SKTF överlämnade idag våra krav inför avtalsrörelsen till arbetsgivarna i kommuner, landsting och bolag. Det innebär krav på löner och villkor för SKTFs medlemmar här i Göteborg och i hela landet. Men vi vill mer än så. 5000 medlemmar i SKTF i Göteborg har påbörjat arbetet för att tillsammans med arbetsgivare i kommuner och landsting skapa en välfärd där människor får service och stöd med hög kvalitet när man behöver det. Ska vi klara den utmaningen krävs löneökningar och förbättrade arbetsvillkor, inte minst för unga som spelar en nyckelroll för att säkra kvaliteten i välfärdtjänsterna.
Under hösten har arbetsgivare över hela arbetsmarknaden krävt nollavtal med hänvisning till jobben och den ekonomiska krisen. Men arbetsgivarnas retorik om att facken ska ta sitt samhällsansvar och acceptera sifferlösa avtal klingar falskt. Under den högkonjunktur som föregick den nuvarande ekonomiska recessionen var det just precis vad facken gjorde – tog sitt samhällsansvar och krävde inte alltför stora löneökningar. Nu är det arbetsgivarna som glömmer samhällsansvaret genom att hävda låga avtal med hänvisning till lågkonjunkturen.
Vi delar Konjunkturinstitutets uppfattning om att det är bra med positiva men rimliga löneökningar under 2010-2012, just för att främja BNP-tillväxt och sysselsättning. Det handlar givetvis om människors möjligheter att kunna konsumera och därmed bidra till en ökad tillväxt. Alltför låga avtal ger en sämre utveckling av skatteintäkter vilket gör det svårare att finansiera välfärden. Även Riksbanken stöder Konjunkturinstitutets bedömning i sina prognoser.
Vi tycker inte det är rimligt att finansiera välfärden genom att de som jobbar där avstår löneutveckling. Vi har i Sverige en bred uppslutning kring ett samhälle med en hög generell välfärd som finansieras solidariskt via skattesedeln. Inte genom dåliga villkor för de anställda.
Arbetsmarknaden i Sverige är tudelad; kvinnor jobbar inom vissa branscher och sektorer och män inom andra. När SKTF jämför löner mellan kvinnodominerade respektive mansdominerade branscher eller arbetsplatser visar det sig att till exempel en chef inom omsorgen tjänar mindre än en IT-chef inom industrin. En socialsekreterare tjänar mindre än en ingenjör och en personalchef i en kommun tjänar mindre än en personalchef på Ericsson. Det innebär att både män och kvinnor som arbetar inom exempelvis vård, omsorg, utbildning och offentlig administration har lägre löner än de som arbetar i samma eller motsvarande yrken inom till exempel industrin. Förlegade värderingar kring kvinnligt och manligt arbete upplevs som både omodernt och oattraktivt bland de unga akademiker som är på väg ut på arbetsmarknaden.
Det här borde arbetsgivarna fundera på. De närmaste åren behöver kommuner och landsting rekrytera tusentals välutbildade och motiverade unga män och kvinnor till alla de spännande jobb som finns i vår sektor. Men då måste villkoren för välfärdssektorns yrken förbättras radikalt. Det är att göra Sverige en björntjänst om man tar det ekonomiska läget som förevändning för att inte genomföra den löneutvecklings- och värderingsförbättring som krävs för att garantera jämställda löner, en god välfärd och en verksamhet med kunskap och kvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar