Flyg schyst!

Ryanair är återigen i ropet. Nu är det flygbolagets piloter som varnar för att säkerheten inte är den bästa eftersom de tvingas flyga när de är sjuka och har dessutom alldeles för långa arbetspass.

Ryanair är en bedrövlig arbetsgivare som länge hårdnackat vägrat att teckna kollektivavtal med facket. Personalen jobbar ofta under usla förhållanden med låga löner och långa arbetstider utan raster. Flera har dessutom vittnat om att arbetsgivaren blundar för trakasserier. Tänk på detta nästa gång du väljer flygbolag. Det ju värt några hundralappar extra om man vet att personalen arbetar under schysta förhållanden!

Försäkringarna i kollektivavtalen är könsneutrala

Läser om ett förslag att kön inte längre skall få påverka försäkringspremier, det vill säga att kvinnor inte skall få sämre förmåner än män eftersom de statistiskt sett lever längre.

Det är ju alldeles utmärkt att könsdiskrimineringen gällande försäkringspremier är på väg bort. Dock har de försäkringar som ingår i kollektivavtalen länge varit könsneutrala och därmed jämställda. Bra, eller hur! Tack för det facket!

En modern facklig ledare

Igår fick jag vara med om att välja Annika Strandhäll till SKTFs nya förbundsordförande efter Eva Nordmark. Det var ett stort ögonblick för SKTF och för alla oss som samarbetat med Annika i Göteborg.

Annika är en modern facklig ledare som kommer att leda SKTF på ett strålande sätt i vårt fortsatta omfattande förändringsarbete. Hon har också ett enormt politiskt intresse och engagemang, och jag ser fram emot att detta kommer innebära att SKTFs fackliga politik för våra medlemmars bästa kommer att vässas ytterligare.

Annika berättade i sitt tal att hon som en av sina första åtgärder kommer att bjuda in företrädare för våra fackliga systerförbund, arbetsgivare och regering för att försöka få till en jämställdhetskommission som har som uppgift att komma överens om åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan manligt och kvinnodominerade branscher. Det är på tiden, och jag tror att Annikas kompetens, engagemang och envishet kommer röna framgångar i detta arbete.

Annika lyfte också fram en av mina hjärte-frågor i sitt installationstal, att vi ska kämpa för att teckna kollektivavtal med våra arbetsgivare där dessa förbinder sig att aktivt motverka diskriminering genom konkreta åtgärder. Härligt att höra. :-)

Lycka till Annika! Jag är så glad och lycklig över att du blev vald, och inte minst väldigt stolt!

Solen lyser över HBTQ-festivalen

Solen lyser över Göteborg, HBTQ-festivalen och alla SKTFare som bemannar vårt tält i Regnbågsparken. Ta chansen att titta förbi, snacka schyssta villkor med oss och testa cashboxen från Facket Förändras där du kan vinna en biobiljett om du lyckas fånga 80 000 kr eller mer på 30 sekunder. 80 000 kr är för övrigt medelvärdet av vad du tjänar genom alla de förmåner som ingår i ett kollektivavtal. Men hade din arbetsgivare inte slutit kollektivavtal med facket så hade du förlorat i snitt 80 000 kr per år. Så uppmana alla dina kollegor, vänner och bekanta som ännu inte är medlemmar i facket att gå med. Då har vi möjlighet att behålla våra kollektivavtal, och utveckla dem ytterligare.

HBTQ och den svenska modellen

Igår genomförde vi det första av fyra seminarier som SKTF arrangerar under HBTQ-festivalen 2011. Titeln var "HBTQ OCH DEN SVENSKA MODELLEN", och deltog gjorde jag själv, Unionens likabehandlingsexpert Shadé Jalali, kommunalrådet Mats Pilhem (v) och utredaren Peter Tai Christensen från Diskrimineringsombudsmannen (DO). Diskussionen leddes av den alltid lysande moderatorn Frida Ohlsson Sandahl. Seminariet filmades av UR och kommer att sändas såsmåningom i Kunskapskanalen.

