Självklart ska kompetens gå före kön

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) har uttalat att hon kan tänka sig att lagstifta om att sammansättningarna i kommunala bolagsstyrelser ska bli mer jämställda. Hon uttalar samtidigt att hon inte kan tänka sig att samma krav ska gälla privata bolagsstyrelser.

Det är bra att Sabuni kan tänka sig en sådan reform. För att bryta den starka normen i samhället som säger att det är män som är bäst på att leda och vara chefer så behövs den typen av åtgärder. Argumentet mot "kvotering" är alltid att kompetens måste få gå före kön. Men använder man det agumentet så säger man ju samtidigt att kvinnor är betydligt mindre kompetenta än män eftersom det är man som besitter en förkrossande majoritet av platserna i bolagsstyrelser.

I praktiken är det alltför många män som "kvoteras" in på höga poster för att de är just män, inte för att de är de mest kompetenta personerna för uppdragen. En mängd kvinnor väljs därmed bort och jag tycker att det är ett enormt slöseri med resurser. Så har det alltid varit, och jag är rädd att det alltid kommer att vara så om inte samhället vågar fatta beslut om åtgärder som förbinder oss att uppnå jämställdhet. Sabunis förslag är bra, och borde också omfatta de privata bolagsstyrelserna. I Norge har man infört ett sådant krav vilket varit väldigt lyckosamt. Och det minsta problemet är att besätta posterna, det finns ju ingen brist på kompetenta kvinnor utan det är precis tvärtom. Inför vi samma krav i Sverige som i Norge så ökar möjligheterna till att de mest kompetenta personerna rekryteras.

Jag är en stolt kommunaltjänsteman!

Jag är så trött på att när jag berättar om att jag arbetar i Göteborgs Stad så får jag i stort sett varje gång höra att det är ju där "mutskandalen" äger rum, alternativt att min arbetsgivare kallas för "den korrupta staden". Jag blir lika förbannad och upprörd som alla andra över vad vissa enskilda personer gjort och att de därmed svärtat ner hela Göteborgs Stad, men jag tycker också det är oerhört tråkigt att alla 48 000 medarbetare i staden dras över en kam. De flesta av oss skulle aldrig drömma att utnyttja systemet eller ta emot mutor. Vi arbetar här för att vi brinner för att göra livet lite bättre och enklare för de göteborgare som utnyttjar den kommunala servicen.

Min kollega Moa på HR-avdelningen i Lundby stadsdelsförvaltning brukar alltid stolt berätta att vi arbetar med att producera välfärd. Jag tycker att det är väldigt bra uttryckt. Varenda undersökning visar att välfärden, eller vård, skola och omsorg, är det allra viktigaste för svenska folket - och då ska vi som arbetar i välfärden inte tveka att vara stolta över det. Tänk vad tacksam jag är för alla bra lärare som jag har haft under min skolgång. Och jag är också oerhört tacksam över alla dem som hjälpte min mormor och farmor med omsorg i slutskedet av deras liv. Och jag blir alltid så imponerad över SKTFs medlemmar som arbetar i välfärden, inom socialt arbete, äldreomsorgen, funktionshinder och kultur- och fritidsverksamheten, som gör ett fantastiskt arbete med ett stort engagemang för dem vi är till för - medborgarna i Göteborg.

Nej sträck på er alla kommunaltjänstemän och vad stolta över att ni producerar välfärd varje dag.

Läs Expo!

Jag kan inte nog rekommendera Expos artiklar, särskilt i dessa dagar. Expo är den enda svenska tidskrift som kontinuerligt bevakar den organiserade intoleransen och berättar om dess konsekvenser. Fördomar bemöts bäst med kunskap. Därför är Expos Sveriges viktigaste tidskrift.

Klicka här för att komma till Expos hemsida.

Vi måste alla ta ansvar för demokratin

Det finns ju inte ord starka nog att beskriva känslorna efter de fruktansvärda händelserna i Oslo och på Utöya. Mina tankar går till alla som drabbats och deras anhöriga, och till alla vänner som jag har i Norge.

