Vårterminen 2012

Nu har jag börjat min semester och det känns naturligt att blicka tillbaka på första halvåret 2012. Den här terminen har bara sprungit iväg känns det som, men jag tror heller inte att jag någonsin haft så roligt som under det senaste halvåret. Det är en fröjd att få vara ordförande i ett fackförbund som utvecklas och växer i medlemstal i så snabb takt. Det har varit enormt kul att starta upp TCO Göteborg för att ta till vara på kraften som kommer automatiskt när de olika systerförbunden samarbetar med varandra. Och det har varit fantastiskt att återigen få uppleva en succéartad HBTQ-festival efter ett år fyllt av slit med planeringen av festivalen. Det bästa och roligaste med mina uppdrag är dock alla fantastiska människor som jag får förmånen att träffa och arbeta för. Jag och mina kollegor är lyckligt lottade som får arbeta för att göra världen lite bättre för våra medlemmar och medmänniskor.

Semester i antågande

Nu var det ett tag sedan som jag producerade ett nytt blogginlägg. De senaste veckorna har väldigt intensiva samtidigt som jag också försöker bli klar med så mycket som möjligt innan semestern. Jag arbetar veckan ut och sedan blir det 5 veckors ledighet. Varje år verkar min kropp ställa in sig på att det snart är semester så jag blir segare och segare ju närmre ledigheten jag kommer. Men sen tar det bara någon vecka innan jag börjar längta tillbaka till jobbet och kollegorna igen. Den här semestern har jag inget speciellt inbokat utan tänker bara ta dan som den kommer. Jag är uppbokad i stort sett varenda minut resten av året så det känns det skönt att lägga kalendern i malpåse och fånga dagen. Det är semester för mig. :-)

Kvotering innebär höjd kompetens

Debatten om "kvotering" har blossat upp igen genom att Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven sagt att ökar inte antalet kvinnor i bolagsstyrelserna så avser S att driva frågan om lagstiftning enligt samma modell som i Norge där det underrepresenterade könet får vara max 40 procent. Argumentet mot detta är alltid att kompetens skall gälla vid rekryteringar och inte kön. Men använder man det argumentet så säger man ju samtidigt att kvinnor är mindre kompetenta än män och så är inte fallet. Problemet är att alltför många män i praktiken "kvoteras" in i bolagsstyrelserna för att de är just män, inte p.g.a. av att de innehar den högsta kompetensen. För att åstadkomma en förändring och göra upp med de gamla dammiga maktstrukturerna så är jag för en lagstiftning som tvingar fram mer jämställda bolagsstyrelser. Att så många kompetenta kvinnor väljs bort är inget annat än strukturell diskriminering och den måste elimineras. Om det inte ens hjälper att ta till fakta som att forskningen visar att vinsterna ökar i företag som har jämställda ledningar så är det något som är gravt fel i samhällets maktstrukturer. Så jag säger ja till kvotering för då kommer kompetensen i bolagsstyrelserna att öka.

Heltid en rättighet - deltid en möjlighet

Igår skrev jag under ett kollektivavtal med Göteborgs Stad om rätten till heltid för Visions medlemmar. Det känns väldigt bra att vår arbetsgivare tar sig an detta åtagande att erbjuda alla sina medarbetare heltid. Det är inget jätteproblem med ofrivilliga deltider bland Visions medlemsgrupper, men det existerar och då framförallt inom kultur- och fritidssektorn. Efter sommaren startar arbetet med att identifiera vart de ofrivilliga deltiderna finns i varje förvaltning och göra handlingsplaner för att alla ska kunna erbjudas heltidstjänstgöring. Mycket handlar om att höja grundbemanningen på våra arbetsplatser och som medarbetare kan man då få vara lite mer flexibel och hoppa in på andra arbetsplatser inom sitt yrkesområde när det finns vikariebehov. Det ska bli spännande att få se effekterna av detta arbete och förhoppningsvis kommer alla ofrivilliga deltider att elimineras i Göteborgs Stad. Som Vision ser det är heltid en rättighet och deltid en möjlighet som man själv ska få välja.