Syftet med seminariet var att diskutera hur vi kan använda den svenska modellen med kollektivavtal för att motverka diskriminering. Namnet "den svenska modellen" är för övrigt rätt så intressant, och jag tycker precis som Shadé att vi borde hitta ett mer inkluderande namn på denna vackra modell som handlar om att det inte enbart är politikerna som dikterar villkoren på den svenska arbetsmarknaden, utan det gör framförallt fack och arbetsgivare genom förhandlingar. Och skall facken ha något att säga till om i dessa förhandlingar så krävs det ju att så många som möjligt är medlemmar i facket.

För flera år sedan lyssnade jag på ett seminarie på Stockholm Pride som handlade om den då nya diskrimineringslagen. Dåvarande DO Katri Linna påtalade där väldigt tydligt vikten av "anti-diskrimineringsavtal" på den svenska arbetsmarknaden för att lagen ska fungera effektivt. Det står skrivet i lagtexten att alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta för att motverka diskriminering, men det står ingenting om hur detta ska gå till. Det skulle därför fack och arbetsgivare behöva avtala om.

SKTF kommer att driva denna fråga i avtalsrörelsen 2012, men jag skulle redan nu vilja börja ett arbete för att få till stånd ett sådant avtal i Göteborgs Stad. I avtalet vill jag bl.a. att vi kommer överens om att ett förebyggande arbete måste ske på varje arbetsplats för att motverka diskriminering. Varför har vi exempelvis inte arbetsmiljöronder där vi undersöker klimatet på arbetsplatsen och ställer oss frågan om alla kollegor får ta del av arbetsplatsens gemenskap, eller har lika karriärmöjligheter?

Vi hade en mycket bra diskussion där Shadé och Peter bidrog oerhört mycket med sina kunskaper och erfarenheter som inspirerade mig, och även Mats Pilhem, till fortsatta diskussioner kring hur vi ska arbeta för att uppnå diskrimineringsfria arbetsplatser i Göteborg. Jag ser fram emot att fortsätta att driva på detta arbete framöver.

Vi behöver en ny och tryggare arbetslinje

Nu sitter jag på tåget hem till Göteborg, och den där tomheten som jag alltid känner efter kongresser eller flerdagarsmöten har smugit sig fram. Det har varit fantastiska dagar på TCO-kongressen 2011, en kongress som verkligen andades framtidshopp.

Tjänstemannaförbunden i Sverige har världens högsta organisationsgrad vilket är en bra grund att stå på. Men det är ingen trygg grund för vi måste hela tiden vara på tårna och visa för våra medlemmar och presumtiva medlemmar hur mycket man faktiskt har att vinna på ett fackligt medlemskap, och att det är en garant för inflytande över villkoren på jobbet.

Eva Nordmark höll ett fantastiskt avslutningstal där hon bl.a. talade om att vi behöver satsa på en ny och tryggare arbetslinje. Fem punkter som hon särskilt lyfte fram var fler och bättre jobb, att kraften och engagemanget måste tas tillvara hos varje individ, bra villkor i arbetslivet och möjlighet att kombinera karriär med fritid och familj, det måste löna sig att utbilda sig och satsa på de unga. Jag håller med henne om att detta är några av de viktigaste frågorna för TCO och TCO-förbunden att driva under de närmaste åren.

Lycka till nu Eva när du i morgon går till TCO-huset på Linnégatan i Stockholm och börjar ditt nya uppdrag. Det kommer att gå lysande!

Skattebetalarnas pengar ska användas schyst

Riksdagen röstade i veckan ja till att det vid offentliga upphandlingar ska vara möjligt att ställa sociala och etiska krav. Positivt såklart, även om jag givetvis tycker att det borde vara en självklarhet att ställa sociala och etiska krav när man gör affärer med skattebetalarnas pengar. Detta är frågor som SKTF drivit länge i Göteborg, vi anser att Göteborgs Stad exempelvis bara ska upphandla företag som har kollektivavtal och respekterar mänskliga rättigheter. Jag hoppas att riksdagens beslut hjälper oss i den fortsatta argumentationen.

