måndag 31 januari 2011

Därför kräver SKTF Göteborg anställningsstopp

Omorganisationen som innebär att 20 stadsdelar blivit 10 i Göteborg fr.om. årsskiftet har också resulterat i övertalighet inom vissa yrkesgrupper. Som en säkerhetsåtgärd kräver SKTF Göteborg nu ett tillfälligt anställningsstopp i Göteborgs Stad för administrativ personal, personal­vetare, ekonomer och chefer. Uppstår det en vakans bland dessa yrkesgrupper ska rekryteringen ske bland den befintliga personalen för att kunna lösa övertaligheten snabbt.

Det finns ingen anledning att annonsera externt för nämnda befattningar i dagsläget eftersom kompetensen redan finns internt bland ett antal övertaliga. Eftersom vi har anställningstrygghet i Göteborgs Stad kan vi medarbetare inte bli uppsagda p.g.a. arbetsbrist, utan blir vi övertaliga på våra nuvarande arbetsplatser skall vi beredas arbetsuppgifter någon annanstans i staden. Men då är det också viktigt att omställningen till nya arbetsuppgifter sker på ett snabbt, smidigt och schyst sätt: dels för att medarbetare inte ska hamna i moment 22 och hänga i luften under långa perioder utan att ha några meningsfulla arbetsuppgifter, dels kan man också se på detta som ett enormt slöseri med kompetens och med skattemedel när övertaliga medarbetare inte får några nya tillsvidaretjänster trots att Göteborgs Stad fortfarande står med lönekostnaden. Tyvärr ser vi exempel varje dag på att tjänster annonseras ut externt helt i onödan, och också i vissa fall besätts med externa sökanden. Vi hoppas nu att Göteborgs Stad tar ett helhetsgrepp på övertalighetsproblematiken och hörsammar SKTF Göteborgs krav på anställningsstopp.

söndag 30 januari 2011

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter

Händelserna i Egypten och Tunisien visar att arabvärldens folk tröttnat på diktatur och förtryck, och precis som alla andra människor bär på en stark längtan efter frihet och demokrati, en längtan så stark att den inte ens kan stoppas av det grymmaste våld.

Det som nu händer i Egypten och Tunisien får mig att tänka på FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, den vackraste text jag vet men som tyvärr bara är en text och inte verklighet för alltför många människor i världen. Jag tar mig friheten att återge deklarationen i sin helhet nedan.

Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4
Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

Artikel 5
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6
Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.

Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 8
Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.

Artikel 9
Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Artikel 13
1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.

2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

Artikel 14
1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.

2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15
1. Var och en har rätt till en nationalitet.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16
1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.

2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

Artikel 17
1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.

Artikel 18
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Artikel 20
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.

2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21
1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.

Artikel 22
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Kamprad är inget helgon

Är fascinerad över reaktionerna efter "Uppdrag Gransknings" avslöjande om IKEA-grundaren Ingvar Kamprads avancerade skatteplanering. I programmet avslöjades att tre procent av det som säljs på Ikeavaruhusen hamnar i det Luxemburgregistrerade företaget Inter Ikea, som äger rättigheterna till Ikeas varumärke, koncept och produkter. Var pengarna sedan tagit vägen har hittills varit okänt. Men enligt "Uppdrag granskning" samlas de skattefritt på hög i Kamprads stiftelse Interogo i skatteparadiset Liechtenstein. Eftersom Kamprad ses av många som ett helgon har dessa avslöjanden, och att media har mage att granska honom och hans image, fått stark kritik.

Ingvar Kamprad har i alla år jobbat stenhårt för att upprätta sin image som en vanlig snål smålänning som inte bryr sig nämnvärt om IKEAs miljardinkomster, men bryr sig desto mer om sin hemort Älmhult och näringsverksamheten där. Under den senaste tiden har bilden av Kamprad blivit mer nyanserad, bl.a. genom Johan Stenebos bok "Sanningen om IKEA" och senaste avsnittet av Uppdrag Granskning. IKEA är på många sätt ett fantastiskt företag som betytt oerhört mycket för svenskt näringsliv, och för många svenskar som genom åren fått möjlighet att köpa möbler av hyfsad kvalitet och snygg design till billiga priser. Kamprad har enträget byggt upp myten om sig själv, och väldigt många tycks ha köpt hans skådespeleri. Nu när det slås hål på myten blir många väldigt upprörda och vill inte höra sanningen.

