Rekrytering utan diskriminering

TCO har gett ut boken "Rekrytera utan att diskriminera" som är tänkt att utgöra ett stöd för fackligt förtroendevalda i arbetet med att förbättra rekryteringsprocessen på arbetsplatserna. Bakom boken står Kristina Persdotter, ansvarig för utbildnings- och integrationspolitik på TCO.

Handbokens mål är att den med rätt och bäst kompetens skall få jobbet utan att faktorer som kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller att någon annan ovidkommande faktor spelar in. Boken ger i tolv steg förslag på en likabehandlande rekryteringsprocess genom bland annat:

• Att göra en tydlig kravspecifikation och låten de kraven och önskemålen leda hela processen.
• Att annonsera alla tjänster och använda öppna rekryteringskanaler såsom Arbetsförmedlingens platsbank. Att använda riktade sökvägar kan också nå grupper som arbetsgivaren inte når idag.
• Att värdera utländsk utbildning och erfarenhet på samma sätt som svensk utbildning och erfarenhet.
• Att jämföra de som kallats till intervju med samtliga sökande i avseenden som kön, ålder, etnisk tillhörighet. Detta är ett relativt enkelt sätt att kontrollera att vissa grupper av sökande inte omedvetet sorterats bort.
• Att genomföra en strukturerad intervju med i förväg bestämda kriterier och ställa samma frågor till alla sökande.
• Att inte ställa frågor som inte har betydelse för arbetet. Personliga frågor ökar risken att diskriminera sökande. Att inte ställa frågor om framtida bildande av familj då svar på sådana frågor inte får användas i urvalet.

För några veckor sedan hade jag den stora äran att få ingå i samma panel som Kristina under seminariet "Den svenska modellen och mångfald", och fick höra henne berätta om sitt arbete med boken. I Göteborgs Stad har vi sedan många år ett politiskt mål om att "stadens medarbetare skall spegla stadens befolkningsstruktur", ett mål som vi har förtvivlat svårt att nå. Det framförs alltid tusen och en anledningar till att inte ha ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv vid rekryteringar, men Kristinas bok lyfter på ett klockrent sätt fram vad detta handlar om: att den som är mest kompetent ska få jobbet. Det är fullständigt oacceptabelt att personer med utomeuropeiskt klingande namn får söka dubbelt så många jobb som personer med svenskt klingande namn, trots likvärdiga meriter. Men det är så verkligheten är ut, och det måste vi ändra på.

Chefen i fokus

Spenderade slutet av arbetsveckan med att leda en utbildning för 20 av SKTF Göteborgs chefsmedlemmar, tillsammans med mina kollegor Annika och Christian. Innehållet var bl.a. SKTFs fackligt-politiska program för ledarskap, arbetsrätt, samverkan och lön. Men vi fokuserade inte på paragrafer utan på personalpolitik och hur man agerar när man är en schyst arbetsgivare. Det blev två väldigt lyckade dagar, och deltagarna var enormt generösa med sina kunskaper och erfarenheter.

Chefer är en av SKTFs stora medlemsgrupper, bara i Göteborgs Stad har vi 750 chefsmedlemmar. Att driva frågor kring chefers rätt till en god arbetsmiljö och förutsättningar att kunna utöva ett gott ledarskap är en självklarhet för SKTF, det gynnar inte bara vår chefsmedlemmar utan också deras medarbetare. Ett gott ledarskap är en förutsättning för en god verksamhet.

Ny ordförande för HBTQ-festivalen

Igår valdes jag till ny ordförande för HBTQ-festivalen i Göteborg. Jag är enormt glad och stolt över att få detta förtroende. Festivalen fyller en viktig funktion i arbetet för HBTQ-personers rättigher, och därmed för att Göteborg och Västsverige ska bli bättre att leva i. Det ska bli väldigt roligt att få leda styrelsearbetet och förhoppningsvis bidra till att utveckla festivalen ytterligare.

Idag fikar vi schyst

Idag är det Fairtrade Challenge-dagen, bl.a. så anordnas schysta fikor på ett hundratal arbetsplatser i Göteborgs Stad i SKTFs regi. För att fikorna skall räknas som schysta krävs att en Fairtrade-märkt produkt ingår.