Tjänstepensionen är en briljant konstruktion

En lat söndag som denna när jag i stort sett bara slöar framför min tv njuter jag när jag ser reklamfilm som berättar om tjänstepensionen, och att du är garanterad denna om du jobbar på en arbetsplats som har kollektivavtal.

Tjänstepensionen är kanske den del av ett kollektivavtal. Det är också den del som folk vet minst om, och tycker är tråkigast att tänka på. Därför är det bra att den enklaste lösningen också är den bästa och den billigaste. Den kollektivavtalade tjänstepensionen ingår om du arbetar på ett företag som har kollektivavtal. Många har alltså en toppenpension utan att de vet om det. Den har flera avgörande fördelar gentemot individuella tjänstepensionslösningar, även om dessa har ett snärtigare namn.

I och med att den kollektivavtalade tjänstepensionen förhandlas för så många blir avgifterna väldigt låga. Av de inbetalade pensionspengarna går väldigt lite till avgifter och mycket till själva pensionerna. Här finns det inga andra pensionslösningar som kan konkurrera med samma nivåer. Det kan lätt skilja över 500 000 kr i avsatta medel i slutet av ett arbetsliv mellan kollektivavtalad tjänstepension och individuella tjänstepensionslösningar. Är du höginkomsttagare är siffran snarare en miljon kronor. Ofta är de individuella lösningarna avgiftsfria att teckna, men det döljer sig höga avgifter när man hanterar pengarna.

Den kollektivavtalade tjänstepensionen är jämställd, den gör ingen skillnad på om man är man eller kvinna. Den individuella tjänstepensionen däremot räknar det som att kvinnor lever längre än män och därför blir kvinnors månadsutbetalningar lägre. Dessutom brukar de individuella tjänstepensionerna klumpa ihop pension och sjukförsäkring. Den individuella sjukförsäkring för kvinnor är dyrare än för män eftersom kvinnor har fler sjukdagar än män. Det ger att summan som avsätts för pension blir lägre för kvinnor än för män, eftersom sjukförsäkringen då äter upp en större del av den totala avsättningen. På så viss blir kvinnors pension dubbelt dålig. Med kollektivavtalad pension görs ingen skillnad mellan män och kvinnor vare sig det gäller pension eller sjukförsäkring.

Företag med kollektivavtal är skyldiga att betala in pension. Så är det inte med företag som står utan. Det är dessutom så att om du arbetat på ett företag med kollektivavtal, och det företaget av någon anledning missat att betala in din pension under något eller några år så kommer dessa insättningar att kompenseras om du kan uppvisa att du faktiskt jobbat där under den tiden och att det varit skattade pengar. Detta skydd finns inte i de individuella tjänstepensionerna.

Om man byter jobb, till ett annat med kollektivavtal så påverkar inte det din pension. Möjligen kan det vara någon skillnad i villkor mellan olika kollektivavtal. men i övrigt betalas den fortfarande in. Byter du jobb inom samma område hamnar troligtvis alla pengar dessutom i samma pott.
Om du istället byter jobb mellan arbetsgivare utan kollektivavtal kommer du troligen behöva förhandla om din pension på nytt. Och pengarna kommer troligtvis hamna hos en annan försäkringsgivare. Eftersom det då inte betalas in några nya pengar till din gamla pott, den du hade hos din förra arbetsgivare, men de höga avgifterna fortfarande dras I och med de högre avgifterna i de privata riskerar du att delar av din pension blir helt uppäten.

Visst är tjänstepensionen en briljant konstruktion! Och den existerar för att så många är medlemmar i facket.

Ny facklig politisk position

Igår var jag uppe i huvudstaden för ett första möte med den nationella grupp som skall arbeta med att flytta fram SKTFs fackligt-politiska position. Det ska bli fantastiskt roligt och spännande att vara med och påverka så att vi vässar till vår fackliga politik - det är vad vi säger, vad vi gör och våra resultat som ska räknas.

Personligen tycker jag att fackföreningsrörelsen tagit alldeles för lite plats i den politiska debatten, även om jag tycker att TCO och i viss mån SKTF varit ett föredöme. Framförallt är jag stolt över att TCO och SKTFs politiska ställningstaganden inte bara handlar om att reagera på befintliga förslag och beslut, utan att vi även presenterar egna förslag utifrån våra medlemmars intressen. SKTFs krav på jämställdhetskommission är ett sådant exempel.

Det är oerhört viktigt att SKTF tar en stor plats i debatten, och att vi tar ställning och presenterar egna förslag i politiska frågor. Att vi är parti-politiskt obundna gör det också tydligt att det är utifrån våra medlemmars intressen vi hörs och syns i den politiska debatten, inte utifrån någon enskild partibok.

Jag representerar region väst i rådsgruppen, och kommer arbeta en hel del uppsökande för att samla in tankar och idéer kring vår fackliga politik. Jag har en vision om att detta ska fungera lite som en tankesmedja, men det är inte vi som är representanter i gruppen som ska tycka till i första hand utan vår huvuduppgift är att ge oss ut bland våra medlemmar (och presumtiva medlemmar) för att involvera dem i detta arbete. Och det kan handla om precis vad som helst: Hur ska vår jämställdhetspolitik se ut? Hur ska sjukförsäkringen se ut för att vara schyst och human? Vad är de viktigaste frågorna på framtidens arbetsmarknad?

Kontakta mig gärna om du tycker detta låter spännande, och om du känner att du vill bidra på något sätt. Givetvis kommer jag att hålla er uppdatera på bloggen om hur arbetet framskrider.

Tack 2010! Välkommen 2011!

Årets sista dag idag, och det är dags att summera 2010. Det har varit ett oerhört intensivt och spännande år för mig på väldigt många olika sätt. Nedan följer några av de viktigaste händelserna i mitt fackliga uppdrag under det gångna året.

20 stadsdelar blir 10
I början av året fattade Göteborgs kommunfullmäktige beslutet om att minska antalet stadsdelar från 20 till 10. Ett positivt beslut som förhoppningsvis kommer att innebära en stad som håller ihop bättre, och en större likabehandling när det gäller den kommunala servicen till medborgarna. Men tempot i omorganisationen har varit omänskligt, organisationsförändringen har genomförts på endast ett år. Våra politiker ville ha det på det här sättet för att slippa få frågan i valrörelsen, men det har kostat på och hela Göteborgs Stads organisation är nu väldigt trött och sliten. Jag tror det var längesen som jul- och nyårsledigheten har varit så efterlängtad.

Löneavtalet som drog ut på tiden
I våras fick vi ett nytt centralt löneavtal, och utifrån det skall också ett lokalt kollektivavtal tecknas. Den processen blev dock väldigt utdragen i Göteborg p.g.a. ett antal principfrågor som innebar att vi inte ville skriva på avtalet, och därmed sköt vi frågan vidare till de centrala parterna (SKTFs förhandlingschef och arbetsgivarens organisation Sveriges Kommuner och Landsting). Självklart blev många av våra medlemmar irriterade över att behöva vänta så länge på sin nya lön, och väldigt många hörde av sig till mig på telefon och via e-post. Jag måste dock säga att efter att jag förklarat vad principfrågorna handlade om så fick jag så gott som enbart positiv respons. Solidariteten lever därmed, och det har varit fantastiskt roligt att diskutera fackliga värderingar direkt med så många medlemmar. Många SKTF-medlemmar i Göteborgs Stad har nu fått sina nya löner, men en del får vänta ett tag till.

Val 2010 - uppgivenhet och förtvivlan
Året har ju dominerats av valet. Men valrörelsen gjorde mig oerhört besviken och uppgiven. I debatten fick endast rena plånboksfrågor rum, de stora ideologiska frågorna om vilket samhälle vi vill ha saknades helt. Hur får vi världens bästa och modernaste välfärd? När ska lön sluta sättas efter kön? Är det rimligt att Sverige har västvärldens sämsta a-kassa? Detta är bara några av de frågor som lämnades obesvarade i valrörelsen. Dessutom innebar valresultatet att ett rasistiskt, kvinnofientligt, homofobt och fackföreningsfientligt parti blev vågmästare i Sveriges riksdag. Nu måste vi i SKTF, och resten av fackföreningsrörelsen, göra allt för att Sverigedemokraternas värderingar och människosyn inte får makten över våra arbetsplatser. För som Sture Nordh sa på SKTFs förbundsmöte: "För oss fackligt aktiva finns inte vi och dom. Det finns bara ett vi!"