Man frågar ju sig hur det överhuvudtaget är möjligt att en människa kan genomföra en sådan här massaker. Något som jag har slagits av många gånger under de senaste åren är det oerhört fräna tonläget i olika offentliga rum, exempelvis på bloggar, i sociala medier och i kommentatorsfält under artiklar på nätet. Det är fruktansvärt grova saker som skrivs där man gärna tar heder och ära av människor som man inte delar åsikt med. Kan detta hårda tonläge trigga igång personer att i slutändan begå grova saker och rättfärdiga det genom att påstå att man står för de rätta åsikterna?

Jag har själv drabbats här på min blogg och fått fruktansvärda kommentarer på vissa av mina inlägg som innehåller rena kränkningar mot min person. Jag har absolut ingenting emot att diskutera mina åsikter och ställningstaganden under seriösa och sansade former, men kränkningar och hot accepterar jag inte så därför publicerar jag aldrig den typen av kommentarer.

Jag har inte bara reagerat på den typen av grova saker jag nämner ovan, utan även på statusuppdateringar och kommentarer på Facebook där vanligtvis vettiga personer tar heder och ära av andra människor som man inte delar åsikt med. Jag tycker inte det är okej. En av de viktigaste hörnstenarna i en demokrati är åsiktsfriheten och yttrandefriheten, och vi måste kunna diskutera och debattera med varandra på ett sätt där man inte kränker sin meningsmotståndare.

Norges statsminister Jens Stoltenberg sa att illdåden skall bekämpas med ännu mer demokrati och ännu mer öppenhet, vilket värmde hjärtat hos många av oss. Demokrati är något vi alla måste värna och kämpa för, och inte minst ta ansvar för i vårt eget agerande i samhället, på våra arbetsplatser och i alla andra sammanhang där vi engagerar oss. Endast då fortsätter demokratin att leva och utvecklas.

Boktips för hängmattan

Ett av mina favoritnöjen på semestern är att läsa böcker, något som jag alltför sällan hinner eller har ro till annars under året. Min favoritbok hittills den här sommaren är kriminalromanen "Viskleken" av Arne Dahl (som är Jan Arnalds pseudonym när han skriver kriminalromaner). Tidigare har 10 böcker om A-gruppen släppts, och "Viskleken" är den första i en planerad kvartett böcker om den operativa enheten Opcop inom Europol där flera av figurerna från A-gruppen gör comeback.

Jag tyckte mycket om den tidigare serien, främst för Jan Arnalds fantastiska språk, levande personteckningar och rejäla dos med samhällskritik. "Viskleken" gjorde mig inte besviken utan jag läste ut den i ett nafs. Det är en ruggig historia om mord och organisatorisk brottslighet över hela Europa. Kriminallitteratur i världsklass som jag verkligen kan rekommendera.

Läs mer om Arne Dahls/Jan Arnalds böcker här.

Varför vill arbetsgivarna inte belöna goda prestationer?

Arbetsgivarorganisationen Almega har genomfört en undersökning som visar att åtta av tio tycker att prestationen skall påverka lönen. Almegas slutsats av detta är att det inte ska finnas några procentsatser i de centrala löneavtalen, utan allt löneutrymme ska förhandlas lokalt.

Självklart skall goda prestationer visa sig i lönekuvertet, det är väldigt få fackförbund som tycker annat. Men det är inte de centrala löneavtalen som är problemet. SKTFs senaste huvudavtal med Sveriges Kommuner och Landsting innehåller en procentsats som enbart är ett golv för SKTFs medlemmar som kollektiv (inga individgarantier finns, som enskild kan man få mer eller mindre beroende på bl.a. prestation). Lokalt driver vi hårt att goda prestationer skall premieras, och att det skall vara tydligt för alla våra medlemmar hur deras prestationer bedöms så att man vet hur man skall kunna påverka sitt löneläge. Men i Göteborgs Stad lyckas vi alltför sällan få gehör för detta, får man ett schysst lönepåslag beror det oftast på att man har turen att tillhöra en yrkesgrupp som det görs en särskild satsning på - prestation tenderar att räknas mindre och mindre.

