Regn och lervälling, men sol i sinnet

Gårdagen i Pride Park präglades av regn, regn och åter regn, och hela festivalområdet blev till slut en enda stor lervälling. Det påverkade dock inte humöret på besökarna, och på oss som bemannade SKTFs tält. Det är fantastiskt roligt med alla spännande möten där vi får möjlighet att tydliggöra varför vi anser att HBT-personers rättigheter är en klockren facklig fråga, och berätta hur man blir ett framgångsrikt fackförbund i att driva dessa frågor. Vi har ju också vår nätutbildning "ÖPPNA UPP!" som vi är stolta över att få presentera.

Det är också underbart med alla SKTF-medlemmar som kommer fram och berättar hur glad och stolta de är över att träffa på sitt fackförbund på Stockholm Pride. Har du vägarna förbi så kom och besök oss, vi finns plats alla dagar så länge parken är öppen.

HBT-personers rätt är en fråga för facket

Igår gick SKTFs seminarie "HBT-personers rätt - en fråga för facket" av stapeln i Pride House. Det blev en lyckad tillställning, vi fick möjlighet att kort presentera vår nätutbildning "ÖPPNA UPP!" och tydliggöra varför HBT-personers rättigheter är en facklig fråga. I panelen ingick, förutom jag själv, Veronica Karlsson från SKTFs förbundsstyrelse, lika klok, skarp och engagerad som vanligt, och Olof Svensson, min fackliga kollega från Göteborg som är hjärtat bakom nätutbildningen (det var Olof som skrev den motion som sådde fröet till "ÖPPNA UPP", och han är starkt bidragande till att SKTF flyttat fram postionerna i HBT-frågor). Moderator var Andreas Brömster, till vardags utbildningssamordnare i SKTF, som på ett mycket professionellt och engagerat sätt ledde diskussionen. Jag är stolt över att mitt förbund visar att vi faktiskt gör något för HBT-personers rättigheter i praktiken, inte bara i teorin.

Kollektivavtal ÄR en mänsklig rättighet

Att jag valt att engagera mig fackligt beror till stor del på att jag stenhårt tror på den fackliga idén om att löntagare gemensamt sluter sig samman i föreningar för att tillsammans åstadkomma bättre arbetsvillkor. Jag tycker också att den s.k. "svenska modellen" där fack och arbetsgivare förhandlar fram kollektivavtal innehållande villkor som är bättre än vad lagen säger är oerhört vacker eftersom detta garanterar schysta villkor på de arbetsplatser som tecknat kollektivavtal med facket.

Eftersom jag har ett så stort fackligt hjärta kan jag heller inte låta bli att bli oerhört upprörd över alla de ideologiskt övertygade debattörer och proffstyckare som just nu gör allt för att misskreditera den svenska modellen, fackföreningsrörelsen och kollektivavtalen. Det senaste som gjorde mig riktigt förbannad var ett inslag i gårdagens Nyhetsmorgon i TV4. Bemanningsföretaget Student Consulting, som kritiserats för att ställa orimliga krav på sina konsulter, var uppe för diskussion. Personal som hyrs ut som lagerarbetare till Coops centrallager i Bro har fått ett mejl med kravet att jobba 25 procent snabbare än den ordinariepersonalen. I annat fall blir det sparken. Student Consultings vice vd beskrev mejlet som ett ”misstag i kommunikationen” från en enskild medarbetare. Och chefen för Coop Logisitik blev först tyst i luren när han fick frågan om kraven kommer från Coop. Därefter säger han att företaget ställer samma krav på ordinarie personal som på inhyrd och att man tar ”ett stort personalansvar”. Men det finns förstås ett skäl varför många företag drar ned på den ordinarie styrkan och anlitar bemanningsföretag i stället. Svaret stavas: PENGAR.

Är det rimligt att skära ner på ordinarie personal och istället anlita bemanningsföretag som blir billigare i drift genom att deras medarbetare arbetar under oschysta arbetsförhållanden med lägre löner, sämre arbetsvillkor, otrygga anställningar, dåliga eller inga försäkringar under arbetstid, där arbetsgivaren betalar in 0 kr till tjänstepensionen o.s.v.? Har arbetsgivaren tecknat kollektivavtal med facket ingår alla dessa förmåner för löntagaren, men inte annars. Men igår hävdade den liberala debattören Fredrik Segerfeldt i Nyhetsmorgon att kollektivavtalen bryter mot mänskliga rättigheter eftersom de hämmar individen och håller yngre personer utanför arbetsmarknaden. Jag gick fullständigt i taket när jag hörde detta, för det är ju precis tvärtom. Hade vi inte haft en stark fackföreningsrörelse som genom att så många är medlemmar lyckas förhandla fram schysta villkor så hade arbetsmarknaden helt blivit arbetsgivarnas arena. Då hade dessa fritt kunna anställa folk till hur låga löner som helst, eller till hur dåliga villkor som helst gällande exempelvis ob-ersättning, försäkringar som gäller under arbetstid och tjänstepension (villkoren som är reglerad i lag är nämligen inte alldeles lysande). Kollektivavtalen handlar således om mänskliga rättigheter, enligt min åsikt.