Modiga SKTF
2010 var det dags för SKTFs förbundsmöte (eller kongress som andra fackförbund kallar det). Vi tog massor av modiga beslut, bl.a. blir SKTF det första fackförbundet som använder den svenska modellen i anti-diskrimineringsarbetet och kommer i nästa avtalsrörelse driva frågan om att teckna kollektivavtal med våra arbetsgivare som säkerställer att arbete görs för att motverka diskriminering. Vi tog beslut om att dela den fackliga tiden på fler, och i Göteborg tog vi senare under hösten steget längre: fr.o.m. mars nästa år ska ingen förtroendevald hos oss arbeta mer än 80 procent fackligt. Vi tog också ett beslut som förbinder oss att arbeta mer offensivt med generationsväxlingen: inriktningen är att fr.o.m. 2012 ska 30 procent i våra styrelser bestå av personer under 35 år. Och sen tog vi inte minst det historiska beslutet om att byta namn till något som bättre beskriver vad vi är för en organisation. Vad blir då det nya namnet? Ja det avslöjas 5 september nästa år.

Men det roligaste för mig under året har som vanligt varit alla fantastiska möten med SKTFs underbara medlemmar, och alla de gånger jag fått vara med och bidra så att enskilda personer och hela arbetsgrupper har fått det lite bättre. Det har varit enormt stimulerande och energigivande. Stort tack till alla er som gör mitt uppdrag till det roligaste som finns.

Jag önskar er alla ett gott slut på 2010, och ser fram emot ett fantastiskt 2011.

Fackligt bus på Bergakungen

Igår kväll hade jag den stora äran att få hänga med Viola, Ana, Johan och Birgitta från Facket Förändras på Bergakungens biograf i Göteborg. Den beryktade cashboxen fanns på plats, och var lika populär som vanligt. För att få ett pris ska man fånga minst 80 000 kr under 30 sekunder. Det är väldigt svårt, men arbetar man på en arbetsplats som tecknat kollektivavtal med facket så tjänar man faktiskt i snitt 80 000 kr per år genom de förmåner som ingår i avtalet, och alltså inte är lagstadgade (t.ex. tjänstepension, extra pengar vid föräldraledighet, ob-ersättning, årlig löneökning m.m.). Visst är det häftigt!

Vi kuppade också oss in på 4 filmvisningar och ställde frågan hur många i salongen som var med i facket. De som svarade ja fick en present som tack för att de bidrar till att vi löntagare faktiskt har inflytande över våra villkor på jobbet. Och ska vi fortsätta att ha det krävs det att så många som möjligt är med i facket.

Använd den svenska modellen i anti-diskrimineringsarbetet

Igår hade jag en väldigt spännande och händelserik dag. På förmiddagen följdes jag av en fotograf från SKTF-tidningen som fotade för en artikel där jag intervjuas om mitt engagemang i jämställdhets-, mångfalds- och anti-diskrimineringsfrågor. Grunden är en motion som jag skrivit till SKTFs förbundsmöte (som går av stapeln om några veckor) om att jag anser att vi bör ta inititativ till att teckna kollektivavtal med våra arbetsgivare, där dessa förbinder sig till att aktivt arbeta för att motverka diskriminering. Exempelvis kan ett sådant avtal innehålla att alla medarbetare får kompetensutveckling i jämställdhets- och mångfaldsfrågor, att nämnda frågor blir en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM), att man hittar vägar så att arbetsgivarens rekryteringar främjar mångfald m.m.

Det lustiga var att jag senare under dagen blev kontaktad av Diskrimineringsombudsmannen (DO) som hört talas om mitt engagemang, och bjöd mig till Stockholm för att diskutera ett samarbete för att få till stånd kollektivavtal utifrån Diskrimineringslagen. Det är för övrigt DO Katri Linna som har inspirerat mig till att skriva motionen, hon har flera gånger uttryckt att det krävs kollektivavtal för att denna lag ska fungera effektivt på arbetsmarknaden. Det ska bli jättespännande att få diskutera detta och förhoppningsvis ta några steg framåt i anti-diskrimineringsarbetet. Fortsättning följer...

Kollektivavtal ÄR en mänsklig rättighet

Att jag valt att engagera mig fackligt beror till stor del på att jag stenhårt tror på den fackliga idén om att löntagare gemensamt sluter sig samman i föreningar för att tillsammans åstadkomma bättre arbetsvillkor. Jag tycker också att den s.k. "svenska modellen" där fack och arbetsgivare förhandlar fram kollektivavtal innehållande villkor som är bättre än vad lagen säger är oerhört vacker eftersom detta garanterar schysta villkor på de arbetsplatser som tecknat kollektivavtal med facket.

Eftersom jag har ett så stort fackligt hjärta kan jag heller inte låta bli att bli oerhört upprörd över alla de ideologiskt övertygade debattörer och proffstyckare som just nu gör allt för att misskreditera den svenska modellen, fackföreningsrörelsen och kollektivavtalen. Det senaste som gjorde mig riktigt förbannad var ett inslag i gårdagens Nyhetsmorgon i TV4. Bemanningsföretaget Student Consulting, som kritiserats för att ställa orimliga krav på sina konsulter, var uppe för diskussion. Personal som hyrs ut som lagerarbetare till Coops centrallager i Bro har fått ett mejl med kravet att jobba 25 procent snabbare än den ordinariepersonalen. I annat fall blir det sparken. Student Consultings vice vd beskrev mejlet som ett ”misstag i kommunikationen” från en enskild medarbetare. Och chefen för Coop Logisitik blev först tyst i luren när han fick frågan om kraven kommer från Coop. Därefter säger han att företaget ställer samma krav på ordinarie personal som på inhyrd och att man tar ”ett stort personalansvar”. Men det finns förstås ett skäl varför många företag drar ned på den ordinarie styrkan och anlitar bemanningsföretag i stället. Svaret stavas: PENGAR.

Är det rimligt att skära ner på ordinarie personal och istället anlita bemanningsföretag som blir billigare i drift genom att deras medarbetare arbetar under oschysta arbetsförhållanden med lägre löner, sämre arbetsvillkor, otrygga anställningar, dåliga eller inga försäkringar under arbetstid, där arbetsgivaren betalar in 0 kr till tjänstepensionen o.s.v.? Har arbetsgivaren tecknat kollektivavtal med facket ingår alla dessa förmåner för löntagaren, men inte annars. Men igår hävdade den liberala debattören Fredrik Segerfeldt i Nyhetsmorgon att kollektivavtalen bryter mot mänskliga rättigheter eftersom de hämmar individen och håller yngre personer utanför arbetsmarknaden. Jag gick fullständigt i taket när jag hörde detta, för det är ju precis tvärtom. Hade vi inte haft en stark fackföreningsrörelse som genom att så många är medlemmar lyckas förhandla fram schysta villkor så hade arbetsmarknaden helt blivit arbetsgivarnas arena. Då hade dessa fritt kunna anställa folk till hur låga löner som helst, eller till hur dåliga villkor som helst gällande exempelvis ob-ersättning, försäkringar som gäller under arbetstid och tjänstepension (villkoren som är reglerad i lag är nämligen inte alldeles lysande). Kollektivavtalen handlar således om mänskliga rättigheter, enligt min åsikt.

Jag önskar att hela fackföreningsrörelsen tar sitt ansvar och ser till att återta initiativet i debatten om den svenska modellen och kollektivavtalen. Där måste vi alla hjälpas åt för att tydliggöra vad det faktiskt handlar om, och att alla dessa debattörer och proffstyckare har fel.

Oseriösa CUF

En påhittad person har under flera månaders tid skrivit en blogg om arbetslöshet och hur dåligt arbetsförmedlingen fungerar. Men nu kommer det fram att det är Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) som ligger bakom bloggen.

CUF har under en tid försökt att hålla en hög profil i den arbetsmarknadspolitiska debatten, bl.a. genom sin kampanj "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt". I kampanjen sågas fackföreningsrörelsen och den svenska modellen hårt. Andemeningen i kritiken är att facket inte ska lägga sig i villkoren på arbetsmarknaden, det är en fråga för varje enskild löntagare tillsammans med arbetsgivarna.

CUFs argument är så löjligt oseriösa att de knappt är värda att bemöta (jag tycker att det är svårt att veta om de menar allvar eller om de försöker skämta). Som jag skrivit om massor med gånger här på bloggen så är schysta villkor på arbetsmarknaden avhängt av att så många löntagare som möjligt sluter sig samman i fackföreningar. Ju fler vi är desto större inflytande får vi på jobbet, och större möjligheter att förhandla fram bra arbetsvillkor. Men med sina oseriösa kampanjer och fejkade bloggar så bevisar CUF att de inte är värda att ta på allvar,

Syndikalisternas aktioner mot Berns handlar inte om fackligt arbete

Jag har givetvis följt medierapporteringen om Syndikalisternas aktioner mot Berns i Stockholm. Syndikalisterna kräver hotellet på 1,4 miljoner kronor bland annat för att ha rensat ut anställda som varit fackligt aktiva, något som Berns förnekar.

Enligt Syndlikalisterna handlar många av de fackliga aktioner som genomförts mot olika företag om en kamp mot oseriösa arbetsgivare som utnyttjar utsatta grupper, till exempel papperslösa flyktingar. Samtidigt vittnar företagare om hot och trakasserier. De liknar blockaderna, där flygblad delas ut eller ingången till restaurangen blockeras av aktivister, vid ren utpressning. Dokument visar också att Syndikalisterna ekonomiskt straffar företagare som kontaktar polisen. Det handlar i ett fall om 10 000 kronor i böter för varje gång polisen kommit för att mota bort aktivister som blockerade ingången till en restaurang. Syndikalisterna anser att man har full rätt att dela ut "böter" på det här sättet.

Syndikalisterna har även medlemmar i Göteborgs Stad, men har alltid vägrat att teckna kollektivavtal med vår arbetsgivare. Man söker istället konfrontation, och kritiserar gärna oss etablerade fackförbund för att vara för mesiga. Det är ju inte ovanligt att facket blir kritiserade för att vara för tama gentemot våra arbetsgivare, det är ett tecken på att vi måste förklara den s.k. "svenska modellen" på ett bättre sätt. I Sverige bestäms villkoren på arbetsmarknaden till största del genom förhandlingar mellan facken och arbetsgivarna. Detta innebär att vi löntagare har ett unikt inflytande över våra vilkor på jobbet, om man jämför med andra länder och detta inflytande har vi eftersom så många är med i facket. Alternativet till den svenska modellen är att riksdagen beslutar om villkoren på den svenska arbetsmarknaden, vilket inte är ovanligt runt om i världen men då är det ju politikerna som har hela inflytandet över våra arbetsvillkor, inte vi löntagare själva. Ibland framförs åsikten att de svenska facken borde vara lite mer som i Frankrike, där vi ofta får rapporter om aggressiva aktioner där man bl.a. dumpar kodynga utanför parlamentet. Vad som tyvärr sällan framkommer är att dessa aktioner aldrig får några effekter, eftersom organisationsgraden i Frankrike är så låg (under 10 procent) och därmed så har den franska fackföreningsrörelsen ett väldigt begränsat inflytande.


I den svenska modellen ingår det också att fack och arbetsgivare har respekt för varandra som parter, vilket också gör att viljan till kompromisser och avtal som bägge parter kan känna sig bekväma med blir större. Syndikalisterna tror inte alls på den svenska modellen, och eftersom de vägrar att ställa upp på den så har de heller inget större inflytande på den svenska arbetsmarknaden. Agerandet mot Berns tycker jag dessutom inte har något med fackligt arbete att göra. Att kräva skadestånd genom "böter" från de arbetsgivare som tar hjälp från polisen liknar mer indrivningsverksamhet än fackligt arbete. Det är dessutom väldigt oklart vart skadestånden som Syndikalisterna får tar vägen någonstans.