Fairtrade är en oberoende produktmärkning. Väljer man Fairtrade-märkta produkter skapar man förutsättningar för odlare och anställda i utvecklingsländer att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. SKTF är medlemmar i organisationen Fairtrade, och är också Sveriges första Fair Union. Att vara en Fair Union innebär att vi vill leva som vi lär: att vi vill göra affärer med företag som har kollektivavtal, och att vi väljer produkter och tjänster som tar miljömässig och etisk hänsyn.

Jag inledde dagen med att tala om Fair Union på en "Schyst frukost" på Göteborgs Universitet. Efter mig talade Ulriqa Westman från Konsumentföreningen Väst om Fairtrade-märkningen, och vilka kriterier som finns för att en vara skall få denna märkning.

Det känns väldigt bra att få använda denna dag för att uppmärksamma rätten till schysta arbetsvillkor världen över, och hur vi som enskilda personer och SKTF som fackförbund kan använda vår konsumentmakt till att göra världen bättre. Och är man medlem i SKTF så bidrar man faktiskt till att göra världen lite bättre...

Minns Martin Luther Kings ord

Den här hösten känns kallare än någonsin med tanke på vad som händer i Sverige. Vi har ett rasistiskt parti som vågmästare i Sveriges riksdag, flera etablerade partier röstfiskar i grumligt vatten genom att försöka göra SDs frågor till sina och media rapporterar om en ny laserman som härjar i Malmö.

Vi kan dock alla göra skillnad genom att agera för alla människors lika värde och mot rasism på alla sätt vi kan. Minns Martin Luther King Jrs ord:

‎"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."

SKTF-ombuden är nyckeln

Spenderade torsdagen och fredagen i Varberg tillsammans med ett 40-tal SKTF-ombud från Göteborgs Stads fackförvaltningar. Jag var inbjuden för att bl.a. prata löner, andra avtalsfrågor och SKTFs inriktningsmål. Engagemanget var stort och diskussionslustan stor. Det var enormt inspirerande att få träffa dessa fantastiska ombud och umgås med dem i två hela dagar.

Våra lokala ombud är nyckeln till att SKTF ska bli det fackförbund som vi vill vara: facket som syns, verkar, påverkar, berör och är framgångsrikt på varje arbetsplats. SKTF Göteborg arbetar ständigt för att utveckla och vässa vår ombudsverksamhet, och där vill vi satsa ytterligare under kommande verksamhetsår. Det är dags att ta makten över fikaborden igen, och i det arbetet fyller våra ombud den viktigaste funktionen.

Modig verksamhetsplan

Snart är det dags för SKTF Göteborg representantskap, som är likställt med ett årsmöte. Skillnaden mot ett "vanligt" årsmöte är att alla våra medlemmar inte har rösträtt, utan ombuden på representantskapet utses av våra lokala klubbar. Antal mandat som varje klubb har avgörs av hur många medlemmar man organiserar. Denna ordning har vi eftersom vi är så stora (SKTF Göteborg består av ca 4 500 medlemmar i dagsläget), och det är därmed svårt för varje enskild medlem att få en överblick över föreningen.

Representantskapet äger rum på Stadsbiblioteket i Göteborg 18 november, och även om inte alla har rösträtt har ändå alla medlemmar närvaro-, yttrande- och förslagsrätt. Förutom att nya ledamöter ska väljas, och motioner från våra medlemmar behandlas, så tar också representantskapet beslut om ny verksamhetsplan.

Vi i SKTF Göteborgs styrelse kämpar just nu med att författa förslaget till verksamhetsplan, och det är extra roligt i år eftersom grunden för verksamhetsplanen är de modiga inriktningsmål som SKTFs förbundsmöte tog beslut om för några veckor sedan:

1. Alla nyanställda inom vårt organisationsområde ska få erbjudande att gå med i SKTF! Vi riggar det fackliga arbetet så det blir möjligt.

2. Engagera fler ambassadörer för SKTF. Skapa förutsättningar för engagerade medlemmar att jobba med enstaka frågor och otraditionella uppdrag.

3. Återerövra fikaborden - mer tid bland medlemmarna!

4.Ta ansvar för vår generationsväxling. Inriktningen är 30% av ledamöterna i styrelserna ska vara under 35 år från och med 2012.

5. Det ska vara möjligt att förena fackliga uppdrag med en yrkeskarriär. Rekommendationen är att från och med 2012 ska inga nya förtroendevalda ha uppdrag på heltid.

6. Återupprätta vertikaliteten i styrelserna och stärk representativiteten.

7. Nytt namn på förbundet som är relevant också för våra framtida medlemmar och som manifesterar det vi vill vara.

8. Starta en intern samarbetsexplosion där vår gemensamma styrka används för att skapa största nytta för våra medlemmar.

9. Ny facklig politisk position. Det är vad vi säger, vad vi gör och våra resultat som räknas.

Visst är det modiga mål, som också förbinder oss att driva ett aktivt förändringsarbete?

På besök hos DO

Idag var jag inbjuden till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för en diskussion kring hur man kan använda den s.k. svenska modellen i anti-diskrimineringsarbetet, d.v.s. att fack och arbetsgivare avtalar om villkoren på jobbet.

Jag var inbjuden utifrån den motion jag skrev till och som blev bifallen av SKTFs förbundsmöte för några veckor sedan, som handlar om att vårt förbund skall ta initiativ till att teckna centrala och lokala "anti-diskrimineringsavtal" med våra arbetsgivare. Vad ska då ett sådant avtal då innehålla? Jag tycker att det är nödvändigt att det innehåller konkreta åtgärder som arbetsgivaren förbinder sig att genomföra, t.ex. att jämställdhets- och mångfaldsarbetet blir en naturlig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, att vi äntligen får ordning på mångfalden när det gäller de rekryteringar som görs och att alla medarbetare får kontinuerlig kompetensutveckling i jämställdhet och mångfald.

En del tvärfackliga kollegor från andra förbund deltog i diskussionen, och flera av dem (framförallt från den privata sektorn) framförde att de hellre skulle se en tuffare diskrimineringslagstiftning, med sanktions- och skadeståndsmöjligheter om arbetsgivarna inte gör vad de ska. Jag har absolut ingenting emot en tuffare lagstiftining på området, men känner mig också positiv till att SKTFs motparter (åtminstone inom den offentliga sektorn) skulle vara villiga till att teckna den här typen av kollektivavtal med oss. För mig handlar det inte bara om piska (om arbetsgivarna bryter mot ett kollektivavtal blir de skadeståndsskyldiga till den fackliga organisationen), utan också om att våra verksamheter skall vara attraktiva att jobba inom. Kommuner och landsting står inför enorma generationsväxlingsproblem de närmaste åren, eftersom många av medarbetarna är på väg att gå i pension, och behöver rekrytera massor med nya medarbetare de närmaste åren. Självklart skulle många söka sig till den offentliga sektorn om man vet att det är arbetsgivare som aktivt arbetar med alla människors lika värde.

När det gäller DO så är vi många som märker att deras verksamhet tappat fart sedan de fem olika diskrimineringsombudsmännen slogs ihop till en myndighet häromåret, och fick minskade resurser. DO måste öka sitt tillsynsarbete igen, minns vilket fantastiskt resultat den s.k. "miljongranskningen" av företags lönekartläggningar fick för några år sedan, då massor av ojämställda löner identifierades och mängder av kvinnor fick sina löner justerade. Jag hoppas att regeringen är villiga att besluta om ökade resurser till DO, myndigheten behövs både som kompetenskälla och som en blåslampa i baken på arbetsgivare, och fackförbund.

Rätt facklig kamp

"Fel facklig kamp" skrev DN på sin ledarsida igår och menade, tvärtemot flera ledande fackförbund, att sverigedemokrater måste tillåtas att vara fackligt aktiva.

För mig är det fullständigt självklart att det är omöjligt att vara aktiv i SKTF och SD samtidigt. Som företrädare för SKTF måste man givetvis ställa upp på och verka utifrån vår värdegrund, d.v.s. våra grundläggande åsikter. SDs värdegrund och människosyn går stick i stäv med SKTFs eftersom SD inte anser att alla människor har lika värde.

Att utesluta sverigedemokrater som medlemmar i facket är dock en mycket mer komplicerad fråga. Dels måste givetvis valhemligheten respekteras, dels måste vi undvika att hamna i en situation som liknar 70-talets åsiktsregistreringar. Men ska man vara fackligt aktiv i SKTF måste man dela våra grundläggande åsikter och inte motarbeta dem.

Carina Liljesand - en sann hjälte!

Igår kväll besökte jag SKTF-klubben i Social resursförvaltning och deras höstmöte för att moderera ett samtal mellan kommunalråden Dario Espiga (s) och Carina Liljesand (kd). Det blev ett intressant samtal om valresultatet, om socialpolitik och socialt arbete och om hur politikerna bättre kan ta till vara på medarbetarnas kreativitet och idéer för att utveckla verksamheten vi bedriver. Vi avslutade med en diskussion om hur de etablerade partierna ska förhålla sig till Sverigedemokraterna, en diskussion som faktiskt hettade till. Carina menade att alla partier, oavsett allians, måste visa ansvar i de parlamentariska forum där SD är vågmästare för att undvika politiskt kaos, medan Dario mer var inne på att vardera politisk allians ska fortsätta att helt driva sin egen politik. De lyckades dock enas på slutet om att det största blocket bör diskutera samarbete med partier från motståndarsidan om SD är vågmästare. Personligen tycker jag att de etablerade partierna måste visa ansvar i den situationen som råder, och försöka komma överens med varandra för att på alla sätt undvika att SD får något inflytande.

Jag fick också tillfälle att hylla Carina som lämnar politiken och sitt parti fr.o.m. årsskiftet. SKTF har många gånger varit kritiska till KDs politik, framförallt när det gäller familje- och jämställdhetspolitiken samt hur partiet ser på alla människors lika värde, men där har Carina visat stort mod och civilkurage, bl.a. genom sin stora engagemang för HBT-personers rättigheter. Tyvärr så lyckades ett antal värdekonservativa personer kryssa sig förbi henne på KDs valsedel, personer som tyvärr har åsikter som definitivt inte stämmer överens med alla människors lika värde. Jag tycker det är oerhårt tråkigt att Carina försvinner från KD, men förstår och respekterar hennes beslut. Jag kommer att sakna hennes röst i Göteborgspolitiken, men hoppas att hon istället dyker upp i andra sammanhang. Hon är f.ö. medlem i SKTF, och det är jag väldigt stolt över. Carina Liljesand är genom sitt äkta och ärliga engagemang en sann hjälte!

Lam budget från regeringen

Idag presenterade finansminister Anders Borg regeringens höstbudget och den lämnar mycket över att önska, framförallt när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Ingen tydlig prioritering av en av de viktigaste frågorna på arbetsmarknaden – problemet med de strukturella löneskillnaderna - finns med i budgeten. En sådan satsning lyser tyvärr med sin frånvaro.

Det behövs dessutom betydligt mer kvalificerade åtgärder för att de långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka i arbete. Åtgärderna när det gäller kvalificerad arbetsmarknadsutbildning och när det gäller möjligheterna till vidareutbildning av yrkesverksamma är helt otillräckliga.

För övrigt gjorde SD debut i riksdagsdebatten, och lyckades med konststycket att både kritisera regeringens skattesänkningar och de röd-grönas förslag på skattehöjningar, samtdigt som man lovade stora satsningar på rättsväsendet, försvaret, äldreomsorgen och utbildning utan att på något sätt kunna berätta hur detta ska finansieras. Seriöst? Inte speciellt.

Den svenska modellen och mångfald

Sitter på tåget hem från Stockholm och försöker samla ihop alla intryck efter att ha deltagit i seminariet "Den svenska modellen och mångfald", arrangerad av det gemensamma TCO-initiativet Facket Förändras. Jag blev inbjuden genom mitt starka engagemang för jämställdhet och mångfald, och för att jag och mina kamrater i SKTF Göteborg lyckades driva igenom vår motion på SKTFs förbundsmöte häromveckan som förbinder oss att försöka få till stånd "anti-diskrimineringsavtal" med våra arbetsgivare.

Det var en stor ära att få sitta i samma panel som Shadé Jalali, jämställdhetsspecialist på Unionen, samt Kristina Persdotter och
Helena Johansson från TCO. Shadé talade mycket om rasismen som frodas i Sverige, som bl.a. uttrycks i att vi har ett parti bestående av organiserade rasister som vågmästare i Sveriges riksdag. Vi diskuterade en hel del hur oerhört värdeladdat ordet "rasism" är och att många helst vill två sina händer från ordet, och därmed gärna förminska rasistiska handlingar och rasistiskt beteende. Personligen tycker jag inte att vi ska vara rädda för att kalla saker för sina rätta namn, och som det politiska läget ser ut i Sverige idag känns det än mer angeläget att föra dessa diskussioner öppet. Där har vi i TCO-förbunden ett oerhört stort ansvar.

