Tack 2010! Välkommen 2011!

Årets sista dag idag, och det är dags att summera 2010. Det har varit ett oerhört intensivt och spännande år för mig på väldigt många olika sätt. Nedan följer några av de viktigaste händelserna i mitt fackliga uppdrag under det gångna året.

20 stadsdelar blir 10
I början av året fattade Göteborgs kommunfullmäktige beslutet om att minska antalet stadsdelar från 20 till 10. Ett positivt beslut som förhoppningsvis kommer att innebära en stad som håller ihop bättre, och en större likabehandling när det gäller den kommunala servicen till medborgarna. Men tempot i omorganisationen har varit omänskligt, organisationsförändringen har genomförts på endast ett år. Våra politiker ville ha det på det här sättet för att slippa få frågan i valrörelsen, men det har kostat på och hela Göteborgs Stads organisation är nu väldigt trött och sliten. Jag tror det var längesen som jul- och nyårsledigheten har varit så efterlängtad.

Löneavtalet som drog ut på tiden
I våras fick vi ett nytt centralt löneavtal, och utifrån det skall också ett lokalt kollektivavtal tecknas. Den processen blev dock väldigt utdragen i Göteborg p.g.a. ett antal principfrågor som innebar att vi inte ville skriva på avtalet, och därmed sköt vi frågan vidare till de centrala parterna (SKTFs förhandlingschef och arbetsgivarens organisation Sveriges Kommuner och Landsting). Självklart blev många av våra medlemmar irriterade över att behöva vänta så länge på sin nya lön, och väldigt många hörde av sig till mig på telefon och via e-post. Jag måste dock säga att efter att jag förklarat vad principfrågorna handlade om så fick jag så gott som enbart positiv respons. Solidariteten lever därmed, och det har varit fantastiskt roligt att diskutera fackliga värderingar direkt med så många medlemmar. Många SKTF-medlemmar i Göteborgs Stad har nu fått sina nya löner, men en del får vänta ett tag till.

Val 2010 - uppgivenhet och förtvivlan
Året har ju dominerats av valet. Men valrörelsen gjorde mig oerhört besviken och uppgiven. I debatten fick endast rena plånboksfrågor rum, de stora ideologiska frågorna om vilket samhälle vi vill ha saknades helt. Hur får vi världens bästa och modernaste välfärd? När ska lön sluta sättas efter kön? Är det rimligt att Sverige har västvärldens sämsta a-kassa? Detta är bara några av de frågor som lämnades obesvarade i valrörelsen. Dessutom innebar valresultatet att ett rasistiskt, kvinnofientligt, homofobt och fackföreningsfientligt parti blev vågmästare i Sveriges riksdag. Nu måste vi i SKTF, och resten av fackföreningsrörelsen, göra allt för att Sverigedemokraternas värderingar och människosyn inte får makten över våra arbetsplatser. För som Sture Nordh sa på SKTFs förbundsmöte: "För oss fackligt aktiva finns inte vi och dom. Det finns bara ett vi!"

Modiga SKTF
2010 var det dags för SKTFs förbundsmöte (eller kongress som andra fackförbund kallar det). Vi tog massor av modiga beslut, bl.a. blir SKTF det första fackförbundet som använder den svenska modellen i anti-diskrimineringsarbetet och kommer i nästa avtalsrörelse driva frågan om att teckna kollektivavtal med våra arbetsgivare som säkerställer att arbete görs för att motverka diskriminering. Vi tog beslut om att dela den fackliga tiden på fler, och i Göteborg tog vi senare under hösten steget längre: fr.o.m. mars nästa år ska ingen förtroendevald hos oss arbeta mer än 80 procent fackligt. Vi tog också ett beslut som förbinder oss att arbeta mer offensivt med generationsväxlingen: inriktningen är att fr.o.m. 2012 ska 30 procent i våra styrelser bestå av personer under 35 år. Och sen tog vi inte minst det historiska beslutet om att byta namn till något som bättre beskriver vad vi är för en organisation. Vad blir då det nya namnet? Ja det avslöjas 5 september nästa år.

Men det roligaste för mig under året har som vanligt varit alla fantastiska möten med SKTFs underbara medlemmar, och alla de gånger jag fått vara med och bidra så att enskilda personer och hela arbetsgrupper har fått det lite bättre. Det har varit enormt stimulerande och energigivande. Stort tack till alla er som gör mitt uppdrag till det roligaste som finns.

Jag önskar er alla ett gott slut på 2010, och ser fram emot ett fantastiskt 2011.

Självkritik är en förutsättning för utveckling

Läser en intervju med SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark i senaste numret av Dagens Samhälle. Det är intressant att läsa att Eva fick en hel del kritik för sina uttalanden i samband med regeringens förändringar av a-kassan, som fick till följd att hundratusentals människor lämnade både a-kassan och sitt fackliga medlemskap. Eva sa då att vi inte kan skylla medlemstappet på regeringen, arbetsgivarna eller medlemmarna. Det är vi som är fackligt engagerade som varje dag måste visa att vi gör nytta och varför det är så viktigt med ett vara med i facket.

Eva är så klockren i sitt resonemang. Den viktigaste frågan vi måste ställa oss är varför så många inte tycker att det finns någon mening med att vara med i facket. När vi får svaren så skall vi ta diskussionen och med hjälp av våra oslagbara argument övertyga våra oorganiserade medmänniskor om värdet i det fackliga medlemskapet. Jag tycker att alltför många fackförbund faller i fällan och skyller sina tillkortakommanden på andra, företrädesvis regeringen. Men vi ska inte inbilla oss att vi kan förändra några andra än oss själva. Nej, glöm inte bort att vara självkritisk. Det är en förutsättning för utveckling.

Lycka till Carina!

Läser i dagens GP att Carina Liljesand, f.d. kommunalråd (kd) och kollega med mig i HBTQ-festivalens styrelse, byter parti till Folkpartiet. Carina är också en stolt SKTF-medlem, och f.d. vice ordförande för SKTF i Mölndals Stad.

Det är bara att gratulera Folkpartiet till en supervärvning. Jag är väldigt glad att Carina fortsätter med kommunpolitiken i Göteborg. Hon har ett brinnande och äkta engagemang för alla människors lika värde, inte minst för HBTQ-personer. Hon är också djupt engagerad i socialpolitiken och en av få lokala politiker som jag stött på som har ett starkt intresse för sociala frågor, och därmed för den verklighet som många av SKTFs medlemmar arbetar i. Lycka till Carina, du behövs i politiken!

Frälsningsarmén och alla människors lika värde

Hoppas att ni alla hade en underbar julafton!

Något som många nog upplever är det jobbigaste med julen är julklappshetsen. Fler och fler, företag och privatpersoner, väljer dock att skänka pengar till välgörande ändamål istället för att köpa julklappar. Det tycker jag är väldigt positivt. Men det är samtidigt viktigt att ta reda på vilka värderingar som olika välgörenhetsorganisationer har innan man beslutar sig för att stötta deras verksamhet. Prästen, och min styrelsekollega i HBTQ-festivalen, Lars Gårdfeldt skrev igår på SVT Debatt om Frälsningsarméns värderingar när det gäller HBT-personer. Frälsningsarmén gör mycket gott genom sin verksamhet, men verkar inte för alla människors lika värde. Är man homosexuell måste man, enligt Frälsningsarmén, leva i celibat. En frälsningsofficer som gifter sig med en person av samma kön, får inte vara frälsningsofficer längre. Några homosexuella bröllop vill man inte heller veta av. Samfundet godkänner endast heterosexuella människors kärlek.

Eftersom Frälsningsarmén inte verkar för alla människors lika värde så är det för mig omöjligt att stötta deras verksamhet. Då väljer jag hellre någon annan organisation vars värderingar jag delar. Det ställningstagandet tycker jag att du också ska göra.

GOD FORTSÄTTNING!

GOD JUL!

Jag önskar er alla en riktigt GOD JUL med ett julkort som jag har "lånat" från Facket Förändras-gänget på TCO.

Tillbaks till jobbet igen

Har idag arbetat min sista dag för året, och är nu ledig fram till 5/1. Det ska bli skönt att ta det lite lugnt och få umgås med alla dem som jag träffar alltför sällan innan jag tar mig an 2011 års utmaningar.

Fr.o.m. årsskiftet kommer jag också att börja arbeta för min arbetsgivare Lundby stadsdelsförvaltning en dag i veckan, initialt med friskvårdsfrågor. SKTF Göteborg har ju tagit ett beslut om att inga förtroendevalda i vår organisation skall arbeta mer än 80 procent fackligt, detta för att vi ska dela upp den fackliga tiden på fler samt förbättra vår förankring på arbetsplatserna.

Jag ser fantastiskt mycket fram emot att börja jobba igen efter nästan tre års fackligt uppdrag på heltid. Jag har verkligen saknat min arbetsplats och mina kollegor så jag längtar till årsskiftet.

"Jag ringer mina bröder"

Jonas Hassen Khemiri är en av mina absoluta favortiförfattare, hans romaner "Ett öga rött" och "Montecore" är två av mina stora läsupplevelser. Häromdan publicerade DN en text av honom som handlar om faran att dela upp oss människor i vi och dom. Läs den!

Göteborgs Stad tar ett helhetsgrepp över socialsekreterarnas arbetsmiljö

Jag har ju tidigare bloggat om SKTF Göteborgs stora undersökning av socialarbetarnas arbetssituation i Göteborgs Stad. Resultatet av undersökningen var allt annat än upplyftande, men heller inte särskilt förvånande. Att socialarbetare (särskilt dem som har myndighetsutövning i sina tjänster) har en tuff arbetssituation har varit känt länge, men tyvärr har inget helhetsgrepp tagits över denna problematik, varken i Göteborg eller på nationell nivå.

Nu händer det dock saker i Göteborgs Stad, och vi kommer inledningsvis försöka bena i frågan i en partsgemensam referensgrupp. Frågan är dock omfattande och komplex, men det känns i alla fall väldigt bra att i början av nästa år sätta oss ner med vår arbetsgivare och gemensamt komma överens vilka insatser som behöver göras för att förbättra situationen. Givetvis kommer ni att kunna följa detta arbete i SKTF Göteborgs olika informationskanaler.

Jag är stolt över Eva!

Idag uppmärksammas ett utspel från riksdagsledamoten Monica Green i flera medier, bl.a. i Aftonbladet, där hon för fram SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark som kandidat till att bli ny partiledare för Socialdemokraterna. Eva har också tidigare förts fram som het kandidat till att bli TCOs ordförande efter avgående Sture Nordh.

Jag tycker det är fantastiskt roligt att Eva är så eftertraktad, hon är en fantastisk ledare som gör stordåd i SKTF. Hon har visat stort mod i vårt förändringsarbete, ett arbete som är nödvändigt för att vår förening skall utvecklas och bli en angelägenhet även för kommande generationer. Eva är också en underbar människa som har förmåga att lyfta och entusiasmera alla oss i SKTFs organisation.

Jag hoppas därför att Eva stannar i SKTF och leder oss framåt mot ännu fler segrar. Jag är väldigt stolt över att hon är vår förbundsordförande.

Rösta på HBTQ-festivalen!

HBTQ-festivalen, som jag råkar vara ordförande för, är nominerad till priset "Göteborgspriset" inför QXs Gaygala 2011. Festivalen förtjänar verkligen sin nominering och är också en värdig vinnare eftersom den bidrar stort till att göra Göteborg och Västsverige till bättre platser att leva i. Klicka här för att rösta.

Terroristbekämpning utan integritetskränkning?

Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) har uttalat att han vill ge Säpo rätt att signalspana, och därmed verkar Socialdemokraterna överge kravet om att riva upp FRA-lagen och stöder numera regeringens hållning i frågan. Detta utspel kommer som ett brev på posten efter helgen självmordssprängning i Stockholm.

För mig är FRA-frågan komplicerad. Självklart skall terrorism bekämpas, men måste det ske genom att den personliga integriteten kränks? Vill vi ha ett samhälle där varenda steg vi tar dokumenteras och kartläggs? Att som Morgan Johansson göra ställningstaganden utifrån impulser p.g.a. en dramatisk händelse är inte speciellt konstruktivt, frågan behöver vridas och vändas på utifrån många olika aspekter. Jag vill inte ha ett samhälle som präglas av misstänksamhet mot olikheter och där vi går tillbaks till 70-talets åsiktsregistreringar. Nej, låt en gruppering bestående av partipolitiskt oberoende experter utreda FRA-lagen med fokus på terroristbekämpning utan integritetskränkning och åsiktsregistrering.

Nu gäller det att sansa debatten

Igår exploderade en bil mitt i centrala Stockholm med en självmordsbombare inuti, bara några stenkast från folkmyllret på en av stadens mest kända shoppinggator. Två personer skadades och fick föras till sjukhus, men det var rena turen att inte fler drabbades.

Nu är ryktena igång om att detta är en terroristattack. Hot har skickats via mejl till Säpo och TT från självmordsbombaren. Vi vet dock ännu inte exakt vem eller vilka som ligger bakom attacken.

Nu gäller det att vi alla hjälps åt så att debatten inte spårar ur. Attacker som denna skall givetvis fördömas och ansvariga skall ställas till svars. Men vi får inte hamna i ett läge där vi delar ut kollektiv skuld eller misstänkliggör grupper av människor. Då är vi farligt ute.

Assange står inte över lagen

Att Wikileaks frontfigur Julian Assange gripits i London har fullständigt dominerat medierna de senaste dagarna. Högljudda krav ställs från massor av olika håll på att han skall släppas fri, trots att han är misstänkt sexbrott som skall ha begåtts i Sverige.

Att Wikileaks gjort viktiga insatser innebär dock inte att Assange står över lagen. Han är än så länge inte dömd för någonting, men anklagelserna är allvarliga och får inte negligeras utan rättvisan måste få ha sin gång. Det finns givetvis anledning att höja på ögonbrynen kring hur det svenska rättsväsendet hanterat ärendet. Assange har varit anhållen och sedan friad och sedan plötsligt blivit misstänkt igen, utan att någon avgörande ny bevisning dykt upp. Men att det svenska rättsväsendet agerat märkligt är inte en anledning att lägga ner utredningen mot Assange, lika lite som att han grundat Wikileaks är ett skäl att fria honom.

Fakta är att det finns två unga kvinnor som hävdar att de utsatts för våldtäkt och sexuellt tvång av Assange. Dessa anklagelser måste tas på allvar och det är nu upp till rättsväsendet att avgöra skuldbördan.

Ledare i SKTF

Idag examineras min härliga kollega Jenny Johansson från utbildningen "Ledare i SKTF". Jag deltog själv i utbildningen 2007/2008, och det var en fantastisk upplevelse.

Syftet med "Ledare i SKTF" är att trygga försörjningen av fackliga ledare inom vårt förbund i framtiden (deltagarna är under 35 år). SKTFs värdegrund genomsyrar hela utbildningen och gör att man får en stark grund att stå på som förtroendevald. Man får också en mentor knuten till sig som man träffar och följer kontinuerligt.

Utbildningen handlar också mycket om personlig utveckling, man får bl.a. genomföra personlighetstestet Myers Briggs. För min egen del har detta varit oerhört nyttigt i mina SKTF-uppdrag. Genom att jag fått kännedom om mina styrkor och förbättringsområden så har jag blivit en mycket bättre facklig företrädare.

För mig innebar "Ledare i SKTF" dessutom att jag också fick vänner för livet som jag fortfarande har tät kontakt med. SKTF är ett föredöme i fackföreningsrörelsen som gör den här typen av satsningar på yngre förtroendevalda. Därmed är framtiden för vår förening ljus.

Walk the Walk

Har intervjuats av underbara Viola Zabeti på Facket Förändras. Intervjun finns nu publicerad på deras blogg "Fackrapporten".

Trött på politiska floskler

"Alla som kan jobba ska jobba", sa Mona Sahlin på Socialdemokraternas förtroenderåd igår och lät som någon från Alliansen. Detta är ett exempel på floskler som politiker gärna slänger sig med eftersom man hoppas på att det ska gå hem i opinionen. Men ska man försöka vara lite seriös så är det inte optimalt för samhället att alla som kan jobba ska jobba jämt. En del ska studera för att öka kunskapsnivån i samhället och utbilda sig till framtidens yrken. En del ska vara föräldralediga för att välkomna framtidens arbetskraft till världen. Nu märker jag ord, jag vet, men jag är så trött på alla politiska floskler utan innehåll.

Rätt beslut av DO

Diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri LinnA har fått utstå mycket spott och spe efter gårdagens offentliggörande av beslutet utifrån det uppmärksammade fallet på ett vuxengymnasium där en elev förvägrades att bär niqab och stängdes av från skolan. DO ander att beslutet kan strida mot diskrimineringslagen, men väljer ändå att inte driva ärendet vidare till domstol eftersom anmälaren har fått gå klart utbildningen och att skolan förlitade sig på ett råd från Skolverket vilket enligt DOs bedömning skulle innebära att någon diskrimineringsersättning inte skulle bli aktuell.

DO konstaterar också att för att driva ett ärende till domstol ska ärendet innehålla principiellt viktiga frågor för samhållet i stort eller för den aktuella individen, eller så ska det finnas andra särskilda skäl. DO konstaterar att i de få fall frågeställningen aktualiserats tycks skolorna ha kunnat hitta praktiska lösningar, i enlighet med Diskrimineringslagens intentioner.

Det är inget utbrett problem i Sverige med niqab, och i de fall det blir ett problem löses detta i de allra flesta fall genom dialog mellan skolan och eleven/anhöriga, genom att man hittar praktiska lösningar. Att vissa debattörer, exempelvis integrationsminister Erik Ullenhag (fp) och Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Mikael Damberg, försöker göra detta till ett jätteproblem och kräva förbud mot niqab tycker jag enbart är ytlig plakatpolitik. Min stora farhåga är ett förbud bara skulle innebära att berörda elever stannar eller hålls hemma från skolan, och vad har man då gjort för vinster? Nej, ta diskussionen i de extremt få fall då niqaben blir ett problem och lös situationen genom dialog.

Det handlar om att bry sig

Igår besökte jag SKTF Göteborgs skyddsombudsdag på Röhsska muséet. Dagens första programpunkt var Göteborgs Stads personaldirektör Lisskulla Lindström som talade om skyddsombudets roll ur ett personalpolitiskt perspektiv, och hon hade också en intressant diskussion med deltagarna krig detta ämne.

Det är alltid intressant och inspirerande att lyssna på Lisskulla, hon värnar verkligen det personalpolitiska perspektivet. Personalpolitik handlar för mig om att Göteborgs Stad ska ha en hög ambition när det gäller att vara en bra, schyst och attraktiv arbetsgivare. Även om man inte formellt bryter mot lagar och avtal så är det ändå inte okej att bete sig hur som helst om man vill kalla sig för en god arbetsgivare. Lisskulla pratade bl.a. om att det är viktigt att bry sig om sina medarbetare. Det tycker jag är ett exempel på en god personalpolitik.

Heja Veronica!

– Vi vill själva ha det bra, men inte på bekostnad av att någon annan har det sämre, säger min goda vän och fackliga idol Veronica Karlsson i senaste numret av TCO-tidningen. Läs artikeln och inspireras av en sann facklig hjältinna.

Rättvisa har skipats för Annica

Läser i Aftonbladet att Försäkringskassan har ändrat sig och beviljar svårt sjuka Annica Holmquist sjukersättning. Fallet Annica fick mycket uppmärksamhet i valrörelsen. Hon hade blivit utförsäkrad, trots att hon lider av en kronisk sjukdom som får hennes kroppsdelar och organ att växa okontrollerat.

Rättvisa har skipats för just Annica, men det finns många andra runt om i Sverige som hamnar mellan stolarna och drabbas hårt av Försäkringskassans hårda bedömningar. Det är dags för regeringen att tala om vad man tänker göra åt detta så att svårt sjuka människor ska slippa att förlora sin försörjning. Jag är också förundrad över att den röd-gröna oppositionen varit knäpptyst i denna debatt efter valet. Det måste finnas utrymme för empati i sjukförsäkringssystemet, det är aldrig okej att sparka på dem som redan ligger.

SKTF är partipolitiskt obundet

Igår publicerade författaren och s-bevakaren Christer Isaksson en debattartikel i DN, där han framför att IF Metalls ordförande Stefan Löfvén bör bli ny ordförande för Socialdemokraterna, och att SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark bör bli ny partisekreterare. Eva uttalar sig dock i TCO-tidningen om att hon vill och har inga andra ambitioner än att fortsätta att driva SKTFs förnyelse- och förändringsarbete framåt.

Eva är en fantastisk förbundsordförande som jag, och många andra SKTFare, absolut inte vill mista. Därför är hennes uttalande i TCO-tidningen väldigt glädjande.

För övrigt är det intressant att följa den process som Socialdemokraterna är inne i, och den allvarliga kris partiet upplever. Många röster ropar på att den täta samverkan mellan Socialdemokraterna och LO bör upphöra. En majoritet av LOs medlemmar röstade borgerligt, och då kan det ju kännas märkligt att LO-förbunden har en sådan stark koppling och ger ekonomiska bidrag till Socialdemokraterna.

Jag är väldigt glad och stolt över att SKTF är ett partipolitiskt obundet fackförbund. Vi är dock inte opolitiska utan tar stark ställning i massor av politiska frågor. Vi gör det dock utifrån våra medlemmars intressen, inte utifrån en specifik partibok. Jag tycker att det är oerhört viktigt att SKTFs medlemmar ska känna att deras förbunds lojalitet ligger hos dem i alla lägen, inte hos ett enskilt politiskt parti.

Klicka här för att läsa Christer Isakssons artikel.

All kärlek är bra kärlek

Skrattar åt en sketch från senaste avsnittet av Grotesco, där ett gäng frireligiösa fundamentalister brister ut i en sång där de skyller allt ont i världen på bögarna. Men skrattet fastnar också lite i halsen eftersom situationen är väldigt problematisk för HBT-personer inom vissa religiösa samfund. T.ex. så nekade Smyrnakyrkan i Göteborg en homosexuell man medlemskap för ett tag sedan. Glädjande nog tog Kungsladugårdsskolan i Göteborg efter detta ett beslut om att avboka ett besök i just den kyrkan.

Det finns dock många goda exempel inom frikyrkor och inom Svenska kyrkan på personer som i ord och gärning visar att de står upp för alla människors lika värde. Hoppas att dessa kan inspirera Smyrnakyrkan och andra liknande samfund att tänka om. Även om jag själv inte är religiös så är jag intresserad av religioner, och vem tilltalas inte av kärleksbudskapet som predikas i vissa delar av Bibeln. Och jag graderar inte olika typer av kärlek: för mig är all kärlek bra kärlek.

Klicka här för att se Grotescos "Det är bögarnas fel".

Nu delar vi på den fackliga tiden

Igår hade SKTF Göteborg sitt representantskap (årsmöte) på Stadsbiblioteket i Göteborg. En hel del modiga besluts togs, bl.a. att fr.o.m. 2011 ska vi bli bättre på att dela på den fackliga tiden mellan fler förtroendevalda. Ingen förtroendevald i SKTF Göteborg ska arbeta mer än 80 procent fackligt fr.o.m. nästa år. Detta kommer också innebära att vi stärker vår förankring på arbetsplatserna. Jag ser själv fram emot att komma tillbaks en viss procent till min arbetsplats fr.o.m. årsskiftet, det ska bli jättekul. :)

En ny avdelningsstyrelse valdes också, och vi fick in fyra helt nya ledamöter. Jag ser verkligen fram emot att leda detta gäng mot fortsatta stordåd under nästa år.

Jag kommer att sakna Sture

TCO-tidningen avslöjade igår att Sture Nordh slutar som TCOs ordförande vid kongressen i maj nästa år. Jag tycker personligen att det var ett väldigt tråkigt besked, Sture har varit en fantastiskt bra ordförande och är en av mina stora fackliga förebilder. Han är oerhört kunnig och skarp, och har ett enormt stort hjärta för TCO och TCO-förbunden.

Stures storhet visar sig också i skälen han anger till att han slutar nästa år: att TCO behöver visa att man menar allvar med det fackliga förändringsarbetet och föryngra sitt ledarskap. Han är en förebild också när det gäller att alltid sätta vår rörelse främst. Jag kommer verkligen att sakna honom.

Mona Sahlin saknade glashissarna

Alla medier domineras idag självklart av nyheten om Mona Sahlins avgång. Hennes beslut i sig är väl rätt så naturligt med tanke på att hennes parti gjort sitt sämsta val på över 90 år. Jag förundras dock över hur snabbt partiet var villigt att vända sin ledare ryggen så fort man fick chansen. Fenomentet "glashissar" är något som kvinnor i ledande ställning ofta saknar, d.v.s. det osynliga stöd i organisationen som backar upp en när det blåser. Detta stämmer väl in på Mona Sahlins situation.

Den politiska debatten utan Mona Sahlin som naturlig deltagare kommer att kännas märklig, hon har funnits med i hetluften under hela min uppväxt. Jag önskar henne allt gott i framtiden.

Leve Aung San Suu Kyi! Leve demokratin!

Igår släpptes Burmas oppositionsledare Aung San Suu Kyi fri från sin mångåriga husarrest. Det är än så länge höjt i dunkel hur regimen i Burma tänker hantera henne, farhågorna är att man snart kommer att hitta på anklagelser för att kunna frihetsberöva henne igen. Men att hon just nu är fri inger hopp, och som alltid visar hon upp en stor ödmjukhet samtidigt som hon inte är undfallen på något sätt. Vid ett tal inför sina anhängare tidigare idag sa hon följande: – Man måste stå rakryggad för det rätta. Demokrati är när folket tyglar ledningen. Jag kommer att acceptera att folket tyglar mig.

Leve demokratin, och leve Aung San Suu Kyi!

Alla människor har ett värde i sig

Tillbringade fredagen och lördagen i Borås på studieförbundet Sensus ledardagar (SKTF har ett nära samarbete med Sensus). Det var fantastiskt trevligt att få träffa alla goa kursledarkamrater från Västra Sverige, och jag deltog i tre väldigt lyckade seminarier.

Ett av seminarierna leddes av Seroj Ghazarian, chef för Göteborgs Stads mångfalds- och jämställdhetsenhet. Jag har haft förmånen att få lyssna till honom många gånger, och det är alltid lika inspirerande.

Vi hade bl.a. en diskussion om alla människors lika värde. Har t.ex. pedofilen samma människovärde som sitt offer? En väldigt tillspetsad fråga givetvis som verkligen sätter saker och ting på sin spets, men också en intressant frågeställning. För mig har alla människor lika värde, sen kan jag fördöma deras handlingar som om de skadar andra även måste få konsekvenser. Seroj menade också att ser vi inget värde i en annan människa kan vi heller inte utkräva något ansvar för dennes handlingar.

Vissa människor har ju ett större värde för just mig än andra, t.ex. mina vänner, kollegor och min familj. Men jag tror stenhårt på att alla människor har ett värde i sig. Vad tycker du?

Vart finns visionerna i socialpolitiken?

Fick idag i Göteborgs Stads Centrala Samverkansgrupp (CSG) en dragning av majoritetens (s, mp och v) förslag till budget 2011. Barn och ungdomar lyfts särskilt fram med satsning på minskade barngrupper i förskolan, högre kvalitet i skolbarnomsorgen, extra resurser för stödpersonal i skolan och satsning på ungdomsgårdar och ett nytt "Ungdomens hus" i city. Miljöperspektivet är också tydligt med satsningar på kollektivtrafik m.m.

Jätteviktiga satsningar, men jag saknar som vanligt visioner i socialpolitiken. Vad vill politiken göra åt att Göteborg är en av Europas mest segregerade städer? Vad behöver göras för att öka kvaliteten i socialtjänsten, SKTFs undersökning av socialarbetarnas arbetssituation visar ju att deras arbetsdagar äts upp av administrativa uppgifter istället för arbete direkt med klienter och hjälpsökande.

Jag tycker dock kommunstyrelsens nya sätt att arbeta låter väldigt spännande. KS delas upp i tre olika kluster: ekonomi, ekologi och social. Därmed känner jag ändå ett hopp för att socialpolitiken kommer att få ett större utrymme än idag, det ska bli spännande att följa framöver och från SKTFs sida kommer vi fortsätta att göra allt för att väcka liv i den socialpolitiska debatten.

Utmana heteronormen och dina fördomar

Igår besökte jag Annandagsgatans och Första majgatans förskolor i Göteborg för att prata HBT, heteronorm och fördomar. Det var en väldigt öppen stämning och vi hade bra diskussioner.

Heteronormen som bl.a. handlar om att vi omedvetet förutsätter att alla människor är heterosexuella, och att vi automatiskt förutsätter att man måste ha vissa egenskaper om man är en flicka eller en pojke, är oerhört stark i vårt samhälle, inte minst inom skolans värld. Väldigt få personer låter sig dock medvetet styras av heteronormen eller vill vara fördumsfulla, men det blir ändå så eftersom normen är så starkt inpräntad hos oss. Ska man kunna ändra detta krävs ett långsiktigt och systematiskt arbete, man ändrar inte sina grundläggande värderingar över natt. Mycket handlar om kunskap, det är ju endast när man blir medveten om sitt eget beteende som man kan förändra det.

Så mycket bättre om vi är tillsammans

Jag är som många andra helt såld på tv-programmet "Så mycket bättre". Ingen av de medverkande artisterna har tillhört mina favoriter tidigare, men nu har jag fastnat för flera av dem och det är enormt kul att se och höra deras tolkningar av varandras låtar.

Titelsången "Så mycket bättre" är ju en gammal Ted Gärdestad-låt, och när jag hör texten så vaknar den fackliga nörden i mig till liv och tycker att den uppmanar till fackligt medlemskap. Har jag inte rätt?

Har du brottats med svåra plågor
Har du märkt att ja' har rätt
Du hade fel och blev eld och lågor
För att svaret va' så lätt

Men det blir bättre om vi e' tillsammans
Så mycket bättre för oss allesammans
Så mycket bättre, för oss

De' e' enkelt att vara kritisk
Och slå ner på det som finns
Men ibland kan man vara nitisk
Även om man e' klädd i jeans

Men det blir bättre om vi e' tillsammans
Så mycket bättre för oss allesammans
Så mycket bättre, för oss

Rätt använd kompetens

Besökte i torsdags Administratörernas dag, en dag som över 300 SKTF-medlemmar deltog i. På eftermiddagen ingick jag i en panel som diskuterade synen på administration och administratörer. Övriga deltagare var Annika Strandhäll, SKTFs vice förbundsordförande, Marina Johansson, kommunalråd (s), Jonas Ransgård, kommunalråd (m) och Björn Seve från Göteborgs Stad.

Debatten blev rätt så spetsig, mycket tack vare inlägg från publiken. Administratörer är en yrkesgrupp som i regel är oerhört uppskattade på sina arbetsplatser, inte minst av cheferna som är beroende av ett bra administrativt stöd för att hinna med att utöva ett gott ledarskap, men det märks inte lika tydligt i lönekuvertet eller när deras befattningar värderas. Ofta blandas dessutom administration ihop med administratörer, det märks särskilt tydligt när sparbeting skall genomföras och våra politiker uttrycker att man "ska spara ner på administrationen". Då blir effekten i regel att man minskar på antalet administratörer, men arbetsuppgifterna försvinner inte utan måste då läggas på någon annan. Men ska chefer, socialarbetare eller någon annan yrkeskategori syssla med administrativa arbetsuppgifter? Och framförallt: är det att använda deras kompetens rätt? Nej, det tycker jag inte. Administration skall utföras av proffsen, d.v.s. administratörerna.

Det goda ledarskapet

Idag har vi genomfört Chefernas dag, ett samarbete mellan SKTF och Lärarförbundets Skolledarförening i Göteborg. Göteborgs Stads personaldirektör Lisskulla Lindström inledde dagen med att presentera stadens ledarskapsidé och arbete kring ledarförsörjning, och redogjorde också på ett mycket personligt och inspirerande sätt för sina tankar om det goda ledarskapet. Dagen innehöll också inspirerande föreläsningar om arbetsglädje, grupputveckling och ledarskapsteorier.

Efter att jag hade börjat engagera mig fackligt blev det ganska snart tydligt för mig hur oerhört viktiga chefer är, och att ett gott ledarskap är en förutsättning för en god verksamhet. Därför är det en väldigt viktig facklig fråga att kämpa för att våra chefer får rätt förutsättningar för att kunna utöva ett gott ledarskap, d.v.s. få möjlighet att se varje enskild medarbetare. Alla människor vill bli sedda och bekräftade, och blir vi det på våra arbetsplatser gör vi ett bättre jobb.

Vi måste höja våra röster för att höras

Idag arrangerade SKTF Göteborg Socialarbetarnas dag på Världskulturmuséet, där drygt 90 socialarbetare tillika SKTF-medlemmar deltog. På förmiddagen föreläste Ulf Evenås om att förebygga hot- och våldssituationer, och på eftermiddagen presenterades resultatet av vår undersökning av socialarbetarnas arbetssituation i Göteborgs Stad. Drygt 500 socialarbetare har deltagit i undersökningen, oavsett facklig tillhörighet.

Några axplock ur resultatet:

37% upplever stress i sitt arbete dagligen, ytterligare 43% någon gång i veckan. Av de socialarbetare som arbetar med myndighetsövning upplever över hälften stress dagligen.

69% har gått till jobbet trots att de varit sjuka. Det allra vanligaste är ekonomiska skäl, men många svarar också att klienter/brukare då skulle drabbas negativt och/eller att kollegorna skulle få högre arbetsbelastning.

49% upplever att antal hjälpsökande har ökat under det senaste året, och 52% upplever antal klienter har ökat.

66% anser att arbetsbördan har ökat under det senaste året, och 65% att antalet arbetsuppgifter har ökat.

56% anser att den psykiska pressen i arbetet har ökat.

Vad tror man då har orsakat dessa förändringar?

Ekonomin: fler hjälsökande men mindre budget som bl.a. får effekten att man inte får köpa insatser längre. Då man undviker placeringar hamnar tuffa ärenden i socialtjänsten som inte borde vara där.

För lite personal: vikariat och pensionsavgångar tillsätts inte, trots fler hjälpsökande och klienter.

Arbetsbelastning: de administrativa arbetsuppgifterna med dokumentation och inrapportering har ökat markant.

På frågan om det är något särskilt du vill ha mer tid än vad du har idag gick de allra flesta svar att koppla till 4 olika teman:
1) Mer tid till klienterna, mindre till administration.
2) Mer tid för reflektion, både enskild och tillsammans med kollegorna.
3) Mer utbildning/handledning.
4) Mer samverkan kring klienterna för att hitta bra lösningar, t.ex. med sjukvården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Vi avslutade dagen med en paneldiskussion utifrån resultatet av undersökningen, som jag hade den stora äran att vara samtalsledare för. I panelen ingick Anna Hedman, kommunpolitiker (s), Carina Liljesand, avgående kommunalråd (kd), Magdalena Vagnemark, socialsekreterare, Marie Hedman, socialpedagog och Tina Niinisalo, socialsekreterare och vice ordförande i SKTF Göteborg. Mycket kan sägas om undersökningens resultat och mycket är allvarligt och alarmerande, även om resultatet inte är förvånande utan bekräftar i stort den bild vi har av verkligheten. Från SKTFs sida måste dock vi och våra socialarbetare bli mycket mer aktiva i den socialpolitiska debatten och inte backa för att föra fram de brister som finns. Vi måste helt enkelt höja våra röster för att höras, och den utmaningen tänker vi ta med denna undersökning som grund.

Verkligheten när den är som värst

Läser Shadé Jalalis, likabehandlingsexpert på Unionen, blogg idag där hon berättar om Sima som blir erbjuden att gå på salsakurs och en massa jobbcoacher, men inget jobb. Detta är verkligheten när den är som allra värst.

Klicka här för att läsa du också.

Rekrytering utan diskriminering

TCO har gett ut boken "Rekrytera utan att diskriminera" som är tänkt att utgöra ett stöd för fackligt förtroendevalda i arbetet med att förbättra rekryteringsprocessen på arbetsplatserna. Bakom boken står Kristina Persdotter, ansvarig för utbildnings- och integrationspolitik på TCO.

Handbokens mål är att den med rätt och bäst kompetens skall få jobbet utan att faktorer som kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller att någon annan ovidkommande faktor spelar in. Boken ger i tolv steg förslag på en likabehandlande rekryteringsprocess genom bland annat:

• Att göra en tydlig kravspecifikation och låten de kraven och önskemålen leda hela processen.
• Att annonsera alla tjänster och använda öppna rekryteringskanaler såsom Arbetsförmedlingens platsbank. Att använda riktade sökvägar kan också nå grupper som arbetsgivaren inte når idag.
• Att värdera utländsk utbildning och erfarenhet på samma sätt som svensk utbildning och erfarenhet.
• Att jämföra de som kallats till intervju med samtliga sökande i avseenden som kön, ålder, etnisk tillhörighet. Detta är ett relativt enkelt sätt att kontrollera att vissa grupper av sökande inte omedvetet sorterats bort.
• Att genomföra en strukturerad intervju med i förväg bestämda kriterier och ställa samma frågor till alla sökande.
• Att inte ställa frågor som inte har betydelse för arbetet. Personliga frågor ökar risken att diskriminera sökande. Att inte ställa frågor om framtida bildande av familj då svar på sådana frågor inte får användas i urvalet.

För några veckor sedan hade jag den stora äran att få ingå i samma panel som Kristina under seminariet "Den svenska modellen och mångfald", och fick höra henne berätta om sitt arbete med boken. I Göteborgs Stad har vi sedan många år ett politiskt mål om att "stadens medarbetare skall spegla stadens befolkningsstruktur", ett mål som vi har förtvivlat svårt att nå. Det framförs alltid tusen och en anledningar till att inte ha ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv vid rekryteringar, men Kristinas bok lyfter på ett klockrent sätt fram vad detta handlar om: att den som är mest kompetent ska få jobbet. Det är fullständigt oacceptabelt att personer med utomeuropeiskt klingande namn får söka dubbelt så många jobb som personer med svenskt klingande namn, trots likvärdiga meriter. Men det är så verkligheten är ut, och det måste vi ändra på.

Chefen i fokus

Spenderade slutet av arbetsveckan med att leda en utbildning för 20 av SKTF Göteborgs chefsmedlemmar, tillsammans med mina kollegor Annika och Christian. Innehållet var bl.a. SKTFs fackligt-politiska program för ledarskap, arbetsrätt, samverkan och lön. Men vi fokuserade inte på paragrafer utan på personalpolitik och hur man agerar när man är en schyst arbetsgivare. Det blev två väldigt lyckade dagar, och deltagarna var enormt generösa med sina kunskaper och erfarenheter.

Chefer är en av SKTFs stora medlemsgrupper, bara i Göteborgs Stad har vi 750 chefsmedlemmar. Att driva frågor kring chefers rätt till en god arbetsmiljö och förutsättningar att kunna utöva ett gott ledarskap är en självklarhet för SKTF, det gynnar inte bara vår chefsmedlemmar utan också deras medarbetare. Ett gott ledarskap är en förutsättning för en god verksamhet.

Ny ordförande för HBTQ-festivalen

Igår valdes jag till ny ordförande för HBTQ-festivalen i Göteborg. Jag är enormt glad och stolt över att få detta förtroende. Festivalen fyller en viktig funktion i arbetet för HBTQ-personers rättigher, och därmed för att Göteborg och Västsverige ska bli bättre att leva i. Det ska bli väldigt roligt att få leda styrelsearbetet och förhoppningsvis bidra till att utveckla festivalen ytterligare.

Idag fikar vi schyst

Idag är det Fairtrade Challenge-dagen, bl.a. så anordnas schysta fikor på ett hundratal arbetsplatser i Göteborgs Stad i SKTFs regi. För att fikorna skall räknas som schysta krävs att en Fairtrade-märkt produkt ingår.

Fairtrade är en oberoende produktmärkning. Väljer man Fairtrade-märkta produkter skapar man förutsättningar för odlare och anställda i utvecklingsländer att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. SKTF är medlemmar i organisationen Fairtrade, och är också Sveriges första Fair Union. Att vara en Fair Union innebär att vi vill leva som vi lär: att vi vill göra affärer med företag som har kollektivavtal, och att vi väljer produkter och tjänster som tar miljömässig och etisk hänsyn.

Jag inledde dagen med att tala om Fair Union på en "Schyst frukost" på Göteborgs Universitet. Efter mig talade Ulriqa Westman från Konsumentföreningen Väst om Fairtrade-märkningen, och vilka kriterier som finns för att en vara skall få denna märkning.

Det känns väldigt bra att få använda denna dag för att uppmärksamma rätten till schysta arbetsvillkor världen över, och hur vi som enskilda personer och SKTF som fackförbund kan använda vår konsumentmakt till att göra världen bättre. Och är man medlem i SKTF så bidrar man faktiskt till att göra världen lite bättre...

Minns Martin Luther Kings ord

Den här hösten känns kallare än någonsin med tanke på vad som händer i Sverige. Vi har ett rasistiskt parti som vågmästare i Sveriges riksdag, flera etablerade partier röstfiskar i grumligt vatten genom att försöka göra SDs frågor till sina och media rapporterar om en ny laserman som härjar i Malmö.

Vi kan dock alla göra skillnad genom att agera för alla människors lika värde och mot rasism på alla sätt vi kan. Minns Martin Luther King Jrs ord:

‎"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."

SKTF-ombuden är nyckeln

Spenderade torsdagen och fredagen i Varberg tillsammans med ett 40-tal SKTF-ombud från Göteborgs Stads fackförvaltningar. Jag var inbjuden för att bl.a. prata löner, andra avtalsfrågor och SKTFs inriktningsmål. Engagemanget var stort och diskussionslustan stor. Det var enormt inspirerande att få träffa dessa fantastiska ombud och umgås med dem i två hela dagar.

Våra lokala ombud är nyckeln till att SKTF ska bli det fackförbund som vi vill vara: facket som syns, verkar, påverkar, berör och är framgångsrikt på varje arbetsplats. SKTF Göteborg arbetar ständigt för att utveckla och vässa vår ombudsverksamhet, och där vill vi satsa ytterligare under kommande verksamhetsår. Det är dags att ta makten över fikaborden igen, och i det arbetet fyller våra ombud den viktigaste funktionen.

Modig verksamhetsplan

Snart är det dags för SKTF Göteborg representantskap, som är likställt med ett årsmöte. Skillnaden mot ett "vanligt" årsmöte är att alla våra medlemmar inte har rösträtt, utan ombuden på representantskapet utses av våra lokala klubbar. Antal mandat som varje klubb har avgörs av hur många medlemmar man organiserar. Denna ordning har vi eftersom vi är så stora (SKTF Göteborg består av ca 4 500 medlemmar i dagsläget), och det är därmed svårt för varje enskild medlem att få en överblick över föreningen.

Representantskapet äger rum på Stadsbiblioteket i Göteborg 18 november, och även om inte alla har rösträtt har ändå alla medlemmar närvaro-, yttrande- och förslagsrätt. Förutom att nya ledamöter ska väljas, och motioner från våra medlemmar behandlas, så tar också representantskapet beslut om ny verksamhetsplan.

Vi i SKTF Göteborgs styrelse kämpar just nu med att författa förslaget till verksamhetsplan, och det är extra roligt i år eftersom grunden för verksamhetsplanen är de modiga inriktningsmål som SKTFs förbundsmöte tog beslut om för några veckor sedan:

1. Alla nyanställda inom vårt organisationsområde ska få erbjudande att gå med i SKTF! Vi riggar det fackliga arbetet så det blir möjligt.

2. Engagera fler ambassadörer för SKTF. Skapa förutsättningar för engagerade medlemmar att jobba med enstaka frågor och otraditionella uppdrag.

3. Återerövra fikaborden - mer tid bland medlemmarna!

4.Ta ansvar för vår generationsväxling. Inriktningen är 30% av ledamöterna i styrelserna ska vara under 35 år från och med 2012.

5. Det ska vara möjligt att förena fackliga uppdrag med en yrkeskarriär. Rekommendationen är att från och med 2012 ska inga nya förtroendevalda ha uppdrag på heltid.

6. Återupprätta vertikaliteten i styrelserna och stärk representativiteten.

7. Nytt namn på förbundet som är relevant också för våra framtida medlemmar och som manifesterar det vi vill vara.

8. Starta en intern samarbetsexplosion där vår gemensamma styrka används för att skapa största nytta för våra medlemmar.

9. Ny facklig politisk position. Det är vad vi säger, vad vi gör och våra resultat som räknas.

Visst är det modiga mål, som också förbinder oss att driva ett aktivt förändringsarbete?

På besök hos DO

Idag var jag inbjuden till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för en diskussion kring hur man kan använda den s.k. svenska modellen i anti-diskrimineringsarbetet, d.v.s. att fack och arbetsgivare avtalar om villkoren på jobbet.

Jag var inbjuden utifrån den motion jag skrev till och som blev bifallen av SKTFs förbundsmöte för några veckor sedan, som handlar om att vårt förbund skall ta initiativ till att teckna centrala och lokala "anti-diskrimineringsavtal" med våra arbetsgivare. Vad ska då ett sådant avtal då innehålla? Jag tycker att det är nödvändigt att det innehåller konkreta åtgärder som arbetsgivaren förbinder sig att genomföra, t.ex. att jämställdhets- och mångfaldsarbetet blir en naturlig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, att vi äntligen får ordning på mångfalden när det gäller de rekryteringar som görs och att alla medarbetare får kontinuerlig kompetensutveckling i jämställdhet och mångfald.

En del tvärfackliga kollegor från andra förbund deltog i diskussionen, och flera av dem (framförallt från den privata sektorn) framförde att de hellre skulle se en tuffare diskrimineringslagstiftning, med sanktions- och skadeståndsmöjligheter om arbetsgivarna inte gör vad de ska. Jag har absolut ingenting emot en tuffare lagstiftining på området, men känner mig också positiv till att SKTFs motparter (åtminstone inom den offentliga sektorn) skulle vara villiga till att teckna den här typen av kollektivavtal med oss. För mig handlar det inte bara om piska (om arbetsgivarna bryter mot ett kollektivavtal blir de skadeståndsskyldiga till den fackliga organisationen), utan också om att våra verksamheter skall vara attraktiva att jobba inom. Kommuner och landsting står inför enorma generationsväxlingsproblem de närmaste åren, eftersom många av medarbetarna är på väg att gå i pension, och behöver rekrytera massor med nya medarbetare de närmaste åren. Självklart skulle många söka sig till den offentliga sektorn om man vet att det är arbetsgivare som aktivt arbetar med alla människors lika värde.

När det gäller DO så är vi många som märker att deras verksamhet tappat fart sedan de fem olika diskrimineringsombudsmännen slogs ihop till en myndighet häromåret, och fick minskade resurser. DO måste öka sitt tillsynsarbete igen, minns vilket fantastiskt resultat den s.k. "miljongranskningen" av företags lönekartläggningar fick för några år sedan, då massor av ojämställda löner identifierades och mängder av kvinnor fick sina löner justerade. Jag hoppas att regeringen är villiga att besluta om ökade resurser till DO, myndigheten behövs både som kompetenskälla och som en blåslampa i baken på arbetsgivare, och fackförbund.

Rätt facklig kamp

"Fel facklig kamp" skrev DN på sin ledarsida igår och menade, tvärtemot flera ledande fackförbund, att sverigedemokrater måste tillåtas att vara fackligt aktiva.

För mig är det fullständigt självklart att det är omöjligt att vara aktiv i SKTF och SD samtidigt. Som företrädare för SKTF måste man givetvis ställa upp på och verka utifrån vår värdegrund, d.v.s. våra grundläggande åsikter. SDs värdegrund och människosyn går stick i stäv med SKTFs eftersom SD inte anser att alla människor har lika värde.

Att utesluta sverigedemokrater som medlemmar i facket är dock en mycket mer komplicerad fråga. Dels måste givetvis valhemligheten respekteras, dels måste vi undvika att hamna i en situation som liknar 70-talets åsiktsregistreringar. Men ska man vara fackligt aktiv i SKTF måste man dela våra grundläggande åsikter och inte motarbeta dem.

Carina Liljesand - en sann hjälte!

Igår kväll besökte jag SKTF-klubben i Social resursförvaltning och deras höstmöte för att moderera ett samtal mellan kommunalråden Dario Espiga (s) och Carina Liljesand (kd). Det blev ett intressant samtal om valresultatet, om socialpolitik och socialt arbete och om hur politikerna bättre kan ta till vara på medarbetarnas kreativitet och idéer för att utveckla verksamheten vi bedriver. Vi avslutade med en diskussion om hur de etablerade partierna ska förhålla sig till Sverigedemokraterna, en diskussion som faktiskt hettade till. Carina menade att alla partier, oavsett allians, måste visa ansvar i de parlamentariska forum där SD är vågmästare för att undvika politiskt kaos, medan Dario mer var inne på att vardera politisk allians ska fortsätta att helt driva sin egen politik. De lyckades dock enas på slutet om att det största blocket bör diskutera samarbete med partier från motståndarsidan om SD är vågmästare. Personligen tycker jag att de etablerade partierna måste visa ansvar i den situationen som råder, och försöka komma överens med varandra för att på alla sätt undvika att SD får något inflytande.

Jag fick också tillfälle att hylla Carina som lämnar politiken och sitt parti fr.o.m. årsskiftet. SKTF har många gånger varit kritiska till KDs politik, framförallt när det gäller familje- och jämställdhetspolitiken samt hur partiet ser på alla människors lika värde, men där har Carina visat stort mod och civilkurage, bl.a. genom sin stora engagemang för HBT-personers rättigheter. Tyvärr så lyckades ett antal värdekonservativa personer kryssa sig förbi henne på KDs valsedel, personer som tyvärr har åsikter som definitivt inte stämmer överens med alla människors lika värde. Jag tycker det är oerhårt tråkigt att Carina försvinner från KD, men förstår och respekterar hennes beslut. Jag kommer att sakna hennes röst i Göteborgspolitiken, men hoppas att hon istället dyker upp i andra sammanhang. Hon är f.ö. medlem i SKTF, och det är jag väldigt stolt över. Carina Liljesand är genom sitt äkta och ärliga engagemang en sann hjälte!

Lam budget från regeringen

Idag presenterade finansminister Anders Borg regeringens höstbudget och den lämnar mycket över att önska, framförallt när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Ingen tydlig prioritering av en av de viktigaste frågorna på arbetsmarknaden – problemet med de strukturella löneskillnaderna - finns med i budgeten. En sådan satsning lyser tyvärr med sin frånvaro.

Det behövs dessutom betydligt mer kvalificerade åtgärder för att de långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka i arbete. Åtgärderna när det gäller kvalificerad arbetsmarknadsutbildning och när det gäller möjligheterna till vidareutbildning av yrkesverksamma är helt otillräckliga.

För övrigt gjorde SD debut i riksdagsdebatten, och lyckades med konststycket att både kritisera regeringens skattesänkningar och de röd-grönas förslag på skattehöjningar, samtdigt som man lovade stora satsningar på rättsväsendet, försvaret, äldreomsorgen och utbildning utan att på något sätt kunna berätta hur detta ska finansieras. Seriöst? Inte speciellt.

Den svenska modellen och mångfald

Sitter på tåget hem från Stockholm och försöker samla ihop alla intryck efter att ha deltagit i seminariet "Den svenska modellen och mångfald", arrangerad av det gemensamma TCO-initiativet Facket Förändras. Jag blev inbjuden genom mitt starka engagemang för jämställdhet och mångfald, och för att jag och mina kamrater i SKTF Göteborg lyckades driva igenom vår motion på SKTFs förbundsmöte häromveckan som förbinder oss att försöka få till stånd "anti-diskrimineringsavtal" med våra arbetsgivare.

Det var en stor ära att få sitta i samma panel som Shadé Jalali, jämställdhetsspecialist på Unionen, samt Kristina Persdotter och
Helena Johansson från TCO. Shadé talade mycket om rasismen som frodas i Sverige, som bl.a. uttrycks i att vi har ett parti bestående av organiserade rasister som vågmästare i Sveriges riksdag. Vi diskuterade en hel del hur oerhört värdeladdat ordet "rasism" är och att många helst vill två sina händer från ordet, och därmed gärna förminska rasistiska handlingar och rasistiskt beteende. Personligen tycker jag inte att vi ska vara rädda för att kalla saker för sina rätta namn, och som det politiska läget ser ut i Sverige idag känns det än mer angeläget att föra dessa diskussioner öppet. Där har vi i TCO-förbunden ett oerhört stort ansvar.

Kristina talade om den handbok som TCO producerar, och som är tänkt att kunna användas av förtroendevalda vid rekryteringar. Jag tänkte direkt på det mål som vi haft från politiskt håll i Göteborg sedan många år som handlar om att "stadens medarbetare skall spegla befolkningsstrukturen". Det målet har vi förtvivlat svårt att uppnå, och det finns alltid tusen och en anledningar till att undvika mångfalds- och jämställdhetsperspektiv vid rekryteringar. Detta är ett exempel på ett område som borde ingå i ett "anti-diskrimineringsavtal". Jag tycker exempelvis att Göteborgs Stadsteater är ett föredöme där varje chef vid en slutrekrytering skriftligt måste motivera hur denna rekrytering bidragit till att bättre spegla Göteborgs befolkningsstruktur. Det är något som resten av Göteborgs Stad borde ta efter.

Helena talade om TCOs förhållningssätt till Sverigedemokraterna, som styrelsen kommer att ta beslut om inom kort. TCO-förbunden är partipolitiskt obundna men inte opolitiska, och därför är det viktigt att markera mot partier vars värderingar och människosyn går stick i stäv med vad vi tycker utifrån våra medlemmars perspektiv och intressen. Jag är väldigt stolt över min centralorganisation som på ett tydligt och genomtänkt sätt tar ställning för alla människors lika värde. Det är en av de viktigaste fackliga grundvärderingarna, och har så varit sen rörelsen startade en gång i tiden.

Själv fick jag tillfälle att berätta om bakgrunden till min motion, och hur vi tänker driva frågan vidare. Nästa vecka träffar jag Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att diskutera samarbete kring opinionsbildning för att få till dessa kollektivavtal på arbetsmarknaden. Givetvis kommer ni att kunna följa detta arbete på bloggen.

SKTF byter namn - vad tycker du att vi ska heta?

Mitt trehundrade inlägg här på bloggen handlar passande nog om det beslut vi tog på förbundsmötet häromveckan om att, i samband med SKTFs 75-årsjubileum nästa år, byta namn på vår älskade fackförening. Vi har helt enkelt vuxit ur vårt namn och behöver ett nytt som bättre beskriver vilka vi organiserar, och vad vi står för. Personligen skulle jag gärna se ett namn som på något sätt går att koppla till vår värdegrund. Vad tycker du? Klicka här för att komma till SKTFs nya namnsajt där du kan lämna egna förslag om vad vi ska heta.

Jämställ världsreligionerna med varandra

Läser att utbildningsminister Jan Björklund kör över Skolverket om religionsundervisningen. I våras kom verket med ett förslag på hur kursplanen för religionskunskapen i grundskolan skulle förändras. Kristendomen tonades ner och de fem världsreligionerna jämställdes med varandra. Björklund gillade inte förslaget,
och i torsdags klubbade regeringen igenom den framtida kursplanen som ska införas nästa läsår. Den skiljer sig markant från Skolverkets förslag och kristendomens lyfts fram och ges en särställning. Björklund motiverar detta med att kristendomen i alla tider varit den totalt dominerande religionen i vårt land.

I ett mångkulturellt land som Sverige där det råder religionsfrihet, och där svenska kyrkan dessutom är skild från staten sedan flera år, så tycker jag att det är en självklart att religionsundervisningen skall vara neutral och att de fem världsreligionerna jämställs med varandra. I en tid då rasismen frodas i vårt land och mytbildningen kring vissa religioner frodas så fyller dessutom skolan en oerhört viktig roll i att slå hål på de myter som finns. Jag tycker det är oerhört tråkigt att regeringen körde över Skolverket och tog detta beslut. Hade Skolverket fått sin vilja igenom hade det varit ett viktigt steg framåt mot ett Sverige där alla människor har lika värde.

Fackligt bus på Bergakungen

Igår kväll hade jag den stora äran att få hänga med Viola, Ana, Johan och Birgitta från Facket Förändras på Bergakungens biograf i Göteborg. Den beryktade cashboxen fanns på plats, och var lika populär som vanligt. För att få ett pris ska man fånga minst 80 000 kr under 30 sekunder. Det är väldigt svårt, men arbetar man på en arbetsplats som tecknat kollektivavtal med facket så tjänar man faktiskt i snitt 80 000 kr per år genom de förmåner som ingår i avtalet, och alltså inte är lagstadgade (t.ex. tjänstepension, extra pengar vid föräldraledighet, ob-ersättning, årlig löneökning m.m.). Visst är det häftigt!

Vi kuppade också oss in på 4 filmvisningar och ställde frågan hur många i salongen som var med i facket. De som svarade ja fick en present som tack för att de bidrar till att vi löntagare faktiskt har inflytande över våra villkor på jobbet. Och ska vi fortsätta att ha det krävs det att så många som möjligt är med i facket.

Strålande jobbat IF Metall!

Till min stora glädje läser jag i en debattartikel i dagens GP att IF Metall tecknat kollektivavtal med bemanningsföretaget Randstad som innebär att personalen där garanteras schysta arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. De miserabla förhållandena för personalen på bemanningsföretag har ju debatterats flitigt den senaste tiden, så därför känns det fantastiskt roligt att IF Metall och Randstad går i bräschen och gemensamt gör någonting åt detta. Jag hoppas att detta kollektivavtal bara är det första av många på den svenska arbetsmarknaden. Strålande jobbat IF Metall!

Engagerande valutskottsutbildning

Har precis kommit hem från Stockholm där jag haft förmånen att få leda SKTFs nationella valutskottsutbildning tillsammans med mina underbara kollegor Eva Karlsson, Anna Nilsson och Mari Sivernäs. Deltagarna kom från hela Sverige, och visade ett enormt engagemang för sina viktiga uppdrag, och även en stor vilja till att förändra för att göra vår förening starkare.

Valutskottens uppgift är att föreslå kandidater till styrelser och andra fackliga uppdrag inför årsmöten. Man förbereder sig väl genom att uppmana medlemmarna att nominera kandidater, intervjua alla nominerade och sedan ta fram ett förslag där man förutom personlig lämplighet också väger in mångfald när det gäller bl.a. kön, ålder, etnisk bakgrund, yrken o.s.v.

Valutskotten fyller en oerhört viktig funktion för att vi ska bli det fackförbund som vi vill vara, och för att vi ska nå våra mål. SKTFs varumärke är ju våra förtroendevalda, och det är vi som ska se till att uppnå de mål vi har tagit beslut om. Valutskotten ser till att lägga förslag på personer som är villiga att arbeta mot de mål vi tagit beslut om.

Valutskottens uppdrag har blivit ännu mer spännande i SKTF, bl.a. genom att vi tagit beslut om att inriktningen är att fr.o.m. 2012 ska 30 procent av alla styrelsemedlemmar vara under 35 år. Med tanke på de fantastiskt engagerade personer jag lärde känna under de senaste dagarna så är jag inte det minsta orolig för att vi inte ska uppnå våra högt uppsatta mål.

SD får SKTF att vakna

Chocken och sorgen över Sverigedemokraternas intåg i riksdagen börjar lägga sig, och jag känner att detta har blivit en rejäl väckarklocka för oss i SKTF. Sedan valet har jag aldrig diskuterat vår värdegrund så mycket som jag gör nu, och många medlemmar framför hur stolta och glada de är över att vi tar så tydlig ställning mot SD, deras värderingar och människosyn.

Diskussionerna pågår både i SKTF och TCO hur vi ska flytta fram positionerna i jämställdhets- och mångfaldsfrågorna, och det är jag personligen väldigt glad över. Nästa måndag kommer jag att delta i en paneldiskussion i Stockholm arrangerad av Facket Förändras där vi ska tala om just detta. Alla människors lika värde är en klockren facklig fråga, och har varit sedan vi bildades en gång tiden. Jag är så stolt över att tillhöra ett förbund som visar att vi tar dessa frågor på allvar.

Återigen kan jag inte låta bli att citera Sture Nordh från SKTFs förbundsmöte: "För oss fackliga finns inte vi och dom. Det finns bara ett vi!"

Framtiden är ljus för SKTF

Har precis kommit hem efter tre intensiva, och helt fantastiska dagar på SKTFs förbundsmöte 2010. Många kloka beslut togs, bl.a. nya inriktningsmål som bl.a. handlar om att 30 procent av alla styrelsemedlemmar i SKTF ska var under 35 år från 2012 och att nya förtroendevalda ska jobba max 80 procent fackligt. Modiga mål att ta beslut om, och oerhört viktiga för att vårt förbund ska föryngras och för att vi ska bli fler engagerade som delar på den fackliga tiden.

Vi tog också beslut om att byta namn från och med nästa år. SKTF har vuxit ur sitt namn och det är dags att hitta ett nytt som bättre beskriver vilka vi organiserar, och vad vi står för.

Personligen blev jag oerhört glad över beslutet att SKTF nu ska driva på för att teckna anti-diskrimineringsavtal med våra arbetsgivare. Det bevisar att vi menar allvar med vårt jämställdhets- och mångfaldsengagemang, och jag ser verkligen fram emot de steg vi ska ta framåt i detta arbete.

Jag är också oerhört stolt över Tina och Lennart, SKTF Göteborg övriga två ombud på förbundsmötet, som gjorde fantastiska insatser i sina utskott och i plenumdebatten. Nu börjar vi arbetet med att genomföra besluten som togs, och jag ser verkligen fram emot denna resa.

Klicka här för att läsa mer om de beslut vi tog på förbundsmötet 2010.

Improviserat seminarie

Idag fick jag testa min improvisationsförmåga under Bok & Bibliotek då vår gäst som skulle deltagit under seminariet "Fair Union i praktiken" tyvärr blev sjuk. Som tur var ställde dock Karin Ström, internationell sekreterare i vårt systerförbund ST, upp och vi hade ett samtal om våra respektive förbunds globala engagemang. Tycker att seminariet blev väldigt lyckat trots förutsättningarna, och jag hoppas att detta kan bli starten på ett utvecklat samarbete mellan SKTF och ST.

Fair Union = att leva som vi lär

Årets upplaga av Bok & Bibliotek är i full gång, och som vanligt finns SKTF på plats med en monter på Internationella torget. Temat för vårt deltagande är SKTFs starka engagemang i globala frågor, i mänskliga rättigheter och att vi kallar oss för en Fair Union. Det handlar mycket om att vi vill leva som vi lär: exempelvis att alla företag som vi gör affärer med ska ha kollektivavtal och att den fackliga solidariteten för oss inte har några landsgränser.

Jag och min styrelsekollega/SKTFs vice förbundsordförande Annika Strandhäll fick tillfälle att diskutera detta på ett djupare plan under vårt seminarie "SKTF - en Fair Union". Vi passade också på att i samband med detta ta kraftigt avstånd från Sverigedemokraterna och lovade att SKTF ska göra allt för att deras värderingar och människosyn inte ska få makten över våra arbetsplatser.

Har du vägarna förbi så tveka inte att besöka vår monter, vi finns på plats under hela mässan.

Sorgetåget ingav hopp

Den gråa, trista och kalla gårdagen avslutades på ett fantastiskt sätt. Jag deltog, tillsammans med min styrelsekollega Jenny, i sorgemarschen mot rasism och för solidaritet som enligt uppgifter samlade 5 000 människor här i Göteborg. Kan så många människor samlas på så kort tid genom ett upprop på Facebook så får jag hoppet tillbaka om Sverige.

Jag blev också oerhört glad och stolt när jag igår tog del av SKTFs förbundsordförande Eva Nordmarks och TCOs ordförande Sture Nordhs uttalanden om valresultatet, där bägge tar kraftigt avstånd från Sverigedemokraterna och deras värderingar. Jag hoppas att samtliga tvärfackliga kamrater i LO och Saco gör detsamma.

Nu kavlar vi upp ärmarna och jobbar stenhårt för att SDs idéer och politik inte biter sig fast på våra arbetsplatser, att vi får en bra och öppen arbetsmiljö och mot att SDs människosyn får ännu fler anhängare.

Häng med i kampen för mänskliga rättigheter!

Jag är fullständigt bedrövad över att ett rasistiskt, kvinnofientligt, homofobt och fackföreningsfientligt parti tagit plats i Sveriges riksdag, och dessutom blivit vågmästare. Jag förutsätter att båda blocken nu tar ett ansvar för att Sverigedemokraterna inte ska få något inflytande över den politiska dagordningen.

Det är lätt att känna sig nedslagen en dag som denna, men jag känner också en stor kampvilja för att Sverige ska bli ett land där alla människor har samma värde. Jag tröstar mig med att jag arbetar fackligt, och att jag gör det i ett fackförbund med en stark värdegrund där jämställdhet och mångfald är en självklar del. I SKTF kommer vi att ta vårt ansvar i kampen och ska göra allt (och lite till) för att landet vi lever i ska bli ett land där alla får plats, behövs och har lika värde. Häng med i denna kamp du också, nu kör vi så det ryker!

Unga arbetslösa ofta socialbidragsberoende

TCO gick idag ut med ett pressmeddelande om att unga arbetslösa ofta är socialbidragsberoende. Drygt 80 000 18-24 åringar gick förra året på socialbidrag. Det är dubbelt så vanligt att en ung har socialbidrag än a-kassa.

Många unga tvingas söka socialbidrag (försörjningsstöd från kommunen) för att klara sig. Förra året hade runt 80 000 unga mellan 18 och 24 år socialbidrag någon gång under året. Nästan 41 000 av dem var arbetslösa utan arbetslöshetsersättning. I gruppen under 30 år var det fler än 132 000 som hänvisades till socialbidrag under förra året. Det är dubbelt så vanligt att en ung har socialbidrag än a-kassa.

Var tionde ung mellan 18-24 år börjar idag sitt vuxenliv med begynnande socialbidragsberoende. Många av dem har svikits av skolan, är arbetslösa och nu dessutom utanför a-kassan. Resultatet blir att de tvingas söka socialbidrag under allt längre perioder. Samtidigt som vi anstränger oss för att bryta utanförskapet bland vuxna, tillåter vi passivt att nya generationer tar över i utanförskap utan att göra tillräckligt för att stötta dem.

De unga som är mest utsatta har en extremt svag ställning på arbetsmarknaden. Läget blir inte bättre för dem av att ytterligare försämra deras trygghet. Den bästa tryggheten en ung människa kan få är en utbildning. När det brister skapar vi ett nytt utanförskap genom att människor trängs undan från arbetslivet redan i unga år.

Var blev ni av ljuva drömmar?

Apropå min frustration över valdebatten så kom jag och tänka på Hasse & Tages gamla text "Var blev ni av?" från revyn "Svea hund", som framfördes av Monica Zetterlund. Trots att den har nästan 35 år på nacken är den lika aktuell idag, och beskriver perfekt även 2010 års valrörelse:

Svara du med röda stjärnan på din vårkavaj
alla tåg som går mot lyckans land på första maj
- svara på en fråga från en vän som tappat tron
När är dom framme vid sin slutstation?

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord
ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar
men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.

Frihetens gudinna står på vakt i New Yorks hamn
Om du har en dollar får du rum i hennes famn
Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål
- så synd att hennes huvud var ett hål!

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare värld?
Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd
Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt?
Fascismens korpraler? Jo,dom sitter där dom satt

Vi som satts att leva i besvikelsens epok
- ja vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att även om det blåser lite kallt,
tro på det vi trodde på - trots allt!

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord?
Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är han nu, våra frihetsdrömmars junker Morgonröd?
Han rör ju på sig, så han är nog inte riktigt död....

SKTFs 3 viktigaste valfrågor

Jag är personligen rätt så frustrerad över debatten inför valet på söndag. Det här valet handlar alldeles för mycket om plånboksfrågor, istället för bredare och djupare politiska frågor.

SKTF har dock presenterat våra 3 viktigaste valfrågor, och det handlar inte om individuella plånboksfrågor.

1) Säkra världens modernaste välfärd!

2) Lön ska inte bestämmas av kön - tillsätt en jämställdhetskommission!

3) Skapa en anständig arbetslöshetsförsäkring

Klicka här för att läsa vårt valmanifest i sin helhet.

Glöm nu inte att rösta på söndag!

Sture ryter till om pensionerna

TCOs ordförande Sture Nordh (som för övrigt har namnsdag idag) ryter till på DN Debatt om pensionerna. I maj presenterades ett förslag som – i bästa fall – sänker pensionen för en medelinkomsttagare med 25.000 kronor netto per år. Förslaget har nyfiket studerats av både socialdemokrater och moderater, men det är osäkert om Alliansen och/eller de rödgröna tänker genomföra planerna.

Det förslaget handlar om är på vilket sätt vi skall tillåtas spara till vår pension och har senast förts fram av Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, ESO – ett råd inom finansdepartementet. I maj i år föreslog de att kapitalskatten höjs från 15 till 27 procent på pensionssparande, förtida beskattning av tjänstepensioner (i dag betalar man skatt på den när man tar ut pensionen) samt en höjning av arbetsgivaravgifterna för avsättning till tjänstepension. Detta förslag kan i värsta fall omöjliggöra kollektivavtal om tjänstepensioner, och sänker pensionen för en medel­inkomsttagare med cirka 25.000 kronor netto per år (se bakgrundsrutan till höger).

Inget parti har i valrörelsen gett besked om sin syn på denna helt avgörande pensionsfråga, vars konsekvenser är långt allvarligare och svårare att korrigera än skatten på pension. Om förslaget genomförs är ett sannolikt scenario att hela modellen med de kollektivavtalade tjänstepensionerna, och för den delen det privata pensionssparandet, skjuts i sank.

Väljarna måste få besked från både Alliansen och de rödgröna innan valet på söndag om något av dessa block tänker försämra förutsättningarna att spara till pension. Förhoppninsgvis får vi ett besked om att man tänker kasta detta urusla förslag i papperskorgen.

Våga politisera jämställdhets- och mångfaldsfrågorna

Idag är det en vecka kvar till valet, och du glömmer väl inte bort att rösta? En bortglömd eller avböjd röst innebär bara att odemokratiska extremistpartier riskerar att få ett inflytande i våra demokratiska församlingar, så vi måste alla göra vår plikt och ta oss till valurnan.

Ikväll är det en ny duell mellan Sahlin och Reinfeldt på tv, och som vanligt kommer säkerligen jämställdhets- och mångfaldsfrågorna få väldigt lite utrymme. Ingen av riksdagspartierna har gjort mer än halvhjärtade försök att få in dessa frågor i debatten, och än mindre presenterat vilken politik man vill driva på dessa områden.

Hur ska vi komma åt den strukturella lönediskrimineringen mellan yrkessektorer som innebär att de som arbetar med människor tjänar mindre än de som jobbar med maskiner? Vad ska vi göra åt att kvinnor, personer med utomeuropeisk bakgrund och många andra grupper exkluderas från samhällets ledande positioner till förmån för vita medelålders män? Vad behöver göras för att alla i vårt land ska få en vård på lika villkor, oavsett om man är man, kvinna, funktionshindrad eller hbt-person?

Enligt min åsikt krävs politiska beslut för att uppnå ett samhälle där alla människor har samma värde, oavsett vem man råkar födas till. Tyvärr verkar inte något av riksdagsparierna våga politisera jämställdhets- och mångfaldsfrågorna på allvar, vilket är oerhört beklagligt. Det är bara att hoppas på att något etablerat parti, eller ett helt regeringsalternativ, någon gång i framtiden vågar lägga fram en politik som skulle innebära ett jämställt Sverige där alla människor är lika mycket värda.

Sverige hotas av stämning för missbruk av EUs visstidsdirektiv

Sveriges regering riskerar att hamna i EU-domstolen för brott mot europeiska regler om hur man får bete sig på arbetsmarknaden. Den bedömningen gör TCO efter att ha besökt EU-kommissionen och argumenterat för TCOs sak i den pågående tvisten med regeringen om anställningsformerna.

Bakgrunden till TCOs anmälan var en svensk lagändring om anställningsformer 2007. Lagändringen gjorde det möjligt att stapla olika former av visstidsanställningar på varandra, vilket enligt TCO utgör ett missbruk av EUs visstidsdirektiv. EU-kommissionen ställde sig på TCOs sida och begärde en förklaring av regeringen. I somras avvisade regeringen kritiken.

Jag hoppas verkligen att TCO går segrande ur denna strid med regeringen. Det är vanligt förekommande även i Göteborgs Stad att man manipulerar med visstidsanställningar för att undvika att personer blir in-las-ade till tillsvidaretjänster (som man blir efter 2 år om man vikarierat under samma anställningsform). Det är en bedrövlig personalpolitik att göra på det sättet, och är en betydligt större orsak till att unga personer exkluderas från tillsvidareanställningar än vad turordningsreglerna är.

Carola och fackligt förändringsarbete

Under fredagsmyset på jobbet idag konstaterades att texten till Carolas gamla låt "Säg mig var vi står" perfekt beskriver SKTFs förändringsarbete och framtida utmaningar. Håller du med?

Se dig omkring, var det det här vi drömde,
drömde, é det någonting, någonting vi glömde,
glömde, var vi, en planet fylld av mänsklighet.
Hela mitt liv, har jag försökt att fråga,
fråga och få ett svar.

Det är dags att börja tänka om för tiden rinner
ut den kanske snart tar slut, och jag vet att det
vi bygger upp nu, det blir en dag det våra barn ska ha.
(finns inget annat svar) ohhh
(frågorna som jag har) ohhh
(finns inget annat svar) ohhh
Jag vill så gärna ha ..

En tro på, framtiden, en tro på sanningen,
en tro på gemenskapen, nångång (nångång) , nånstans (nånstans)
nån dag.

Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
jag måste veta nu,
Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
för jag vill ha en tro på det jag gör
(Oh säg mig Oh säg mig Oh säg mig Oh säg mig Oh säg mig Oh säg mig Oh säg mig)

Det är dags att börja tänka om för tiden rinner
ut den kanske snart tar slut, och jag vet att det
vi bygger upp nu, det blir en dag det våra barn ska ha.
(finns inget annat svar) ohhh
(frågorna som jag har) ohhh
(finns inget annat svar) ohhh
Jag vill så gärna ha ..

En tro på, framtiden, en tro på sanningen,
en tro på gemenskapen, nångång (nångång), nånstans (nånstans)
nån dag.

Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
jag måste veta nu,
Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
för jag vill ha en tro på det jag gör
Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
jag måste veta nu,
Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
för jag vill ha en tro på vad jag gör,
Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
jag måste veta nu,
Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står,
för jag vill ha en tro på det jag gör,
Oh säg mig oh säg mig oh säg mig, oh säg var vi står.

Använd den svenska modellen i anti-diskrimineringsarbetet

Igår hade jag en väldigt spännande och händelserik dag. På förmiddagen följdes jag av en fotograf från SKTF-tidningen som fotade för en artikel där jag intervjuas om mitt engagemang i jämställdhets-, mångfalds- och anti-diskrimineringsfrågor. Grunden är en motion som jag skrivit till SKTFs förbundsmöte (som går av stapeln om några veckor) om att jag anser att vi bör ta inititativ till att teckna kollektivavtal med våra arbetsgivare, där dessa förbinder sig till att aktivt arbeta för att motverka diskriminering. Exempelvis kan ett sådant avtal innehålla att alla medarbetare får kompetensutveckling i jämställdhets- och mångfaldsfrågor, att nämnda frågor blir en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM), att man hittar vägar så att arbetsgivarens rekryteringar främjar mångfald m.m.

Det lustiga var att jag senare under dagen blev kontaktad av Diskrimineringsombudsmannen (DO) som hört talas om mitt engagemang, och bjöd mig till Stockholm för att diskutera ett samarbete för att få till stånd kollektivavtal utifrån Diskrimineringslagen. Det är för övrigt DO Katri Linna som har inspirerat mig till att skriva motionen, hon har flera gånger uttryckt att det krävs kollektivavtal för att denna lag ska fungera effektivt på arbetsmarknaden. Det ska bli jättespännande att få diskutera detta och förhoppningsvis ta några steg framåt i anti-diskrimineringsarbetet. Fortsättning följer...

Både en kristdemokrat och en sosse kan känna sig hemma i SKTF

För ett tag sedan blev jag kontaktad av TCO-tidningen som bad om tips på två SKTF-medlemmar som kommer att rösta på varsin allians i valet om några veckor. Jag kom genast att tänka på två politiker i Göteborgs Stad som jag verkligen respekterar: Carina Liljesand (kd), kommunalråd, och Ann-Christine Andersson (s), stabschef för Socialdemokraterna. Det blev en intressant artikel, som beskriver både samsyn och oenighet.

Carina är en fascinerande människa som jag tycker mycket om. Hon har bl.a. tagit stark ställning för HBT-personers rättigheter, vilket gör henne kontroversiell inom vissa delar av hennes eget parti. Hon är också tydlig med att hon vill höja taket i a-kassan, vilket också hennes parti uttryckt. Samtidigt var KD med om att driva igenom beslutet 2007 som fick till effekt att en halv miljon lämnade a-kassan, och över 200 000 passade då också på att lämna sitt fackliga medlemskap. Beslutet tvingade många människor att prioritera bort a-kasseavgiften eftersom man inte hade råd, och det fick sedan ödesdigra konsekvenser när finanskrisen slog till och många hamnade i arbetslöshet. Oavsett valresultatet hoppas jag att blockpolitiken inte hindrar en höjning av taket a-kassan eftersom det uppenbarligen finns en bred politisk enighet i frågan.

Anki är en färgstark person och en oerhört kompetent politiker. Jag håller till viss del med henne om att det är beklagligt att facket tonat ner sin politiska profil, jag tycker exempelvis att SKTF borde ta en betydligt tydligare ställning i flera politiska frågor. Dock kan vi inte, och ska vi aldrig, ta ställning för ett specifikt politiskt parti. SKTF är partipolitiskt obundet fackförbund, liksom övriga TCO-förbund, men vi är dock inte opolitiska utan tar ställning i politiska frågor utifrån våra medlemmars intressen. Därmed är vi helt fria i att kritisera, eller berömma, vilket parti vi vill.

Carina och Anki är två utmärkta exempel på att alla kan känna sig hemma i SKTF, även om man råkar ha olika partipolitiska uppfattningar. Jag önskar dem bägge allt gott inför valet.

Klicka här för att läsa artikeln i TCO-tidningen.

Våga fråga om fackliga uppdrag

Igår kväll ledde jag tillsammans med min kollega Olof Svensson en inspirationskväll för alla våra valutskott i SKTF Göteborg. Fokus var på SKTFs värdegrund och vision, vårt förändringsarbete och föryngring samt en större mångfald bland våra förtroendevalda. Det var en lyckad kväll med många intressanta och givande diskussioner.

Det finns en myt om att det är svårt att få människor att engagera sig fackligt, särskilt yngre. Jag känner inte alls igen mig i den bilden, min erfarenhet är att det finns en stor nyfikenhet på fackliga frågor idag, särskilt bland yngre personer. Men vi ska inte inbilla oss att vi blir uppsökta av massor av människor som vill jobba fackligt, men ställer vi frågan till dem som vi vet kan bidra så är det en baggis att få folk att engagera sig. Jag vet vad jag pratar om, för det är så jag själv arbetar.

Välfärden är viktigare än skatten

SKTF har tillfrågat nästan 6 000 väljare om hur de ser på viktiga delar av välfärden inför valet. Väljarna har fått ange hur viktiga de tycker att 15 olika välfärdstjänster är.

Svaren har resulterat i tre riksrapporter, ”De viktigaste valen”. I den sista rapporten, som ännu inte är publicerad i media, ser man bland de kommunala frågorna att kärnfrågor som skola, äldreomsorg och barnomsorg men också kommunal ekonomi av de flesta anses som mycket eller ganska viktiga. På landstingssidan anser 99,5 procent att tillgången till akut sjukvård är mycket eller ganska viktig, därefter närsjukvården med motsvarande siffra 98,1 procent.

Minst viktiga bland de angivna svarsalternativen anses kulturfrågor och kommunal- och landstingsskattens storlek.

Vilka frågor man anser som viktiga i kommunvalen är ganska åldersrelaterat. Ju högre ålder desto viktigare är de flesta välfärdsfrågorna. Bland förstagångsväljarna är miljön och skolan viktigare än andra frågor.

Föräldralediga tycker mer än andra att det är mycket viktigt att sjukvårdsupplysningen via telefon och Internet fungerar bra.

De 6000 väljare som tillfrågats bor i Sveriges 22 större städer. Materialet är även nedbrutet på varje stad. Man kan säga att väljarna över landet är rätt ense i sina svar. Det är inte så stora variationer.

I särklass står dock vårdfrågorna: tillgång till akut sjukvård vid behov. Det anser hela 99,5 procent är ganska eller mycket viktigt. 96,8 procent tycker också att tillgång till specialistsjukvård är ganska eller mycket viktig och 98,1 procent svarar så när det gäller tillgång till närsjukvård vid behov.

Därefter kommer äldreomsorgen som 94,1 procent anser som mycket eller ganska viktig tätt följd av den kommunala ekonomin som 94 procent tycker är ganska eller mycket viktig. Därefter kommer skolan, som 93,4 procent svarar på samma sätt.

Minst viktig är kulturfrågorna som 62,6 procent anser vara ganska eller mycket viktiga. Överraskande nog anses inte storleken på kommun- och landstingsskatten som särskilt viktiga.

Några regionala variationer förekommer också:
a) skolan. Här svarar 71 procent i riket att frågan är mycket viktig, vilket 80 procent anser i Sundsvall men bara 67 procent i Linköping.
b) äldreomsorgen. 68 procent i riket tycker frågan är mycket viktig, jämfört med hela 79 procent i Sundsvall men bara 62 procent i Stockholm.
c) den kommunala ekonomin anser 58 procent av alla vara mycket viktig, att jämföra med 68 procent i Sundsvall men bara 52 procent i Växjö.