Ibland händer det att SKTFs arbetsgivare får betala skadestånd till oss, eller våra medlemmar, för att de brutit mot någon/något av våra lagar/kollektivavtal. Det är dock inget självändåmål för oss att "driva in" skadestånd från våra arbetsgivare, vårt främsta fokus är att våra medlemmar ska ha det bra på jobbet. Ibland tvingas vi driva ärenden såpass långt att skadestånd utbetalas i slutändan, men jag tycker att det då är ett misslyckande att vi inte lyckats komma överens med våra arbetsgivare längs vägen. Dessutom finansierar vi vår verksamhet med medlemsavgifter, inte med indrivna skadestånd.


Många tycker som sagt att den svenska modellen är mossig och mesig, men jag tycker att den är fantastiskt vacker och värd att kämpa för. Dock måste vi fackligt aktiva bli bättre på att kommunicera den så att det blir tydligt för alla vad den innehåller, och där har vi ett stort arbete att göra.

Medlemsutbildning i Varberg

Befinner mig i Varberg och håller medlemsutbildning för ett antal härliga SKTFare. Vi går igenom och diskuterar SKTFs värdegrund och vision, hur alla har det på sina arbetsplatser och hur man kan bli framgångsrik i att påverka villkoren på jobbet, våra trygghetslagar och kollektivavtalen, löneförhandlingar och löneprocess m.m.

Som alltid är det ett fantastiskt engagemang bland deltagarna, och alla är väldigt generösa med sina tankar och erfarenheter. Ta chansen även du att delta i medlemsutbildningen om du har möjlighet. Kunskap är makt, och oftast har vi väldigt dålig koll på de rättigheter vi faktiskt har.

Energi- och inspirationsgivande ombudsdag

Har idag arrangerat en heldag för 70 av SKTFs lokala arbetsplatsombud, en mycket lyckad dag om jag får säga det själv.

Kollektivavtalets värde stod på programmet på förmiddagen och vi fick lyssna till en mycket intressant föreläsning från Gunilla Bäcklund, ombudsman på Unionen, som verkligen tydliggjorde innehållet i våra kollektivavtal, hur mycket de faktiskt är värda för varje enskild medarbetare och att kollektivavtalens existens, d.v.s. schysta arbetsvillkor, är avhängt av att så många som möjligt är med i facket.

Efter Gunilla tog Elsa Saboonchi och Ana Esteban från Facket Förändras.nu över och berättade om det TCO-gemensamma förändringsarbetet, och hur våra lokala SKTF-ombud kan bidra till att öka fackets status på varje arbetsplats. Massor av roliga idéer framfördes: bl.a. ett ombud som arbetar som administratör, och föreslog att hon vid ett tillfälle skulle låta bli att tillstyrka senester för sina kollegor. När kollegorna skulle reagera tänkte hon säga att "så här kan det vara om du arbetar på en arbetsplats som saknar kollektivavtal, då har du bara de lagstadgade antalet på 25 semesterdagar, inte fler efter man passerat 40 som vi i kommunen har". En annan rolig idé var att bjuda på tårta och tacka SKTF för den extra lediga dag vi förhandlat fram när nationaldagen 6 juni infaller på en helgdag. Kul idéer, eller hur! Det kan faktiskt, och är oftast, väldigt roligt att jobba fackligt...

Efter lunch presenterade jag och min kollega, och fackliga idol, Olof Svensson SKTFs nya nätbaserade HBT-utbildning ÖPPNA UPP! (som jag ju tidigare skrivit om här på bloggen).

Dagen avslutades med en debatt mellan två av Göteborgs ledande politiker: Anna Johansson (s) och Jan Hallberg (m) från kommunstyrelsen. Mycket intressanta frågor lyftes upp, framförallt om verksamheten vi bedriver i Göteborgs Stad och som SKTFs medlemmar arbetar med. Men ibland när jag lyssnar på politiska debatter blir jag fascinerad över hur överens företrädare från två olika politiska block kan låta. Därför är det viktigt att skrapa på ytan så att skillnaderna blir tydliga, och det lyckades vår eminenta moderator Karin Klingenstierna alldeles utmärkt med.