Nu drar löneöversyn 2012 igång på allvar

Nu är det lokala kollektivavtalet om löneöversyn 2012 för Visions medlemmar i Göteborgs Stad tecknat och därmed kan de lokala överläggningarna i varje förvaltning starta. Målet är att Visions medlemmar ska få sina nya löner utbetalda i oktober. Fullt fokus är på att höja kvaliteten i löneprocessen - det vill säga att målet är att alla Visions medlemmar ska veta varför man har den lön man har och hur man ska prestera för att förbättra sin lön. Det ska vara supertydligt för alla hur chefen bedömer ens prestation, bland annat genom tydliga lönekriterier som är väl förankrade på arbetsplatsen och lönesamtal som är dialoginriktade. Chefernas förutsättningar är också väldigt viktigt: cheferna måste ha mandat att sätta de löner de vill och deras arbetssituation måste tillåta att de har möjlighet att göra högkvalitativa prestationsbedömningar på varje medarbetare. Som medarbetare är det också viktigt att man förbereder sig ordentligt inför lönesamtalen. På Visions hemsida finns massor av tips och råd om hur du kan förbereda dig inför lönesamtalet på bästa sätt. Jag hoppas att vi i år kan ta steg fram mot en bättre fungerande löneprocess. Det är inte våra avtal det är fel på utan det är hur de tillämpas i praktiken. Tveka inte att kontakta dina närmaste Vision-representanter om du har frågor och funderingar kring lön och lönesättning eller vill bolla något inför ditt lönesamtal.

Åsa i mitt hjärta

Under HBTQ-festivalen höll jag ett seminarium tillsammans med journalisten och författaren Åsa Petersen som vi kallade för "Åsa & Marcus om Normer & Queer". Jag har beundrat Åsa länge och alltid hämtat mycket kraft och inspiration från hennes normkritiska texter. Det jag gillar mest med Åsas sätt att skriva är att det känns som hon skriver med hjärtat. Hennes normkritiska och feministiska texter är inte fyllda av komplicerade akademiska teorier utan handlar om alla människors lika värde och rätten att vara sig själv. Du måste läsa hennes bok "Mitt queera hjärta" som samlar några av hennes texter under hennes tid på Aftonbladet. Vårt seminarie blev väldigt personligt där vi fick en fantastiskt fin kontakt med publiken. Vi berättade öppenhjärtligt om hur normerna påverkat oss i våra uppväxter, på våra arbetsplatser och i andra sammanhang. Jag är tacksam för att jag fick vara med om detta samtal som kommer att bli ett minne för livet.

Mäktig bild från Regnbågsparaden som jag måste dela med mig av :-)

Regnbågsparad för alla människors lika värde

I söndags avslutades HBTQ-festivalen 2012 med den stora Regnbågsparaden som gick från GöteborgsOperan till Liseberg. 10 000 gick i paraden - nytt rekord! Och givetvis deltog även Vision och övriga TCO-förbund för att visa att HBTQ-personers rättigheter ingår i våra fackliga grundvärderingar. Själv gick jag längst fram i paraden och svingade en enorm regnbågsflagga. Det var en häftig upplevelse och stämningen längs paradvägen var fantastisk. Upplevelserna under HBTQ-festivalen ger oss inspiration till att fortsätta kampen för alla människors lika värde på våra arbetsplatser varje dag året runt. Tack till alla som deltog i HBTQ-festivalen 2012!

TCO + HBTQ-festivalen = sant

HBTQ-festivalen 2012 har varit fantastisk. Och jag är väldigt stolt över att Vision och övriga TCO-förbund tagit sådan stor plats under festivalen för att visa att vi är fackförbund som står upp och kämpar för alla människors lika värde. Våra seminarier har också varit väldigt lyckade och har gett inspiration till att fortsätta arbetet för HBTQ-personers rättigheter i arbetslivet och livet. Tack alla som hjälpt till med att bemanna vårt TCO-tält i Regnbågsparken och deltagit i våra seminarier!