Det är ju ingenting nytt att svenska företag och företagsledare gör allt för att betala så lite i skatt som möjligt. Att Kamprad byggt upp bilden av sig själv som en hederlig och jordnära smålänning som räddar närbutiken från konkurs genom att skjuta till några tusen gör dock att han faller från sin pidestal när det framkommer att han genom åren undvikit att betala miljarder i skatt, och därmed undanhållit den svenska välfärden viktiga inkomster. Hans agerande kan man tycka vad man vill om, och det förminskar inte heller IKEA som ett fantastiskt företag. Men det blir bara löjligt när Kamprad fortsätter att spela teater istället för att stå för att han jobbar stenhårt för att betala så lite som möjligt i skatt, precis som de flesta andra stora svenska företagsledarna. Kamprad är inget helgon, precis som de flesta andra av oss.

lördag 29 januari 2011

Leve Facket Förändras!



Häromkvällen hade jag den stora äran att få besöka ett röda mattan-event på biograf Skandia i Stockholm där Facket Förändras stora biokampanj uppmärksammades. Bl.a. visades den underbara reklamfilmen vars syfte är att synliggöra kollektivavtalets värde (i snitt handlar det om 80 000 kr för oss som har turen att jobba på en arbetsplats som slutit kollektivavtal med facket), plus att Elsa och Ana från Facket Förändras fick berätta om varför TCO tog detta intitiativ och hur lyckade de olika kampanjerna varit. Jag var själv med på ett event på Bergakungen i höstas där vi bl.a. klädde ut oss som personerna i reklamfilmen, sprang in i biosalongerna strax innan filmvisningarna och skrek "Finns det någon här inne som är med i facket?". Personerna som räckte upp handen fick en present som tack för att de bidrar till att så många av oss har schysta villkor och inflytande på jobbet. Ett jättekul sätt att uppmärksamma värdet av ett fackligt medlemskap på en arena där facket sällan rör sig.

Det känns fantastiskt roligt att Facket Förändras rönt så mycket uppmärksamhet. Deras arbete vitaliserar hela vår rörelse och betyder oerhört mycket som inspiration till SKTFs förändringsarbete. Leve Facket Förändras!
Klicka här för att läsa mer om Facket Förändras biokampanj.

onsdag 26 januari 2011

Vad är viktigt när unga söker jobb?

Vad är viktigt när unga söker jobb? Den frågan har SKTF ställt till 800 unga yrkesverksamma medlemmar och närmare 4 000 högskolestudenter. Det viktigaste för båda grupperna är intressanta arbetsuppgifter, bra arbetskamrater och personlig utveckling. Även bra balans mellan privatliv och arbetsliv är viktigt, medan goda karriärmöjligheter är viktigare för studenter och trygg anställningsform viktigare för de unga yrkesverksamma.

Bara 15 procent av studenterna förknippar kommun och landsting med intressanta arbetsuppgifter medan 38 procent associerar privata företag med detta. Personlig utveckling associerar 27 procent med privata företag mot bara 6 procent med kommun och landsting. Å andra sidan associerar fyra av tio unga anställda kommuner och landsting med bra balans mellan privatliv och arbetsliv, och sju av tio med trygghet i anställningen.

Men bilden är sammansatt. Åtta av tio av unga anställda i välfärdssektorn tycker att de i stor eller viss utsträckning har intressanta arbetsuppgifter och varannan tycker att deras arbete kommer till nytta för samhället. Samtidigt vill bara 15 procent av studenterna i första hand arbeta i offentlig sektor, mot 43 procent i privat sektor. Bland de unga anställda är många missnöjda med uteblivna förväntningar på lön, vidareutbildning och ledarskapsstöd.

Resultatet av undersökningen är intressant, men inte speciellt förvånande. Det finns många fördomar om hur det är att arbeta inom offentlig sektor, exempelvis att kommuner och landsting är supertröga organisationer fyllda med medarbetare som vill göra så lite möjligt. Själv är jag en väldigt stolt kommunaltjänstemän som tycker att det är fantastiskt roligt och utvecklande att få arbeta med människor och utveckla den kommunala servicen till Göteborgs medborgare. De flesta tycker att vård, skola och omsorg är bland det viktigaste som finns, samtidigt som bilden av kommuner och landsting som tråkiga arbetsplatser är väldigt stark. Varför är det så? Tyvärr är väldigt många av oss som arbetar inom kommun och landsting starkt präglade av denna bild, istället för att vara stolta över de fantastiska insatser vi gör för väldigt många människor varje dag. Så sträck på ryggen alla kommunaltjänstemän, och berätta om hur kul och utvecklande det är att jobba inom offentlig sektor.

tisdag 25 januari 2011

HBTQ-festivalen 2011 blir något alldeles extra


Ikväll höll HBTQ-festivalen ett stormöte på Stadsbiblioteket i Göteborg för personer och organisationer som är intresserade av att delta i och arbeta med festivalen. Massor med folk dök upp, och det var fantastiskt roligt att få ta del av allas stora engagemang och kreativitet. Årets festival (som äger rum 1-5 juni) kommer att vara sprängfylld med aktiviteter, och hela Göteborg kommer att bada i regnbågsfärger veckan innan och under festivalen.

