordet först.
Hej!
SvaraRaderaTack för din kommentar!
Att utdöma "böter" på det sättet SAC gör är inte fackligt arbete enligt min definition. Det framstår mer som indrivningsverksamhet och jag tycker inte att det är ett seriöst agerande av ett fackförbund. Tyvärr framstår det som att man SAC vill skrämma Berns till en uppgörelse.
Hade SAC valt att ställa upp på den svenska modellen och kämpa för teckna bra kollektivavtal med sina motparter hade de haft ett betydligt större inflytande, och dessutom större möjligheter att bli lyckosamma när de driver sina medlemmars intressen. Att istället välja att agera som man gör i det här fallet gynnar ingen, allra minst SACs medlemmar.
Mvh Marcus
SAC skriver kollektivavtal om än inte jätte ofta, så det du skriver är inte riktigt sant.
SvaraRaderaDessutom gör de precis det man får göra som fackförbund, dvs använda sig av de Fackliga stridsåtgärderna.
Blockaden mot Berns är lagligt varslad och genomförs efter konstens alla regler.
Den så kallade "bötningen" av Berns vid polisingripanden är inget märkligt andra fackförbund tar också ut straffavgifter vid strejkbryteri etc, här använder Berns polisen för att få undan blockaden och trakasera de fackliga blockad vakterna.
Så det du hänger upp dig på är att SAC och inte nått annant stort fackförbund utnyttjar stridsåtgärderna.
Tex piloterna, Pappers och varför inte byggnads vid laval målet som exempel?
Alla dessa fall har kostat mycket mer än vad SAC begär i kompensation i detta fall.
Hej!
SvaraRaderaTack för din kommentar.
Fackliga stridsåtgärder ska självklart användas om det behövs, men jag tycker inte att "böterna" som SAC delar ut till Berns kan kallas för fackliga stridsåtgärder. Skadestånd för brott mot lagar och kollektivavtal förhandlar vi om, och kommer inte förhandlingarna någonstans är det i slutändan upp till Arbetsdomstolen att avgöra tvisten.
Att dessutom genomföra de aggressiva och hotfulla aktioner som SAC gör mot Berns gynnar definitivt inte saken och det fackliga arbetet. Jag tycker man ska fokusera på att få ut budskapet istället för att använda sig av dessa metoder.
Mvh Marcus
Hej Marcus! Tack för ditt svar -
SvaraRaderaDu har helt rätt i att man ska koncentrera sig på att få ut budskap när det gäller fackliga aktioner som främst riktar sig till allmänheten. Men var det hotfulla och aggressiva aktionerna består är svårt att förstå - jag har varit vid flera blockader vid berns nu och det är mest att vanka omkring och ge flygblad till gäster - några tar emot dem, andra inte, några lyssnar på en och väljer att gå någon annanstans.
Det går att läsa i tidningen om hur polisen ansvarig för insatserna vid Berns ställer sig oförstående inför påståenden som borgerliga skribenter som maria abrahamsson gjort, och som tyvärr vissa vänsterskribenter upprepar utan att undersöka närmare.
Visst ska vi kamratligt granska varandras tillvägagångsätt för att främja arbetarklassens intressen, men det är värt att dubbelkolla information först.
Angående förhandlingar så är det så att Berns förhandlingsvägrat i den här omgången av striden - förra gången när städarna säkrades fasta anställningar löstes det till slut genom att Berns kom till förhandlinsgbordet, och det är målet den här gången med. En del tidningar har valt att inte ta med det här i rapporteringen, vilket naturligtivs gör att konflikten kan te sig underlig för oinsatta.
SAC är ett av de fack som driver allra flest fall i AD är det också värt att komma ihåg, men också värt att komma ihåg att AD inte alltid är en opartisk instans, och om man kan undvika legalism och lösa det parterna emellan direkt så kan det vara att föredra.
I slutändan är det städarna och stockholms hotell och restaurangsyndikat som bestämmer hur man ska gå vidare i den här viktiga konflikten, och det står alla fritt att kritisera dem, men ofta görs det på grunder som inte stämmer överens med verkligheten.
Det finns också mycket mer som vi borde kunna enas om! Huvudfrågan här (bortom städarnas jobb) är ju problemet som bemanningsföretag innebär för alla oss som tycker LAS är en bra grej, att det är fruktansvärt med arbetsköpare som tvingar folk att jobba 20 timmar i sträck, betalar ut svarta löner med ledningens fulla vetskap och erbjuder folk att få kvar sina jobb om de går ur facket.
Stå upp för städarna på Berns, och gå gärna dit och prata med dem - och många andra medlemmar i både LS och LO-sektioner själva.
Hej igen!
SvaraRaderaMycket kan vi som sagt enas om, framförallt när det gäller vikten av att kämpa för schysta villkor, men "böterna" ställer jag inte upp på (jag står fast vid att jag inte tycker att det handlar om fackligt arbete).
SACs skeptism mot kollektivavtal står dessutom långt ifrån den fackliga ideologi som jag arbetar utifrån, jag kan ärligt säga att jag stenhårt tror på den svenska modellen. Men vi kan ju alltid ena oss om att vi är oeniga. ;)
Mvh Marcus