Oseriösa SD

Idag är det Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Jag minns valnatten när de blev invalda i riksdagen och att jag var chockad och ledsen över att ett rasistiskt, kvinnofientligt och fackföreningsfientligt parti blivit vågmästare i Sveriges högsta beslutande församling. Sedan dess har de visat att de inte har någon politik att tala om förutom starka åsikter kring migrations- och integrationspolitiken. Jag tycker att SD är ett väldigt oseriöst parti som gör märkliga utspel om satsningar och reformer som är totalt ofinansierade. Jag är glad över att vara medlem i ett fackförbund som tagit så stark ställning mot Sverigedemokraterna eftersom våra värdegrunder går stick i stäv med varandra. För oss i Vision finns nämligen inte vi och dom utan bara ett vi!

Träff med sossarnas riksdagsbänk från Göteborg

Även idag hade jag och mina kollegor nöjet att få träffa och diskutera viktiga fackliga frågor med några ledande politiker - denna gång handlade det om fyra riksdagsledamöter från Socialdemokraternas göteborgsbänk.

Jag inledde med att berätta om Vision och vårt förändringsarbete, och sen hade vi en diskussion om en mängd viktiga frågor.

Några av de saker som vi tryckte på var:

* Det måste till politiska reformer för att vi ska uppnå en jämställd arbetsmarknad, bland annat för att få bort de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher, att det ska vara fullt möjligt att kombinera familjeliv med en yrkeskarriär, fler kvinnor på ledande positioner och så vidare...

* Stressen på våra arbetsplatser måste minska, det är vår tids största arbetsmiljöfråga. Det är inte hållbart att större delen av våra medlemmar inte hinner med sina arbetsuppgifter på den heltid de är anställda på.

* Statusen på det sociala arbetet måste höjas och våra politiker måste börja intressera sig för socialpolitik. Arbetssituationen för landets socialarbetare är generellt bedrövlig. Något måste göras för att de skall kunna utöva ett högkvalitativt socialt arbete för medborgarnas bästa.

* Bort med möjligheten att manipulera med anställningsformerna i LAS! Det är en skam att det är fullt möjligt att arbeta på samma arbetsplats i nästan fyra år utan att få en tillsvidareanställning

* Det måste finnas möjlighet till ett livslångt lärande för att matcha arbetslösa mot där behoven av arbetskraft finns och för att människor som jobbat länge men vill byta inriktning på sitt yrkesliv inte ska känna sig fastlåsta på nuvarande arbetsplats för att de saknar utbildning.

Vi hade en bra diskussion med riksdagsledamöterna och det är roligt att konstatera att det faktiskt finns ett intresse från bägge de politiska blocken om vad Vision och våra medlemmar tycker. Skam vore det ju i och för sig annars, det är ju medlemmarna i TCO-förbunden som brukar avgöra varje val genom att rösta på de partier som har bäst politik för oss...

Träff med Alliansen i Göteborg

Idag träffade jag och min kollega i Vision Göteborgs styrelse Janis Fredman företrädare för Allianspartierna i Göteborgs kommunstyrelse, d.v.s. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Vi hade en bra och givande diskussion om personalpolitik och Göteborgs Stad som arbetsgivare.

Jag och Janis förde särskilt fram vikten av att våra politiker börjar intressera sig för hur stadens medarbetare har det på sina arbetsplatser. Det är ju medarbetarna som ska genomföra politikernas beslut så det borde vara en självklarhet att kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och alla nämnder och bolagsstyrelser ständigt håller sig a jour om hur arbetsmiljön och arbetssituationen är för oss medarbetare. Politikerna borde också skapa dialogforum för medarbetarna där vi kan framföra våra tankar, idéer och förslag om hur verksamheterna kan utvecklas för göteborgarnas bästa. Jag vet att det finns ett stort sug efter detta bland Vision Göteborgs medlemmar. Alltför många politiker som jag träffar vill dock inte ha någon större dialog med stadens medarbetare eftersom de tror att de bara ska gnälla och be om att få sina chefers beslut överprövade. Våra medlemmar är dock klokare än så, det de vill är ju att utveckla de verksamheter de jobbar i. Den smarta poltikern ser då till att lyssna på medarbetarna och gör politik av deras förslag.