Det stora tältområdet kommer i år att finnas i Bältesspännarparken, och kommer att kallas "Regnbågsparken". Där kommer massor med organisationer att ställa ut (inklusive SKTF), och där kommer även att finnas en livaktig scen samt serveringar. De flesta seminarierna kommer att äga rum i "Regnbågskvarteret", som kommer att vara beläget i Musik- och Teaterhögskolans lokaler bakom Götaplatsen. Och festivalen avslutas med den stora "Regnbågsparaden" som går från GöteborgsOperan till Götaplatsen, med en efterföljande artistgala på Liseberg.

Jag fick äran att säga några ord under stormötet, och berättade bl.a. att jag som urgöteborgare inte alltid känt mig hemma i den starka "goa gubbar-kultur" som starkt präglar vår stad, en kultur som är väldigt heteronormativ och därmed exkluderande för många. HBTQ-festivalen fyller därmed en väldigt viktig funktion för att förändra Göteborg så att vi blir en stad där alla kan känna sig hemma. Som göteborgare är jag väldigt glad och stolt över HBTQ-festivalen, och det känns fantastiskt att nu få möjlighet att arbeta med den i min roll som festivalens ordförande.

Nu längtar jag starkt till festivalen kör igång, och fram till dess kommer vi köra så det ryker. Du hänger väl med!

Klicka här för att läsa mer på HBTQ-festivalens hemsida.

söndag 23 januari 2011

Tala ut Billström och Bildt!

Det är ytterst anmärkningsvärt att migrationsminister Tobias Billström (m) och utrikesminister Carl Bildt (m) inte vill uttala sig om uppgifterna från Wikileaks stämmer eller inte. Enligt uppgifterna ska Bildt vid ett möte med USAs ambassadör i Sverige bland annat sagt att han ville ha en överenskommelse med Irak om att återsända irakier som inte fick uppehållstillstånd i Sverige. Annars skulle det inte gå att upprätta en svensk ambassad i Bagdad. De båda ministrarna ska också ha nämnt flera hedersrelaterade mord i Sverige som får svenskarna att kräva en hårdare flyktingpolitik. Dessa uttalanden går tvärt emot flera människorättsorganisationers rekommendationer om att inte återsända irakiska flyktingar eftersom det skulle innebära livsfara för dessa. Uppgifterna har bl.a. fått Liberala Ungdomsförbundet (LUF) att kräva Billströms avgång.

Stämmer uppgifterna från Wikileaks är detta en jätteskandal, och då har Billström och Bildt tappat rejält i trovärdighet. Har de uttalat sig på det här sättet innebär det att de står för en inhuman och cynisk flyktingpolitik som inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter, utan först och främst till hur opinionsvindar blåser. Bägge två verkar vara tagna på sängen av uppgifterna, men svenska politiker får nog börja vänja sig vid läckor av det här slaget och får därmed också räkna med att stå för det man säger i slutna rum även offentligt. Så tala nu ut en gång för alla, och klargör vart ni står i den svenska migrationspolitiken.

lördag 22 januari 2011

Förtroendevalda blir mer synliga på arbetsplatserna

I senaste numret av "Aspekten" (SKTFs tidning för förtroendevalda) intervjuas jag om SKTF Göteborgs beslut om att ingen förtroendevald hos oss ska arbeta mer än 80 procent fackligt. Jag tar mig friheten att återge artikeln i sin helhet nedan (den är författad av Maria Martinsson).

FÖRTROENDEVALDA BLIR MER SYNLIGA PÅ ARBETSPLATSERNA

I Göteborg ska ingen jobba fackligt på heltid från och med mars 2011. Genom att fler delar på den fackliga tiden kommer vi att öka förankringen på arbetsplatsen, menar Marcus Gustavsson, avdelningsordförande.

- Med ett ben kvar i arbetslivet blir det lättare att rekrytera kolleger. Som heltidsfacklig finns en risk att man tappar kontakten med arbetsplatsen. Man halkar efter såväl kompetens- som lönemässigt eftersom det är svårt att lönesätta någon som inte är på jobbet. Därför kommer det även att gynna oss som medarbetare, säger han.
Marcus tror också att beslutet påverkar bilden av facket positivt. En bild som inte alltid är positiv och som handlar om fackpampar som befinner sig långt bort ifrån medlemmarna och arbetsplatserna. Beslutet tydliggör att ett fackligt uppdrag är ett förtroendeuppdrag, inte ett jobb, menar han.

