Fackliga rättigheter = HBT-personers rättigheter

Igår besökte jag ytterligare ett seminarium arrangerat av facket, denna gång av SKTFs TCO-kamrater ST (organiserar tjänstemän inom staten). Givetvis diskuterades frågan om varför facket ska engagera sig i HBT-frågor. Jag tycker att många av mina fackliga kamrater gör det krångligt för sig när man skall förklara varför HBT-personers rättigheter också handlar om fackliga rättigheter. Man är så mån om att få folk att inse detta att man vecklar in sig i långa och komplicerade resonemang. Men för mig är det mycket enkelt, det handlar om arbetsmiljöfrågor vilket ju handlar om hur vi har det på jobbet. Blir en våra medlemmar utesluten från den sociala gemenskapen på jobbet, missgynnas i löneöversynen eller om dennes karriärmöjligheter är sämre p.g.a. att denna är hbt-person är det ju självklart att facket ska stötta medlemmen och se till att arbetsgivaren tar sitt ansvar för att motverka att sådant existerar. Alla människors lika värde är ju också en av fackföreningsrörelsens klassiska paroller, och i det ingår att hbt-personer skall ha samma rättigheter och möjligheter som heterosexuella. Verkligheten ser ju dock inte ut så och därmed måste fackföreningsrörelsen ta sitt ansvar och arbeta med hbt-frågor, både att driva frågorna gentemot våra arbetsgivare och arbeta med dem internt inom våra förbund.

Gårdagen avslutades i Pride Park med den traditionella schlager-kvällen som jag längtat efter att få uppleva. Jag är barnsligt förtjust i Melodifestivalen så det var en höjdare att få njuta av bl.a. Magnus Carlsson, Sarah Dawn Finer, Alcazar, Lili & Sussi, Charlotte Perelli och årets Eurovision-vinnare Alexander Rybak. I slutet öppnade sig himlen och regnet vräkte ner över oss, men det hade ingen inverkan på stämningen. Pride-festivalen innehåller verkligen allt, från superseriösa arrangemang till 100 procent party. Det är verkligen häftigt att få vara med om.

Därför är SKTF det bästa fackförbundet för chefer

Nu börjar ytterligare en dag under Stockholm Pride att lida mot sitt slut och det är dags att sammanfatta

alla intryck.

Jag inledde dagen med att besöka ett seminarium som den feministiska tidskriften Bang arrangerade. Tiina Rosenberg, genusprofessor och riksfeminist, talade om Kerstin Thorvalls författarskap och den självutlämnande litteratur som hon gjort sig känd för. Kerstin gjorde ju stor skandal 1976 då hon publicerade romanen "Det mest förbjudna" där hon beskriver sitt vidlyftiga sexliv med en mängd män, gärna sådana som var betydligt yngre än hon själv. Tiina drog en intressant paralell till Ulf Lundells roman "Jack", som utkom samma år där huvudpersonen (en yngre man) lägrar kvinnor till höger och vänster, ungefär som Kerstin Thorvall gjorde och beskrev i sin bok. Skillnaden är att den unga mannen gjordes till hjälte och förebild medan den äldre kvinnan blev bespottad och föraktad för att hon levde ut sin sexualitet och inte skämdes för det. Det skulle vara intressant att se hur boken hade tagits emot idag, jag tror att äldre kvinnors sexualitet fortfarande är tabubelagt och det skulle inte förvåna mig om boken mötte liknande reaktioner idag som 1976.

Dagens andra seminarium handlade om kommunernas hbt-ansvar. Arrangörer och paneldeltagare var representanter från Huddinge Kommun, Diskrimineringsombudsmannen (DO) samt RFSL Stockholm. Huddinge framhölls som ett föredöme bland kommuner när det gäller att arbeta med HBT-frågor, bl.a. genom att de kompetensutvecklar sin personal. Jag reagerade dock mot att en hel del medarbetare exkluderas från utbildningsinsatserna, det är framförallt chefer, samordnare och sjuksköterskor man satsat på. Detta motiverades med att alla medarbetare inom vård och omsorg inte kan vara borta samtidigt från jobbet, vilket förvisso är sant men det löser man ju lätt genom att erbjuda utbildningen vid flera tillfällen. Skall en arbetsgivare bli framgångsrik i frågor som rör mänskliga rättigheter och likabehandling är det viktigt att all personal får delta i utbildningsinsatser, även dem som arbetar på det s.k. "golvet". Personer i ledande ställning skall också delta för att markera att frågorna är viktiga, men min erfarenhet säger att kompetensen tyvärr tenderar att stanna där och att den inte förs inte vidare till medarbetarna. Jag saknade också information om hur Huddinge tänker följa upp utbildningsinsatserna, vilket man tydligen först kommer att diskutera under hösten. Det är så lätt att erbjuda en föreläsning eller en utbildning och sen släppa frågan men vill man förändra starkt förankrade normer och värderingar krävs ett långsiktigt och idogt arbete, vilket DO Katri Linna också påpekade i diskussionen.

Tredje seminariet arrangerades av SKTFs TCO-kamrater Unionen, som organiserar tjänstemän inom den privata sektorn. Deras interna HBT-nätverk har blivit framgångsrika i arbetet att få upp HBT-frågor på dagordningen inom sitt förbund och det var väldigt inspirerande att höra om deras arbete. Det är ingen självklarhet att alla inom facket tycker att HBT-frågor också handlar om fackliga frågor, det känner jag själv igen från SKTF (och jag tror det ser likadant ut inom alla fackförbund). Men för mig är det väldigt enkelt, det handlar om klockrena arbetsmiljöfrågor. Arbetsmiljö handlar om hur vi har det på jobbet och där ingår att ingen får diskrimineras, uteslutas från den sociala gemenskapen på jobbet, få sämre lön än sina kollegor p.g.a. personliga förutsättningar eller missgynnas i karriären. Paneldeltagarna berättade också att de kommer driva frågan om att teckna anti-diksrimineringsavtal med sina arbetsgivare under nästa avtalsrörelse, något som vi i SKTF Göteborg också vill göra (vi kommer att inleda detta arbete under hösten).

Vikten av att teckna anti-diskrimineringsavtal mellan arbetsgivarna och de fackliga organisationerna framfördes även av DO Katri Linna under nästa seminarium som jag besökte (en väldigt inspirerande person att lyssna till så ta chansen om du får möjlighet). Vi har ett starkt verktyg i den nya diskrimineringslagen, men den måste också fungera i praktiken och då behöver det slutas avtal mellan fack och arbetsgivare om hur vi tillämpar lagen. Titeln på seminariet var "Heteronormen - en utmaning för chefer?" och arrangerades av Svensk Chefsförening plus DO. Svensk Chefsförening är en facklig organisation för chefer inom SACO. SKTF organiserar ju också chefer och under seminariet blev det väldigt tydligt att vår värdegrund skiljer sig totalt från SACO-förbundens. En av paneldeltagarna var Svensk Chefsförenings ordförande Stig Orustfjord och när chefers arbetsbelastning och förutsättningar att kunna utöva ett gott ledarskap kom upp i diskussionen framförde han tydligt åsikten att chefer inte kan engagera sig fackligt eftersom det strider mot chefsuppdraget. Jag blev väldigt upprörd när jag hörde detta inlägg, självklart har även chefer rätt till en god arbetsmiljö, rätt att organisera sig för att få schysta arbetsvillkor samt få stöd när arbetsmiljön brister. Detta är ett exempel på att SACO-förbundens och TCO-förbundens värdegrunder skiljer oss åt. Det är också ett starkt argument för att man som chef skall välja ett TCO-förbund om man vill vara medlem i ett fack som månar om chefers arbetsmiljö arbetsvillkor, och är man chef inom kommun och landsting så är det ju SKTF som gäller.

När fackens roll i arbetet med hbt-frågor och likabehandling kom upp i diskussionen framförde Stig Orustfjord också att han anser att facken har lika stort ansvar för osakliga lönsesättningar som arbetsgivarna, något som jag heller inte håller med om och som jag tycker är helt felaktigt. Det är ju arbetsgivarna som sätter lönerna, fackets roll är att bevaka så att arbetsgivarna följer löneavtalen och inte diskriminerar någon utifrån gällande lagstiftning. Jag blir alltid lika upprörd när fega arbetsgivare försöker smita från sitt ansvar när det gäller lönesättning och skyller på facket. I en löneförhandling är det ju arbetsgivaren som bedömer sin medarbetares prestation, det är ju scårt för facket att ha synpunkter på hur en medarbetare presterar i vardagen (den bedömningen måste chefen göra). Jag anser dock att facket kan göra mycket mer när det gäller att kräva jämställda och jämlika löner, men ansvaret för lönesättningen ligger hos arbetsgivarna.

Det tredje som jag reagerade mot var när transpersoners situation lyftes i diskussionen, en grupp som är väldigt osynlig i arbetslivet. Bl.a. ställdes frågan om det är okej att en manlig polis går omkring i kjol och tyvärr blev svaret från panelen väldigt flummigt (åhörarna fick heller ingen möjlighet att flika in med frågor vilket retar mig enormt i efterhand). Personligen ser jag inga problem med att en man går klädd som hälften av världens befolkning under arbetstid. Argumentet emot brukar vara att personen i fråga kan bli utsatt och illa behandlad men jag tycker inte att det är okej att vi låter fördomarna styra, då ska vi på arbetsplatsen stötta denna person och ha strategier för att möta de problem som eventuellt uppstår.

Det är lätt att seminarier om hbt-frågor kan bli slätstrukna eftersom alla paneldeltagare tenderar att vara rörande överens så därför var det rätt uppfriskande att få bli upprörd under slutet av dagen. :)

Jag fick också träffa min goda vän Veronica Karlsson (ledamot i SKTFs förbundsstyrelse) som gjorde ett stopp på Pride House under dagen. Det är alltid lika roligt att få träffa Veronica som har ett stort fackligt SKTF-hjärta och är en enormt inspirerande person, hon är en av mina fackliga idoler.

Ja detta blev ett långt inlägg men det känns skönt att få sammanfatta denna lång dag och alla intryck. Nu är det dags att sova och i morgon har jag den berömda schlagerkvällen i Pride Park att se fram emot. :)

Årets Dogtag

Här är en bild på årets Dogtag, en accessoar som varje år medföljer Stockholm Prides festivalbiljett. Smycket är en metalbricka med regnbågsfärgad punktskrift som bildar ordet [HETERO], som ju är temat för årets festival. Ett riktigt snyggt smycke som jag garanterat kommer att använda även när festivalen är över.

Har män monopol på våld?

Då är jag äntligen på plats i Stockholm. Inledningen på gårdagen var kaotisk, jag upptäckte när jag satt på tåget att jag bokat biljetter till fel datum (nästa vecka istället för denn. Detta framkom genom att en kvinna påstod att jag satt på hennes plats. Så det var bara att kliva av och försöka boka om biljetterna. Då kom jag också på att har jag bokat fel datum för tågbiljetterna så har jag garanterat även bokat fel datum för hotellrummet, och det stämde givetvis (ibland hatar jag att ha rätt). Som tur var hade hotellet ett rum ledigt så det löste sig till det bästa. Jag får skylla på att min hjärna tagit semester. :)

Väl uppe i huvudstaden (något försenad) hann jag i alla fall med ett stopp i Pride House. Det var Socialdemokratiska kvinnoförbundet och Värnpliktsrådet som arrangerade ett seminarium med titeln "Det manliga våldsmonopolets effekter". 90 procent av allt våld i samhället utförs av män och man funderar ju vad detta beror på. Enligt min, och många andras, mening beror det på normen över hur en man skall vara: stark, macho, älska krig o.s.v.

En värld som är väldigt manlig är Försvaret och det blev en mycket intressant diskussion där två ungdomar från Värnpliktsrådet deltog, en kille och en tjej. Jargongen inom försvaret kan vara mycket rå och fördomsfull, särskilt mot kvinnor och hbt-personer. Jag tycker att det är intressant att detta så sällan diskuteras och debatteras trots att Försvaret är en politisk styrd verksamhet. Varför ställer politikerna så lite krav på Försvaret och innehållet i deras verksamhet?


Efter seminariet blev det releaseparty för Lars och Niklas Gårdfeldts roman "På knä i Köpenhamn". Lars är präst i Svenska kyrkan och forskare och har gjort sig känd som aktivist för hbt-personers rättigheter. Han har tillsammans med sin bror Niklas skrivit den första kioskromanen med en homosexuell huvudperson. Det ska bli spännande att läsa boken, trots att kioskromaner inte vanligtvis brukar ha en plats på mitt nattduksbord. Nedan ser du två bilder från partyt där Tasso Stafilidis reciterar ur boken samt Lars Gårdfeldt själv som berättar om sin roman.




Nu är det dags för hotellfrukost och sen en dag fylld av intressanta seminarier, bl.a. två som arrangeras av våra fackliga kamrater i Unionen. I kväll invigs dessutom Pride Park i Tantolunden och det står bl.a. en hyllningskonsert till Dusty Springfield på programmet. Jag återkommer.

Stockholm Pride - here I come!

Håller just nu på och packar för att i morgon bitti resa till huvudstaden och besöka Stockholm Pride. Jag ser fram emot en vecka med intressanta seminarier, bra konserter, lite fest och glamour och givetvis att få träffa vänner från hela landet som jag träffar alltför sällan.

Temat för årets festival är Hetero, eller framförallt den s.k. heteronormen. Heteronormen är det som skapar förväntingar på hur en person ska bete och uppföra sig samt uppfattas gällande kön och sexualitet. Denna norm är väldigt stark, även om vi inte är medvetna om det så tar de flesta människor omedvetet för givet att en persons partner måste vara av motsatt kön, likväl att två föräldrar inte kan vara av samma kön. Detta påverkar givetvis hbt-personer starkt eftersom de faller ur ramen för heteronormen.

Alla människor är lika mycket värda oavsett vad man har för förutsättningar i livet. Därför måste man jobba hårt med att slå hål på heteronormen överallt i samhället för att alla människor ska få samma rättigheter och möjligheter. I SKTF Göteborg arbetar vi aktivt med hbt-frågor, både för att alla människors lika värde är en del av vårt förbunds värdegrund men också för att detta handlar om arbetsmiljöfrågor. Får alla på jobbet ta del av den sociala gemenskapen? Har alla på jobbet lika stor möjlighet att påverka och göra karriär?

Jag kommer att blogga från Stockholm Pride hela veckan så titta gärna in och läs mina rapporter.

Det nya landet

Såg det sista avsnittet av tv-serien "Det nya landet" igår. Det är en av sommarens alla tv-repriser som verkligen var värd att se om. Jag blev lika gripen av Massoud och Alis öde som utvisningshotade flyktingar i ett Sverige där empati och mänsklighet får stå tillbaka för regler och paragrafer, som första gången jag såg serien.

Serien är ju också stundtals hysteriskt rolig i sin beskrivning av kulturkrockar och den "svenska kulturen" med folkdräkter, kungahus och röda stugor. Jag är en stor beundrare av Peter Birro som skrivit manuset (tillsammans med Lukas Moodysson). Han är ju dessutom (liksom jag själv) en riktig urgöteborgare. :)

Serien får mig att tänka på ett tal som Olof Palme höll redan 1965 där han reflekterade över Sverige, invandringen och det nya globala samhället. Talet känns lika aktuellt idag, 44 år senare.

Klicka här för att läsa talet.

Litauens morallag kränker mänskliga rättigheter

Nästa vecka invigs årets upplaga av Stockholm Pride. Jag kommer själv att passa på att ta mig till huvudstaden för att lyssna på intressanta seminarier, träffa vänner från hela Sverige och förhoppningsvis njuta av lite glamour och fest.

Stockholm Pride är ett utmärkt tillfälle för Sverige att markera gentemot Litauens s.k. morallag som bland annat förbjuder positiv information om homosexualitet och bisexualitet. Denna lag både kränker yttrandefriheten och leder till förtryck och diskriminering av HBT-personer.

Jag hoppas att Sveriges regering, och övriga medlemsländer i EU, agerar gentemot Litauen och markerar att en lagtext som innebär brott mot mänskliga rättigheter aldrig kan accepteras från ett medlemsland i EU.

Gubbar gör upp om abortregister

Jag har ju tidigare i min blogg starkt kritiserat läkaren Anders Miltons förslag om ett register för att kartlägga kvinnor som gör abort. Tack och lov verkar det som om förslaget inte blir verklighet eftersom tre av fyra regeringspartier är emot. Kristdemokraterna är dock för och deras partiledare Göran Hägglund är ju den som tagit emot förslaget från Milton eftersom Hägglund råkar vara socialminister.

Åsa Petersen kommenterar i sin ledare i dagens Aftonbladet hur absurt det är att två äldre herrar gör upp om sexualpolitiken. Man kan ju ifrågasätta hur stor kontakt Milton och Hägglund har med de unga kvinnor som de vill rädda från oönskade graviditeter.

Klicka här för att läsa Åsa Petersens ledare.

"Förlegade könsroller väcks till liv på nätet"

Frilansjournalisten Marcus Ridung skriver i DN om sina betraktelser av föräldrasajter och bloggar. Han menar att man där kliver in på ett område där stereotypa könsroller cementeras och att uppfattningen är att kvinnor ska vara hemma medan mannen jobbar. Mycket intressant läsning, jag har själv reflekterat en del över de s.k. "mamma-bloggarna" som man stöter på lite överallt i media och som i mitt tycke verkar otroligt traditionella i sina köns- och föräldraroller.

Klicka här för att läsa artikeln.

KD positivt till abortregister

Jag läser att Kristdemokraterna är postiva till läkaren Anders Miltons förslag om att registrera alla kvinnor som gör abort. Syftet är att minska antalet aborter och man tror att registrering ska förbättra det förebyggande arbetet.

Jag får alltid en olustkänsla så fort jag hör ordet "registrering", det får mig alltid att tänka på alla historiska integritetskränkningar (t.ex. den Socialdemokratiska regeringens åsiktsregistreringar i det kalla krigets skugga). Förslaget om att registrera aborter känns otäckt och skrämmande, och synnerligen integritetskränkande.

Visst är det viktigt med ett arbete för att förebygga aborter men det löser man inte genom ett integritetskränkande register. Satsa istället på att förbättra sex- och samlevnadsundervisningen i skolan, framförallt värdegrundsfrågorna. När jag gick i skolan fick vi aldrig diskutera jämställdhets- och genusfrågor utan sex- och samlevnadsundervisningen var helt fokuserad på det rent tekniska. Jag fick lära mig allt om kvinnors menstruationscykel men ingenting om det gemensamma ansvaret och om jämställdhet i relationer.

Det gläder mig i alla fall att övriga allianspartier är emot förslaget. Därför hoppas jag att regeringen snarast slänger förslaget i papperskorgen.