Min åsikt är att vi behöver riktmärken i våra centrala löneavtal, annars är min farhåga stor att löneökningarna skulle bli ännu mindre för våra medlemmar. Det är nödvändigt att vi har ett golv i våra centrala löneavtal, och jag skulle också gärna se jämställdhetspotter för att komma åt den strukturella lönediskrimineringen. Sen skall givetvis goda prestationer belönas, men enligt min åsikt Almega är helt fel ute när de försöker få det att framstå som att det är fackförbunden som inte vill detta. Ansvaret ligger istället hos de lokala arbetsgivarna som enligt min erfarenhet alltför ofta fegar ur och håller nere löneökningar istället för att belöna de goda prestationerna.

Vänskap

En av de bästa sakerna med att ha semester är att man får tid att umgås med sina vänner som man träffar allt för sällan. Vänskap och relationer är det viktigaste i livet, eller hur!

När jag sjöng i Göteborgs Domkyrkas Gosskör som barn framförde vi ofta en sång som heter "Vänskap". Jag minns texten än idag, och den beskriver väldigt fint vad vänskap är. Jag återger den nedan som en hyllning till alla mina fina vänner.

Vad är en vänskap? Kan den förklaras,
Blicken som säger: Vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner,
vi bara vet det, vet det
Vänner vi skall förbli.

Kanske med åren ses vi rätt sällan
möts inte ofta, skiljas igen
Men när vi träffas, du är densamma
Vi vet det båda,
Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen
att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få.

Hur vill du ta ut din semester?

– Det är bättre att ta flera semestrar under året om man ser till hälsa och välmående, än en enda lång under sommaren, säger Jessica de Bloom, semesterforskare, till Sveriges Radio. I sin studie, där hon har hon följt nästan 100 personer under en längre tid, framgår att upplevelsen av välmående efter en semester bara sträcker sig en vecka efter att man har börjat jobba igen.

Min första tanke när jag hörde radioinslaget var att undersökningen måste vara beställd av någon arbetsgivarorganisation. Personligen behöver jag en så lång sammanhängande semester som möjligt för att kunna varva ner ordentligt, men det är såklart individuellt vad som passar en bäst. Hur vill du ta ut din semester?

Hur ska LO vända trenden?

SVT rapporterar idag om att LO-förbunden tappat 300 000 medlemmar på fem år, vilket får till konsekvens att sex av förbunden skall inleda ett intimt samarbete för att minska kostnaderna (färre medlemmar innebär ju färre medlemsintäkter). Grävmaskinisten Max Lilja, som inte är medlem i något fackförbund, säger i en intervju att han inte tror att han har någon nytta av facket, och har heller inte fått så mycket information om värdet av ett medlemskap.

Det är tråkigt att konstatera att LO-förbundens kräftgång fortsätter. De bägge andra fackliga centralorganisationerna TCO (som SKTF tillhör) och Saco ökar dock i medlemstal, och givetvis är det intressant att försöka analysera vad det beror på. För TCO-förbundens del spelar vårt omfattande förändringsarbete en viktig roll i att vi lyckats vända medlemstrenden. Vi har ökat vår synlighet på arbetsplatserna försöker kommunicera värdet av ett fackligt medlemskap på ett tydligare, och lite roligare, sätt. Fackföreningsrörelsen som helhet har i decenier lidit av att man fjärmat sig från arbetsplatserna och medlemmarna och istället prioriterat internt sammanträdesmys och förhandlingar med arbetsgivaren bakom stängda dörrar. Framtidens medlemmar i facket accepterar dock inte att betala flera hundralappar i månaden till något som man inte vet vad man har för nytta av. Därför måste vi förtroendevalda vara ständigt på tå och röra oss ute i vardagen för att samla in vilka frågor som medlemmarna vill att vi driver, och också försöka inspirera medlemmar att driva frågor själva på sina arbetsplatser.

