LO behöver förändras

Det hör faktiskt inte till vanligheterna att jag tittar på TV8, men igår kväll var jag tvungen att se "Angeläget med Adaktusson" eftersom SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark var gäst i programmet. Huvudgäst var LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin, och Evas funktion var att vara en av två gästutfrågare samt kommentator till den intervju Aduktosson gjorde med Wanja.

LO-förbunden har enorma problem med medlemsminskningar, vilket enligt Wanja till största delen beror på chockhöjningen av a-kasseavgiften 2007 samt att fler och fler människor (företrädesvis yngre personer) går på otrygga visstidsanställningar. Visst är detta två stora orsaker, men framförallt måste vi inom fackföreningsrörelsen vara självkritiska och fråga oss varför så många personer i Sverige idag inte tycker att det finns något värde med att vara med i facket. Jag tycker personligen att fackförbunden i decenier varit alldeles för söminga och passiva, och inte tillräckligt arbetat för att visa sig ute på arbetsplatserna för att berätta och ta diskussionen om varför en hög organisationsgrad är en förutsättning för att vi ska ha inflytande över våra villkor på jobbet. Vi har dessutom varit alldeles för dåliga på att driva visstidsanställdas intressen, men i årets avtalsrörelse driver i alla fall SKTF hårt att visstidsanställda ska få bättre villkor. TCOs "Facket förändras-arbete" har varit otroligt nyttig för oss som är aktiva inom TCO-förbunden, och har inneburit att vi återigen har kommit närmre våra medlemmar och våra presumtiva medlemmar, samt tagit steget fram emot att bli moderna fackförbund som driver 2000-talets frågor. Där tycker jag LO har problem, de skulle behöva sin egen "Facket förändras-kampanj" för att kännas angelägna för framtidens presumtiva medlemmar. Den insikten tycker jag inte att LOs ledning visat hittills, men jag hoppas verkligen att de tar tag i sitt förändringsarbete eftersom det i förlägningen handlar om överlevnad. Det är oerhört viktigt att LO-förbunden har en hög organisationsgrad i sina avtalsområden, annars riskerar den svenska modellen att falla och hela fackföreningsrörelsen försvagas markant, vilket i så fall får till följd att vi löntagare får ett betydligt sämre inflytande över våra arbetsvillkor.

Ett annat problem som jag ser att LO-förbunden har är att de är partipolitiskt bundna till Socialdemokraterna. SKTF är ju partipolitiskt obunda men det innebär inte att vi är opolitiska. Vi tar ställning i politiska frågor utifrån våra medlemmars intressen och behöver inte ta hänsyn till någon partibok. Att vara partipolitiskt bunden innebär en ännu större problematik när man arbetar i politiskt styrda verksamheter, och där politikerna faktiskt blir arbetsgivare (vilket ju är fallet i den offentliga sektorn). Som företrädare för SKTF känner jag att det är viktigt att våra medlemmar aldrig ska behöva tvivla på vart vår lojalitet ligger. Även om LO-förbundens företrädare hanterar detta på ett bra sätt, så uppstår det ändå oundvikligen situationer där lojalitetsfrågan kommer upp och då blir det ett problem när man är partipolitiskt bunden. Jag tror att det skulle vara klokt om LO gör som sin danska motsvarighet och överger sin bindning till Socialdemokraterna.

Till sist blev jag väldigt glad över att Eva i programmet förde fram att Wanja är en facklig företrädare som vi alla borde ha den största respekt för, och att det mediedrev hon utsattes för i samband med AMF-skandalen var fullständigt horribelt. Det var en hel styrelse som var ansvarig för bonusavtalet med dåvarande vd:n, men det var enbart Wanja som hängdes ut. Det är ju tyvärr inte ovanligt att starka kvinnor på höga positioner utsätts för detta, män i liknande siutationer kommer oftast betydligt lindrare undan.

Klicka här för att se "Angeläget med Adaktusson" i TV8 Play.

Tack för att du har betalat medlemsavgiften...

Sitter just nu på Stockholms Central och väntar på att tåget hem till Göteborg ska avgå. Har spenderat dagen i SKTFs förbundshus där avgiftsutredningen träffats för ett sista möte. Jag fick förtroendet för ungefär ett och ett halvt år sedan att representera Region Väst i denna gruppering, som har haft i uppdrag att utreda SKTFs modell för medlemsavgifter, och eventuellt komma med förslag på att förändra den utifrån ett rekyteringsperspektiv. Det har varit ett roligt och intressant arbete, och inte minst lärorikt. Det har dessutom varit en rolig grupp att ingå i, alla personer som arbetat med avgiftsutredningen är väldigt olika, både erfarenhetsmässigt och när det gäller personligheter.

Under den här tiden har vi bl.a. gjort studiebesök hos andra fackförbund, och andra föreningar, för att studera deras avgiftsmodeller och haft djupgående diskussioner kring vilken väg SKTF ska välja. Jag har dessutom haft mycket kontakt med mina fackliga kollegor i Region Väst, och fått en hel del input därifrån. Innan mitt uppdrag i avgiftsutredningen startade så trodde jag att medlemsavgiften till SKTF engagerade mer än vad den faktiskt gör. Men det har blivit mer och mer tydligt för mig vad människor värderar när man bestämmer om man ska bli medlem i facket eller inte, eller vilket fackförbund man väljer. Då är inte kostnaden det primära, utan det är vad man får för medlemsavgiften. Och då är ju SKTF det allra bästa alternativet. :)

Vår utredning är nu klara med ett förslag till SKTFs förbundsmöte (vårt högsta beslutande organ). Vi vill behålla nuvarande modell med procentuell avgift upp till ett tak (idag är högsta avgiftsgrundande lön 20 140 kr, alla vi som tjänar mer än så betalar samma avgift vilket blir runt 250 kr i månaden). Vi har varit överens i gruppen om att vi tycker att det är viktigt att de som är lågavlönade får fortsatt "rabatt" på medlemsavgiften. Vår avgiftsmodell har många gånger känts krånglig att förklara, men vi rekommenderar att vi istället kommunicerar ut den med att säga att det kostar runt 250 kr i månaden att vara medlem i SKTF, och tjänar man mindre än 20 140 kr i månaden så har man rabatt på medlemsavgiften.

Att avgiften är ca 250 kr beror på att den varierar något över landet. 1 procent av lönen går till förbundsavgiften (samma för alla medlemmar oavsett vart man arbetar), sen tillkommer ytterligare procent för den lokala avgiften. För oss som är medlemmar i SKTF Göteborg är den lokala avgiften för tillfället 0,25 %, vilket innebär en total medlemsavgift för oss på 1,25 procent upp till taket på 20 140 kr.

Det kan ju kännas lite tråkigt att vi inte föreslår några större förändringar när vi arbetat med utredningen så länge, men vi har verkligen vänt på alla stenar och analyserat vår nuvarande avgiftsmodell kors och tvärs (vilket behövdes eftersom vi har haft denna modell sedan mitten av 70-talet). Det som återstår är dock att fundera på hur högsta avgiftsgrundande lön ska regleras, genom någon beräkningsmodell eller ska förbundsmötet besluta vilken lön som ska vara taket? Jag föredrar personligen det senare alternativet av demokratiska skäl, plus att vi skulle kunna hamna i ett läge då vi behöver förändra vår avgift drastiskt utifrån exempelvis händelser i omvärlden som vi inte styr över. Nu återstår att se vad förbundsmötet beslutar, vilket jag får anledning att återkomma till.

F.ö. har vi författat en sångtext i SKTF Göteborg om vår medlemsavgift. Du har säkert sett Radiotjänsts reklamfilm om tv-avgiften där en kör plötsligt dyker upp hos någon och börjar sjunga: "Tack för att du har betalat tv-avgiften...". Vi har tänkt oss att en gång i månaden dyka upp hos någon utsedd medlem och brista ut i: "Tack för att du har betalat medlemsavgiften till SKTF...". ;)

Säkra välfärdens finansiering nu!

Efter en försämrad ekonomi i kommuner, landsting och regioner i fjol så anslog regeringen 17 miljarder extra till sektorn för i år i statsbudgeten. Detta tillfälliga anslag försvinner nästa år, samtidigt som man höjer det fasta anslaget med 5 miljarder. Det betyder 12 miljarder mindre till sektorn nästa år och det kan komma att innebära både sämre service och färre anställda. Det extra statsbidraget kommer att behövas även de kommande åren för att ge bra och tydliga förutsättningar för välfärdens finansiering. Det borde Fredrik Reinfeldt men även Mona Sahlin fundera allvarligt över just nu, när partiernas vårbudgetar sätts samman. Långsiktigt borde man komma överens över blockgränserna om den kommunala sektorns ekonomi. Vårbudgeten ska presenteras den 15 april i riksdagen.

Stor seger för TCO och rättigheten till schysta anställningsvillkor

Igår släpptes nyheten om att EU-kommissionen anser att den svenska lagen som ger arbetsgivare stora möjligheter att undvika fasta tillsvidareanställningar strider mot EU-rätten. I en formell underrättelse kräver kommissionen att Sverige ändrar i Lagen om anställningsskydd (LAS) så att den lever upp till EU-rättens krav. Beskedet kommer som svar på den anmälan som TCO lämnade till EU-kommissionen efter att de nya reglerna om tidsbegränsade anställningar i LAS trätt i kraft den 1 juli 2007. I anmälan hävdade TCO att de nya reglerna bryter mot EUs direktiv om visstidsarbete, vilket bland annat kräver ett effektivt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar.