Jag önskar att hela fackföreningsrörelsen tar sitt ansvar och ser till att återta initiativet i debatten om den svenska modellen och kollektivavtalen. Där måste vi alla hjälpas åt för att tydliggöra vad det faktiskt handlar om, och att alla dessa debattörer och proffstyckare har fel.

Chefens betydelse för en öppen arbetsmiljö

Dagens andra seminarium hade titeln "Förtryck eller förändring? Chefens betydelse för en öppen och inkluderande arbetsmiljö". Mycket intressant ämne tycker jag, jag har ju också huvudansvaret för våra chefsmedlemmars yrkesfrågor i SKTF Göteborg.

Seminariet lämnade dock mycket att önska enligt min mening, och diskussionen blev väldigt platt och ytlig. Paneldeltagarna var tyvärr inte tillräckligt insatta i frågan för att kunna bidra med intressanta infallsvinklar.

Vad tycker då jag om chefens betydelse för en öppen och inkluderande arbetsmiljö? Givetvis har chefen ett väldigt sTort ansvar för klimatet på arbetsplatsen. Tyvärr ses ofta HBT-personers rättigheter enbart som en diskrimineringsfråga, men sker diskriminering är ju skadan redan skedd även om den personen som utsätts givetvis ska få all stöd och hjälp som finns att få. Jag ser hellre på detta som en arbetsmiljöfråga, och då handlar det plötsligt om förebyggande arbete. Arbetar vi med dessa frågor, som handlar mycket om värderingar, på ett systematiskt sätt så undviker vi i slutändan att diskriminering uppstår. Jag tycker att det är självklart att dessa frågor borde vara en naturlig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet på varje arbetsplats, precis lika mycket som att den fysiska arbetsmiljön är det. Och vem har ansvaret för arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen, jo det är ju chefen. Därför är chefernas kompetens oerhört viktig i detta arbete, och våra chefer måste också ges tillräckliga förutsättningar för att kunna genomföra ett lyckat arbetsmiljöarbete.

HBT-kompetens i äldreomsorgen

Idag arrangerade Akademikerförbundet SSR två seminarier, som jag givetvis var tvungen att besöka. Det första hade titeln "Krock eller möte? Makt att förändra" och handlade om osynliggörandet av HBT-personer inom äldreomsorgen. Paneldeltagarna Per-Svante Landelius, Socialstyrelsen, Anna Mohr, pensionär och aktiv i RFSL, och Beatrice Nordebrink, biståndshandläggare i Lidingö kommun, målade upp en nattsvart bild över hur HBT-personer bemöts när de hamnar i äldreomsorgen. En rapport från Socialstyrelsen 2004 visade hur illa det stod till, och enligt paneldeltagarna hade ingenting hänt sedan dess.

Jag tycker det är synd att inga positiva exempel lyftes fram i diskussionen, för det vet jag att det finns många av. I Göteborgs Stad får en hel del chefer och medarbetare inom äldreomsorgen kompetensutveckling i HBT, och i vår stad är också alla blanketter inom alla verksamheter numera könsneutrala (t.ex. så står det inte "make/maka" längre utan "partner"). Jag saknade också fler paneldeltagare som arbetar inom äldreomsorgen, exempelvis en undersköterska och en chef. Det är väldigt lätt att ha åsikter om en verksamhet som man ser från utsidan och inte arbetar inom.

Givetvis håller jag dock med om att det finns mycket att förbättra i bemötandet av äldre HBT-personer. Pensionärer är en väldigt avsexualiserad grupp som vi ofta ser på som gulliga tanter och farbröder, istället som individer där ingen är den andra lik. Kompetensutveckling i HBT är oerhört viktigt för alla oss som arbetar inom välfärden, och då menar jag inte enstaka föreläsningar utan detta måste ske systematiskt genom diskussioner och värderingsövningar för att få någon effekt. Jag saknade också någon politiker i panelen, den offentliga sektorn är ju politiskt styrd och enligt min mening krävs ofta politiska beslut för ett lyckat mångfalds- och anti-diskrimineringsarbete. Jag känner som sagt till många positiva exempel, men dessa är alltför ofta beroende av enskilda eldsjälar som är villiga att driva arbetet framåt. Det är inte okej, det ska vara självklart att alla inom välfärden har jämställdhets-, mångfalds- och anti-diskrimineringskompetens för att medborgarna vi möter ska få en god service, och en trygg ålderdom när de tvingas anlita den kommunala äldreomsorgen.

Pride House är invigt

Tidigt i förmiddags besökte jag invigningen av Pride House (som är beläget i Kulturhuset vid Sergels Torg). Inledningen bestod av en levande regnbågsflagga som ledde oss in i huset. Invignings(sam)talare var inga mindre än teater- och filmregissören Suzanne Osten och skådespelerskan Gunilla Röör, två personliga favoriter till mig. Suzanne talade om att Pride för henne handlar mycket om stolthet över den man är, och hon lyfte också fram festivalens satsning på barn och ungdomar som oerhört viktigt eftersom det är där livet börjar. Gunilla berättade oerhört gripande och uttrycksfullt i en monolog om en homosexuell klasskamrat, och vad hon fick utstå från sina klasskamrater. Vi fick också smakprov på veckans enormt ambitiösa program i Pride House, bl.a. en scen ur Teater Gräls föreställning "Ömheten" som handlar om en man som är döende i AIDS.

Temat för årets festival är "Makt" och det kommer att prägla många av samtalen och seminarierna under veckan. Vilka har då makten över HBT-rörelsen? Min upplevelse är att det i stort ser ut som i resten av samhället, d.v.s. att det är vita män som har den stora makten.

Dags för Stockholm Pride

I morgon kör årets upplaga av Stockholm Pride igång, och jag är just nu på väg till huvudstaden för att besöka festivalen för tredje gången. Det ska bli enormt roligt att få tal del av alla spännande seminarier, utställningar och konserter, och samtidigt få träffa en massa vänner som jag ser alltför sällan.

Det är också roligt att konstatera att SKTF är mer aktivt än någonsin under Pride-veckan. Nu på onsdag 28/7 arrangerar vi seminariet "HBT-personers rätt - en fråga för facket?" som går av stapeln kl. 13.00 i Pride House (Kulturhuset vid Sergels torg). Jag är själv en av paneldeltagarna och kommer att berätta om mitt engagemang och arbete för HBT-personers rättigheter i arbetslivet. Titta gärna förbi om du har möjlighet, och besök oss också i vårt tält i Pride Park som öppnar på onsdag.

I en artikel i Dagens Nyheter idag konstateras att fler och fler städer i Sverige arrangerar sina egna Pride-festivaler, men att dessa initiativ inte välkomnas av alla. Dödshot, våld och trakasserier förekommer, främst från högerextrema grupper. I Göteborg har vi ju sedan några år vår egen HBT-festival som föddes tack vare att min hemstad varit känd som en "bögknäckarstad", där det förekommit mycket hatbrott mot HBT-personer. Jag är dock glad och stolt över att samtliga partier i vår kommunstyrelse (inklusive KD genom sitt kommunalråd Carina Liljesand) visat att man vill förändra detta, bl.a. genom ekonomiskt stöd till HBT-festivalen och genom stora utbildningssatsningar i HBT-frågor bland kommunens medarbetare. Mycket finns givetvis kvar att göra, men vi är i alla fall på rätt väg och det är fantastiskt roligt att konstatera att det finns en sådan stark politisk vilja till att göra vår stad lättare och bättre att leva i.

Givetvis kommer du kunna följa mina äventyr här på bloggen under hela veckan. Happy Pride!

Allt fler positiva till homoadoption

Antalet svenskar som är positiva till homoadoptioner växer, skriver Expressen. På åtta år har andelen stigit från 17 till 50 procent, enligt en undersökning som utförts av Demoskop.

Det är ju positivt att det går framåt, även om man ju också kan tolka siffrorna som att varannan är tveksam till homoadoptioner (om man nu är lagd åt det negativa hållet). Hur som helst så tycker jag att det är en självklar rättighet att HBT-personer ska ha rätt att adoptera. Lämpligheten som förälder avgörs inte av vilket kön man råkar bli kär i. Det viktigaste är att barnen får tillräckligt mycket kärlek och trygghet.

En del hänger upp sig på det biologiska och använder det som ett argument för att HBT-personer inte ska få bli föräldrar, d.v.s. att det bara är en kvinna och en man som kan bli biologiska föräldrar. För mig så är den biologiska biten ganska ointressant plus att kärnfamiljstänkandet med mamma-pappa-barn inte stämmer in på många familjer idag, massor av familjer ser ju helt annorlunda ut. Det är också alldeles för få barn som får tillräckligt med kärlek, och jag vet att det i regel inte är någon brist på kärlek i regnbågsfamiljer. Eftersom heteronormen är så stark så är det en tuff process att bli förälder utan att ingå i en kärnfamilj. Därför tror jag att regnbågsbarnen många gånger är extra efterlängtade av sina föräldrar.

Berts dunkla förflutna

Journalisten Andres Lokkos sommarprogram häromdagen har fått stor uppmärksamhet, framförallt för att han gick till frontalattack mot Bert Karlsson och hans förflutna i Ny Demokrati. Jag har själv väldigt svårt att förstå hur Bert har kunnit bli en folkkär farbror med tanke på de åsikter han spred på 90-talet, och som han heller aldrig tagit avstånd ifrån. I en artikel i Aftonbladet bemöter Bert Lokkos angrepp med orden: "Om han tog reda på verkligheten, den här Lokko, så skulle han rösta på Sverigedemokraterna. Jag vet att det är många invandrare som gör det." Ett ganska onyanserat, och enligt min åsikt korkat, uttalande men det tydliggör i alla fall vart Bert står.

