Budgeten är överordnad lagen inom socialtjänsten

Idag presenterade Vision en rapport där Sveriges socialchefer tillfrågats om sin arbetssituation (bland annat intervjuades vår förbundsordförande Annika Strandhäll om undersökningen på nyhetssändingarna i morse). Var femte framför att man har svårigheter att följa Socialtjänstlagen, och tre av tio anser sig inte kunna följa intentionerna i LSS.

Detta är oerhört allvarligt, men samtidigt inte förvånande. Visions medlemmar inom socialtjänsten och funktionshinder arbetar ofta under en piska som i praktiken är överordnad både lagen och kvaliteten i verksamheten, nämligen budgeten. Behovet av hjälp och stöd spelar ingen roll, det viktigaste är att hålla sig inom budgetramen.

Våra politiker har ansvaret för att ändra på detta och se till att socialtjänsten har tillräckligt med resurser för att kunna ge den hjälp som medborgarna behöver. Men tyvärr är ofta det politiska intresset för socialt arbete lika med noll. Det är ju heller inte våra politiker som i första hand får stå för vad deras beslut får för effekter, utan det är Visions medlemmar som arbetar direkt med medborgarna.

Den socialpolitiska debatten måste vakna till liv igen. Det räcker inte att Vision påvisar hur verkligheten ser ut utan skall det bli en debatt så krävs det en motpart som är villig att ta diskussionen. Men vi i Vision ger inte upp - vi ska kämpa för att socialpolitiken återigen ska få utrymme i samhällsdebatten för att vi i Sverige skall kunna erbjuda en socialtjänst av hög klass.

När skall politikerna lägga sig i lönebildningen?

Nu ansluter sig Folkpartiet till Centerpartiets krav på att sänka ungdomars ingångslöner. Man påstår att detta är en effektiv väg för att komma åt ungdomsarbetslösheten.

Regeringen borde istället satsa på god utbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att fler ungdomar skall komma in på arbetsmarknaden. Det är den typen av åtgärder som ger effekt, inte försämrade arbetsvillkor. Dessutom ropar en stor del av arbetsmarknaden på rätt kompetens, därför måste det göras utbildningsinsatser för att kunna matcha arbetslösa mot där jobben finns.

Jag är också väldigt fascinerad över att vissa partier vill lägga sig i lönebildningen i detta fall men i andra sammanhang väljer partierna att helt hänvisa till att "det är en fråga för parterna" - exempelvis när det gäller åtgärder för att uppnå jämställda löner. När det gäller att komma åt den strukturella lönediskrimineringen skulle regering och riksdag behöva lägga sig i, men ungdomslönerna skall de fortsätta låta parterna hantera.

Klicka här för att läsa om Visions förslag på en Jämställdhetskommission för att komma åt de ojämställda lönerna.

Ju fler vi är tillsammans...

Nu är Visions monter nedpackad och årets Bok- och Biblioteksmässa är därmed över. Den har som vanligt inneburit massor med intressanta möten och samtal om meningen med facket, och om varför Vision kämpar för schysta arbetsvillkor även utanför Sveriges gränser.

Vi har också tagit emot massor med beröm för vårt sätt att arbeta, och vårt nya fina namn. Några socionomstudenter kom exempelvis fram idag och sa: "Vi har hört att Vision är det bästa facket." Jag kunde inte sagt det bättre själv. ;-)

Tack till alla som hjälpte till att bemanna vår monter och värvade massor med nya medlemmar till Vision och till vårt studerandefack Tria. Ju fler vi är tillsammans desto gladare, och starkare, vi blir. :-)

Spännande möten på Internationella torget

Visions monter på Internationella torget under årets Bok & Biblioteks-mässa är välbesökt. Många är nyfikna på vilka vi är och vad vi sysslar med. Vi får föra många samtal om meningen med facket och hur Vision arbetar som ett modernt fackförbund. Många blir imponerade över vårt internationella engagemang och att vi faktiskt tillhör en enormt stor global rörelse. Jag har också fått en hel del beröm för vårt nya namn, och inte minst vår nya vackra lila färg. :-)

Ta chansen och besök oss innan mässan är över i morgon söndag!

Fairtrade City i praktiken

Nu är Bok- och bilioteksmässan i full gång. Igår hade jag den stora äran att moderera Visions seminarie "Fairtrade City i praktiken" på Internationella torgets scen. I panelen ingick Eva Karlsson, Vision Göteborgs vice ordförande och ledamot av Fairtrade City Göteborgs styrgrupp, Rebecca Palosaari Fogler, planeringsledare för Fairtrade City Göteborg, Kristina Bergman Alme, kommunpolitiker i Göteborg (fp), Kia Andréasson, kommunalråd i Göteborg (mp) och Emma Rung, tf generalsekreterare Fairtrade Sverige (som på ett oerhört entusiastiskt och inspirerande sätt berättade om vad Fairtrade och Fairtrade City är).

Diskussionen handlade om hur alla instanser i samhället, som kommuner, näringsliv och föreningar, kan samverka för att göra världen bättre genom att köpa produkter som är producerade under garanterat schysta arbetsförhållanden. Vision gör exempelvis bara affärer med företag som har kollektivavtal och som respekterar mänskliga rättigheter, och vi vill att vår arbetsgivare Göteborgs Stad skall göra detsamma. Panelen var rörande överens om att det är en självklarhet att ställa etiska och sociala krav vid offentlig upphandling. Men det är då också viktigt att det finns en kontroll så att detta görs i praktiken. Det är inte okej som Trafikkontoret gjorde när man köpte in gatsten från Kina som var producerad under fruktansvärda arbetsförhållanden. Självklart är ett sådant agerande inte förenligt med att vara en Fairtrade City.

Vision kommer att fortsätta att som enda fackförbund ingå i styrgruppen för Fairtrade City och kämpa för att hela det göteborgska samhället gemensamt gör världen bättre. Det är så en Fair Union arbetar.

Klicka här för att läsa mer om Fairtrade City.

Vi måste värna om LAS

Kunde givetvis inte missa kvällens Uppdrag Granskning som utlovade ett inslag som skulle handla om hur lagen om anställningsskydd (LAS) sattes ur spel på regeringskansliet. Klicka här för en redogötelse från Fackförbundet ST om vad som egentligen hände.

Vissa debattörer ropar högljutt på att LAS ska bort och att arbetsgivarna fritt ska få avskeda vem man vill. Dessa debattörer har helt missat att det alltid finns möjlighet för arbetsgivarna att förhandla med facket om uppgörelser i varje enskilt fall som förhoppningsvis blir bra för bägge parter. Hade arbetsgivarna fritt fått avskeda folk är risken för godtycke stor där man tar chansen att bli av med personer som anses besvärliga eller har någon funktionsnedsättning som gör att de inte mäktar med att prestera på topp varje minut av arbetstiden. LAS måste därför värnas för den enskildes rättssäkerhets skull.

För gladare måndagar

Vision drar nu igång en stor kampanj som kallas "För gladare måndagar". Det är en viktig vision att sträva efter att man ska vara glad när man går till jobbet på måndagar. Vi spenderar större tiden av vår vakna tid på jobbet och då underlättar det ju om man trivs.

Jag är ärlig när jag säger att jag alltid är glad när jag går till jobbet på måndagar. Det beror på att jag har intressanta och utvecklande arbetsuppgifter och inte minst väldigt trevliga kollegor som alltid är en fröjd att träffa.

Vad gör dig glad på måndagar?

Viktigt att ha respekt för alkoholens effekter

Tittade på "Skavlan" igår kväll och det var väldigt gripande att lyssna på My Skarsgårds, Benny Anderssons och Ludvig Anderssons berättelser om deras alkoholism. Jag har själv erfarenhet av denna sjukdom i min familj. Min pappa var alkoholist så jag vet precis hur detta påverkar en familj.

Min upplevelse är att det blir mer och mer vanligt med alkoholproblem på våra arbetsplatser. Det är ganska ofta vi fackligt förtroendevalda blir kontaktade om att någon medlem har upprepad frånvaro eller beter sig "märkligt" på arbetsplatsen. Då är det inte ovanligt att det finns alkohol med i bilden.

Det finns ingen anledning att vara dömande mot personer som har alkoholproblem. Vem som helst kan drabbas och alkoholism förekommer i alla samhällsklasser. Min pappa var nykter alkoholist de sista tio åren av sitt liv och engagerade sig då för att hjälpa andra människor i samma situation som han själv var i. Han lärde mig att man som anhörig och medmänniska måste våga och orka ställa krav på alkoholister. Missbrukare blir experter på att manipulera och ljuga, därför måste man som medmänniska vara tuff. Min mamma var tuff mot pappa och gjorde klart för honom att han skulle förlora henne om inte han gav upp alkoholen. Det blev hans räddning.

När jag stöttar medlemmar med alkoholproblem så är jag alltid väldigt tydlig med vad deras beteende kan få för konsekvenser. Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar när en medarbetare erkänner att den är alkoholist. Men då måste medarbetaren samtidigt underkasta sig en rehabiliteringsplan. Avviker medarbetaren från planen kan det vara skäl för uppsägning.

Jag tar själv ett eller flera glas ibland, men jag är definitivt för att alkoholförsäljningen i Sverige ska omgärdas av en stark kontroll. Jag anser inte att vin och öl ska få säljas i livsmedelsbutiker utan tycker att Systembolaget ska få behålla sitt monopol. Det skall också finnas tydliga regler för krogar som serverar alkohol, och sköter man inte dessa skall serveringstillståndet dras in. Alkohol är ingen lek och man måste ha den högsta respekt för dess effekter.

Min pappa var en fantastisk person som jag älskade mycket. Både han och min mamma var också noga med att jag inte skulle känna skam för min pappas alkoholism och de valde därför att vara öppna med den sjukdom han led av. Jag minns en gång när vi i skolan diskuterade alkohol och fick frågan om vi kände till någon alkoholist. Jag tvekade inte en sekund att svara min pappa. Jag skämdes inte för ett ögonblick över den pappa jag hade, däremot var jag fullt medveten om att han hade en sjukdom. Jag är tacksam för vad min pappa lärde mig och det har gett mig erfarenheter som jag har stor nytta av som facklig företrädare och medmänniska.

One Vision

När jag hörde vårt nya namn första gången kom jag direkt att tänka på Queens låt "One Vision". Och det är nästan kusligt hur bra en av verserna passar in på fackligt arbete, eller hur! :-)

I had a dream,
When I was young,
A dream of sweet illusion,
A glimpse of hope and unity,
And visions of one sweet union

Bort med de ofasta jobben!

Vision har idag presenterat en undersökning om ungas syn på (o)fasta jobb. Resultatet visar att:
•Nästan nio av tio mellan 20 och 40 år som idag har en tidsbegränsad anställning skulle hellre vilja ha ett fast jobb.
•80 procent anger osäker inkomst som den största eller näst största nackdelen med ofast jobb.
•18 procent av dem med ofast jobb har jobbat i över två år som visstidare, medan hälften mindre än sex månader.
•Närmare hälften har haft flera olika anställningar hos samma arbetsgivare.
•Nästan hälften av dem som idag har någon form av visstidsanställning har korta kontrakt upp till sex månader.
•Nästan var femte har en visstidsanställning som löper över två år.
•Det är betydligt fler som har haft långa vikariat hos offentliga anställda än hos privata arbetsgivare.
•Varannan visstidsanställd har någon form av universitetsutbildning (från ett år på högskola till forskarutbildning).

Undersökningen är ännu ett bevis på att det är en stor myt att yngre personer inte vill ha fasta anställningar. Och att det är fler som tvingas gå på långa vikariat i offentlig sektor än i privat känner vi igen från Göteborgs Stad. Tyvärr manipuleras det friskt även hos oss med anställningsformerna i LAS för att undvika att medarbetare får tillsvidareanställningar. Att bete sig på det sättet är inte okej, definitivt inte om man har en strävan efter att bli en attraktiv arbetsgivare. Dessutom måste Göteborgs Stad vara rädd om sina duktiga medarbetare. Under de närmaste åren kommer vi drabbas av mängder med pensionsavgångar, så därför behöver vi behålla alla goda krafter som finns och se till att de utvecklas och trivs med sin arbetsgivare.

Jag hoppas att visstidanställdas villkor blir en fråga som prioriteras i kommande avtalsrörelse. Exemelvis borde visstidsanställda alltid ha en uppsägningstid på en månad så att man snabbt kan hoppa på en tillsvidareanställning om man skulle erbjudas det. Idag förbinder man sig formellt att gå vikariatstiden ut utan uppsägninsgtid. Jag hoppas att Vision lyckas få igenom en förändring i våra kommande kollektivavtal. Bort med de ofasta jobben!

Skall facket erbjuda sjukförsäkringar?