Detta besked är en stor seger för TCO, för övriga fackföreningsrörelsen och för rätten till trygga anställningar. Arbetsgivarna har sedan 2007 som sagt haft möjlighet att manipulera med LAS och undvika att vikarier får tillsvidareanställning efter två år, genom att erbjuda olika anställningsformer under vikariatstiden, t.ex. vikariat en period och allmän visstidsanställning under en annan period. Det är idag inte möjligt att stapla dessa vikariatsanställningar på varandra, utan för att få en tillsvidareanställning efter två år är man tvungen att ha varit anställd under samma anställninsgform under hela vikariatsperioden. Det är detta som EU-kommissionen vänder sig emot, och kräver en lagändring för att det inte ska vara möjligt.

SKTF Göteborg har varit överens med Göteborgs Stad om att det inte är en god personalpolitik att manipulera med vikariatsanställningar på det här sättet, men detta är ändå vanligt förekommande i våra förvaltningar och bolag i staden. Att lagen nu förhoppningsvis ändras är en stor seger för rätten till trygga anställningar och schysta anställningsvillkor.

Klicka här för att komma till TCOs pressmeddelande.

Vuxenvärlden har svikit igen

Såg "Uppdrag Granskning" på SVT igår kväll och blev fruktansvärt upprörd över reportaget. Det handlade om 14-åriga Linnéa i Bjästa som blev utsatt för en våldtäkt av en 15-årig skolkamrat. Gärningsmannen dömdes i både tingsrätten och hovrätten, men för Linnéa blev domslutet början på en mardröm. Trots de fällande domarna utsätts Linnea för smutskastning och kränkningar, och tusentals människor på internet tar parti för våldtäktsmannen.
Nästan ingen i Bjästa trodde på Linnéa och när ryktesspridning och trakasserier på internet började var det ingen som satte stopp för det. Till slut valde Linnéa att flytta medan gärningsmannen har fortsatt stöd i bygden. Ingen vuxen på skolan, där både hon och gärningsmannen gick, har stöttat Linnéa, med motiveringen att skolans personal måste förhålla sig neutrala i sådana här situationer. Gärningsmannen hyllades dessutom reservationslöst under en skolavslutning i Bjästas kyrka, prästen som höll i ceremonien uttryckte i reportaget att han tyckte synd om killen. På kvällen efter skolavslutningen utsatte gärningsmannen ytterligare en flicka för en våldtäkt.

Det är tyvärr inte ovanligt att vuxenvärlden sviker unga våldtäktsoffer. Brottsoffret är ofta den som får stå med skammen eftersom det finns en gammal inställning om att det är flickor som är ansvariga när pojkar går över gränsen, och denna inställning har kanske inte förändrats så mycket som man hoppats på. Att vuxna går in och förskjuter våldtäktsoffret på det sätt som beskrivs i reportaget tycker jag är chockerande och fruktansvärt upprörande. Personalen i skolan har inte tagit sitt ansvar och har totalt missuppfattat (eller valt att missuppfatta) regler om neutralitet, självklart har skolan ingen skyldighet att vara neutral gentemot en våldtäktsman som är dömd i domstol. Dessutom tycker jag att Svenska Kyrkan, som var med och arrangerade hyllningen till våldtäktsmannen under skolavslutningen, verkligen borde fundera över sin roll i att bekräfta denna unge man, som direkt efteråt utsatte ytterligare en flicka för övergrepp.

Jag tycker också att man kan relatera denna händelse till en förändrad syn på jämställdhet. Många verkar ha tröttnat på jämställdhetsprat och feminism, och det har gjort att vi hamnat i ett läge där det känns okej att göra sådana här saker. Jag hoppas verkligen att Örnsköldsviks kommun, där Bjästa ligger, tar sitt ansvar och ser till att all personal får utbildning i jämställdhets- och genusfrågor, samt att Linnéa får en rejäl upprättelse. Vi kan aldrig acceptera att vuxenvärlden sviker på det här sättet.

Kommuner och landsting är redo för nya löner

Efter helgens första löneuppgörelse samlar den kommunala sektorn ihop sig, och bl.a. så laddar SKTF för ett nytt centralt avtal. Vår förhandlingschef Anders Hammarbäck uttalar sig optimistiskt i TCO-tidningen om att målet är att ha avtalet klart före 30 april. Ett första avtal på LO-sidan behöver dock komplettera Unionens teknikavtal från i helgen.

Det ska bli spännande att följa händelsutvecklingen framöver. Du missar väl inte förhandlingsdagboken på sktf.se? Där har SKTFs medlemmar möjlighet att följa med i hur förhandlingarna utvecklar sig. Du måste dock logga in på hemsidan för att få tillgång till dagboken.

Flopp för regeringens jämställdhetsbonus

Enligt Försäkringskassan har regeringens jämstäldhetsbonus inte lett till ett mer jämställt uttag av föräldrapenningen. FK skriver: "Analysen visar att föräldrarnas uttag av föräldrapenning i kontroll- och behandlingsgruppen inte skiljer sig åt signifikant. I båda fallen har papporna i genomsnitt tagit ut ungefär 44 dagar på sjukpenningnivå, medan mammorna i genomsnitt tagit ut 249-250 föräldrapenningdagar på sjukpenningnivå. Slutsatsen av resultaten i rapporten är således att jämställdhetsbonusen inte haft någon effekt på uttaget av föräldrapenningen". Reglerna för jämställdhetsbonusen är krångliga. Pengarna betalas ut först i efterhand, året efter. Det i kombination med att det inte heller är särskilt mycket pengar (upp till 13 500kr om man delar helt lika) gör att det inte ger något förändrat beteende.

Själv är jag för en individualiserad föräldraförsäkring. Det skulle innebära att båda föräldrarna får möjlighet att vara hemma med sina barn, vilket i förlägningen även skulle påverka arbetsmarknad och löneläge.

HBT-festivalen 2010

Igår kväll hade jag den stora äran att få sitta mötesordförande under HBT-festivalens årsmöte. Festivalen kommer att äga rum för fjärde gången i Göteborg 12-16/5, och är i år större än någonsin med över 200 programpunkter.

SKTF Göteborg är givetvis medlemmar i HBT-festivalen, det är självklart för oss att visa att vi tycker att HBT-personers rättigheter också handlar om fackliga rättigheter, t.ex. att man inte ska diskrimineras, undanhållas karriärmöjligheter eller exkluderas från arbetsplatsens gemenskap p.g.a. den man är. Jag är stolt över att tillhöra ett fackförbund som faktiskt inser detta, och faktiskt gör något i denna fråga (och det var just därför jag fick förtroendet att leda årsmötet).

SKTF Göteborg kommer att vara väldigt aktiva under årets HBT-festival där vi bl.a. har ett tält på festivalområdet på Götaplatsen, arrangerar seminarier (bl.a. ett där vi lanserar vår nya HBT-utbildning "ÖPPNA UPP!") samt deltar i den stora paraden Regnbågspromenaden på avslutningsdagen. Vi hoppas att vi träffar på dig i minglet, kom gärna och besök oss så får vi chansen att berätta hur vi driver fackliga frågor kring HBT-personers rättigheter.

Klicka här för att komma till HBT-festivalens hemsida.

Låga löneökningar = fördjupad finanskris

Svenskt näringslivs vd Urban Bäckström har gjort ett utspel om att industrifacken måste sansa sig i avtalsrörelsen. Bakgrunden till utspelet är givetvis att Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer i helgen tackade nej till ett andra medlarbud, som dessa kallade för provocerande lågt. Bäckström får såklart kritik för sitt utspel från fackligt håll. – Att gå ut i media och kommentera hur motparten uppträder tycker inte jag hör till god sed. Det är dessutom ingenting som kommer att underlätta förhandlingarna. Jag tror att det kan skapa en irritation när man går ut och angriper motparten på det sätt som han gör, säger LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin till Ekot.

Det är inte speciellt förvånande att arbetsgivarens parter försöker använda finanskrisen och det besvärliga läget för industrin till att hålla nere löneökningarna. Men låga löneökningar innebär att löntagarna konsumerar mindre, vilket i förlängningen får till följd att finanskrisen fördjupas. Det finns ingen anledning att tro annat än att det går att komma överens om löneökningar på en nivå som både företagen klarar av att bära och som facken tycker är rimliga. Arbetsgivarna borde istället sansa sig, ta ansvar och se till att ge löntagarna möjlighet att konsumera mer för att vi ska kunna ta oss ur finanskrisen.

Bra och bu Sahlin

Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) gjorde igår två utspel i Ekots lördagsintervju. Först och främst lovade hon att det blir lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser om de röd-gröna vinner valet. Innan 2012 vill hon se att lagen blir verklighet, då har företagen två år på sig för bättring innan lagen träder i kraft. Personligen tycker jag att detta är ett lysande förslag, det är på tiden att bolagsstyrelserna blir jämställda. Många män har i praktiken kvoterats in till höga chefsposter, och har alltså inte rekryterats p.g.a. kompetens utan för att de är just män. Att kvinnor hålls utanför bolagsstyrelserna är inte bara diskriminering, utan också ett enormt slöseri med kompetens. För att komma åt detta krävs uppenbarligen lagstiftning, annars händer ingenting. Och jag ser faktiskt inga problem med att lagstifta om jämställda bolagsstyrelser, det finns många tillgängliga kompetenta kvinnor att besätta styrelseposterna med.

Ett annat utspel som jag dock inte applåderar är att Socialdemokraterna byter fot om anställningsskyddet i småföretag. Tidigare har partiet velat avskaffa den regel som säger att företag med högst tio anställda får göra undantag från turordningsreglerna i LAS. Sahlin menar att det finns många andra områden på arbetsrättens del där man behöver förstärka, till exempel om bemanningsföretagen, heltid och deltid m.m. För mig är sist in-först ut-principen i LAS en viktig facklig principfråga. Arbetsgivarna hävdar ju att kompetens istället ska få råda när man upprättar turordningslistor, men vem avgör vilken kompetens som värdesätts? Risken är överhängande att vissa arbetsgivare använder denna möjlighet till att bli av med "besvärliga" personer, och när det gäller småföretagens undantag från turordningsreglerna finns det redan exempel på att vissa tagit chansen att säga upp gravida kvinnor och fackligt aktiva. Jag tycker absolut att det ska finnas öppningar för att göra undantag från turordningsreglerna, men då ska detta förhandlas mellan fack och arbetsgivare för att säkerställa tryggheten för den enskilde löntagaren.

Projektgrupp för stadsdelarnas omorganisation

Nu är arbetsveckan snart slut och det är dags att ta helg. Har spenderat eftermiddagen tillsammans med de kloka fackliga kamrater som utgör SKTF Göteborgs projektgrupp för stadsdelarnas omorganisation. Vi har bildat gruppen för att samordna det fackliga arbetet kring denna enorma organisationsförändring, och för att samtidigt utnyttja alla de möjligheter som uppstår för oss och våra medlemmar att påverka den kommande organisationen.

Idag har vi diskuterat kravprofilerna för, och innehållet i de, nya "sektorschefstjänsterna" (chefsledet närmast under stadsdelscheferna). Mötet var otroligt kreativt och resulterade i ett antal synpunkter och förslag som vi redan har skickat till arbetsgivaren, bl.a. att kravprofilerna bör innehålla ett större fokus på det goda ledarskapet (som ju är en förutsättning för en väl fungerande verksamhet) samt att vi även här, liksom i rekryteringen av de nya stadsdelscheferna, ser ett gyllene tillfälle att få ordning på jämställdheten och mångfalden bland Göteborgs Stads ledande chefer, d.v.s. att de nya cheferna ska spegla vår stads befolkningssammansättning.

Trevlig helg!

Allt färre vill bli skyddsombud - men i Göteborg är det tvärt om

Läser i SKTF-tidningen om att "Allt färre vill bli skyddsombud". Oroväckande , men jag kan i alla fall säga att detta inte stämmer i Göteborg, vi upplever ett stegrande intresse för att engagera sig fackligt. Vi har just nu ett enormt tryck på våra grundutbildningar för skyddsombud, och våra kompetensutvecklingsdagar för ombuden är välbesökta.

Mitt allra första fackliga uppdrag var f.ö. som skyddsombud på min arbetsplats. Jag tog på mig detta uppdrag för att jag ville arbeta för att mina kollegor (och jag själv) skulle ha det bra på jobbet, och det är fortfarande grunden för mitt fackliga engagemang. Det är dessutom väldigt lärorikt och utvecklande att vara skyddsombud, arbetsmiljöfrågor är otroligt spännande att driva.

Min fackliga kollega, och mentor, Ove Wåhlander, arbetsmiljöansvarig i SKTF Göteborg, brukar alltid inleda de utbildningar vi håller för skyddsombud med att prata om Arbetsmiljölagen 2 kap. 1 §, som han beskriver som "ren poesi": "Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete. Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbets­tagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas. Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter. Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar."

Jag håller med Ove, detta är ren poesi och visst är det fantastiskt att en god arbetsmiljö är en lagstadgad rättighet för oss alla! Skyddsombuden har en viktigt roll i att se till att detta efterföljs på arbetsplatsen, och det kan ju kanske kännas som ett väldigt stort ansvar, men är man medlem i SKTF har man ju hela vår enorma organisation i ryggen som stöd. Och jag tycker som sagt att det är en fantastisk förmån att få arbeta för att ens kollegor ska ha det bra på jobbet och schysta arbetsvillkor.