När jag är ute på arbetsplatser och träffar medlemmar och när jag leder medlemsutbildningar och berättar om SKTFs värdegrund så får jag alltid enormt mycket positiv respons på att vi är partipolitiskt obundna. Vi är dock inte opolitiska utan driver politiska frågor hårt, men vi gör det utifrån våra medlemmars intressen - inte utifrån någon enskild partibok. Jag tycker att det är en självklarhet att SKTF skall värna sin integritet och vara ett fristående fackförbund som endast är till för sina medlemmar. Ingen partipolitik i SKTF, men gärna politik i partierna som gynnar våra medlemmar. Därför vill vi påverka alla politiska partier genom opinionsbildning och dialog. Jag tror att LO-förbunden lider av sin nära samverkan med Socialdemokraterna och att många som arbetar inom LOs avtalsområde drar sig för att bli medlemmar eftersom man inte röstar på S. Jag hade gärna sett ett tightare samarbete mellan TCO och LO, men LOs nära band till socialdemokratin omöjliggör ofta det. TCOs ordförande Eva Nordmark nämnde under ett seminarie under årets Almedalsvecka protesterna mot regeringens a-kassepolitik under förra mandatperioden som ett exempel där vi skulle kunnat samarbeta, men det var omöjligt eftersom TCO då skulle kunnat uppfattas som en stödtrupp till Socialdemokraterna.

Det är självklart LO och LO-förbundens ensak hur man vill göra med den fackligt-politiska samverkan, men jag önskar att de lyfter en debatt internt kring detta eftersom hela den svenska fackföreningsrörelsen gynnas av ett starkt LO - och vi skulle kunna bli ännu starkare om vi samarbetade mer över centralorganisationsgränserna. Men så länge banden mellan LO och S är så starka blir det tyvärr svårt.

En av de viktigaste fackliga framtidsfrågorna

En anställd som gått mellan flera tillfälliga anställningar hos samma arbetsgivare ska kunna få den överförd till en tillsvidareanställning av domstol. Det föreslår regeringen, efter att TCO och EU-kommissionen förklarat att de nuvarande svenska reglerna för tidsbegränsade anställningar bryter mot EUs Direktiv om visstidsarbete.

Det är positivt att regeringen lyssnat på en viss del av TCOs och EU-kommissionens kritik, även om förslaget också innehåller en del frågetecken. Exempelvis framgår det inte i lagtextförslaget vad som är missbruk av visstidsanställningar utan det är ytterst en fråga för EU-domstolen att avgöra. Det blir extremt svårt att avgöra vad som är missbruk eller inte genom lokala förhandlingar, och skall man avgöra frågan i domstol blir det en mångårig process. Jag föredrar TCOs förslag om en absolut takregel i Las som säger att den som varit anställd på visstid eller prov på mer än tre år hos samma arbetsgivare under en femårsperiod automatiskt får sin anställning omvandlad till en tillsvidareanställning. Det är ett mycket mer förutsägbart, bättre och enklare förslag än regeringens.

Det är ett problem även i Göteborgs Stad att vissa förvaltningar och bolag manipulerar med visstidsreglerna i Las för att undvika att vikarier skall få en tillsvidareanställning. Närmar man sig gränsen för att få en fast tjänst är det heller inte ovanligt att arbetsgivaren slutar höra av sig, och duktiga och lojala personer som arbetat i staden i flera år kan glömma fortsatt arbete i kommunen. Det är både en bedrövlig personalpolitik, och dessutom oerhört kontraproduktivt. Göteborgs Stad måste rekrytera massor med medarbetare under de kommande åren på grund av stora pensionsavgångar och behöver behöver behålla så många duktiga medarbetare som möjligt.