Vi diskuterade också den nya ledningsstrukturen i Göteborgs stadsdelsförvaltningar där det kan vara så mycket som fem chefsled mellan medarbetarna och den styrande nämnden. Detta har inte slagit väl ut. Tanken med den nya ledningsstrukturen var att cheferna skulle få färre antal underställda medarbetare, vilket givetvis var ett oerhört gott syfte. Men så har det inte riktigt blivit för de chefer som arbetar närmast medarbetarna på golvet. Jag tror på färre chefsled men samma antal chefer så att arbetsbelastningen blir rimlig för alla och att medarbetarna då också kommer närmare ledningen. Göteborgs Stad borde snarast ta tag i ledningsstrukturen och rätta till det som behöver rättas till.

Det är glädjande att allianspartierna bjuder in oss fackförbund för dialog kring hur stadens medarbetare har det.

Varför väcker "Järnladyn" så starka känslor?

Igår var jag på bio och såg "Järnladyn". En helt okej film med en fantastisk Meryl Streep i huvudrollen som Margaret Thatcher, Storbrittaniens premiärminister 1979-1990.

Jag har läst en hel del om filmen i förväg och den har rört upp heta känslor på framförallt tidningarnas kultursidor. Många skribenter upprörs över att Thatcher framställs som mänsklig och inte som ett monster. Mycket kan säga om Thatchers politik, inte minst att den var direkt fackföreningsfientlig. Men även om man står långt ifrån henne politiskt så kan man ändå inte förneka att hon var en demokratiskt vald ledare för en av världens mest inflytelserika demokratier, och att hon är en människa av kött och blod precis som alla andra. Varför väcker då Thatcher så starka känslor i jämförelse med andra världsledare som hon stod nära politiskt, exempelvis Ronald Reagan? Kan det bero på att hon är kvinna?

Thatcher kan för övrigt inte anklagas för att ha stått på barrikaderna för jämställdheten. Under sin långa tid som premiärminister utsåg hon endast en kvinna som minister. Men hon var själv den första kvinnliga premiärministern i ett land som anses vara djupt konservativt. Den bedriften har vi aldrig lyckats med i Sverige...

Dags att debattera politiska frågor igen

Håkan Juholt har precis avgått som ordförande för det största oppositionspartiet. Mycket kan sägas om hans avgång och allt det som föranledde den. Och oavsett vad man tycker om Juholt och hans politik är det lätt att känna sympati för hans politiska karriärs öde. Hur som helst hoppas jag att den politiska debatten nu börjar handla om politik istället för om personer. Vad vill de olika partierna driva för välfärds-, jämställdhets- och familjepolitik i framtiden? Det är den typen av frågor jag vill ska diskuteras och debatteras. Jag längtar efter debatt om politiska frågor igen...

Mer dialog behövs mellan politiker och medarbetare

I morse var jag tillsammans med tvärfackliga kollegor inbjuden till Alliansens kommunalråd och politiska tjänstemän för att diskutera Göteborgs Stad som arbetsgivare. Bakgrunden var framförallt den undersökning av chefernas arbetssituation i Göteborgs Stad som Vision och Lärarförbundets Skolledarförening genomförde för ett tag sedan. Under mina två år som ordförande för Vision Göteborg så är det faktiskt första gången vi får en inbjudan till några av stadens politiker. Vi brukar själva bjuda in dem kontinuerligt till olika sammanhang och dialogmöten (och då får vi i nio fall av tio positiv respons) men detta var första gången som de själva tog ett sådant initiativ.

Vi hade en bra diskussion om chefers och övriga medarbetares arbetssituation. Jag framförde tydligt vad Visions medlemmar önskar av politikerna: tydligare och mer konkreta uppsatta mål som är möjliga att genomföra samt en tätare dialog där våra medlemmar får framföra sina tankar, idéer och förslag om hur stadens verksamheter kan utvecklas. Idag är det alldeles för stora avstånd mellan de beslutande politikerna och dem som arbetar direkt med dem vi är till för. Politikerna måste skapa dialogforum med stadens medarbetare för att få kännedom om hur verkligheten fungerar på våra arbetsplatser och vad politikernas beslut får för konsekvenser. Då ökar möjligheten till att fatta klokare beslut för göteborgarnas bästa.

Självklart skall partiernas bidrag redovisas öppet

Tycker att debatten kring eventuell lagstiftning om att de politiska partierna offentligt måste redovisa vart deras bidrag kommer ifrån är mycket intressant. För mig är det självklart att lagstadga om offentlig redovisning av partibidrag. Det är en oerhört viktig demokratifråga. Jag hoppas att partierna i riksdagen slutar vela och käbbla om detta och kommer överens om att stifta en sådan lag. Det skulle öka allmänhetens förtroende för partierna och för våra politiker.

Lyssna på medarbetarna och bli bättre politiker

Kommunalrådet Dario Espiga (s) har svarat på min och Jenny Johanssons debattartikel om sprututbyte i Etc. som publicerades för ett tag sedan. Klicka här för att läsa Dario Espigas svar.

Frågan om sprututbyte är inte enkel så den behöver diskuteras och debatteras. Vision Göteborg föreslår att Göteborgs Stads politiker skapar dialogforum med stadens medarbetare där det finns möjlighet att diskutera verksamhetsutveckling. Vi tror att om politikerna tar del av medarbetarnas kloka och kreativa idéer så kan de skapa en bättre politik för göteborgarnas bästa. Espiga bemöter detta förslag i artikeln med att han anser att det räcker att han möter medarbetarna vid nämnd- och utskottssammanträden. Jag håller inte med. Nämndsammanträden och sociala utskott är knappast forum där man kan (eller ska) diskutera verksamhetsutveckling med medarbetarna. Vid dessa sammmanträden fattas beslut. Däremot kan dialogmöten med medarbetarna fungera som beredningsgrupper inför nämnd- och utskottssammanträden. Lyssnar politikerna på vad medarbetarna tycker så fattar de klokare beslut som innebär en bättre kommunal service för medborgarna. Jag hoppas att Espiga och hans kollegor vågar kliva ut från sammanträdesrummen och föra dessa diskussioner. Det skulle göra dom till bättre politiker.

Bra att Borg vill lyssna på facken

Finansminister Anders Borg uttryckte idag på Moderatstämman att han vill se en fördjupad dialog med fackföreningsrörelsen för att utveckla den svenska arbetsmarknaden och komma åt arbetslösheten. Det låter väldigt positivt, och jag hoppas att fler partier följer efter och inleder fördjupade diskussioner med de olika fackförbunden. Fackföreningsrörelsen är en oerhört viktig del av det svenska samhället eftersom så många löntagare är medlemmar i facket. Politikerna har givetvis ett ansvar att lyssna på löntagarna, som ju också är deras väljare.

Jag hoppas också att fler partier i Göteborg bjuder in till dialog med fackförbunden och Göteborgs Stads medarbetare. Det är hos oss, som arbetar direkt med stadens medborgare, som visionerna om den kommunala servicens utveckling finns.

Vi ska värna vår partipolitiska obundenhet

Idag står det i flera tidningar att Socialdemokraterna vill stärka samarbetet med TCO. Det är utredaren Ylva Thörn (f.d. förbundsordförande för Kommunal) som framför detta i en rapport till partistyrelsen.

Jag har inte läst rapporten så jag vet inte vad Ylva Thörn menar med "samarbete". Hur som helst välkomnar jag dialog med alla partier om vilken politik som är bäst för medlemmarna i TCO-förbunden. Så länge inte partiernas värdegrunder går stick i stäv med Visions och övriga TCO-förbunds (som Sverigedemokraternas värdegrund gör) så är det viktigt att vi har kontakt med de politiska beslutsfattarna. Dock är vår integritet och vår partipolitiska obundenhet oerhört central, vilket omöjliggör ett liknande samarbete som Socialdemokraterna har med LO. För oss i TCO-förbunden är våra medlemmars intresse viktigast, inte någon enskild partibok. Vi är fria att kritisera eller berömma vilket parti vi vill utifrån hur deras politik gynnar våra medlemmar.

För övrigt är det inte speciellt förvånande att Socialdemokraterna söker mer dialog med TCO. Fortsätter utvecklingen på en svenska arbetsmarknaden som den gör idag så kommer TCO snart att vara den största fackliga centralorganisationen. Det är därför rimligt att TCO och dess medlemsförbund tar en stor plats i samhällsdebatten, och vår partipolitiska obundenhet ger oss också en stor trovärdighet när vi tar ställning i politiska frågor.

Satsning på utbildning ökar möjligheterna till framgångsrik jobbpolitik

Det känns bra att regeringen avstår från att införa ett femte jobbskatteavdrag, och dessutom väldigt logiskt med tanke på hur oroligt det är just nu i världsekonomin.

Precis som TCOs ordförande Eva Nordmark säger i en kommentar så borde nu regeringen också satsa på jobbfrämjande åtgärder. Utbildningsfrågan är central när det gäller möjligheten att bli lyckosam i jobbpolitiken: rejäla satsningar behövs på vuxenutbildning, kompetensutveckling och andra möjligheter för människor att utbilda om sig för att få kompetens för de jobb som efterfrågas. Bryggan mellan utbildningar och olika arbetsgivare borde också förstärkas genom praktikmöjligheter och jobbgarantier för den som hoppar på en utbildning.

SD + KD = sant?

Visst har sommaren varit fantastisk hittills! Jag har spenderat min första semestervecka i Blekinge, och ser fram emot fyra lediga veckor till.

Under veckan har jag givetvis inte kunnat låta bli att följa Almedalsspektaklet på avstånd, som idag avslutades med att Sverigedemokraterna och deras partiledare Jimmie Åkesson för första gången satte dagordningen under politikerveckan. Åkesson gjorde en hel del bisarra utspel som inte ens är värda att återge, och han svingade också vilt mot i stort sett alla etablerade partier. Det är tydligt att han tänker fortsätta att odla bilden av SD som politikens underdog.

Det som oroar mig mest i det parlementariska läget som råder med Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen är att övriga partier inte verkar vilja ta något ansvar utan mest tjafsar om vem som pratar mest med SD. Alliansen och de röd-gröna borde sätta sig ner och diskutera hur man undviker att SDs värderingar och människosyn får något inflytande i riksdagen, och de borde komma överens över blockgränserna om långsiktiga lösningar i en rad frågor - bl.a. sjukförsäkringen. De etablerade riksdagspartierna bär också ett ansvar för att SD lyckades ta sig in i riksdagen, och bör därmed ta ansvar i den situation som råder.

För övrigt höjer man ju på ögonbrynen när Kristdemokraternas ungdomsförbunds nya ordförande erkänner att de delar SDs syn på mångkultur (klicka här för att läsa en artikel ur dagens DN). På KDs riksstämma häromveckan gjordes dessutom flera uttalanden som strider mot alla människors lika värde, bl.a. genom partiledaren Göran Hägglunds snack om "normalfamiljer" och Maria Larssons försvar av tvångssterilisering av transsexuella som genomgår könsbyte. Märkligt nog verkar det som att övriga regeringspartier inte reagerar på detta, och det förvånar mig. Känns det verkligen okej att sitta i en regering med ett parti som blir mer och mer extremt i sin konservativa syn på kön och familjer?

Sluta tjafsa om SD och kom överens om sjukförsäkringen

Dagens beslut i riksdagen kan väl, med lite god vilja, påstås vara ett pyttelitet steg i rätt riktning mot en mer human sjukförsäkring. Men det saknas fortfarande lösningar för dem som blir utförsäkrade. Och det är väldigt tröttsamt att regeringen och de röd-gröna mest verkar tjafsa om vem som pratar mest med Sverigedemokraterna istället för att göra upp om sjukförsäkringen. Ta ert ansvar och dra igång diskussioner mellan blocken och kom överens om en lösning. Det förtjänar alla dom som drabbats hårt av utförsäkringarna.

Håller tummarna för ett högt valdeltagande

Idag går omvalet till Västra Götalandsregionen av stapeln. Jag hoppas på ett högt valdeltagande, men känner mig något pessimistiskt efter att ha läst om undersökningarna som pekar på ett valdeltagande på knappt 50 procent. Vallokalerna är öppna till kl. 20.00 så du har gått om tid på dig att gå och rösta. I regionen avgörs bl.a. vilken sjukvård och vilken kollektivtrafik vi ska, oerhört viktiga frågor för oss alla. Så ta nu din demokratiska plikt på allvar och gå och rösta!

Gå och rösta i omvalet 15 maj!

Söndag 15 maj är det omval i Västra Götalandsregionen p.g.a. det röstschabbel som avslöjades, och som fick en att undra om Sverige blivit en bananrepublik. Jag har stora farhågor om att valdeltagandet kommer att bli lågt, och att omvalet därmed blir ett demokratiskt fiasko. Valet handlar om frågor som är viktiga för oss alla, bl.a. sjukvården, kollektivtrafiken och kulturen. Därför måste vi alla ta vårt demokratiska ansvar och gå och rösta i regionvalet. Dessutom gynnar ett lågt valdeltagande alltid extrema partier som exempelvis Sverigedemokraterna. Det ligger i allas intresse att regionen ska styras av partier som anser att alla människor har lika värde. Så se till att gå och rösta 15 maj!

Juholts syn på de kommunala jobben är gammalmodig

Jag är, till skillnad från Socialdemokraternas nyvalda partiledare Håkan Juholt, väldigt skeptisk till bidragsjobb enligt SNS-modellen. SNS brukar kallas direktörernas ABF. Deras konjunkturråd presenterade i januari förslag till ”strukturella reformer” för svensk ekonomi. Högst upp på listan stod något som de kallar ”välfärdsjobb”. Det betyder inte någon utbyggnad av välfärdsektorn, som man från SNS ofta varit motståndare till. SNS har traditionellt stått för en närmast nyliberal syn. SNS ”Välfärdsjobben” handlar om att arbetslösa ”som får sin försörjning av samhället” måste ”utföra välfärdsuppgifter som annars inte skulle bli gjorda”.

Tycker att det är ganska så anmärkningsvärt att Juholt är positiv till denna typ av lågt betalda tvångsjobb. Det som den offentliga sektorn behöver är fler ordinarie anställda med goda kunskaper. Kommunernas största utmaning framöver är att i samband med enorma pensionsavgångar bli en attraktiv arbetsgivare för yngre personer. Då måste statusen höjas på jobben inom den kommunala sektorn, de s.k. "välfärdsjobben" skulle innebära det motsatta. Skall man använda jobben i välfärdssektorn som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd föredrar jag modellen med plus-jobb som betalas med avtalsenliga löner. Välfärdsjobben ska tydligen betalas med ersättning enligt socialbidragsnormen, till och med under a-kassenivån.

Nej Håkan Juholt, ditt utspel om välfärdsjobb andas en gammalmodig syn på jobben inom den offentliga sektorn. Satsa istället på att kommunerna ska bli attraktiva arbetsgivare så att vi får världens bästa och mest moderna välfärd.

Feminist? Javisst!

Igår var jag inbjuden till en konferens som anordnades av Socialdemokraternas studentförbund. De ville att jag skulle tala på ett separatistiskt pass (där bara män deltog), om feminism och om mitt engagemang för jämställdhet. För mig är det en självklarhet att kalla mig för feminist. Själva ordet är ju dock väldigt laddat för vissa, och också missbrukat av många, men för mig personligen betyder det att man inser att det finns strukturer i samhället som systematiskt förtycker kvinnor, och om man kallar sig för feminist så vill man förändra dessa strukturer. För övrigt har jag en rätt så enkel syn på mitt engagemang för jämställdhetsfrågor, det handlar om min grundläggande tro på alla människors lika värde oavsett kön.

Besöket hos s-studenter var väldigt roligt och intressant, det första separatistiska mötet jag någonsin deltagit i. Det var ett stort engagemang bland åhörarna, och flera hade svårt att acceptera min enkla syn på feminism och jämställdhet. Särskilt min åsikt om att strukturella löneskillnader framförallt beror på de strukturer i samhället som gör att kvinnors insatser värderas lägre jämfört med mäns. Sen finns det såklart inte enbart en orsak till ett problem av denna dignitet, men jag är väldigt trött på oviljan hos många att vägra inse att detta faktiskt handlar om de strukturer och könsnormer som vi är inpräntade med sedan födseln.