Mitt tal under manifestationen för social välfärd 31/5

Jag heter Marcus Gustavsson och är ordförande för fackförbundet Vision i Göteborgs Stad och även för TCO här i Göteborg. Jag är väldigt stolt och känner mig väldigt ödmjuk inför att stå här och tala inför er socialarbetare under den här manifestationen. Jag har den största respekt för er och ert arbete där ni i er yrkesutövning bidrar till att massor av människor får ett bättre liv. Ni arbetar ju dock under väldigt tuffa arbetsförhållanden och trots det lyckas ni göra storartade insatser varje dag. Att ni har en tuff arbetssituation är ju dock inget nytt, så har ni haft det i många år. Men varför blir ni då inte lyssnade på av dom som har makten att kunna åstadkomma en förändring trots att de är fullt medvetna om hur verkligheten ser ut? Från Visions sida har vi under många år försökt att få Göteborgs Stads politiker att öppna sina ögon och öron när det gäller den tuffa situationen för våra socialarbetare och vi har också försökt få dem intressera sig för att diskutera med våra medlemmar vad som behöver göras för att det sociala arbetet ska utvecklas. Tystnaden har hittills varit monumental. Vad beror det på att våra politiker gärna diskuterar skola och äldreomsorg men inte socialtjänst och missbruksvård? Jag kan tyvärr inte låta bli att fundera på om det handlar om synen man har på de människor som står längst ner på samhällets skala. För att försöka få fart på den socialpolitiska debatten och väcka våra politiker så bestämde jag och en av mina kollegor i Vision Göteborgs styrelse, Jenny Johansson som är yrkesansvarig för socialarbetare hos oss, för ett tag sedan att ta hjälp av två kollegor som är stolta socionomer och Visionärer – Susanna Alakoski, författare till bland annat Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fängelset, och Gudrun Schyman, som ju är svår att presentera kortfattat men vi kan som sammanfattning titulera henne som frilansfeminist. Jag har vid ett flertal tillfällen med dessa två diskuterat det politiska ointresset för socialt arbete och vad som behöver göras för att få fart på den socialpolitiska debatten. Jag, Jenny, Susanna och Gudrun beslutade oss för att skriva en debattartikel tillsammans som publicerades i Göteborgs-Posten den 7 februari i år och som fick titeln ”Vi vill se en uppkäftig debatt om socialpolitik”. I artikeln efterlyte vi en omfattande, högljudd, systemkritisk, kreativ och uppkäftig socialpolitisk debatt. Vi efterlyste socialchefer som unisont höjer rösten. Vi efterlyste en stolt socialarbetarkår som vittnar och ställer sig på barrikaderna tillsammans med medborgarna. Och vi efterlyste beslutsfattare som är intresserade av att lyssna på socialarbetarna. I samband med att artikeln publicerades lanserade vi också Visions blogg ”Vi gör skillnad!” där socialarbetare får berätta om alla de gånger de bidragit till att människor fått ett bättre liv samt lämna förslag på vad som behöver göras för att höja kvaliteten i det sociala arbetet. 18 februari fick vi svar genom en debattartikel från 24 andra stolta socionomer: Marja-Leena, Ulrika, Liz, Mia, Lotta, Charlotta, Elenore, Helena, Gunilla, Margret, Madeleine, Ulf, Ulrika, Emma, Lisa, Annika, Josefine, Alexandra, Ala, Johanna, Therese, Linda, Magdalena och Lisa. Jag ser till min glädje att många av er är på plats här idag. Ni avslutade ert inlägg med följande ord: ”Det är vår skyldighet att visa vad vi tycker och kräva bättre arbetsvillkor. Våra verksamheter måste ha mer resurser. Vi kräver lägre arbetsbelastning, lägre personalomsättning, högre kompetens samt högre lön! Varför är vi så tysta? Hur kan vi försvara att vi står bredvid och ser på när välfärdssamhället rasar? Vi måste gå samman! Det är inte förrän vi tillsammans står enade som vi blir starka och kan fånga beslutsfattarnas uppmärksamhet. Det här duger inte, det är dags att göra något åt saken. Anslut er till vårt upprop för social välfärd!” Och nu mina vänner så står vi här, massor med folk på Gustav Adolfs Torg som anslutit sig till uppropet och det vi alla vill ha är en social välfärd av hög klass. Och ska vi lyckas med det så är villkoren som socialarbetarna arbetar under avgörande. Tyvärr kunde inte Gudrun och Susanna vara med oss här idag men jag har lovat att framföra deras hälsningar till er. Gudrun hälsar: ”Roligt att vi har varit inspiratörer till manifestationen! Vi är glada för det och vi ska