Kristina talade om den handbok som TCO producerar, och som är tänkt att kunna användas av förtroendevalda vid rekryteringar. Jag tänkte direkt på det mål som vi haft från politiskt håll i Göteborg sedan många år som handlar om att "stadens medarbetare skall spegla befolkningsstrukturen". Det målet har vi förtvivlat svårt att uppnå, och det finns alltid tusen och en anledningar till att undvika mångfalds- och jämställdhetsperspektiv vid rekryteringar. Detta är ett exempel på ett område som borde ingå i ett "anti-diskrimineringsavtal". Jag tycker exempelvis att Göteborgs Stadsteater är ett föredöme där varje chef vid en slutrekrytering skriftligt måste motivera hur denna rekrytering bidragit till att bättre spegla Göteborgs befolkningsstruktur. Det är något som resten av Göteborgs Stad borde ta efter.

Helena talade om TCOs förhållningssätt till Sverigedemokraterna, som styrelsen kommer att ta beslut om inom kort. TCO-förbunden är partipolitiskt obundna men inte opolitiska, och därför är det viktigt att markera mot partier vars värderingar och människosyn går stick i stäv med vad vi tycker utifrån våra medlemmars perspektiv och intressen. Jag är väldigt stolt över min centralorganisation som på ett tydligt och genomtänkt sätt tar ställning för alla människors lika värde. Det är en av de viktigaste fackliga grundvärderingarna, och har så varit sen rörelsen startade en gång i tiden.

Själv fick jag tillfälle att berätta om bakgrunden till min motion, och hur vi tänker driva frågan vidare. Nästa vecka träffar jag Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att diskutera samarbete kring opinionsbildning för att få till dessa kollektivavtal på arbetsmarknaden. Givetvis kommer ni att kunna följa detta arbete på bloggen.

SKTF byter namn - vad tycker du att vi ska heta?

Mitt trehundrade inlägg här på bloggen handlar passande nog om det beslut vi tog på förbundsmötet häromveckan om att, i samband med SKTFs 75-årsjubileum nästa år, byta namn på vår älskade fackförening. Vi har helt enkelt vuxit ur vårt namn och behöver ett nytt som bättre beskriver vilka vi organiserar, och vad vi står för. Personligen skulle jag gärna se ett namn som på något sätt går att koppla till vår värdegrund. Vad tycker du? Klicka här för att komma till SKTFs nya namnsajt där du kan lämna egna förslag om vad vi ska heta.

Jämställ världsreligionerna med varandra

Läser att utbildningsminister Jan Björklund kör över Skolverket om religionsundervisningen. I våras kom verket med ett förslag på hur kursplanen för religionskunskapen i grundskolan skulle förändras. Kristendomen tonades ner och de fem världsreligionerna jämställdes med varandra. Björklund gillade inte förslaget,
och i torsdags klubbade regeringen igenom den framtida kursplanen som ska införas nästa läsår. Den skiljer sig markant från Skolverkets förslag och kristendomens lyfts fram och ges en särställning. Björklund motiverar detta med att kristendomen i alla tider varit den totalt dominerande religionen i vårt land.

I ett mångkulturellt land som Sverige där det råder religionsfrihet, och där svenska kyrkan dessutom är skild från staten sedan flera år, så tycker jag att det är en självklart att religionsundervisningen skall vara neutral och att de fem världsreligionerna jämställs med varandra. I en tid då rasismen frodas i vårt land och mytbildningen kring vissa religioner frodas så fyller dessutom skolan en oerhört viktig roll i att slå hål på de myter som finns. Jag tycker det är oerhört tråkigt att regeringen körde över Skolverket och tog detta beslut. Hade Skolverket fått sin vilja igenom hade det varit ett viktigt steg framåt mot ett Sverige där alla människor har lika värde.