A-kassan ska vara frivillig och starkt kopplad till facket

En fråga som totalt splittrar bägge politiska allianser inför valet i höst är a-kassan. Moderaterna vill avföra frågan från den omedelbara stridszonen genom att i vår tillsätta en blocköverskridande utredning som ser över socialförsäkringarna. De tre övriga borgerliga partierna ger dock Moderaterna mothugg. De vill driva det förra vallöftet om en allmän obligatorisk a-kassa även den här gången. Det råder dock ingen samstämmighet om a-kassan i det röd-gröna regeringsalternativet heller. Miljöpartiet förordar en obligatorisk a-kassa till skillnad mot Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som vill närma sig det frivilliga system med låga avgifter som rådde fram till 2006.

TCO vill behålla ett system med a-kassor med frivillig anslutning och koppling till facket. De allra flesta a-kassor administreras i dag av facken och finansieras av medlemsavgifter och skatter. Sedan 2007 är avgifterna differentierade utifrån hur stor arbetslöshet som finns på området, en ordning som vållat mycket kritik från fackligt håll. Till vissa a-kassor är avgiften i dag 100 kronor per månad, till andra med hög arbetslöshet är avgiften tre gånger så hög.

En frivillig a-kassa med låga avgifter som är starkt kopplad till facket är något som jag förordrar. Blir a-kassan obligatorisk är det politikerna som styr över den, medan det idag är vi löntagare genom våra medlemskap i facket och a-kassan. För mig är det självklart att vi löntagare ska ha makt över vår arbetslöshetsförsäkring, och att den därmed inte ska vara beroende av vilken politisk majoritet som styr för tillfället.

En kvinnodag att minnas

Igår kväll firade SKTF i Göteborgs kommun och Västra Götalandsregionen Internationella kvinnodagen tillsammans med våra TCO-kompisar i Unionen, Lärarförbundet och ST. Drygt 300 medlemmar dök upp för att lyssna till hedersgästerna Jesper Fundberg och Gudrun Schyman.

Jesper är etnolog och följde ett pojklag i fotboll under 4 års tid för en studie som resulterade i doktorsavhandlingen "Kom igen gubbar!". Jesper berättar i denna bl.a. om tränaren ”Lasse”. På en turnering i Danmark ropar han till laget: ”Jag är stolt att ni har med er luftmadrasser och inte tältsängar. Skönt att man inte är ute och åker med några kärringar!” Fotbollspojkarna, mellan 11 och 14 år gamla, kämpar hårt för att vara såna män som man ”ska” vara. Kramarna på fotbollsplanen och den nära vänskapen i laget måste hela tiden vägas upp med bögskämt av typen: ”Två decimeters bögavstånd, skärp dig!”. Jesper upptäckte tre stereotyper som fotbollspojkarna tar spjärn mot för att definiera sin manlighet. De är Kärringen, Bögen och Invandrarkillen: ”Tre fyrar på manlighetens hav som det gäller att inte krocka med.”
Spelarna och deras tränare säger att de bara ”skämtar” och ”berättar historier” som inte betyder så mycket. Fel, hävdar Jesper. Skämten och historierna är på allvar eftersom de formar pojkarnas identitet och mansideal: ”I omklädningsrummen hyllas grabbighet. Där hyllas en gubbe som vägrar vara liberal. Som vägrar erkänna mer jämställdhet och mindre homofobi i samhället, som vägrar acceptera minoriteter.” Jespers föredrag var fantastiskt intressant och inspirerande, och det kändes bra att även ta upp frågor om maskulinitet under kvinnodagen.

Kvällens andra talare var Gudrun Schyman (hon behöver ju ingen närmare presentation). Hon talade (sin vana trogen en aning provakativt och med mycket humor) om de samhällsstrukturer som systematiskt förtrycker kvinnor, och att dessa strukturer finns överallt i vårt samhälle: i alla samhällsklasser, i arbetslivet, inom alla kulturer, i hbt-samhället o.s.v. Mycket finns kvar att göra innan vi eliminerat all form av diskriminering, framförallt för att strukturerna som innebär att kvinnor systematiskt förtrycks fortfarande är mycket starka. Ska vi komma åt detta så krävs politiska beslut. När det gäller exempelvis lönediskriminering p.g.a. kön mellan sektorer, d.v.s. att i sektorer där män dominerar i antal bland löntagarna har man betydligt högre löner än i sektorer där kvinnor dominerar, så kommer vi inte undan med att detta är en fråga för arbetsmarknadens parter (tragiskt men sant känner jag som facklig företrädare). Eftersom vi har tjafsat om detta mellan fack och arbetsgivare i decenier, och uppenbarligen inte kommit någon vart, så behövs uppenbarligen andra insatser. Och där håller jag med Gudrun: ansvaret för den strukturella lönediskrimineringen mellan sektorer kan inte lämnas över till arbetsmarknadens parter eftersom vi inte kommer åt diskrimineringen genom förhandlingar och avtalstecknande. Riksdagen behöver lagstifta om jämställda löner mellan exempelvis privat och offentlig sektor för att vi ska komma någon vart.

I mitt tacktal till Gudrun berättade jag bl.a. varför jag personligen alltid uppskattar att få lyssna till henne: jag tycker att hon är så härligt provocerande och utmanar oss alla i våra tankesätt och i vårt agerande. Och som facklig företrädare får jag lite eld i baken från Gudrun för att bli ännu mer aktiv i SKTFs arbete för att motverka och eliminera diskriminering.

Tack alla som deltog i denna fantastiska kväll. Det var otroligt häftigt att få se 300 personer delta i ett fackligt möte på en måndagkväll. :)

Uppvärdera arbetsinsatserna i välfärdssektorn!

Internationella kvinnodagen firar idag 100 år. Frågan är kanske om man ska vara glad eller ledsen en dag som denna? För trots att mycket har hänt de gångna hundra åren och trots att Sverige brukar kallas världens mest jämställda land så återstår fortfarande mycket att göra innan kvinnor och män har samma villkor i livet.

Inte minst gäller det i arbetslivet. Trots att kvinnor nu funnits på arbetsmarknaden under lång tid är det fortfarande så att när vi jämför lönerna mellan olika arbetsmarknadssektorer ser vi att det finns en tydlig strukturell skillnad. I yrke efter yrke, i bransch efter bransch, ligger de anställda – både kvinnor och män - i kvinnodominerade branscher efter de anställda i mansdominerade verksamheter lönemässigt. Inte minst handlar det om kvinnor och män som jobbar med vår gemensamma välfärd i såväl offentlig som privat sektor. Det är inte rimligt att det är kvinnor och män som med låga löner ska betala vår gemensamma välfärd.

Många verksamheter inom välfärdssektorn står idag inför ett stort generationsskifte och det kommer att behövas män och kvinnor med varierande utbildningsbakgrund. SKTFs undersökningar bland personalchefer i kommuner och landsting visar att en stor del av dem som ska rekryteras bedöms behöva högskoleutbildning. Hur ska man klara av att rekrytera personal med tillräcklig kunskap och kompetens med en omodern syn på kvinnligt och manligt arbete och med löner som speglar denna syn? Hur ska vi kunna behålla en välfärd på hög nivå som gör att vi som medborgare också känner att vi får valuta för det vi betalar i skatt? Att vi, när vi behöver, får träffa tjänstemän och annan personal som är kompetenta och professionella yrkesutövare.

Unga kvinnor och män i morgondagens Sverige kommer inte att acceptera att vara systematiskt lönediskriminerade, lönerna måste vara konkurrenskraftiga. Välfärdssektorn måste kunna betala schyssta löner och ha bra arbetsvillkor för att attrahera ny arbetskraft med rätt kompetens och kunskap. Det är avgörande för att tilltron till vår gemensamma välfärd ska bibehållas.

Det här året råkar internationella kvinnodagen också sammanfalla med det faktum att det pågår avtalsförhandlingar för närmare en miljon kvinnor och män som jobbar i den kvinnodominerade offentliga sektorn. SKTF har i årets avtalsrörelse yrkat just på att löneläget i kvinnodominerade yrken och branscher ska höjas. Låt oss se till att det blir ett tillfälle att uppvärdera de arbetsinsatser som görs i välfärdssektorn och låt oss ta ett steg på vägen mot att komma till rätta med de strukturella löneskillnaderna!

Ge Rut en stark jämställdhets- och fördelningsprofil

Tycker att debatten kring det s.k. Rut-avdraget är mycket intressant. Alliansregeringen vill uppenbarligen få detta avdrag att framstå som att jobben står och faller med dess vara eller icke-vara, medan de röd-gröna är oerhört splittrade (framförallt av ideologiska skäl). Därför kändes det befriande att läsa Eva Nordmarks debattartikel i Svenska Dagbladet där hon tillsammans med Mikael Damberg, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län, enligt min mening nyanserar debatten och för in seriösa infallsvinklar. Jag har personligen ingenting emot att människor ges möjlighet att ha råd till att använda s.k. "hushållsnära" tjänster, men tycker precis som Eva att modellen för Rut-avdraget bör reformeras och ges en stark jämställdhets- och fördelningsprofil.

Klicka här för att läsa artikeln.

SKTF Göteborg + SKTF Stockholm = sant

Under torsdag och fredag hade vi besök från SKTF Stockholms Stad här i Göteborg. Under dessa två fantastiskt kreativa dagar bytte vi erfarenheter från vad som händer hos våra arbetsgivare (bägge våra kommuner omorganiseras fast på lite olika sätt, i Stockholm handlar det mycket om att lägga ut flera av kommunens verksamheter på entrepenad), diskuterade storstadsfenomen, pratade om motioner inför SKTFs förbundsmöte i höst samt hur vi som två stora storstadsavdelningar inom SKTF kan samarbeta på ett bättre sätt och dra nytta av varandras erfarenheter, kunskaper och idéer.

Tänk att stockholmare och göteborgare kan komma så bra överens och dessutom bilda en gemensam front, nu blir vi livsfarliga inom SKTF. :)

Vad vill vi ha för socialtjänst i Göteborg?

Socialarbetare är en av SKTFs största medlemskategorier, och i Göteborg är vi djupt oroade över dessa medlemmars arbetssituation och hur den kommer att se ut under de närmaste åren. Kostnaderna för försörjningsstöd skenar iväg, och prognosen är att kostnaderna kommer att fortsätta att skena under 2010. Givetvis kommer detta att innebära en högre arbetsbelastning och tuffare arbetsklimat för våra medlemmar.

Göteborgs Stad vill prioritera de som är långtidsberoende av försörjningsstöd. De korttidsberoende blev tydligt prioriterade under 2009, vilket SKTF anser är en naturlig effekt utifrån de premisser som många av våra medlemmar arbetar under. Idag existerar t.o.m. lönekriterier som handlar om antalet avlutade ärenden. Vill vi ha en socialtjänst som styrs av en löpande band-princip eller vill vi att våra socialarbetare ska ges möjlighet att göra individuella bedömningar? Tycker vi att det är rimligt med den människosyn som dessa lönekriterier uttrycker?

Göteborg har fortfarande problem att rekrytera erfarna socialarbetare, som hellre söker sig till våra grannkommuner där man inte arbetar under lika tunga arbetsförhållanden. SKTF ser gärna att Göteborgs Stad realiserar idén om en personalpool för erfarna socialarbetare. På detta sätt ges medarbetare möjlighet att testa ett annat sätt att arbeta, plus att vi tycker att man på detta sätt kan lösa en del av generationsväxlingsproblematiken där en hel del kompetens riskerar att försvinna när våra erfarna socialarbetare går i pension. Kostnaden har framförts som ett argument mot denna idé, men detta argument köper inte vi eftersom det är vanligt förekommande att stadsdelsförvaltningarna anlitar externa bemanningsföretag inom socialtjänsten, vilket är betydligt mer kostsamt än att ha en intern personalpool. Dessutom har Göteborgs Stad inte upphandlat den här typen av tjänster vad vi känner till.

Den tuffa arbetssituationen inom socialtjänsten, och för våra socialarbetare, är ju ingenting nytt och har diskuterats länge. Men när ska vi göra någonting åt detta? Ibland får vi intrycket att Göteborgs Stads politiker och tjänstemän är trötta på frågan och att diskutera den. Vi tycker att det är hög tid att sätta ner foten, vi vill omgående börja diskutera och komma överens om vad vi vill ha för socialtjänst för Göteborgs medborgare och om vi vill att våra socialarbetare ska arbeta under rimliga förhållanden.

Framtiden är ljus för SKTF Göteborg

Fredag-lördag besökte SKTF Göteborgs Framtidsgrupp Stockholm, två fantastiska och givande dagar för oss som hade förmånen att få hänga med.

Framtidsgruppen består av ett antal SKTF-medlemmar under 35 år som visat intresse för fackliga frågor i allmänhet, och för SKTF i synnerhet. Syftet med att bilda denna grupp var att SKTF Göteborg ska bli bättre på att driva frågor som är viktiga för yngre personer, samt rekrytera fler yngre: både som medlemmar och förtroendevalda. Det finns inga prestationskrav på dem som ingår i gruppen om att man måste ta på sig ett uppdrag, även om de allra flesta förr eller senare gör det. Det känns otroligt skoj att gruppen själva valt att man vill arbeta aktivt, framförallt med olika satsningar för att höja fackets status. Under 2010 kommer vi arbeta med bl.a. olika rekryteringssatsningar, delta i en hel del utåtriktade aktiviteter såsom mässor och festivaler m.m.

Under vistelsen i Stockholm fick gruppen möjlighet att träffa två av mina fackliga idoler: SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark samt Veronica Karlsson, ledamot i SKTFs förbundsstyrelse. Vi hade otroligt inspirerande stunder med bägge, Eva och Veronica har båda stora fackliga hjärtan och har också förmågan att förmedla varför det är så viktigt med ett fackligt medlemskap. Vi fick också en rundvandring i vårt förbundshus, samt planerade våra aktiviteter under 2010. Ni kommer inte att kunna undgå Framtidsgruppen, var så säkra. :)

Nedan hittar du ett "klassfoto" på oss, tillsammans med vår fantastiska förbundordförande Eva.