Varför är den socialpolitiska debatten död?

SKTF är det största fackförbundet för socialarbetare, och i Göteborg är vi djupt oroade över våra medlemmars arbetssituation och hur den kommer att se ut framöver. Som vi vet skenar kostnaderna för försörjningsstöd iväg, antalet hushåll som fick socialbidrag i Göteborg ökade med 13 procent 2009. Utöver detta ökar även kostnaderna för köpt vård. Givetvis har detta inneburit en högre arbetsbelastning och ett tuffare arbetsklimat för våra medlemmar. Trots dessa siffror, och den verklighet som många göteborgare lever under, så är den socialpolitiska debatten i stort sett död. SKTF tycker att det är hög tid att återuppliva den så att de sociala frågorna får utrymme i valrörelsen.

Göteborgs Stad vill prioritera de som är långtidsberoende av försörjningsstöd. De korttidsberoende blev tydligt prioriterade under 2009, vilket vi anser är en naturlig effekt utifrån de premisser som många av våra medlemmar arbetar under. Idag existerar t.o.m. lönekriterier som handlar om antalet avslutade ärenden. Vill vi ha en socialtjänst som styrs av en löpande band-princip, eller vill vi att våra socialarbetare ska ges möjlighet att göra individuella bedömningar? Tycker vi att det är rimligt med den människosyn som dessa lönekriterier uttrycker? Eller är denna typ av lönekriterier en följd av att budgeten är överordnat allt i Göteborg Stad? Hur står detta i förhållande till de lagar vi har att följa, exempelvis socialtjänstlagen?

Vår stad har fortfarande problem att rekrytera erfarna socialarbetare, som hellre söker sig till grannkommuner där man inte arbetar under lika tunga arbetsförhållanden. SKTF ser gärna att Göteborgs Stad realiserar idén om en personalpool för erfarna socialarbetare. På detta sätt ges medarbetare möjlighet att testa ett annat sätt att arbeta, plus att vi tycker att man på detta sätt kan lösa en del av generationsväxlingsproblematiken där en hel del kompetens riskerar att försvinna när våra erfarna socialarbetare går i pension. Kostnaden har framförts som ett argument mot denna idé, men detta argument köper inte vi eftersom det är vanligt förekommande att stadsdelsförvaltningarna anlitar externa bemanningsföretag inom socialtjänsten, vilket är betydligt mer kostsamt än att ha en intern personalpool. Dessutom har Göteborgs Stad inte upphandlat ramavtal vid anlitande av bemanningsföretag med inriktning socialsekreterare.

Den tuffa arbetssituationen inom socialtjänsten, och för våra socialarbetare, är ju ingenting nytt och har diskuterats länge. Men när ska vi göra någonting åt detta? Ibland får vi intrycket att Göteborgs Stads politiker och tjänstemän är trötta på frågan och att diskutera den. Vi tycker att det är hög tid att sätta ner foten, låt oss omgående börja diskutera och komma överens om vad vi vill ha för socialtjänst för Göteborgs medborgare, och om vi vill att våra socialarbetare ska arbeta under rimliga förhållanden.