Ny Demokrati var ett parti som stod för rasistiska åsikter, och nu är vi på väg att få in ytterligare ett rasistiskt parti i riksdagen, nämligen Sverigedemokraterna. Vill du undvika det? Gå då och rösta på valdagen, och lägg din röst på något av de partier som anser att alla människor är lika mycket värda.

Okunskap försvårar rehab för arbetslösa

Idag skriver Christina Alvelin, enhetschef inom socialtjänsten samt magister i utvärdering och styrning inom hälso- och sjukvården, och Angela Aylward från den gröna tankesmedjan Cogito på GP Debatt om att okunskap bland läkare försvårar rehabilitering för arbetslösa.

När en läkare felaktigt tror att det är ekonomiska kvalifikationer som styr vem Försäkringskassan ska arbeta med och därför inte skriver sjukintyg bidrar denne till att öka marginaliseringen av arbetslösa och sjuka. Den enskilde förlorar då sin rätt till samordnad rehabilitering, skriver debattörerna.

I en rapport framkommer att läkare önskar fördjupa sin kompetens i försäkringsmedicinska frågor och i synnerhet när det gäller att bedöma patienters arbetsförmåga samt vilka skyldigheter och möjligheter andra rehabiliteringsaktörer har. I rapporten framkommer att sjukskrivning upplevs som en problematisk arbetsuppgift och flera läkare efterfrågar ett gemensamt verktyg för att hantera uppgiften bättre. Rapporten visar att det saknas policys som hanterar just sjukskrivningsfrågor och handläggningen kring dessa på flera mottagningar inom sjukvården.

Problemen som debattörerna pekar på är ju oerhört allvarliga, och jag hoppas att läkarna enligt önskemål ges kompetensutveckling i försäkringsmedicinska frågor så att ingen enskild ska behöva hamna mellan stolarna.

Gothia Cup tar ställning för schysta arbetsvillkor

Denna veckan spelas Gothia Cup i Göteborg, världens största och mest internationella fotbollsturnering för ungdomar. Turneringens grundidé är: "Tanken att med fotboll som gemensam nämnare samla världens ungdomar för att skapa möten. Möten som ger hopp om en bättre framtid." Eftersom bollarna är Fairtrade-märkta visar arrangörerna också att de vill vara med och skapa möjligheter för de som arbetar i fotbollsindustrin att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Jag gör tummen upp för Gothia Cups schysta ställningstagande. :)

Årets sommarplåga?

Varje sommar brukar ju "Årets sommarplåga" utses bland låtarna som spelas ivrigt i radion och på dansgolven. I år röstar jag på Robyns "Dancing On My Own", en suverän låt från en suverän artist. Jag har diggat Robyn sedan hon slog igenom i mitten av 90-talet, och jag tycker att hon bara blir bättre med åren. En cool artist med stark integritet som ständigt levererar fantastiska låtar.

Ojämställt när arbetsskador granskas

Enligt en granskning av Dagens Nyheter är det nästan dubbelt så svårt för kvinnor som för män att få sina arbetsskador godkända hos Försäkringskassan. Ett skäl är brist på ny forskning, men Försäkringskassan riktar också kritik mot lagstiftningen.

Dessa siffor är fullständigt bedrövliga, trots att det ofta är kvinnor i offentlig sektor som drabbas av arbetsskador genom tunga lyft och annat så är det lättare för en man att få en arbetsskada godkänd. Det är ju också ett välkänt fenomen att forskning oftast fokuserar och lägger resurser på manliga problem och mansdominerade yrken. Om man la lika stora resurser på forskning om belastningsskador som på hjärt- och kärlsjukdomar skulle siffrorna som DN presenterar förmodligen se helt annorlunda ut. Dessutom har kvinnor i regel svårare än män att få gehör för sina besvär hos läkare eftersom de ofta inte tas på allvar och upplevs som gnälliga.

Jag tycker dock inte det är rimligt att enbart skylla på lagstiftningen, Försäkringskassan har givetvis ett ansvar att behandla alla lika och måste skärpa sig rejält i sina bedömningar.

Cool arbetsmiljö är din rättighet

Hur har du det i värmen på jobbet? Om lufttemperaturen vid lätt, stillasittande arbete under en längre tid avviker från 20 – 26 grader sommartid bör det åtgärdas, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrift. Det finns dock inga regler som uttryckligen kräver att arbetet ska avbrytas på grund av tillfälligt låg eller hög temperatur inomhus. I extrema fall kan arbetet ändå behöva avbrytas. Då kan skyddsombudet utnyttja sin rätt att stoppa arbetet på arbetsplatsen. Ta kontakt med din arbetsgivare eller lokala fackliga företrädare om arbetsmiljön inte känns bra. En cool arbetsmiljö är din rättighet.

Prostitution är inget yrke bland andra

Medierna har ju fullständigt dominerats av Littorin-affären den senaste veckan. Oavsett vad som är sant eller inte så blir jag illa berörd av den cynism som präglar affären. Att människor är inblandade verkar ointressant när det handlar om vad som sker i maktens korridorer. Politikens spin doctors får härja fritt för at minimera skadorna och då verkar alla tricks tillåtna, inklusive att väcka sympatier genom att dra in huvudpersonens familjemedlemmar.

Jag har också tagit del av en hel del kommentarer på nätet om den unga kvinna som påstår att Littorin köpt sex av henne. Många väljer att attackera kvinnan med kommentarer som att hon får skylla sig själv eftersom hon själv valt att prostituera sig. Det slitna gamla uttrycket "världens äldsta yrke" används också frekvent.

Prostitution är dock inte ett yrke bland andra. De allra flesta kvinnor som prostituerar sig kommer från väldigt trasiga bakgrunder där övergrepp och missbruk inte är ovanligt. Att påstå att prostitutionen är ett eget val är ett naivt påstående, för dessa kvinnor handlar det dels om överlevnad, dels om total brist på självförtroende och självkänsla. Göteborgs Stad har verksamheter som arbetar med att få dessa kvinnor på fötter, jag har själv träffat flera av SKTFs medlemmar som arbetar där och hört deras historier så jag vet vad jag pratar om.

En intressant debatt som uppkommit i spåren av Littorinaffären är om sexköpslagen är kontraproduktiv eftersom det bara är köparen som utför en kriminell handling. Jag vet för lite om vilka effekter sexköpslagen har fått för att kunna ha en åsikt om detta, men jag tycker det är självklart att det ska vara kriminellt att köpa sex eftersom det är svaga och utsatta människor som utnyttjas.

Rea på ungdomar löser inte arbetslösheten

Nils-Eric Sandberg, författare och ledarskribent, skriver idag på DN Debatt att fackens avtal är orsaken till den höga ungdomsarbetslösheten. Han menar att individuell kontraktsrätt är vägen att gå för att ungdomarna ska komma in på arbetsmarknaden.

Ja våra kollektivavtal ifrågasätts ständigt av ett antal ideologiskt övertygade debattörer, och jag blir lika upprörd varje gång det påstås att den svenska modellen är orsaken till den höga ungdomsarbetslösheten. Grundproblemet är att det finns för få jobb. Att ställa generationer emot varandra genom att det ska bli billigare att anställa yngre personer kommer inte få effekten att den totala arbetslösheten sjunker, möjligtvis att fler yngre kommer in på arbetsmarknaden. Men är detta rättvist? Vi vet ju att äldre personer som hamnar i omställning eller arbetslöshet inte är lika "attraktiva" för arbetsgivarna som yngre personer.

Ska vi komma åt problemet med ungdomsarbetslösheten krävs en offensiv arbetsmarknadspolitik, inte att yngre personer ska ha sämre arbetsvillkor än andra. Rejäla satsningar på vuxenutbildning och kompetensutveckling behövs, och dessutom måste bryggan mellan utbildningar och arbetsmarknaden förstärkas betydligt genom praktik- och lärlingssatsningar. I offentlig sektor har vi dessutom stora problem med generationsväxlingen, många kommer att gå i pension under de närmaste åren och väldigt mycket kompetens riskerar därmed att försvinna på ett enda bräde. Jag vill se rejäla satsningar på mentorsprogram och liknande där äldre personer får möjlighet att trappa ner de sista åren innan pensionen samtidigt som de förmedlar sina kunskaper till efterträdarna. Som Annika sa i Almedalen när hon debatterade arbetsmarknaden med Centerns ungdomsförbund: rea på ungdomar löser inte ungdomsarbetslösheten.

Besök i etern

Har blivit intervjuad i direktsändning nu på morgonen i programmet "God morgon" I Radio Sotenäs. Det är en ideel närradiokanal som dock når väldigt många lyssnare, framförallt under sommaren då det är enormt mycket folk som semestrar i Bohuslän.

Att jag överhuvudtaget hamnade i denna radiokanal beror på min fackliga kollega Ronald E. Larsson, som också är programledare för "God morgon". Han har ett stort fackligt hjärta och vill ibland passa på att på ett avspänt sätt prata om varför det är så viktigt att vara med i facket, och då brukar han ringa upp mig så tjötar vi en stund.

Jag kommer att höras i "God morgon" ytterligare två tisdagar från kl. 10. Programmet sänds även via nätet, klicka på rubriken så kommer du till Radio Sotenäs hemsida.

Även sommarjobbare har rätt till schysta arbetsvillkor

Många arbetsgivare låter ungdomar provjobba gratis. Samtalen till LO:s hjälptelefon har ökat med 60 procent hittills i år. När SvD Näringslivs reportrar utgav sig för att vara 18-åringar som sökte jobb blev de snabbt ­erbjudna gratis provjobb. Men reglerna är tydliga – betalt ska ges från första timmen.

Att vara ny på arbetsmarknaden och samtidigt slå vakt om sina rättigheter kan var tufft. Det gäller inte bara att få ut sin lön. Det kan också handla om andra ersättningar, som övertid och semesterdagstillägg. Därför har SKTF och övriga TCO-förbund sedan många år Sommarjobbsexperten öppen hela sommaren, som hjälper högskolestuderande med information om rättigheter och skyldigheter på jobbet.
För tredje året i rad är det SKTF Direkts rådgivare som svarar på telefon och mejl. Bakom initiativet står TCO- initiativet Facket förändras och tanken är att förhindra att studenter som sommarjobbar blir utnyttjade.