Det debatteras just nu flitigt om fackförbunden skall erbjuda sina medlemmar att teckna privata sjukförsäkringar till förmånligt pris. Min magkänsla säger att facket inte ska syssla med sånt utan istället kämpa för en sjukvård som är tillgänglig för alla. Men frågan är inte så enkel. Exempelvis tecknar fler och fler arbetsgivare sjukförsäkringar för sina medarbetare, vilket i förlägningen kan låsa fast medarbetare hos just den arbetsgivaren samt att möjligheten till snabb sjukvård blir avhängt av att du har en anställning. Är det då inte bättre att fackförbunden erbjuder denna möjlighet till alla sina medlemmar, även till arbetslösa?

Jag har slängt ut denna fråga på Facebook idag och den har debatterats livligt. Flera kloka vänner är väldigt tydliga med att de tycker att facket absolut inte skall ge sig in i detta eftersom de tycker att man då bidrar till en sjukvård som exkluderar vissa grupper. Jag håller med i sak, samtidigt som vi heller inte får blunda för samhällsutvecklingen. Vi måste hela tiden ställa oss frågan om vad som blir bäst för våra medlemmar, och här är jag inte säker.

Jag kommer att tänka på a-kassereformen som en paralell till debatten om sjukförsäkringar. Medan TCO- och LO-förbunden demonstrerade på gator och torg mot regeringens beslut lobbade Saco-förbunden stenhårt för att a-kassereformen skulle gynna deras medlemmar. Saco lyckades genom att deras medlemmar idag har den lägsta a-kasseavgiften. Jag säger inte att detta var rätt. Jag anser att fackförbund också har ett ansvar att se frågor i breda och långsiktiga perspektiv, och jag tycker inte om när man ställer olika grupper emot varandra. Men fackförbund får heller inte blunda för samhällsutvecklingen och strunta i att hänga med i den p.g.a. principiella skäl. Återigen måste vi ständigt påminna oss om att ställa frågan: vad blir bäst för våra medlemmar?

Jag hoppas att TCOs styrelse tar ett ordentligt grepp om denna komplexa fråga och kommer överens om en gemensam linje. Det får inte bli så att alla TCO-förbund spretar åt alla håll. Här krävs ett gemensamt krafttag för att vi ska bli framgångsrika i slutändan.

Tio år av misstänksamhet och rädsla

Idag är det exakt 10 år sedan attackerna mot World Trade Center i New York. Jag minns det som igår när jag satt på ditt dåvarande jobb (som administratör på Bemanningsenheten i Lundby) och fick se på Aftonbladets hemsida vad som hade hänt. Det kändes overkligt, ofattbart och oerhört skrämmande.

Sedan dess har världen inte varit sig lik. Numera är vi ständigt övervakade och misstänksamheten mellan olika kulturer har växt sig allt starkare. Fler terrordåd har genomförts under de här tio åren i religionens namn, och massor av övergrepp har gjorts med motiveringen att det ingår i kriget mot terrorismen.

Expos Daniel Poohl skriver väldigt klokt idag om tio år av islamofobi. Klicka här för att läsa artikeln.

Dubbelt bloggande denna vecka

Denna vecka är jag gästbloggare på Du & Jobbets hemsida. Hittills har det blivit tre inlägg: ett om varför facket måste förändras, ett om avsaknaden av visioner för socialt arbete och ett om varför man ska bry sig om chefernas arbetsmiljö. I morgon skriver jag om att administratörerna är en förutsättning för en god välfärd, och på fredag får vi se vad det blir...

Klicka här för att komma till Du & Jobbets blogg.

Visionerna sprider sig över Göteborg

Jag har en fantastisk arbetsvecka där jag är inbjuden till massor av medlemsmöten för att berätta om vårt namnbyte till Vision. Det roligaste är alla diskussioner som blir om vilken verksamhet vi vill bedriva i det nya förbundet. Vi vill ju vara fackförbundet som syns och är aktivt på varje arbetsplats, och vi vill ligga i framkant och driva frågor själva - inte bara reagera på arbetsgivarens förslag.

Våra medlemmar är fantastiska - och det är därifrån Vision skall hämta sin kraft. Jag är stolt över att tillhöra ett fackförbund som har ett så tydligt medlemsfokus, vi kommer inte ut på arbetsplatserna och talar om hur det ska vara utan vi samlar in vad våra medlemmar vill att vi driver för frågor. Så jobbar ett modernt fackförbund.

Vi ska värna vår partipolitiska obundenhet

Idag står det i flera tidningar att Socialdemokraterna vill stärka samarbetet med TCO. Det är utredaren Ylva Thörn (f.d. förbundsordförande för Kommunal) som framför detta i en rapport till partistyrelsen.

