Att jag valt att engagera mig fackligt beror till stor del på att jag stenhårt tror på den fackliga idén om att löntagare gemensamt sluter sig samman i föreningar för att tillsammans åstadkomma bättre arbetsvillkor. Jag tycker också att den s.k. "svenska modellen" där fack och arbetsgivare förhandlar fram kollektivavtal innehållande villkor som är bättre än vad lagen säger är oerhört vacker eftersom detta garanterar schysta villkor på de arbetsplatser som tecknat kollektivavtal med facket.
Eftersom jag har ett så stort fackligt hjärta kan jag heller inte låta bli att bli oerhört upprörd över alla de ideologiskt övertygade debattörer och proffstyckare som just nu gör allt för att misskreditera den svenska modellen, fackföreningsrörelsen och kollektivavtalen. Det senaste som gjorde mig riktigt förbannad var ett inslag i gårdagens Nyhetsmorgon i TV4. Bemanningsföretaget Student Consulting, som kritiserats för att ställa orimliga krav på sina konsulter, var uppe för diskussion. Personal som hyrs ut som lagerarbetare till Coops centrallager i Bro har fått ett mejl med kravet att jobba 25 procent snabbare än den ordinariepersonalen. I annat fall blir det sparken. Student Consultings vice vd beskrev mejlet som ett ”misstag i kommunikationen” från en enskild medarbetare. Och chefen för Coop Logisitik blev först tyst i luren när han fick frågan om kraven kommer från Coop. Därefter säger han att företaget ställer samma krav på ordinarie personal som på inhyrd och att man tar ”ett stort personalansvar”. Men det finns förstås ett skäl varför många företag drar ned på den ordinarie styrkan och anlitar bemanningsföretag i stället. Svaret stavas: PENGAR.
Är det rimligt att skära ner på ordinarie personal och istället anlita bemanningsföretag som blir billigare i drift genom att deras medarbetare arbetar under oschysta arbetsförhållanden med lägre löner, sämre arbetsvillkor, otrygga anställningar, dåliga eller inga försäkringar under arbetstid, där arbetsgivaren betalar in 0 kr till tjänstepensionen o.s.v.? Har arbetsgivaren tecknat kollektivavtal med facket ingår alla dessa förmåner för löntagaren, men inte annars. Men igår hävdade den liberala debattören Fredrik Segerfeldt i Nyhetsmorgon att kollektivavtalen bryter mot mänskliga rättigheter eftersom de hämmar individen och håller yngre personer utanför arbetsmarknaden. Jag gick fullständigt i taket när jag hörde detta, för det är ju precis tvärtom. Hade vi inte haft en stark fackföreningsrörelse som genom att så många är medlemmar lyckas förhandla fram schysta villkor så hade arbetsmarknaden helt blivit arbetsgivarnas arena. Då hade dessa fritt kunna anställa folk till hur låga löner som helst, eller till hur dåliga villkor som helst gällande exempelvis ob-ersättning, försäkringar som gäller under arbetstid och tjänstepension (villkoren som är reglerad i lag är nämligen inte alldeles lysande). Kollektivavtalen handlar således om mänskliga rättigheter, enligt min åsikt.
Jag önskar att hela fackföreningsrörelsen tar sitt ansvar och ser till att återta initiativet i debatten om den svenska modellen och kollektivavtalen. Där måste vi alla hjälpas åt för att tydliggöra vad det faktiskt handlar om, och att alla dessa debattörer och proffstyckare har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar