Därför kräver SKTF Göteborg anställningsstopp

Omorganisationen som innebär att 20 stadsdelar blivit 10 i Göteborg fr.om. årsskiftet har också resulterat i övertalighet inom vissa yrkesgrupper. Som en säkerhetsåtgärd kräver SKTF Göteborg nu ett tillfälligt anställningsstopp i Göteborgs Stad för administrativ personal, personal­vetare, ekonomer och chefer. Uppstår det en vakans bland dessa yrkesgrupper ska rekryteringen ske bland den befintliga personalen för att kunna lösa övertaligheten snabbt.

Det finns ingen anledning att annonsera externt för nämnda befattningar i dagsläget eftersom kompetensen redan finns internt bland ett antal övertaliga. Eftersom vi har anställningstrygghet i Göteborgs Stad kan vi medarbetare inte bli uppsagda p.g.a. arbetsbrist, utan blir vi övertaliga på våra nuvarande arbetsplatser skall vi beredas arbetsuppgifter någon annanstans i staden. Men då är det också viktigt att omställningen till nya arbetsuppgifter sker på ett snabbt, smidigt och schyst sätt: dels för att medarbetare inte ska hamna i moment 22 och hänga i luften under långa perioder utan att ha några meningsfulla arbetsuppgifter, dels kan man också se på detta som ett enormt slöseri med kompetens och med skattemedel när övertaliga medarbetare inte får några nya tillsvidaretjänster trots att Göteborgs Stad fortfarande står med lönekostnaden. Tyvärr ser vi exempel varje dag på att tjänster annonseras ut externt helt i onödan, och också i vissa fall besätts med externa sökanden. Vi hoppas nu att Göteborgs Stad tar ett helhetsgrepp på övertalighetsproblematiken och hörsammar SKTF Göteborgs krav på anställningsstopp.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter

Händelserna i Egypten och Tunisien visar att arabvärldens folk tröttnat på diktatur och förtryck, och precis som alla andra människor bär på en stark längtan efter frihet och demokrati, en längtan så stark att den inte ens kan stoppas av det grymmaste våld.

Det som nu händer i Egypten och Tunisien får mig att tänka på FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, den vackraste text jag vet men som tyvärr bara är en text och inte verklighet för alltför många människor i världen. Jag tar mig friheten att återge deklarationen i sin helhet nedan.

Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 3
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4
Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

Artikel 5
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6
Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening.

Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 8
Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.

Artikel 9
Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.

Artikel 13
1. Var och en har rätt att fritt förflytta sig och välja bostadsort inom varje stats gränser.

2. Var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, och att återvända till sitt land.

Artikel 14
1. Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.

2. Denna rätt får inte åberopas vid rättsliga åtgärder som genuint grundas på icke-politiska brott eller på gärningar som strider mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15
1. Var och en har rätt till en nationalitet.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16
1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.

2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

Artikel 17
1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.

2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.

Artikel 18
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Artikel 20
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.

2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21
1. Var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Var och en har rätt till lika tillträde till offentlig tjänst i sitt land.

3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Folkviljan skall uttryckas i periodiska och verkliga val, som skall genomföras med tillämpning av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning eller ett likvärdigt fritt röstförfarande.

Artikel 22
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Kamprad är inget helgon

Är fascinerad över reaktionerna efter "Uppdrag Gransknings" avslöjande om IKEA-grundaren Ingvar Kamprads avancerade skatteplanering. I programmet avslöjades att tre procent av det som säljs på Ikeavaruhusen hamnar i det Luxemburgregistrerade företaget Inter Ikea, som äger rättigheterna till Ikeas varumärke, koncept och produkter. Var pengarna sedan tagit vägen har hittills varit okänt. Men enligt "Uppdrag granskning" samlas de skattefritt på hög i Kamprads stiftelse Interogo i skatteparadiset Liechtenstein. Eftersom Kamprad ses av många som ett helgon har dessa avslöjanden, och att media har mage att granska honom och hans image, fått stark kritik.

Ingvar Kamprad har i alla år jobbat stenhårt för att upprätta sin image som en vanlig snål smålänning som inte bryr sig nämnvärt om IKEAs miljardinkomster, men bryr sig desto mer om sin hemort Älmhult och näringsverksamheten där. Under den senaste tiden har bilden av Kamprad blivit mer nyanserad, bl.a. genom Johan Stenebos bok "Sanningen om IKEA" och senaste avsnittet av Uppdrag Granskning. IKEA är på många sätt ett fantastiskt företag som betytt oerhört mycket för svenskt näringsliv, och för många svenskar som genom åren fått möjlighet att köpa möbler av hyfsad kvalitet och snygg design till billiga priser. Kamprad har enträget byggt upp myten om sig själv, och väldigt många tycks ha köpt hans skådespeleri. Nu när det slås hål på myten blir många väldigt upprörda och vill inte höra sanningen.

Det är ju ingenting nytt att svenska företag och företagsledare gör allt för att betala så lite i skatt som möjligt. Att Kamprad byggt upp bilden av sig själv som en hederlig och jordnära smålänning som räddar närbutiken från konkurs genom att skjuta till några tusen gör dock att han faller från sin pidestal när det framkommer att han genom åren undvikit att betala miljarder i skatt, och därmed undanhållit den svenska välfärden viktiga inkomster. Hans agerande kan man tycka vad man vill om, och det förminskar inte heller IKEA som ett fantastiskt företag. Men det blir bara löjligt när Kamprad fortsätter att spela teater istället för att stå för att han jobbar stenhårt för att betala så lite som möjligt i skatt, precis som de flesta andra stora svenska företagsledarna. Kamprad är inget helgon, precis som de flesta andra av oss.

Leve Facket Förändras!

Häromkvällen hade jag den stora äran att få besöka ett röda mattan-event på biograf Skandia i Stockholm där Facket Förändras stora biokampanj uppmärksammades. Bl.a. visades den underbara reklamfilmen vars syfte är att synliggöra kollektivavtalets värde (i snitt handlar det om 80 000 kr för oss som har turen att jobba på en arbetsplats som slutit kollektivavtal med facket), plus att Elsa och Ana från Facket Förändras fick berätta om varför TCO tog detta intitiativ och hur lyckade de olika kampanjerna varit. Jag var själv med på ett event på Bergakungen i höstas där vi bl.a. klädde ut oss som personerna i reklamfilmen, sprang in i biosalongerna strax innan filmvisningarna och skrek "Finns det någon här inne som är med i facket?". Personerna som räckte upp handen fick en present som tack för att de bidrar till att så många av oss har schysta villkor och inflytande på jobbet. Ett jättekul sätt att uppmärksamma värdet av ett fackligt medlemskap på en arena där facket sällan rör sig.

Det känns fantastiskt roligt att Facket Förändras rönt så mycket uppmärksamhet. Deras arbete vitaliserar hela vår rörelse och betyder oerhört mycket som inspiration till SKTFs förändringsarbete. Leve Facket Förändras!
Klicka här för att läsa mer om Facket Förändras biokampanj.

Vad är viktigt när unga söker jobb?

Vad är viktigt när unga söker jobb? Den frågan har SKTF ställt till 800 unga yrkesverksamma medlemmar och närmare 4 000 högskolestudenter. Det viktigaste för båda grupperna är intressanta arbetsuppgifter, bra arbetskamrater och personlig utveckling. Även bra balans mellan privatliv och arbetsliv är viktigt, medan goda karriärmöjligheter är viktigare för studenter och trygg anställningsform viktigare för de unga yrkesverksamma.

Bara 15 procent av studenterna förknippar kommun och landsting med intressanta arbetsuppgifter medan 38 procent associerar privata företag med detta. Personlig utveckling associerar 27 procent med privata företag mot bara 6 procent med kommun och landsting. Å andra sidan associerar fyra av tio unga anställda kommuner och landsting med bra balans mellan privatliv och arbetsliv, och sju av tio med trygghet i anställningen.

Men bilden är sammansatt. Åtta av tio av unga anställda i välfärdssektorn tycker att de i stor eller viss utsträckning har intressanta arbetsuppgifter och varannan tycker att deras arbete kommer till nytta för samhället. Samtidigt vill bara 15 procent av studenterna i första hand arbeta i offentlig sektor, mot 43 procent i privat sektor. Bland de unga anställda är många missnöjda med uteblivna förväntningar på lön, vidareutbildning och ledarskapsstöd.

Resultatet av undersökningen är intressant, men inte speciellt förvånande. Det finns många fördomar om hur det är att arbeta inom offentlig sektor, exempelvis att kommuner och landsting är supertröga organisationer fyllda med medarbetare som vill göra så lite möjligt. Själv är jag en väldigt stolt kommunaltjänstemän som tycker att det är fantastiskt roligt och utvecklande att få arbeta med människor och utveckla den kommunala servicen till Göteborgs medborgare. De flesta tycker att vård, skola och omsorg är bland det viktigaste som finns, samtidigt som bilden av kommuner och landsting som tråkiga arbetsplatser är väldigt stark. Varför är det så? Tyvärr är väldigt många av oss som arbetar inom kommun och landsting starkt präglade av denna bild, istället för att vara stolta över de fantastiska insatser vi gör för väldigt många människor varje dag. Så sträck på ryggen alla kommunaltjänstemän, och berätta om hur kul och utvecklande det är att jobba inom offentlig sektor.