tillsammans fortsätta att sätta de socialpolitiska frågorna högt upp på den politiska dagordningen och i den samhällspolitiska debatten.” Susanna hälsar: ”Det finns inte någon som kan samhällsfrågorna så bra som socialarbetarna. Och ingen bryr sig om dem frågorna lika mycket. Ingen annan har, historiskt sett, lyft de sociala frågorna, än just socialarbetarna, och så är det idag också. Vi som kan måste göra det själva. Och det är skönt att tolkningsföreträdet nu återgår till oss som kan och vet!” För ett tag sedan deltog jag i en paneldiskussion som handlade om socialtjänstens framtid. Där fick jag frågan varför socialarbetarna har så svårt att följa intentionerna i Socialtjänstlagen. Jag svarade att det beror på att det faktiskt finns något som i praktiken är överordnat Socialtjänstlagen – och det är budgeten. Jag är så hiskeligt trött på att budgetpiskan alltid ska vara överordnat allt inom socialpolitiken. Att ta politiskt ansvar innebär faktiskt mer än att agera kamrer. En budget i balans är inte ett tillräckligt mål för socialpolitiken, och inte för någon annan politik heller för den delen. Och det går aldrig att bromsa sig ur en uppförsbacke. Ordentliga investeringar måste göras i det sociala arbetet och görs det kommer kostnaderna att minska på lång sikt. Vision har i sitt yttrande över den politiska majoritetens förslag till budget för Göteborgs Stad 2013 presenterat ett antal konkreta förslag för att arbetssituationen för stadens socialarbetare ska förbättras och för att vi ska få en högkvalitativ social välfärd i Göteborg. 1) Det måste finnas utrymme till utveckling av det sociala arbetet. I Göteborgs Stad har skolan sin Skolutvecklingsenhet och äldreomsorgen sitt Senior Göteborg men varför finns det ingen utvecklingsenhet i staden för det sociala arbetet? Vision vill se en sådan enhet på central nivå i som skall ansvara för de strategiska utvecklingsfrågorna, som att handhålla juridisk expertkompetens, implementera de senaste forskningsresultaten, utveckla handledningen för socialarbetare o.s.v. Stadens medborgare förtjänar en social välfärd av hög klass och då måste det avsättas resurser för utvecklingsarbete. 2) Politikerna måste börja lyssna på er socialarbetare – det vill säga er som kan och vet. Därför föreslår Vision att Göteborgs Stads politiker bjuder in till ”medarbetardialoger” där ni får lämna era förslag på vilka beslut som måste fattas för att höja kvaliteten i det sociala arbetet. De smarta politikerna ser ju då till att göra politik av era förslag. Politikerna är skyldiga att lyssna på er för det är ni som är experterna på ert område. 3) Grundbemanningen inom allt socialt arbete måste öka, framförallt inom socialtjänsten. Det är inte rimligt att en socialsekretare handlägger så många ärenden att det ända man hinner med på sin arbetstid är att administrera utbetalningar. Vi föreslår också att Göteborgs Stad inrättar en intern bemanningsenhet med socialsekreterare som man kan använda sig av vid arbetstoppar. Idag lägger istället stadsdelsförvaltningarna stora pengar på att ta in externa bemanningsföretag istället för att höja grundbemanningen och skapa en intern bemanningsenhet. Dessutom måste det administrativa stödet till er socialarbetare förbättras. Det är inte rimligt att er arbetstid äts upp av administrativa arbetsuppgifter. Majoriteten av er arbetstid skall ni använda till att jobba med klienterna och brukarna. En ökad grundbemanning och bättre administrativt stöd kommer att minska kostnaderna för försörjningsstöd på lång sikt eftersom ni då hinner arbetat kvalitativt med dom ni är till för. Jag är så glad över att vi alla har samlats här idag för den här manifestationen men detta får inte sluta här utan nu ska vi istället hämta kraft till att fortsätta kampen för social välfärd i den offentliga debatten, genom fler inlägg på bloggen ”Vi gör skillnad!” och inte minst i det dagliga arbetet på våra arbetsplatser. Och det är ju bara att titta sig omkring och konstatera att vi är många som är villiga att ta oss an denna kamp. Tillsammans är vi starka – eller hur! Så nu kära socialarbetare – nu fortsätter vi kampen tillsammans och vi ger aldrig upp. Och kom nu ihåg: det är ni som är experterna på socialt arbete, det är ni som vet vad som krävs för att få en högkvalitativ social välfärd och ni ska banne mig respekteras för det och lyssnas på av våra politiska beslutsfattare. Tack för att ni lyssnade...