Fackligt bus på Bergakungen

Igår kväll hade jag den stora äran att få hänga med Viola, Ana, Johan och Birgitta från Facket Förändras på Bergakungens biograf i Göteborg. Den beryktade cashboxen fanns på plats, och var lika populär som vanligt. För att få ett pris ska man fånga minst 80 000 kr under 30 sekunder. Det är väldigt svårt, men arbetar man på en arbetsplats som tecknat kollektivavtal med facket så tjänar man faktiskt i snitt 80 000 kr per år genom de förmåner som ingår i avtalet, och alltså inte är lagstadgade (t.ex. tjänstepension, extra pengar vid föräldraledighet, ob-ersättning, årlig löneökning m.m.). Visst är det häftigt!

Vi kuppade också oss in på 4 filmvisningar och ställde frågan hur många i salongen som var med i facket. De som svarade ja fick en present som tack för att de bidrar till att vi löntagare faktiskt har inflytande över våra villkor på jobbet. Och ska vi fortsätta att ha det krävs det att så många som möjligt är med i facket.

Strålande jobbat IF Metall!

Till min stora glädje läser jag i en debattartikel i dagens GP att IF Metall tecknat kollektivavtal med bemanningsföretaget Randstad som innebär att personalen där garanteras schysta arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. De miserabla förhållandena för personalen på bemanningsföretag har ju debatterats flitigt den senaste tiden, så därför känns det fantastiskt roligt att IF Metall och Randstad går i bräschen och gemensamt gör någonting åt detta. Jag hoppas att detta kollektivavtal bara är det första av många på den svenska arbetsmarknaden. Strålande jobbat IF Metall!

Engagerande valutskottsutbildning

Har precis kommit hem från Stockholm där jag haft förmånen att få leda SKTFs nationella valutskottsutbildning tillsammans med mina underbara kollegor Eva Karlsson, Anna Nilsson och Mari Sivernäs. Deltagarna kom från hela Sverige, och visade ett enormt engagemang för sina viktiga uppdrag, och även en stor vilja till att förändra för att göra vår förening starkare.

Valutskottens uppgift är att föreslå kandidater till styrelser och andra fackliga uppdrag inför årsmöten. Man förbereder sig väl genom att uppmana medlemmarna att nominera kandidater, intervjua alla nominerade och sedan ta fram ett förslag där man förutom personlig lämplighet också väger in mångfald när det gäller bl.a. kön, ålder, etnisk bakgrund, yrken o.s.v.

Valutskotten fyller en oerhört viktig funktion för att vi ska bli det fackförbund som vi vill vara, och för att vi ska nå våra mål. SKTFs varumärke är ju våra förtroendevalda, och det är vi som ska se till att uppnå de mål vi har tagit beslut om. Valutskotten ser till att lägga förslag på personer som är villiga att arbeta mot de mål vi tagit beslut om.

Valutskottens uppdrag har blivit ännu mer spännande i SKTF, bl.a. genom att vi tagit beslut om att inriktningen är att fr.o.m. 2012 ska 30 procent av alla styrelsemedlemmar vara under 35 år. Med tanke på de fantastiskt engagerade personer jag lärde känna under de senaste dagarna så är jag inte det minsta orolig för att vi inte ska uppnå våra högt uppsatta mål.

SD får SKTF att vakna

Chocken och sorgen över Sverigedemokraternas intåg i riksdagen börjar lägga sig, och jag känner att detta har blivit en rejäl väckarklocka för oss i SKTF. Sedan valet har jag aldrig diskuterat vår värdegrund så mycket som jag gör nu, och många medlemmar framför hur stolta och glada de är över att vi tar så tydlig ställning mot SD, deras värderingar och människosyn.

Diskussionerna pågår både i SKTF och TCO hur vi ska flytta fram positionerna i jämställdhets- och mångfaldsfrågorna, och det är jag personligen väldigt glad över. Nästa måndag kommer jag att delta i en paneldiskussion i Stockholm arrangerad av Facket Förändras där vi ska tala om just detta. Alla människors lika värde är en klockren facklig fråga, och har varit sedan vi bildades en gång tiden. Jag är så stolt över att tillhöra ett förbund som visar att vi tar dessa frågor på allvar.

Återigen kan jag inte låta bli att citera Sture Nordh från SKTFs förbundsmöte: "För oss fackliga finns inte vi och dom. Det finns bara ett vi!"