Ibland påstås det att yngre personer inte är intresserade av fasta anställningar utan hellre vill vara fria och kunna resa världen runt när man vill. Flera undersökningar visar att detta är en myt, det viktigaste för yngre på arbetsmarknaden är trygga anställningar vilket inte är det minsta konstigt. En fast anställning är ju ofta förutsättningen för att du exempelvis ska kunna ta ett banklån eller hyra en lägenhet. Därmed är kampen för visstidsanställdas villkor en av de viktigaste fackliga framtidsfrågorna, och jag är glad över att SKTF och TCO är med på banan. SKTF kommer exempelvis lansera en personlig ombudsman för visstidanställda inom kort dit man som vikarie kan vända sig för att få råd och stöd.

Jag hoppas att regeringen lyssnar på TCO och vässar till sitt förslag ytterligare.

Självklart skall Göteborgs Stad flagga med regnbågsflaggor!

Läser i dagens Göteborgs-Posten att en förening som kallar sig för Patriotiska studentförbundet, och som tydligen anlitas av Idrott- och föreningsförvaltningen för att hissa flaggor vid offentliga byggnader i Göteborg när ordinarie personal är ledig, vänder sig emot att Göteborgs Stad flaggar med regnbågsflaggor under HBTQ-festivalen. Ordföranden för Patriotiska studentförbundet ser den ökande flaggningen av minoritetsflaggor som ett problem, och klagar också på att skadegörelsen av vissa flaggstänger och "homosexflaggor" (som han väljer att kalla regnbågsflaggorna) inneburit massor med merjobb för hans förening, samt önskar att regnbågsflaggorna halas för gott. Han uttrycker sig också i artikeln på ett häpnadsväckande dumt sätt om vad regnbågsflaggorna kan framkalla för känslor hos förskolebarn som tvingas se flaggorna.

Som styrelseordförande för HBTQ-festivalen, som anställd i Göteborgs Stad och som medborgare i Göteborg blev jag väldigt stolt över att se att så många offentliga byggnader flaggade med regnbågsflaggor under festivalperioden för att visa att man står upp för alla människors lika värde. Stadsdirektören och personaldirektören i staden utsågs dessutom som regnbågsambassadörer vilket också var väldigt glädjande och sänder ut tydliga signaler om att det skall råda nolltolerans mot diskriminering av HBT-personer i Göteborgs Stads verksamheter, både när det gäller mot personer som nyttjar den kommunala servicen och mot personer som arbetar på stadens arbetsplatser.

Precis som min styrelsekollega Lars Gårdfeldt uttrycker det i en kommentar till Patriotiska studentförbundets utspel måste Göteborgs Stad ställa krav på dem som utför flaggningen att den blir lojalt utförd enligt stadens värdegrund. Kan inte Patriotiska studentförbundet ställa upp på det så skall de genast skiljas från uppdraget, samt att deras eventuella föreningsbidrag från kommunen borde dras in. Skattemedel skall endast användas som föreningsstöd till de föreningar som visar att de står upp för alla människors lika värde.

SD + KD = sant?

Visst har sommaren varit fantastisk hittills! Jag har spenderat min första semestervecka i Blekinge, och ser fram emot fyra lediga veckor till.

Under veckan har jag givetvis inte kunnat låta bli att följa Almedalsspektaklet på avstånd, som idag avslutades med att Sverigedemokraterna och deras partiledare Jimmie Åkesson för första gången satte dagordningen under politikerveckan. Åkesson gjorde en hel del bisarra utspel som inte ens är värda att återge, och han svingade också vilt mot i stort sett alla etablerade partier. Det är tydligt att han tänker fortsätta att odla bilden av SD som politikens underdog.

Det som oroar mig mest i det parlementariska läget som råder med Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen är att övriga partier inte verkar vilja ta något ansvar utan mest tjafsar om vem som pratar mest med SD. Alliansen och de röd-gröna borde sätta sig ner och diskutera hur man undviker att SDs värderingar och människosyn får något inflytande i riksdagen, och de borde komma överens över blockgränserna om långsiktiga lösningar i en rad frågor - bl.a. sjukförsäkringen. De etablerade riksdagspartierna bär också ett ansvar för att SD lyckades ta sig in i riksdagen, och bör därmed ta ansvar i den situation som råder.