Jag har inte läst rapporten så jag vet inte vad Ylva Thörn menar med "samarbete". Hur som helst välkomnar jag dialog med alla partier om vilken politik som är bäst för medlemmarna i TCO-förbunden. Så länge inte partiernas värdegrunder går stick i stäv med Visions och övriga TCO-förbunds (som Sverigedemokraternas värdegrund gör) så är det viktigt att vi har kontakt med de politiska beslutsfattarna. Dock är vår integritet och vår partipolitiska obundenhet oerhört central, vilket omöjliggör ett liknande samarbete som Socialdemokraterna har med LO. För oss i TCO-förbunden är våra medlemmars intresse viktigast, inte någon enskild partibok. Vi är fria att kritisera eller berömma vilket parti vi vill utifrån hur deras politik gynnar våra medlemmar.

För övrigt är det inte speciellt förvånande att Socialdemokraterna söker mer dialog med TCO. Fortsätter utvecklingen på en svenska arbetsmarknaden som den gör idag så kommer TCO snart att vara den största fackliga centralorganisationen. Det är därför rimligt att TCO och dess medlemsförbund tar en stor plats i samhällsdebatten, och vår partipolitiska obundenhet ger oss också en stor trovärdighet när vi tar ställning i politiska frågor.

Namnbytet engagerar

Jag har fått oerhört många reaktioner på namnbytet och att vi numera heter Vision. De flesta är positiva, även om många framför att det känns ovant. Ett fåtal är negativa och förstår inte varför. Men jag är glad över att de hör av sig så vi får diskutera saken och jag får möjligheten att berätta om processen som lett oss hit.

Vi tog beslut om att byta namn på förbundsmötet i september 2010, och gav samtidigt förbundsstyrelsen fullmakt att ta beslut om vilket namn det skulle bli. Det hade blivit väldigt svårt att hantera en sådan process på en kongress eftersom vi då hade tvingats gå ut offentligt med alternativen, och då hade någon kunnat passa på att köpa namnen och namnskydda dem. Vi har ju dessutom valt vår förbundsstyrelse utifrån att de är kloka personer så det kändes tryggt att lämna över frågan i deras händer.

Efter det utlystes en namntävling där man fick skicka in förslag, och det var faktiskt en medlem som skickade in förslaget Vision. Jag tycker det nya namnet är toppenbra, och det förpliktigar oss till att ständigt sikta framåt och ligga i framkant när vi driver frågor. Vårt gamla namn växte vi ur, vi organiserar inte bara kommunaltjänstemän längre utan även medlemmar i landsting, kyrka och en hel del privata verksamheter.

Igår när jag sätt på tåget hem från Stockholm råkade jag höra en person säga: "Det står i tidningen att SKTF bytt namn till Vision. Fy fan vad patetiskt! Nu har de säkert lekt facket förändras igen och varit ute och lyssnat på medlemmarna istället för att våga bestämma själva." Jag blev inte det minsta provocerad, utan istället full i skratt. För mig är det en självklarhet att vi ska lyssna på våra medlemmar, det är ju där vår organisation hämtar all sin kraft. Och det känns kul att förslaget "Vision" kom från en medlem. Sen är det ju omöjligt att göra alla nöjda, men jag vågar nog lova att i stort sett alla kommer att känna att namnet växer. Mina kollegor i Unionen har berättat att det var så för dom, och nu känns ju deras namn klockrent.

Nu börjar dock det roliga arbetet: vi ska fylla Vision med massor av bra innehåll. Se till att hänga med på vår häftiga resa!

Välkommen till Vision!

Då har det äntligen skett: igår kväll kl. 23 blev det officiellt att mitt fackförbunds nya namn är VISION. Det var en magisk stämning i Stockholms stadshus när namnet avslöjades och det utbröt ett stort jubel när vår förbundsordförande Annika Strandhäll berättade vad vi skall heta. Jag tycker att Vision är ett fantastiskt bra namn. Det talar om att vi är ett fackförbund som ständigt vill framåt, och att vi inte enbart skall vara raktiva utan istället ta initiativen för att driva igenom förändringar och förbättringar för våra medlemmars bästa. Det jag gillar mest med det nya namnet är att det förpliktigar. Vi måste förtjäna vårt nya namn, och det tänker vi göra. :-)