- Hittills har vi fått väldigt mycket positiv respons på att vi genomför det här. Utmaningen nu handlar om att hitta fler som vill engagera sig fackligt. Det kommer att kräva hårt arbete, men jag vet att det är möjligt. Jag har själv sett exempel på små klubbar där man jobbat hårt med rekrytering och där det gett jättebra resultat!

Majoritet för förslaget
Det var i samband med avdelningens representantskap nyligen som en förtroendevald skrev en motion om att dela på den fackliga tiden från och med 2011. Motionen röstades fram med en överväldigande majoritet. Nu startar arbetet med att lotsa in de 15 förtroendevalda som har heltidsuppdrag in i arbetslivet. För en del handlar det om att gå tillbaka till en tjänst som man varit borta från i många år. För några finns inte ens arbetsplatsen kvar.

- Det är arbetsgivarens ansvar att erbjuda arbete åt våra förtroendevalda. Vi finns givetvis med som ett stöd för den som vill ha hjälp, berättar Marcus Gustavsson.
Samtidigt är det inget okontroversiellt beslut, menar han. Det förpliktar för framtiden att nu ska det bli ”verkstad”.

Rimlig arbetsbelastning
Självklart finns det praktiska problem som måste lösas, som att tjänsten ska gå att förena med det fackliga uppdraget som man har kvar. Arbetsbelastningen måste vara rimlig. Men det måste också vara meningsfulla arbetsuppgifter.
- Finns bara viljan så går det att ordna. Det måste diskuteras med chefen i varje enskilt fall. Men det är klart att det finns en oro hos många hur det kommer att bli. Vår roll är att se till så att återgången till arbetsplatserna sker på ett schyst sätt, säger Marcus Gustavsson.

För egen del ser han positivt på att återgå till jobbet efter årsskiftet. Han menar att han har tur, arbetsgivaren tar emot honom med öppna armar. De 20 procent som han kommer att ägna åt sitt yrkesliv innehåller spännande arbetsuppgifter som friskvård och så småningom även jämställdhet och mångfald.

torsdag 20 januari 2011

Ingenting är omöjligt om du inte gör det ensam

Har precis kommit hem från två dagar i Stockholm där jag umgåtts med fackliga kollegor från hela Sverige som gått utbildningen "Ledare i SKTF" genom åren, bl.a. Veronica, Erik och Maria från min egen årgång 07/08. Utbildningen är till för yngre ledare, och huvudsyftet är att trygga ledarförsörjningen i SKTF i framtiden.

För mig var mitt år med "Ledare i SKTF" fantastiskt på alla sätt och vis. Personligen innebar det att jag fick en bättre självkänsla, och ett större mod som jag haft stor nytta av i mina fackliga uppdrag. Men det bästa var att jag också fick vänner för livet som jag alltid kan vända mig till om jag behöver stöd, eller behöver peppas. Som Veronica sa igår: "Ingenting är omöjligt om du inte gör det ensam".

tisdag 18 januari 2011

Fack, arbetsgivare och politik har gemensamt ansvar för strukturella löneskillnader

"Höj lärarlönerna med 5 000 kr", ropar GT ut idag som ett förslag för att Göteborg ska få Sveriges bästa grundskola. Självklart borde den pedagogiska personalen ha högre löner, precis som all annan personal i kvinnodominerad verksamhet. I yrken och branscher där de flesta är kvinnor tjänar alla mindre än i yrken och branscher där de flesta är män. Faktum är att Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.

Löneskillnaderna ett jätteproblem för vår välfärdssektor, som är kvinnodominerad. Vill vi kunna ha hög kvalitet i välfärden måste vi också kunna dra till oss och behålla den bästa personalen. Då kan vi inte ligga efter lönemässigt på grund av samhällets förlegade värdering av kvinnligt och manligt arbete.

SKTF har kommit med ett konkret förslag om en jämställdhetskommission för att komma till rätta med problemet. Vi vill ha ett trepartsamtal med representanter från arbetsgivarorganisationer, fackföreningsrörelsen och regering. Det är inte okej att vi bara pratar och pratar år efter år om problemen med strukturella löneskillnader, nu är det hög tid för verkstad! Och politiken kan heller inte avsäga sig ansvaret genom att lämna över frågan helt åt arbetsmarknadens parter att hantera. Dels klarar uppenbarligen inte fack och arbetsgivare av att lösa detta om man ska vara självkritisk, dels är det ett enormt samhällsproblem att kvinnors arbete värderas lägre än mäns och där har politiken ett stort ansvar. SKTF kommer att fortsätta kämpa för att regeringen ska inse det ohållbara i dagens situation, och för att man ska vidta konkreta åtgärder som ger resultat!