Sommarjobbsexperten är öppen vardagar mellan kl 8–20 på telefonnummer 020-130 11 12. Mejladress: sktfdirekt@sktf.se

Välfärden är den viktigaste valfrågan

Nu är Almedalsveckan över, en vecka som av vissa brukar kalla för politikens Kiviks marknad. Det man kan konstatera efter alla utspel är att välfärden blir den viktigaste valfrågan. Partierna har varje dag försökt överträffa varandra med miljardlöften till vård, skola och omsorg.

För en kommunal nörd är det givetvis glädjande att alla riksdagspartier säger sig vilja värna och utveckla välfärden, även om man vill göra det på olika sätt. Att välfärden blir den viktigaste frågan är heller ingenting ovanligt inför en valrörelse, de allra flesta väljare anger vård, skola och omsorg som viktiga frågor. En offensiv politik för kommuner och landsting skapar dessutom fler jobb. Det ska bli väldigt spännande att få ta del av pariernas valmanifest såsmåningom, då blir det konkret vad de faktiskt menar när de säger att de vill satsa på välfärden.

Sommarkort

Idag är min sista arbetsdag innan jag går på 5 veckors semester. Det ska bli skönt med lite ledighet efter den intensiva våren 2010. Jag tar dock inte semester från bloggandet, bl.a. kommer jag givetvis att rapportera från Stockholm Pride och Way out West som jag deltar i för SKTFs räkning.

Jag vill passa på att ge er en sommarhälsning inför semestrarna och hoppas att ni alla får en underbar sommar med vackert väder och trevlig gemenskap. Och jag kan inte komma på en bättre sommarhälsning än att citera Cornelis Vreeswijks vistext "Sommarkort":

Somliga säger vi lever i evighet,
fast döden är det sannaste som dom vet.
Andra säger lyckan finns i ett ögonblick,
fast dom aldrig hann i fatt de dom fick.

I kärlek och hat, fiende, kamrat,
glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen i sommartid,
när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden.

Om du går runt i cirklar, eller rakt dit du vill,
om du står långt ifrån eller tätt intill.
Vi sparar alla lögner till morgonen efter,
och reser dom glas som föll under festen.

I kärlek och hat, fiende, kamrat,
glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen i sommartid,
när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden.

Valfläsk från regeringen

Alliansregeringen trappade idag upp kampen om välfärden med oppositionen, och lovar en satsning på 9,2 miljarder under nästa mandatperiod. Det mesta av pengarna ska gå till satsningar för att förbättra skolan, bl.a. genom satsning på lärares fortbildning, mer undervisningstid i matematik i grundskolan och utbyggt lärlingssystem i gymnasiet. Man vill även införa ett bonussystem för "duktiga lärare" som man tror skulle vara motiverande för den yrkesgruppen.

Det är positivt att regeringen vill skjuta till pengar för riktade insatser i välfärden, däremot saknar jag löften om satsningar på andra områden än skolan, t.ex. på det socialpolitiska området. Dessutom är jag lätt allergisk mot bonussystem, det är viktigare att diskutera vad exempelvis en lärare behöver för föutsättningar för att kunna göra ett gott arbete. Är det dåliga förutsättningar så hjälper inget bonussystem i världen.

Annikas succé i Almedalen

En av de roligaste bitarna med att vara aktiv i SKTF är alla fantastiska människor som man träffar och lär känna. En av dem är Annika Strandhäll, en av mina företrädare som ordförande för SKTF Göteborg och numera vice förbundsordförande. Jag lärde känna Annika för drygt 3 år sedan när jag började engagera mig på allvar i SKTF, och jag har lärt mig och fortsätter att lära mig enormt mycket av hennes kunskaper, och hennes sätt att vara. Hon är både ett arbetsrättsproffs och ett retoriskt geni, samtidigt som hon är en otroligt generös och jordnära person.

För en stund sen gjorde Annika succé i Almedalen då hon debatterade arbetsmarknadspolitik och fackets roll i denna med CUFs Henrik Björkman. Annika uttryckte att rea på ungdomslöner och sämre arbetsvillkor inte är receptet för att komma åt ungdomsarbetslösheten, och enligt rapporterna vann hon duellen på knock out. Det ryktas till och med att Henrik Björkman allvarligt funderar på att gå med i facket, och vi tar givetvis emot honom med öppna armar. Jag måste till och med erkänna att han har en stark poäng när han säger att "facket ska dra något nytt över sig".

Tack Eva och Veronica för bilderna ni tog under duellen som jag gladeligen snor åt mig och publicerar på min blogg. :)

Sämre arbetsvillkor är Centerns recept mot ungdomsarbetslösheten

Centerpartiets ledare Maud Olofsson skriver idag på GP Debatt om sitt partis nya arbetsmarknadsmodell. I korthet går modellen ut på att lägre löner och försämrad arbetsrätt är receptet för att komma åt ungdomsarbetslösheten.

Jag tycker att Centerpartiet är ute och cyklar när de påstår att det är löntagarnas villkor och trygghet som är orsaken till den höga ungdomsarbetslösheten. Min åsikt är att det krävs en offensiv arbetsmarknadspolitik för att få in fler ungdomar på arbetsmarknaden genom bl.a.rejäla satsningar på vuxenutbildning och kompetensutveckling, samt en långsiktig politik för den offentliga sektorn. Vi som arbetar i en kommun ser exempelvis problemen men regeringens kortsiktiga politik, kommunerna vet inte vilka pengar de har att röra sig med på flera års sikt och har därmed svårt att planera sina verksamheter och vågar inte rekrytera fler medarbetare.

Jag tycker heller inte det är rättvist att bjuda in ungdomar på arbetsmarknaden med armbågen genom att ge dem sämre arbetsvillkor än oss andra. I förlägningen riskerar dessutom Sverige att permanentas som ett låglöneland, och låga löner innebär att vi konsumerar mindre vilket i så fall kommer att drabba ekonomin hårt. Det ska bli spännande att se vilken arbetsmarknadspolitik som hela den borgerliga alliansen enar sig kring inför valet, Moderaterna vidhåller ju starkt att man t.ex. inte vill försämra LAS.

Följ Expos valblogg

Expo har nu startat en valblogg för att kartlägga främlingsfientliga och antidemokratiska krafter inför valrörelsen (klicka på rubriken för att komma till bloggen).

Både SKTF Göteborg och jag personligen stöttar Expo ekonomiskt i deras arbete. Expo är en stiftelse som grundades 1995 i syfte att studera och kartlägga antidemokratiska, rasistiska och högerextrema tendenser i samhället. Stiftelsens plattform värnar demokrati och yttrandefrihet mot rasistiska, högerextrema, antisemitiska och totalitära tendenser i samhället. Expo saknar kopplingar till specifika partier och politiska grupper, men samarbetar med alla som delar stiftelsen plattform.

Jag kan verkligen rekommendera dig att stödja Expo genom att prenumerera på deras eminenta tidskrift. Klicka här för att teckna prenumeration.

Dags att politisera de strukturella löneskillnaderna

Idag attackerar Gudrun Schyman sitt gamla parti Vänsterpartiet genom en artikel på Aftonbladet Debatt. Hon kritiserar partiets jämställdhetspolitik för att vara för tandlös när det gäller strukturella löneskillnader mellan yrkessektorer, och ställer sig frågan om Vänsterpartiet är rädda för att politisera lönefrågan. Hon ställer till och med frågan om man är rädd för facket?

Som alla som läser min blogg vet är jag en stark förespråkare för att villkoren på den svenska arbetsmarknaden ska avgöras genom förhandlingar mellan fack och arbetsgivare, på det sättet har vi löntagare garanterat inflytande över våra villkor på jobbet. Däremot är jag väldigt skeptisk till att den svenska modellen klarar av att komma åt de strukturella löneskillnaderna. Ojämställda löner har varit en verklighet under hiskeligt många år, men facken och arbetsgivarna har inte lyckats komma åt detta genom förhandlingar. Det finns givetvis många orsaker till detta, ska man vara självkritisk så har fackföreningsrörelsen förtvivlat svårt att samla sig kring krav på jämställda löner. Respektive fackförbund är oftast helt inriktade på sina egna yrkesgruppers särintressen, och är därmed alltför sällan intresserade av att samarbeta tvärfackligt i avtalsrörelser. Jag är beredd att hålla med Gudrun om att parterna på arbetsmarknaden tyvärr inte klarar av att hantera de strukturella löneskillnaderna, därför behövs det andra krafttag och då kanske lagstiftning är den vägen som vi måste gå?

Sluta med personangreppen - börja debattera sakpolitiken

Igår publicerades en debattartikel på DN.se som kritiserar personkampanjen mot oppostionsledaren Mona Sahlin (artikeln var undertecknad av samtliga 26 socialdemokratiska distriktsordförande runt om i landet).

Jag är själv väldigt trött på personfixeringen i svensk politisk, och avsaknaden av debatt kring sakpolitiken. Jag märker också att Mona Sahlin är väldigt utsatt för oseriösa och osakliga hatkampanjer. Många av oss har säkert fått brev, mejl och You Tube-filmer tillsända som går ut på att såga och håna Mona Sahlin, ofta på ett väldigt personligt plan där man raljerar över hennes sätt att tala på och hennes sätt att sminka och klä sig. Den typen av personangrepp tycker jag är osmakliga, och när dessutom ministrar som Mats Odell och Sven Otto Littorin indirekt bekräftar hatkampanjerna genom att kalla de röd-grönas politik för "Tobleronepolitik" bli jag ganska upprörd. Den typen av lågvattenmärken hör inte hemma i svensk politisk debatt.

Det är väldigt tråkigt att vissa svenska politiker faller i fällan och använder den här typen av fula tricks. Den politik som Mona Sahlin står för ska debatteras och kritiseras på ett konstruktivt sätt, men att håna och förlöjliga henne som person är inte acceptabelt. Tyvärr är det ju inte ovanligt att starka och ledande kvinnor i vårt samhälle drabbas av den här typen av kampanjer (det finns många exempel på det genom åren). Jag hoppas att samtliga partiledningar tar sitt ansvar och inför nolltolerans mot personangrepp i den politiska debatten, och ser till att deras partiorganisationer följer detta nu när valrörelsen drar igång på allvar. Vi väljare vill veta vad de två olika regeringsalternativen vill driva för politik kring bl.a. jobben, välfärden, miljön och jämställdheten. Det är innehållet i partiernas politik som är det mest intressanta, inte personerna som leder partierna.

SKTF i Almedalen

Idag drar politikerveckan i Almedalen igång, och givetvis finns SKTF på plats med seminarier, debatter, hälsolopp och mingel. Detta är en viktig arena även för ett fackförbund att finnas med på för att knyta kontaker och nätverk, inspireras av de olika arrangemangen och evenemangen och inte minst sprida vårt budskap och vad vi står för.

Tyvärr så kan jag inte delta själv, men följ gärna veckans händelser via mina vänner Annika Stranhälls och Veronica Karlssons bloggar. Bägge sitter i SKTFs förbundsstyrelse och kommer att hålla den fackliga fanan högt i Almedalen.

Klicka här för att komma till Annikas blogg.

Klicka här för att komma till Veronicas blogg.

Sjuka och arbetslösa halkar efter

LO-rapporten Inkomster och inkomstfördelning år 2008 visar att det är de rikaste och de fattigaste som mest känt av den ekonomiska nedgången.För första gången på många år ökade inte inkomstspridningen. Det beror på ett kraftigt fall i kapitalinkomsterna, som har störst betydelse för den rikaste tiondedelen. Andelen av befolkningen med mycket höga inkomster minskade. Samtidigt växte gruppen med låga inkomster, företrädesvis sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer. Lägst inkomst hade arbetarkvinnor, och i åldern 20–39 år ökade andelen med låg inkomst till över 11 procent 2008 mot 6 procent året före."En viktig förklaring till de stora inkomstskillnaderna är de orättvisa villkoren i arbetslivet. Otrygga anställningar och deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor i arbetaryrken", kommenterar LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin i ett pressmeddelande.

Rapportens innehåll är på inget sätt förvånande, och pekar på vikten av en offensiv arbetsmarknadspolitik för att skapa fler och jobb och se till att fler arbetar på trygga anställningar. Satsning på vuxenutbildning, långsiktig politik för den offentliga sektorn så att kommunerna och landstingen får arbetsro och kan planera sin verksamhet på flera års sikt och höjt tak i a-kassan för att undvika att människor cementeras i utanförskap mellan två jobb är tre åtgärder som jag skulle vilja se från den regering som tillträder efter valet i höst. Vad vill du se för arbetsmarknadspolitik?

Peace & Love

Har med stor glädje följt mina SKTF-kompisars äventyr på Peace & Love-festivalen i Borlänge. Jag har förstått att det är strålande väder, härlig stämning och massor med intressanta samtal om schysta villkor på jobbet. Temat för årets festival är "Frihet", och vår förbundsordförande Eva deltog i ett samtal med poeten Bob Hansson om just detta ämne. Dessutom gör SKTF-tatueringarna stor succé (som ni ser på bilderna nedan).

Jag blir så stolt varje gång jag ser och känner det stora engagemang som finns för vår fina fackförening, och deltagandet i Peace & Love är ett startkt tecken på detta. Nu ser jag fram emot SKTF Göteborgs nästa stora evenemang som blir Way out West 13-14 augusti. Är du där så får du inte missa att komma och träffa oss.

Oseriösa CUF

En påhittad person har under flera månaders tid skrivit en blogg om arbetslöshet och hur dåligt arbetsförmedlingen fungerar. Men nu kommer det fram att det är Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) som ligger bakom bloggen.

CUF har under en tid försökt att hålla en hög profil i den arbetsmarknadspolitiska debatten, bl.a. genom sin kampanj "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt". I kampanjen sågas fackföreningsrörelsen och den svenska modellen hårt. Andemeningen i kritiken är att facket inte ska lägga sig i villkoren på arbetsmarknaden, det är en fråga för varje enskild löntagare tillsammans med arbetsgivarna.

CUFs argument är så löjligt oseriösa att de knappt är värda att bemöta (jag tycker att det är svårt att veta om de menar allvar eller om de försöker skämta). Som jag skrivit om massor med gånger här på bloggen så är schysta villkor på arbetsmarknaden avhängt av att så många löntagare som möjligt sluter sig samman i fackföreningar. Ju fler vi är desto större inflytande får vi på jobbet, och större möjligheter att förhandla fram bra arbetsvillkor. Men med sina oseriösa kampanjer och fejkade bloggar så bevisar CUF att de inte är värda att ta på allvar,