Modiga Naiti del Sante

I veckan uppmärksammades en artikel i tidsskriften Bang skriven av Naiti del Sante, tidigare jurist på DO och som numera arbetar på TCO. Under sin tid på DO utredde Naiti det uppmärksammade ärendet där studenten Alia Khalifa anmälde Stockholms Stad för diskriminering eftersom hon inte fick bära niqab i skolan. Naiti kom fram till att Alia utsatts för diskriminering, men eftersom frågan var komplex (även rent juridiskt) ville hon också att den skulle avgöras i domstol. Naiti tystades dock ner av sina chefer och DO tog sedan beslutet att avskriva ärendet.

Jag tycker att Naiti visar prov på ett enormt stort mod och civilkurage genom att berätta detta. Hon är ett stort föredöme som jag hoppas kommer att inspirera fler att berätta om liknande händelser inom myndighetsvärlden där prestige och opinionsvindar får gå före rättssäkerheten.

Klicka här för att läsa Naitis artikel.

Självklart ska kompetens gå före kön

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) har uttalat att hon kan tänka sig att lagstifta om att sammansättningarna i kommunala bolagsstyrelser ska bli mer jämställda. Hon uttalar samtidigt att hon inte kan tänka sig att samma krav ska gälla privata bolagsstyrelser.

Det är bra att Sabuni kan tänka sig en sådan reform. För att bryta den starka normen i samhället som säger att det är män som är bäst på att leda och vara chefer så behövs den typen av åtgärder. Argumentet mot "kvotering" är alltid att kompetens måste få gå före kön. Men använder man det agumentet så säger man ju samtidigt att kvinnor är betydligt mindre kompetenta än män eftersom det är man som besitter en förkrossande majoritet av platserna i bolagsstyrelser.

I praktiken är det alltför många män som "kvoteras" in på höga poster för att de är just män, inte för att de är de mest kompetenta personerna för uppdragen. En mängd kvinnor väljs därmed bort och jag tycker att det är ett enormt slöseri med resurser. Så har det alltid varit, och jag är rädd att det alltid kommer att vara så om inte samhället vågar fatta beslut om åtgärder som förbinder oss att uppnå jämställdhet. Sabunis förslag är bra, och borde också omfatta de privata bolagsstyrelserna. I Norge har man infört ett sådant krav vilket varit väldigt lyckosamt. Och det minsta problemet är att besätta posterna, det finns ju ingen brist på kompetenta kvinnor utan det är precis tvärtom. Inför vi samma krav i Sverige som i Norge så ökar möjligheterna till att de mest kompetenta personerna rekryteras.

Jämställdhetsproblemen i skolan måste lösas

Deja, regeringens delegation för jämställdhet i skolan, har i ett slutbetänkande lagt fram förslag till förbättringar när det gäller skolans arbete med jämställdhet. Granskningen visar att det finns stora problem både för pojkar och flickor ur ett jämställdhetsperspektiv i skolan. Trots att skolan är skyldig att arbeta med jämställdhet så levererar man inte. Fortfarande är det inte ovanligt med kränkningar och diskriminering p.g.a. kön, pojkar får mycket mer utrymme i klassrummet samtidigt som flickorna har högre betyg, flickor mår sämre än pojkar men samtidigt reagerar skolhälsovården mer på pojkars problem o.s.v., o.s.v. När det talas om Sverige som ett föregångsland inom jämställdhet har ett område blivit eftersatt - nämligen skolan. Alldeles för lite har hänt sedan arbetet inleddes under 1960-talet, och man har till och med tagit steg bakåt de senaste åren.

Jag har själv arbetat administrativt inom skolvärlden, och därmed haft förmånen att som vuxen få se skolan inifrån. Jag tycker faktiskt generellt att den svenska skolan har ett oförtjänt dåligt rykte, det finns massor med positiva saker att framhålla och massor med fantastiskt engagerade pedagoger som gör ett jättearbete. Däremot är den svenska skolan alldeles för konservativ i sin syn på jämställdhet, och ett aktivt jämställdhetsarbete samt ett jämställdhetsperspektiv i undervisningen och i skolhälsovården saknas helt på många håll. Det måste ställas stenhårda krav på att alla skolor integrerar jämställdhet i det dagliga arbetet, och alla som arbetar inom skolan måste ha jämställdhetskompetens. Det är inte okej att det fortfarande är som när jag gick i grundskolan, där vi killar tilläts dominera fullständigt samtidigt som massor med tjejer mådde urdåligt.

Livet utanför hemmet börjar i regel i förskolan, och redan där måste pedagogerna ha kompetens och verktyg för att stötta barnen så att de kan vara sig själva utan att fastna i normerna om hur flickor och pojkar ska vara. Jag har diskuterat just detta med förskollärare som arbetar mycket med genus och jämställdhet och når resultat, problemet är att detta arbete raseras så fort barnen börjar grundskolan eftersom där förs inget aktivt arbete alls. Jag hoppas att regeringen följer Dejas rekommendationer, vi påverkas så otroligt mycket av vår skolgång så därmed måste jämställdhetsproblem i skolan lösas.

Rätt beslut av DO

Diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri LinnA har fått utstå mycket spott och spe efter gårdagens offentliggörande av beslutet utifrån det uppmärksammade fallet på ett vuxengymnasium där en elev förvägrades att bär niqab och stängdes av från skolan. DO ander att beslutet kan strida mot diskrimineringslagen, men väljer ändå att inte driva ärendet vidare till domstol eftersom anmälaren har fått gå klart utbildningen och att skolan förlitade sig på ett råd från Skolverket vilket enligt DOs bedömning skulle innebära att någon diskrimineringsersättning inte skulle bli aktuell.

DO konstaterar också att för att driva ett ärende till domstol ska ärendet innehålla principiellt viktiga frågor för samhållet i stort eller för den aktuella individen, eller så ska det finnas andra särskilda skäl. DO konstaterar att i de få fall frågeställningen aktualiserats tycks skolorna ha kunnat hitta praktiska lösningar, i enlighet med Diskrimineringslagens intentioner.

Det är inget utbrett problem i Sverige med niqab, och i de fall det blir ett problem löses detta i de allra flesta fall genom dialog mellan skolan och eleven/anhöriga, genom att man hittar praktiska lösningar. Att vissa debattörer, exempelvis integrationsminister Erik Ullenhag (fp) och Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Mikael Damberg, försöker göra detta till ett jätteproblem och kräva förbud mot niqab tycker jag enbart är ytlig plakatpolitik. Min stora farhåga är ett förbud bara skulle innebära att berörda elever stannar eller hålls hemma från skolan, och vad har man då gjort för vinster? Nej, ta diskussionen i de extremt få fall då niqaben blir ett problem och lös situationen genom dialog.