HBTQ-festivalen 2011 blir något alldeles extra

Ikväll höll HBTQ-festivalen ett stormöte på Stadsbiblioteket i Göteborg för personer och organisationer som är intresserade av att delta i och arbeta med festivalen. Massor med folk dök upp, och det var fantastiskt roligt att få ta del av allas stora engagemang och kreativitet. Årets festival (som äger rum 1-5 juni) kommer att vara sprängfylld med aktiviteter, och hela Göteborg kommer att bada i regnbågsfärger veckan innan och under festivalen.

Det stora tältområdet kommer i år att finnas i Bältesspännarparken, och kommer att kallas "Regnbågsparken". Där kommer massor med organisationer att ställa ut (inklusive SKTF), och där kommer även att finnas en livaktig scen samt serveringar. De flesta seminarierna kommer att äga rum i "Regnbågskvarteret", som kommer att vara beläget i Musik- och Teaterhögskolans lokaler bakom Götaplatsen. Och festivalen avslutas med den stora "Regnbågsparaden" som går från GöteborgsOperan till Götaplatsen, med en efterföljande artistgala på Liseberg.

Jag fick äran att säga några ord under stormötet, och berättade bl.a. att jag som urgöteborgare inte alltid känt mig hemma i den starka "goa gubbar-kultur" som starkt präglar vår stad, en kultur som är väldigt heteronormativ och därmed exkluderande för många. HBTQ-festivalen fyller därmed en väldigt viktig funktion för att förändra Göteborg så att vi blir en stad där alla kan känna sig hemma. Som göteborgare är jag väldigt glad och stolt över HBTQ-festivalen, och det känns fantastiskt att nu få möjlighet att arbeta med den i min roll som festivalens ordförande.

Nu längtar jag starkt till festivalen kör igång, och fram till dess kommer vi köra så det ryker. Du hänger väl med!

Klicka här för att läsa mer på HBTQ-festivalens hemsida.

Tala ut Billström och Bildt!

Det är ytterst anmärkningsvärt att migrationsminister Tobias Billström (m) och utrikesminister Carl Bildt (m) inte vill uttala sig om uppgifterna från Wikileaks stämmer eller inte. Enligt uppgifterna ska Bildt vid ett möte med USAs ambassadör i Sverige bland annat sagt att han ville ha en överenskommelse med Irak om att återsända irakier som inte fick uppehållstillstånd i Sverige. Annars skulle det inte gå att upprätta en svensk ambassad i Bagdad. De båda ministrarna ska också ha nämnt flera hedersrelaterade mord i Sverige som får svenskarna att kräva en hårdare flyktingpolitik. Dessa uttalanden går tvärt emot flera människorättsorganisationers rekommendationer om att inte återsända irakiska flyktingar eftersom det skulle innebära livsfara för dessa. Uppgifterna har bl.a. fått Liberala Ungdomsförbundet (LUF) att kräva Billströms avgång.

Stämmer uppgifterna från Wikileaks är detta en jätteskandal, och då har Billström och Bildt tappat rejält i trovärdighet. Har de uttalat sig på det här sättet innebär det att de står för en inhuman och cynisk flyktingpolitik som inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter, utan först och främst till hur opinionsvindar blåser. Bägge två verkar vara tagna på sängen av uppgifterna, men svenska politiker får nog börja vänja sig vid läckor av det här slaget och får därmed också räkna med att stå för det man säger i slutna rum även offentligt. Så tala nu ut en gång för alla, och klargör vart ni står i den svenska migrationspolitiken.

Förtroendevalda blir mer synliga på arbetsplatserna

I senaste numret av "Aspekten" (SKTFs tidning för förtroendevalda) intervjuas jag om SKTF Göteborgs beslut om att ingen förtroendevald hos oss ska arbeta mer än 80 procent fackligt. Jag tar mig friheten att återge artikeln i sin helhet nedan (den är författad av Maria Martinsson).

FÖRTROENDEVALDA BLIR MER SYNLIGA PÅ ARBETSPLATSERNA

I Göteborg ska ingen jobba fackligt på heltid från och med mars 2011. Genom att fler delar på den fackliga tiden kommer vi att öka förankringen på arbetsplatsen, menar Marcus Gustavsson, avdelningsordförande.

- Med ett ben kvar i arbetslivet blir det lättare att rekrytera kolleger. Som heltidsfacklig finns en risk att man tappar kontakten med arbetsplatsen. Man halkar efter såväl kompetens- som lönemässigt eftersom det är svårt att lönesätta någon som inte är på jobbet. Därför kommer det även att gynna oss som medarbetare, säger han.
Marcus tror också att beslutet påverkar bilden av facket positivt. En bild som inte alltid är positiv och som handlar om fackpampar som befinner sig långt bort ifrån medlemmarna och arbetsplatserna. Beslutet tydliggör att ett fackligt uppdrag är ett förtroendeuppdrag, inte ett jobb, menar han.

- Hittills har vi fått väldigt mycket positiv respons på att vi genomför det här. Utmaningen nu handlar om att hitta fler som vill engagera sig fackligt. Det kommer att kräva hårt arbete, men jag vet att det är möjligt. Jag har själv sett exempel på små klubbar där man jobbat hårt med rekrytering och där det gett jättebra resultat!

Majoritet för förslaget
Det var i samband med avdelningens representantskap nyligen som en förtroendevald skrev en motion om att dela på den fackliga tiden från och med 2011. Motionen röstades fram med en överväldigande majoritet. Nu startar arbetet med att lotsa in de 15 förtroendevalda som har heltidsuppdrag in i arbetslivet. För en del handlar det om att gå tillbaka till en tjänst som man varit borta från i många år. För några finns inte ens arbetsplatsen kvar.

- Det är arbetsgivarens ansvar att erbjuda arbete åt våra förtroendevalda. Vi finns givetvis med som ett stöd för den som vill ha hjälp, berättar Marcus Gustavsson.
Samtidigt är det inget okontroversiellt beslut, menar han. Det förpliktar för framtiden att nu ska det bli ”verkstad”.

Rimlig arbetsbelastning
Självklart finns det praktiska problem som måste lösas, som att tjänsten ska gå att förena med det fackliga uppdraget som man har kvar. Arbetsbelastningen måste vara rimlig. Men det måste också vara meningsfulla arbetsuppgifter.
- Finns bara viljan så går det att ordna. Det måste diskuteras med chefen i varje enskilt fall. Men det är klart att det finns en oro hos många hur det kommer att bli. Vår roll är att se till så att återgången till arbetsplatserna sker på ett schyst sätt, säger Marcus Gustavsson.

För egen del ser han positivt på att återgå till jobbet efter årsskiftet. Han menar att han har tur, arbetsgivaren tar emot honom med öppna armar. De 20 procent som han kommer att ägna åt sitt yrkesliv innehåller spännande arbetsuppgifter som friskvård och så småningom även jämställdhet och mångfald.

Ingenting är omöjligt om du inte gör det ensam

Har precis kommit hem från två dagar i Stockholm där jag umgåtts med fackliga kollegor från hela Sverige som gått utbildningen "Ledare i SKTF" genom åren, bl.a. Veronica, Erik och Maria från min egen årgång 07/08. Utbildningen är till för yngre ledare, och huvudsyftet är att trygga ledarförsörjningen i SKTF i framtiden.

För mig var mitt år med "Ledare i SKTF" fantastiskt på alla sätt och vis. Personligen innebar det att jag fick en bättre självkänsla, och ett större mod som jag haft stor nytta av i mina fackliga uppdrag. Men det bästa var att jag också fick vänner för livet som jag alltid kan vända mig till om jag behöver stöd, eller behöver peppas. Som Veronica sa igår: "Ingenting är omöjligt om du inte gör det ensam".

Fack, arbetsgivare och politik har gemensamt ansvar för strukturella löneskillnader

"Höj lärarlönerna med 5 000 kr", ropar GT ut idag som ett förslag för att Göteborg ska få Sveriges bästa grundskola. Självklart borde den pedagogiska personalen ha högre löner, precis som all annan personal i kvinnodominerad verksamhet. I yrken och branscher där de flesta är kvinnor tjänar alla mindre än i yrken och branscher där de flesta är män. Faktum är att Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.

Löneskillnaderna ett jätteproblem för vår välfärdssektor, som är kvinnodominerad. Vill vi kunna ha hög kvalitet i välfärden måste vi också kunna dra till oss och behålla den bästa personalen. Då kan vi inte ligga efter lönemässigt på grund av samhällets förlegade värdering av kvinnligt och manligt arbete.

SKTF har kommit med ett konkret förslag om en jämställdhetskommission för att komma till rätta med problemet. Vi vill ha ett trepartsamtal med representanter från arbetsgivarorganisationer, fackföreningsrörelsen och regering. Det är inte okej att vi bara pratar och pratar år efter år om problemen med strukturella löneskillnader, nu är det hög tid för verkstad! Och politiken kan heller inte avsäga sig ansvaret genom att lämna över frågan helt åt arbetsmarknadens parter att hantera. Dels klarar uppenbarligen inte fack och arbetsgivare av att lösa detta om man ska vara självkritisk, dels är det ett enormt samhällsproblem att kvinnors arbete värderas lägre än mäns och där har politiken ett stort ansvar. SKTF kommer att fortsätta kämpa för att regeringen ska inse det ohållbara i dagens situation, och för att man ska vidta konkreta åtgärder som ger resultat!

Protestera mot att Sverige tvångsutvisar irakier

I morgon kommer Sverige enligt trovärdiga källor att utvisa minst 14 irakier med tvång. Utvisningen strider mot FN:s flyktingorgan, UNHCR:s rekommendationer att inte skicka tillbaka asylsökande till de regioner i Irak där säkerhetsläget är särskilt allvarligt.

Amnesty International kräver att Sverige stoppar alla utvisningar till de irakiska provinserna, Ninewa (Mosul), Kirkuk, Diyala, Salah al- Din och Bagdad, samt andra farliga områden som delar av Al Anbarprovinsen.

Amnesty vänder sig nu till migrationsminister, Tobias Billström, och till Migrationsverkets generaldirektör, Dan Eliasson, med en direkt uppmaning att stoppa utvisningarna i morgon.

Protestera du också!

Föryngringen är livsnödvändig för SKTF

SKTF-tidningen skriver att styrelserna i SKTF ännu inte på långa vägar klarar inriktningen att 30 procent av ledamöterna ska vara under 35 år. I SKTF Göteborgs styrelse klarar vi dock målet - jag, Tina och Jenny är under 35 år, dessutom fyller Annika 36 år så hon får väl räknas vara på gränsen.

Målet om att 30 procent av ledamöterna ska vara under 35 år är ganska kontroversiellt inom vårt eget förbund. En del har till och med påstått att detta mål diskriminerar äldre, men det är inte alls det som det handlar om. Problemet är inte att vi har för många äldre personer bland våra förtroendevalda, utan för få yngre. Vi har massor med personer som varit fackligt engagerade i många år och skaffat sig ovärderliga kunskaper och erfarenheter. Men många av dessa personer kommer att gå i pension under de närmaste åren, och därmed riskerar vi att tappa massor med kompetens på ett och samma bräde. Därför måste vi arbeta stenhårt med generationsväxlingen, utveckla vårt arbete med mentorskap o.s.v. Jag kan bara ta mig själv som exempel, för mig har stödet från mina äldre och mer erfarna fackliga kollegor varit ovärderligt. De har varit väldigt generösa med att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter, och samtidigt stöttat mig på ett fantastiskt sätt i mitt uppdrag som ordförande för SKTF Göteborg. Det är så vi måste arbeta, och då kommer vi att lyckas med generationsväxlingen.

Ibland påstås det att det är omöjligt att få yngre att engagera sig fackligt. Men det känner inte alls jag igen från min egen vardag, jag tycker att det är en baggis att få yngre personer att engagera sig i SKTF. Vi ska dock inte inbilla oss att folk kommer springande till oss och ber om att få engagera sig, går vi dock ut på arbetsplatserna och ställer frågan direkt till våra medlemmar så ger det effekt. Det handlar också om att förklara varför det är så roligt att engagera sig fackligt, och att det är särskilt stimulerande att representera SKTF och allt det fina som vi står för. Att vi måste få fler yngre bland våra förtroendevalda handlar i förlägningen om SKTFs överlevnad, det är ju kommande generationer som ska bära vår förening i framtiden.

Göteborg ska bli en Fairtrade City med hjälp av SKTF

Nu ska Göteborg bli en Fairtrade City och målet är att hela Göteborgssamhället använder sin konsumentmakt till att göra världen bättre.

Fairtrade City är en diplomering från organisationen Fairtrade, som arbetar med rättvisemärkning av olika produkter, främst livsmedel. Diplomeringen innebär att stadens offentliga och privata sektorer tar gemensamt ansvar för etisk upphandling och utbud av Fairtrade-varor. Det handlar också om informationsinsatser och kampanjer för att göra Fairtrade och etisk konsumtion mer känt.

Men innan Göteborg får sin diplomering måste staden uppfylla ett antal kriterier.
Till exempel måste Göteborg kunna visa upp att här säljs minst 110 Fairtrade-märkta produkter fördelat på fler än tolv dagligvarubutiker och att minst sex caféer, restauranger eller hotell serverar Fairtrade-märkt kaffe eller liknande produkter. Dessutom ska minst 75 arbetsplatser servera Fairtrade-märkt mat i sina lunchrestauranger och 25 av dem ska servera minst två produkter.

Syftet med diplomeringen är att uppmuntra en löpande förbättring. Därför ingår också krav om att kontinuerligt vidareutveckla arbetet och öka den etiska konsumtionen inom den offentliga sektorn för att diplomeringen ska kvarstå.

Den stora utmaningen ligger i att få detta att bli stort i hela Göteborgssamhället. Ett av de första stegen blir att bilda en styrgrupp dör en rad aktörer utanför kommunen finns representerade, och i den styrgruppen kommer givetvis SKTF att ingå genom Annika Strandhäll, 2:e vice ordförande i SKTF Göteborg och dessutom 2:e vice förbundsordförande. Det ska bli fantastiskt roligt att vara delaktiga i detta arbete, och bidra med våra kunskaper, erfarenheter och engagemang. SKTF har länge kämpat för att Göteborg ska ta detta steg, och nu är det äntligen på väg att bli verklighet.

Ny facklig politisk position

Igår var jag uppe i huvudstaden för ett första möte med den nationella grupp som skall arbeta med att flytta fram SKTFs fackligt-politiska position. Det ska bli fantastiskt roligt och spännande att vara med och påverka så att vi vässar till vår fackliga politik - det är vad vi säger, vad vi gör och våra resultat som ska räknas.

Personligen tycker jag att fackföreningsrörelsen tagit alldeles för lite plats i den politiska debatten, även om jag tycker att TCO och i viss mån SKTF varit ett föredöme. Framförallt är jag stolt över att TCO och SKTFs politiska ställningstaganden inte bara handlar om att reagera på befintliga förslag och beslut, utan att vi även presenterar egna förslag utifrån våra medlemmars intressen. SKTFs krav på jämställdhetskommission är ett sådant exempel.

Det är oerhört viktigt att SKTF tar en stor plats i debatten, och att vi tar ställning och presenterar egna förslag i politiska frågor. Att vi är parti-politiskt obundna gör det också tydligt att det är utifrån våra medlemmars intressen vi hörs och syns i den politiska debatten, inte utifrån någon enskild partibok.

Jag representerar region väst i rådsgruppen, och kommer arbeta en hel del uppsökande för att samla in tankar och idéer kring vår fackliga politik. Jag har en vision om att detta ska fungera lite som en tankesmedja, men det är inte vi som är representanter i gruppen som ska tycka till i första hand utan vår huvuduppgift är att ge oss ut bland våra medlemmar (och presumtiva medlemmar) för att involvera dem i detta arbete. Och det kan handla om precis vad som helst: Hur ska vår jämställdhetspolitik se ut? Hur ska sjukförsäkringen se ut för att vara schyst och human? Vad är de viktigaste frågorna på framtidens arbetsmarknad?

Kontakta mig gärna om du tycker detta låter spännande, och om du känner att du vill bidra på något sätt. Givetvis kommer jag att hålla er uppdatera på bloggen om hur arbetet framskrider.

Samarbetsexplosionen kommer att höras i Göteborg

Träffade idag mina härliga SKTF-kollegor Annelie och Marie från vår systeravdelning i Västra Götalandsregionen. Vi pratade "samarbetsexplosion" - visst är det ett härligt ord! Detta handlar om att vi ska utöka samarbetet mellan våra avdelningar kring bl.a. olika aktiviteter och opinionsbildning.

I SKTF är vi organiserade utifrån våra arbetsgivare, därför har SKTF en avdelning som organiserar medlemmarna i Göteborgs kommun, en för Västra Götalandsregionen o.s.v. I SKTF Göteborg är vi i dagsläget ca 4 500 medlemmar, men tittar man på vår stad ur ett geografiskt perspektiv så finns det tusentals fler SKTF-medlemmar som arbetar i Göteborg: bl.a. på sjukhusen, vårdcentralerna och tandklinikerna som tillhör regionen. Tänk vilka medlemsmöten vi kan ha om vi samlar alla SKTF-medlemmar som arbetar inom Göteborgs geografiska gränser, vi skulle kunna fylla hela Scandinavium. :)

Ni kommer under året bl.a. få höra samarbetsexplosionen under Internationella kvinnodagen, HBTQ-festivalen, Way Out West och Bok & Bibliotek. Vi ses där!

När får vi se en kvinna som statsminister?

Såg sista avsnittet av tv-serien "Drottningoffret" igår. Jag har läst samtliga böcker i Hanne-Vibeke Holsts trilogi som "Drottningoffret" och de tidigare tv-serierna "Kronprinsessan" och "Kungamordet" bygger på, och jag har uppskattat dem oerhört mycket. De beskriver förutsättningarna för kvinnor i ledande ställning på ett väldigt realistiskt, och ofta omskakande, sätt.

"Drottningoffret" slutade med att Sverige till slut fick sin första kvinnliga statsminister. Men när ska detta ske i verkligheten? Inför Socialdemokraternas kommande kongress tar jag mig för pannan när jag hör frågor ställas om "vi verkligen är mogna för en kvinna som statsminister", som argument för att utse en man till partiledare.

Det är skamligt att vi ännu inte har haft en kvinnlig statsminister, och det beror på de strukturer i samhället som systematiskt värderar män högre än kvinnor. För det finns enormt många kompetenta kvinnor, det är inte det som är problemet.

Jag hoppas att få uppleva en kvinnlig statsminister i Sverige snarast, även om jag i dagsläget känner mig pessimistisk. Det gäller att våra politiska partier och dess företrädare tar ansvar för detta, och utser kvinnor till sina främsta företrädare och ser till att stötta dem i sina tuffa uppdrag på samma sätt som man alltid stöttat sina manliga ledare.

Jämställdhetsproblemen i skolan måste lösas

Deja, regeringens delegation för jämställdhet i skolan, har i ett slutbetänkande lagt fram förslag till förbättringar när det gäller skolans arbete med jämställdhet. Granskningen visar att det finns stora problem både för pojkar och flickor ur ett jämställdhetsperspektiv i skolan. Trots att skolan är skyldig att arbeta med jämställdhet så levererar man inte. Fortfarande är det inte ovanligt med kränkningar och diskriminering p.g.a. kön, pojkar får mycket mer utrymme i klassrummet samtidigt som flickorna har högre betyg, flickor mår sämre än pojkar men samtidigt reagerar skolhälsovården mer på pojkars problem o.s.v., o.s.v. När det talas om Sverige som ett föregångsland inom jämställdhet har ett område blivit eftersatt - nämligen skolan. Alldeles för lite har hänt sedan arbetet inleddes under 1960-talet, och man har till och med tagit steg bakåt de senaste åren.

Jag har själv arbetat administrativt inom skolvärlden, och därmed haft förmånen att som vuxen få se skolan inifrån. Jag tycker faktiskt generellt att den svenska skolan har ett oförtjänt dåligt rykte, det finns massor med positiva saker att framhålla och massor med fantastiskt engagerade pedagoger som gör ett jättearbete. Däremot är den svenska skolan alldeles för konservativ i sin syn på jämställdhet, och ett aktivt jämställdhetsarbete samt ett jämställdhetsperspektiv i undervisningen och i skolhälsovården saknas helt på många håll. Det måste ställas stenhårda krav på att alla skolor integrerar jämställdhet i det dagliga arbetet, och alla som arbetar inom skolan måste ha jämställdhetskompetens. Det är inte okej att det fortfarande är som när jag gick i grundskolan, där vi killar tilläts dominera fullständigt samtidigt som massor med tjejer mådde urdåligt.

Livet utanför hemmet börjar i regel i förskolan, och redan där måste pedagogerna ha kompetens och verktyg för att stötta barnen så att de kan vara sig själva utan att fastna i normerna om hur flickor och pojkar ska vara. Jag har diskuterat just detta med förskollärare som arbetar mycket med genus och jämställdhet och når resultat, problemet är att detta arbete raseras så fort barnen börjar grundskolan eftersom där förs inget aktivt arbete alls. Jag hoppas att regeringen följer Dejas rekommendationer, vi påverkas så otroligt mycket av vår skolgång så därmed måste jämställdhetsproblem i skolan lösas.

Bra att arbetet mot korruption samordnas

Läser i dagens GP att Ann-Christine Alkner-Dahl, f.d. stadsdelschef i Södra skärgården, ska samordna arbetet mot korruption i Göteborgs Stad. Hon kallas för "mutgeneral" i rubriken, en lite lustig titel som förhoppningsvis inte ger upphov till missförstånd.

Jag tycker det är positivt att Göteborgs Stad försöker få ett grepp över hur skattemedlen hanteras runt om i staden för att förhindra att oegentligheter förekommer. Det är dock ett oerhört svårt uppdrag eftersom staden består av massor med medarbetare, siffran 48 000 används ofta. Det är också viktigt att framföra att de allra flesta av oss som arbetar i Göteborgs Stad aldrig skulle drömma om att utnyttja systemet och begå oegentligheter. Vi har valt våra yrken för att vi tycker det är fantastiskt roligt att jobba med människor och skapa välfärd, och skulle aldrig missbruka något förtroende.

Det är bra att de misstänkta oegentligheterna kommer fram i ljuset så att åtgärder kan genomföras, men den tråkiga effekten blir också att alla Göteborgs Stads verksamheter och medarbetare ofta dras över en kam. Jag har själv fått frågan om hur det känns att jobba fackligt i den korrupta staden, en fråga som kändes väldigt trist att få. Jag svarade att givetvis är jag lika upprörd som alla andra över de misstänkta oegentligheterna, men att jag för övrigt tycker att Göteborgs Stad överlag är en bra arbetsgivare och att jag själv är stolt över att arbeta i staden, annars hade jag inte stannat såpass länge som jag har gjort.

Stadsdelsförändringens ursinniga tempo

Fr.o.m. 1 januari har Göteborg endast 10 stadsdelar, mot 20 innan årsskiftet. Genomförandet av denna organisationsförändring kritiseras i ett inslag i TV4 Göteborgs nyhetssänding idag, bl.a. menar statsvetaren Jan Turvall att informationen till medborgarna varit alldeles för dålig.

Organisationsförändringen i sig är postitiv i.o.m. att fokus är en effektivare verksamhet och större likabehandling när det gäller den kommunala servicen till Göteborgs medborgare. Problemet är att förändringen genomförts alldeles för snabbt. Göteborgs kommunfullmäktige fattade beslutet för knappt ett år sedan. Ett längre tidsperspektiv hade förmodligen givit möjlighet till att på ett mer genomtänkt sätt genomföra den nya organisationen. Möjligheten hade också varit större att samla in kloka synpunkter och idéer från de fackliga organisationerna, och från medarbetarna. Kommunfullmäktige ville dock ha ett sådant här högt tempo i omorganisationen, förmodligen för att politikerna skulle slippa hantera stadsdelsfrågan i valrörelsen. Men det har kostat och kostar på för stadens chefer, medarbetare och fackliga företrädare som tvingas arbeta i ett ursinnigt tempo, och då ökar risken för att man tvingas fatta beslut som inte är tillräckligt genomtänkta och förankrade.

Svinalängorna borde bli kurslitteratur

Såg filmversionen av Susanna Alakoskis roman "Svinalängorna igår". Liksom boken var filmen otroligt gripande, och gick verkligen under huden på mig. Berättelsen beskriver Leenas uppväxt i en missbrukarfamilj i Ystad på 70-talet, fylld av ångest och smärta, inte minst för att vuxenvärlden (inklusive socialtjänst och skola) vägrar att se vad Leena och hennes syskon genomlider.

Redan när jag läste boken tänkte jag att den borde bli en obligatorisk del av kurslitteraturen till socionom- och lärarutbildningarna. Jag rekommenderar er alla att både läsa boken, och se filmen som faktiskt tillför historien ytterligare dimensioner eftersom den beskriver Leena som vuxen (vilket inte boken gör).

Minnen av Per Oscarsson

Det var fruktansvärt att på ny nyårsafton höra om Per Oscarssons tragiska död. Liksom många andra har jag en relation till honom genom alla hans fantastiska film- och tv-roller. Jag tänker särskilt på filmen Svält, tv-filmen Kan du vissla Johanna? och tv-serien Herr von Hancken.

Ett personligt minne jag har av Per Oscarsson är från Göteborg Film Festival 1998, då han gästade Nils Petter Sundgren under en av hans skådespelarintervjuer på Nefertiti. Samtalet skulle ta 1 h, men tidsschemat sprack fullständigt eftersom det tog 45 minuter för Per att bara svara på Nils Petters första fråga. Jag hade med min pappa till Nefertiti, som älskade Per Oscarsson och var helt begeistrad efteråt. Per var ju en väldigt speciell människa, en uppenbar sökare, men under samtalet visade han också upp en underbar självdistans och raljerade friskt om sig själv, och alla de gånger hans beteende väckt uppmärksamhet, såsom när han avbröt spelperioden som Hamlet på Göteborgs Stadsteater för att fotvandra till Paris eller när han strippade i Hylands hörna (ett fantastiskt tal för övrigt, lyssna gärna på det på YouTube).

Vila i frid Per Oscarsson. Du må nu vara borta för alltid, men du kommer aldrig att bli glömd.