Jag fick flera intressanta frågor, och hade gärna stannat längre för att diskutera mer och djupare. Det skulle vara kul att någon gång även bli inbjuden till fler partier, exempelvis Moderaterna, för att diskutera samma frågor. Tyvärr upplever jag en stor ovilja från politiska partier att driva jämställdhetsfrågor och fatta beslut om reformer som skulle främja jämställdheten: exempelvis individualisera föräldraförsäkringen och subventionera RUT-avdraget kraftigt för småbarnsfamiljer. Man måste våga fatta beslut som faktiskt förbinder en till saker och ting för att det ska nå resultat, det är i alla fall min erfarenhet - inte minst när det gäller jämställdhetsfrågor.

Varför är det så känsligt med jämställdhetsreformer?

TCOs Ulrika Hagström och Kerstin Olsson presenterade ett förslag på DN Debatt häromdagen om att hushållsnära tjänster ska subventioneras med upp till 90 procent för barnfamiljer där båda föräldrarna arbetar. Eftersom arbetsfördelningen i hemmet fortfarande missgynnar kvinnorna så skulle denna reform innebära att kvinnorna ges möjlighet att göra egna val för att kunna ta en större plats i arbets-, närings- och samhällslivet, menar debattörerna.

Jag tycker att debatten kring det s.k. "RUT-avdraget" ofta blir ganska märklig, framförallt från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som oftast framför åsikten att subventionen borde avskaffas helt. Det tycker inte jag, men jag tycker (liksom TCO) att RUT måste reformeras. Idag är det till största delen höginkomsttagare som utnyttjar avdraget, personer som skulle haft råd med hushållsnära tjänster även om RUT inte fanns. Jag tycker att TCOs förslag är alldeles utmärkt, och tror att det skulle innebära mycket för stressade småbarnsföräldrar - inte minst för kvinnor.

Detta är en väldigt laddad fråga, vilket jag bl.a. märkt när jag lagt ut en länk till debattartikeln på min Facebook-sida, och flera kamrater sågar förslaget eftersom man tycker att män istället borde ta ett större ansvar i hemmet. Självklart borde männen göra det, men hur ska vi nå dit? Varför är det så känsligt med reformer som syftar till att främja jämställdheten (jag tänker också på föräldraförsäkringen som i mitt tycke borde individualiseras)? Vågar vi inte fatta beslut som tvingar oss framåt mot ett mer jämställt samhälle så når vi tyvärr inga större resultat. Så kom igen riksdagen: våga fatta beslut som främjar jämställdheten!

Världens mest jämställda land?

Så har då Socialdemokraternas valberedning äntligen bestämt sig, och förordar nu Håkan Juholt som ny partiledare. Han är säkert en bra och kompetent person. Jag konstaterar dock att detta innebär att det förmodligen kommer dröja länge innan vi får vår första kvinnliga statsminister.

Det är skamligt att Sverige, som brukar kalla sig för "världens mest jämställda land", ännu inte haft en kvinna på vårt lands högsta förtroendepost. Alla politiska partier har ett ansvar för detta, och för hur man internt lyfter fram och stöttar sina kvinnliga förtroendevalda. För problemet är inte att det finns någon brist på kvinnliga kandidater, tvärtom! Problemet är att det finns proppar i alla partier som inte släpper fram kvinnor. Ett jätteproblem för "världens mest jämställda land".

Det luktar bananrepublik

Ja man trodde ju att man inte skulle gå till valurnorna igen förän 2014, men p.g.a. röstschabbel ska valet till Västra Götalandsregionen göras om i maj. 104 budröster hade felaktigt godkänts, 51 förtidsröster hade aldrig räknats, tre väljare hade på olika sätt hindrats från att rösta och 16 röster på Centern hade inte kommit med i den slutliga sammanräkningen på länsstyrelsen.

Det är oacceptablet att sådana här saker sker i en demokrati, samtidigt är farhågan att väldigt få kommer att rösta i omvalet. Detta är dessutom en väldigt dyr apparat att dra igång. Det luktar tyvärr bananrepublik, men hur som helst måste vi alla ta vårt demokratiska ansvar och gå och rösta i regionvalet i maj.