För övrigt höjer man ju på ögonbrynen när Kristdemokraternas ungdomsförbunds nya ordförande erkänner att de delar SDs syn på mångkultur (klicka här för att läsa en artikel ur dagens DN). På KDs riksstämma häromveckan gjordes dessutom flera uttalanden som strider mot alla människors lika värde, bl.a. genom partiledaren Göran Hägglunds snack om "normalfamiljer" och Maria Larssons försvar av tvångssterilisering av transsexuella som genomgår könsbyte. Märkligt nog verkar det som att övriga regeringspartier inte reagerar på detta, och det förvånar mig. Känns det verkligen okej att sitta i en regering med ett parti som blir mer och mer extremt i sin konservativa syn på kön och familjer?

Leve eldsjälarna!

Jag har varit aktiv i olika föreningar i stort sett i hela mitt liv. Jag har alltid gått igång på när ett antal personer samlar sig kring en gemensam idé och kämpar tillsammans för att förverkliga den. Men i stort sett alla föreningar som jag varit aktiv inom så klagas det på att det kommer för lite folk på medlemsmötena, och kommentaren "det var bara eldsjälarna som dök upp" har jag hört ofta. Men det är väl inte så bara. En förenings verksamhet och framgång bygger på eldsjälarnas engagemang så vi ska vara rädda om och ta tillvara på dem.

Särskilt inom fackföreningsrörelsen känns det ibland som att ordet "eldsjäl" är ett skällsord. Kanske har det blivit så i takt med att många förtroendevalda blev för bekväma och trivdes lite för gott med att jobba fackligt på heltid utan att lägga en sekund av sin fritid på sin fackförening.

Jag får ofta kommentarer om att jag verkar jobba väldigt mycket. Och visst gör jag det, men i mitt uppdrag ingår också en del ideellt arbete för SKTF som jag utför på min fritid. Och det är väl inget konstigt att jag gör detta eftersom SKTF är en ideell förening?

Nej leve eldsjälarna! Det är ni som gör att våra föreningar lever!

Satsning på vuxenutbildning sänker arbetslösheten

Nu har Almedalsveckan startat, som ibland brukar kallas för "politikens Kiviks marknad". Jag kikade på Miljöpartiets båda språkrörs tal och gillade verkligen att de vill satsa rejält på vuxenutbildning och folkhögskolor. Det är den typen av politik som minskar arbetslösheten på sikt, inte sänkta ingångslöner eller försämrad anställningstrygghet. Det skall aldrig få vara för sent att utbilda sig, eller skola om sig för att kunna ta de jobb som arbetsmarknaden efterfrågar.

Till sist måste jag återge en kul tweet från Unionens Shadé Jalali: "Har Fridolin fått ärva Peter Eriksson stylist?". ;-)

Sommar, sommar, sommar

Nu har min semester startat och det ska bli skönt med fem veckors ledighet på raken. Våren har varit fantastisk med många fackliga segrar och härliga möten med massor av människor, men också makalöst intensiv. Därför sitter lite ledighet inte helt fel.

Jag kommer att resa bort en del, umgås med nära och kära, läsa böcker och inte missa ett avsnitt av Sommar i P1. Jag kommer också ta det lite lugnare med bloggandet, även om jag förmodligen inte kommer att klara av att ta en längre paus. Det finns ju alltid något kul att rapportera något som gör mig upprörd som innebär att jag måste skriva av mig.

Önskar dig en underbar sommar!

Sluta tjafsa om SD och kom överens om sjukförsäkringen

Dagens beslut i riksdagen kan väl, med lite god vilja, påstås vara ett pyttelitet steg i rätt riktning mot en mer human sjukförsäkring. Men det saknas fortfarande lösningar för dem som blir utförsäkrade. Och det är väldigt tröttsamt att regeringen och de röd-gröna mest verkar tjafsa om vem som pratar mest med Sverigedemokraterna istället för att göra upp om sjukförsäkringen. Ta ert ansvar och dra igång diskussioner mellan blocken och kom överens om en lösning. Det förtjänar alla dom som drabbats hårt av utförsäkringarna.