Olof Palme om fördomar

Idag är det 25 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan i Stockholm. Mycket kan sägas om honom och hans politiska gärning. Jag själv var för ung för att ha hunnit skaffa mig egna minnen av Palme innan han mördades men jag har läst ett stort antal biografier om honom, både av hans kollegor och av hans kritiker. P.g.a. sitt grymma öde har Palmes eftermäle inte blivit speciellt nyanserat, vilket kanske inte är så konstigt. Hans framgångar på den internationella arenan har fått överskugga hans tillkortakommanden på den nationella, samt alla de tråkiga händelser i den moderna svenska historien som Palme spelade en aktiv roll i, t.ex. IB-affären och bordellhärvan på 70-talet. Oavsett vilka politiska åsikter man har så kan ingen dock neka till att Palme spelar en stor roll i vårt lands historia, och att han var en lysande talare och retoriker. Jag citerar nedan en bit ur ett radioanförande som han höll på juldagen 1965.

"Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.

Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans."

Moderaterna som inspiration till facket

SKTFs förbundsordförande Eva Nordmark och riksdagsledamoten Leif Pagrotsky (s) skriver om facklig förnyelse på DN Debatt idag. Rubriken är "Moderaterna inspirerar oss till förnyelse i facket", en rubrik som säkert får många fackligt förtroendevalda att reagera men jag tycker inte att det finns någon anledning att hymla om att Moderaternas förändringsarbete är något att inspireras av. SKTF är ju dessutom partipolitiskt obundet så vi tar ställning i politiska frågor utifrån våra medlemmars intressen, och inspireras av vem vi vill, utan att behöva ta hänsyn till något enskilt politiskt parti.

SKTFs radikala beslut om att målet är ingen ska jobba fackligt på heltid och att 30 procent ska vara under 35 år i våra styrelser lyfts givetvis fram i artikeln. Jag är också särskilt glad över att SKTFs framtidsgrupper runt om i landet lyfts fram. En livaktig sådan har vi i Göteborg som består av ett antal yngre medlemmar som har ett stort intresse och engagemang för fackliga frågor i allmänhet och för SKTF i synnerhet, och som arbetar på (för fackföreningsrörelsen) otraditionella sätt för att visa att vi är en angelägenhet även för yngre personer. Jag är väldigt stolt över vår framtidsgrupps arbete i Göteborg.

Det är inte varje dag det är en nutning att läsa inläggen på DN Debatt, men idag är en sådan dag. :-)

"Fackliga rättigheter är hörnstenar i varje demokrati"

Så sa TCOs ordförande Sture Nordh i veckan i ett stöduttalande för de offentliganställda i Wisconsin. Där har guvernören Scott Walker i sin jakt på budgetbalans gått till frontalangrepp på de offentliganställdas fackliga rättigheter. Han har till och med gått så långt som till att hota med att sätta in nationalgardet mot de protesterande offentliganställda som har samlats till stora demonstrationer i flera dagar. Guvernören har stöd av guvernörerna i grannstaterna Indiana och Ohio liksom av den reaktionära och närmast högeranarkistiska Tea-partyrörelsen.

Förslaget har lett till massiva protester från allmänheten och fackföreningar, inte bara i USA utan världen över. SKTF är ett av flera förbund som protesterat. Nu har de fackliga protesterna även spridit sig till Ohio och Indiana där liknande budgetförslag är på gång. Vill du också stödja våra kollegor i Wisconsin: gå in på ISKAs hemsida.

Hat är ett slöseri med känslor

Läser i GP om en Facebook-grupp som riktar sig mot en tjej som tydligen medverkade i en Halebop-reklam, och som blev så hånad och hatad att Halebop inte såg något annat alternativ än att stoppa reklamen. Facebookgruppen, som hittills samlat över 48 000 medlemmar, svämmar över av kränkande kommentarer.

Det är fruktansvärt att återigen se hur många som helt obetänkt och oreflekterat kan delta i en aktiv mobbing. Det är också så bedrövligt och obehagligt att se hur lite som behövs för att människor ska trigga varandra till grövre och grövre påhopp mot en annan medmänniska. Det är lätt att få sin åsikt hörd på nätet, men det innebär också ett ansvar för att fundera vad det innebär för andra när jag sprider mina åsikter. Och det går aldrig att acceptera att hat sprids, hat är en sånt oerhört slöseri med känslor. Jag hoppas att Facebook stänger denna hatgrupp, och att tjejen som drabbats står på sig, orkar se framåt och struntar i sina belackare. Dessa personer kan inte ha någon vidare självkänsla själva eftersom de måste uppbringa hatkänslor mot människor de inte ens känner.

SKTF Göteborg agerar mot arbetsförhållandena på Ostindiegatans kvinnoboende

SKTF-tidningen uppmärksammar i sitt senaste nummer de bedrövliga arbetsförhållandena på Ostindiegatans kvinnoboende i Göteborg. Sedan boendet öppnades för två år sedan har två anställda sagts upp, sex har på eget bevåg lämnat arbetsplatsen och dessutom är tre anställda sjukskrivna och vill inte återvända. 22 anmälningar om arbetsskador och 16 tillbudsrapporter har inkommit bara under det sista halvåret 2010. Personal har fått stolar och varmt kaffe kastat efter sig, flera har dödshotats och i något fall har en boende även hotat en anställds familj.

Flera av mina SKTF-kollegor arbetar nu med att försöka se till att arbetsgivaren tar sitt fulla arbetsmiljöansvar och gör någonting åt situationen, och vi stöttar alla våra medlemmar som mår dåligt. Situationen är fruktansvärd, men våra medlemmar företräds i alla fall oerhört kompetent av personer med ett enormt engagemang. Jag hoppas att SKTFs krav på att föra över enheten till Social resursförvaltning, som har större och bättre resurser än en stadsdelsförvaltning att hantera missbruk och psykiska diagnoser, hörsammas. Men som skyddsombudet säger i artikeln är det också ett problem att Ostindiegatans kvinnoboende är ett så kallat LSS-boende. LSS-lagen (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger den boende stora rättigheter, däremot är möjligheterna till sanktioner för den som inte sköter sig små. De egna hyreskontrakten gör det svårt att vräka en hyresgäst som inte sköter sig. Men det är fullständigt oacceptabelt att detta ska innebära fara för liv och hälsa för dem som jobbar där.

Kräv Gadaffis avgång!

Libyens diktator Gadaffi hotar sitt eget folk med blodbad, men EU och Sverige vägrar att fördöma honom och kräva hans avgång. Sveriges utrikesminister Carl Bildt muttrar om vikten av "stabilitet" istället för att fördöma en tyrann som massakrerar sitt eget folk. Agerandet från EU och Sveriges regering är pinsamt, vad handlar detta om? Rädslan för oljebrist eller för en flyktinginvasion från Afrika? Både EU och Sverige måste stödja folket i Libyen genom att kräva Gadaffis avgång. Vi kan aldrig hålla oss neutrala mellan demokrati och diktatur.

Tjänstepensionen är en briljant konstruktion

En lat söndag som denna när jag i stort sett bara slöar framför min tv njuter jag när jag ser reklamfilm som berättar om tjänstepensionen, och att du är garanterad denna om du jobbar på en arbetsplats som har kollektivavtal.

Tjänstepensionen är kanske den del av ett kollektivavtal. Det är också den del som folk vet minst om, och tycker är tråkigast att tänka på. Därför är det bra att den enklaste lösningen också är den bästa och den billigaste. Den kollektivavtalade tjänstepensionen ingår om du arbetar på ett företag som har kollektivavtal. Många har alltså en toppenpension utan att de vet om det. Den har flera avgörande fördelar gentemot individuella tjänstepensionslösningar, även om dessa har ett snärtigare namn.

I och med att den kollektivavtalade tjänstepensionen förhandlas för så många blir avgifterna väldigt låga. Av de inbetalade pensionspengarna går väldigt lite till avgifter och mycket till själva pensionerna. Här finns det inga andra pensionslösningar som kan konkurrera med samma nivåer. Det kan lätt skilja över 500 000 kr i avsatta medel i slutet av ett arbetsliv mellan kollektivavtalad tjänstepension och individuella tjänstepensionslösningar. Är du höginkomsttagare är siffran snarare en miljon kronor. Ofta är de individuella lösningarna avgiftsfria att teckna, men det döljer sig höga avgifter när man hanterar pengarna.

Den kollektivavtalade tjänstepensionen är jämställd, den gör ingen skillnad på om man är man eller kvinna. Den individuella tjänstepensionen däremot räknar det som att kvinnor lever längre än män och därför blir kvinnors månadsutbetalningar lägre. Dessutom brukar de individuella tjänstepensionerna klumpa ihop pension och sjukförsäkring. Den individuella sjukförsäkring för kvinnor är dyrare än för män eftersom kvinnor har fler sjukdagar än män. Det ger att summan som avsätts för pension blir lägre för kvinnor än för män, eftersom sjukförsäkringen då äter upp en större del av den totala avsättningen. På så viss blir kvinnors pension dubbelt dålig. Med kollektivavtalad pension görs ingen skillnad mellan män och kvinnor vare sig det gäller pension eller sjukförsäkring.

Företag med kollektivavtal är skyldiga att betala in pension. Så är det inte med företag som står utan. Det är dessutom så att om du arbetat på ett företag med kollektivavtal, och det företaget av någon anledning missat att betala in din pension under något eller några år så kommer dessa insättningar att kompenseras om du kan uppvisa att du faktiskt jobbat där under den tiden och att det varit skattade pengar. Detta skydd finns inte i de individuella tjänstepensionerna.

Om man byter jobb, till ett annat med kollektivavtal så påverkar inte det din pension. Möjligen kan det vara någon skillnad i villkor mellan olika kollektivavtal. men i övrigt betalas den fortfarande in. Byter du jobb inom samma område hamnar troligtvis alla pengar dessutom i samma pott.
Om du istället byter jobb mellan arbetsgivare utan kollektivavtal kommer du troligen behöva förhandla om din pension på nytt. Och pengarna kommer troligtvis hamna hos en annan försäkringsgivare. Eftersom det då inte betalas in några nya pengar till din gamla pott, den du hade hos din förra arbetsgivare, men de höga avgifterna fortfarande dras I och med de högre avgifterna i de privata riskerar du att delar av din pension blir helt uppäten.

Visst är tjänstepensionen en briljant konstruktion! Och den existerar för att så många är medlemmar i facket.

Kika på mina styrelsekollegor

Det är ett sant nöje att vara ordförande för SKTF Göteborg, och få leda vår eminenta styrelse. Personerna som ingår i styrelsen är oerhört engagerade och jobbar stenhårt för SKTF och våra medlemmars bästa.

Klicka här för att titta närmare på ledamöterna.

HBTQ-festivalen vann pris på QX GayGala

Firade Alla hjärtans dag på Circus i Stockholm igår där QX årliga GayGala gick av stapeln. HBTQ-festivalen var nominerad till "Göteborgspriset", och kan ni tänka er: VI VANN! Jättekul och hedrande att bli framröstade av QX läsare, och priset ger festivalen både uppmärksamhet och är ett erkännande för att den spelar en oerhört viktig roll för att Göteborg och Västsverige ska bli bättre att leva i. Det kändes dock lite tråkigt att vi inte tilläts gå upp på scenen och ta emot priset, Göteborgspriset anses väl inte vara lika glamouröst som de andra kategorierna men jag tycker att QX gott kunde bjudit oss på några minuter i rampljuset.

För övrigt var det en häftig och underhållande kväll: svenska galor brukar vara rätt trista tillställningar men det gäller sannerligen inte GayGalan. Carina Berg var en strålande konferencier som drev med allt och alla och flera av mina personliga favoritartister uppträdde: Tommy Körberg, Lena Ph och September exempelvis. Joel Burns, politiker i USA och mannen bakom ett av årets starkaste It Gets Better-tal, fick QX Hederspris och rörde publiken till tårar med sin berättelse om hur det är att vara öppen homosexuell i USAs politiska värld. Mona Sahlin hyllades med stående ovationer för sin mångåriga kamp för HBTQ-personers rättigheter, medans EU-minister Birgitta Ohlsson blev "Årets hetero" och lovade att fylla Monas skor som faghag i både riksdagen och regeringen. Björn Ulvaeus, iklädd fantastisk ABBA-mundering från 70-talet, fick taket att nästan lyfta på Circus när han gjorde entré för att dela ut priset till "Årets homo/bi". Vinnare blev den fantastiska fotografen Elisabeth Ohlson-Wallin som genom sin konst gör och har gjort stora insatser för HBTQ-världen, senast genom utställningen "Jerusalem".

Missa nu inte HBTQ-festivalen 1-5 juni i år. Jag kan lova att Göteborg inte kommer att vara sig likt. :-)

Ett riktigt fackförbund finns i verkligheten

På DN Debatt idag går Annika Elias och Thomas Eriksson, ordförande respektive förhandlingschef för Ledarna, till generalattack på TCO och LO. Skälet till fackens stora medlemstapp är TCOs och LOs omoderna syn på löneförhandlingar där vi tror att löner fortfarande förhandlas bäst i grupp, enligt Elias och Eriksson. Ledarna propagerar istället för att slopa centrala löneökningar, såväl i procent som i kronor. Lönen ska istället förhandlas och sättas i ett personligt och förutsättningslöst samtal mellan den enskilde medarbetaren och lönesättande chef.

Debattartikeln andas förenkling och populism. Fackföreningsrörelsen måste givetvis moderniseras, inklusive vår syn på löneförhandlingar och lönepolitik, men verkligheten är inte så enkel som Ledarna vill göra den. SKTFs senaste löneavtal för kommun och landsting har en procentsats som golv (exklusive chefsmedlemmar). Det finns dock inga individgarantier i avtalet, procentsatsen gäller alla SKTFs medlemmar som kollektiv, som enskild individ kan man få mer eller mindre än vad procentsatsen anger beroende på hur den lönesättande chefen bedömt ens prestation under det gågna året. Vi som verkar fackligt lokalt, och därmed är verklighetsförankrade, ser dock detta golv som absolut nödvändigt - annars hade de flesta arbetsgivare sett chansen att hålla nere lönerna ännu mer. Våra medlemmar får som kollektiv oftast mer än vad golvet anger, men det är oftast ingen större skillnad vilket tyder på att de flesta arbetsgivare ändå ser denna procent som ett tak istället för ett golv. Utan denna procent skulle våra medlemmar få ännu lägre lönepåslag, det är verkligheten. Vad finns det dessutom för trygghet för en enskild medarbetare om lönesättningen är helt beroende av lönesamtalet med chefen utan några ramar alls? Risken för en oschyst lönesättning blir då alarmerande.

Ledarna har 80 000 medlemmar, att jämföra med TCO-förbundens omkring 1,2 miljoner. Ledarna skriver hängavtal på TCO-förbunden eftersom de inte skulle ha en chans att teckna vettiga avtal själva eftersom de är så små. TCO-förbunden gör också grovjobbet hos arbetsgivarna och kämpar för schysta villkor för våra chefer lokalt, men där finns Ledarna sällan med och påverkar utan alla deras resurser läggs på en centraliserad organisation långt från arbetsplatserna. Ett riktigt fackförbund finns där medlemmarna finns och kämpar tillsammans med dem för schysta villkor, annars tappar organisationen verklighetsförankringen. Ledarnas existens är totalt beroende av TCO-förbundens. Därför finns det ingen anledning att vara medlem i Ledarna, bli medlem i ett TCO-förbund istället så ökar möjligheterna för oss att förhandla fram bättre löneavtal samtidigt som du är med i ett fackförbund som kämpar för dina villkor direkt på din arbetsplats. Ett riktigt fackförbund finns nämligen på plats i verkligheten.

Det luktar bananrepublik

Ja man trodde ju att man inte skulle gå till valurnorna igen förän 2014, men p.g.a. röstschabbel ska valet till Västra Götalandsregionen göras om i maj. 104 budröster hade felaktigt godkänts, 51 förtidsröster hade aldrig räknats, tre väljare hade på olika sätt hindrats från att rösta och 16 röster på Centern hade inte kommit med i den slutliga sammanräkningen på länsstyrelsen.

Det är oacceptablet att sådana här saker sker i en demokrati, samtidigt är farhågan att väldigt få kommer att rösta i omvalet. Detta är dessutom en väldigt dyr apparat att dra igång. Det luktar tyvärr bananrepublik, men hur som helst måste vi alla ta vårt demokratiska ansvar och gå och rösta i regionvalet i maj.

TCO-kongressen 2011 blir något alldeles extra

Har tillbringat dagen i Stockholm för ett möte inför TCOs kongress i maj. Jag har den stora äran att få vara en av SKTFs nio kongressombud, ett riktigt hedersuppdrag.

Under dagen har vi bl.a. fått dragningar om och diskuterat olika kongressrapporter. Jag är enormt stolt över att TCO-förbunden har en så stark ställning och trovärdighet i samhällsdebatten, och nu är fokus på att ta ännu mer utrymme eftersom vi förtjänar det med tanke på att vi ökar i medlemstal. Våra tankar om det goda samhället handlar till stor del om att se alla kuggar i samhället som viktiga: allas rätt till utbildning, en värdig sjukförsäkring och a-kassa, en god äldreomsorg som alla ska kunna ha tillgång till o.s.v. TCO-förbunden är också partipolitiskt obundna, vilket innebär att vi tar ställning i politiska frågor enbart utifrån våra medlemmars intressen - inte utifrån någon partibok.

Jag är också väldigt stolt över TCO-förbundens förändringsarbete som vi också vill fortsätta att vässa framöver. I samband med det enorma medlemstappet vi upplevde i samband med a-kasseförändringarna 2007 valde vi att utmana oss själva och ta vårt eget ansvar för att så många valde att prioritera bort fackföreningsavgiften. Vi skyllde inte ifrån oss på någon annan, utan insåg att vi måste förändra oss för att fler ska inse vikten av ett fackligt medlemskap.

TCO-kongressen 2011 blir något alldeles extra, både utifrån det jag nämner i detta inlägg men också för att vi ska välja en ny ordförande efter Sture Nordh. Rapporter inför, och under, kongressen följer givetvis här på bloggen.

Mina fem favoritbloggar

Vill passa på att tipsa om fem riktigt bra fackliga bloggar som du borde besöka kontinuerligt.

På Utredarna delar ett gäng TCO-utredare med sig av sina åsikter och insikter.

Shadé Jalali bloggar på ett engagerande och personligt sätt om sitt arbete som likabehandlingsexpert på Unionen.

Triabloggen fokuserar på att ge studenter, och alla oss andra, kunskaper om våra rättigheter och skyldigheter i arbetslivet.

Det underbara Facket Förändras-gänget bloggar om alla sina upptåg på Fackrapporten.

Och min fantastiska vän, kollega och fackliga idol Veronica Karlsson beskriver sin vardag på För facket framåt.

"Jag vill vara med i ett fack där det händer lite grejer!"

Att svara på frågan "Varför ska man vara med i facket?" är något vi förtroendevalda dagligen sysslar med. Frågan är högst berättigad, lägger man hundratals kronor i månaden på en medlemsavgift så har man rätt att få veta vad man får för pengarna.

I helgen fick jag höra från en blivande SKTF-medlem varför hon väljer just oss: "Jag vill vara med i ett fack där det händer lite grejer!". Vilket gott betyg - eller hur! Fackföreningsrörelsen har varit passiv alldeles för länge och tillbringat alldeles för mycket tid i de bekväma och mysiga sammanträdesrummen istället för att vara ute på arbetsplatserna och berätta om att inflytande på jobbet och över våra arbetsvillkor faktiskt är avhängt av att så många som möjligt är med i facket. Vi fackligt förtroendevalda måste hela tiden vara på tå och ta dessa diskussioner med våra medlemmar, och våra presumtiva medlemmar. Att organisera så många som möjligt på våra arbetsplatser är vår allra viktigaste uppgift, tappar vi medlemmar så tappar vi också möjligheter att påverka. Därför är det roligt när det uppmärksammas att det händer grejer i SKTF, det sporrar mig och alla andra inom vår underbara förening att fortsätta vara på tå. :-)

Vila i frid du underbara söderböna!

Som den film- och teaternörd jag är har jag givetvis starka minnen av Lena Nyman. De flesta minns nog henne från Hasse & Tages revyer och filmer och som Ronja Rövardotters kloka och godhjärtade mamma Lovis, men Lena hade ett enormt register som skådespelerska och spelade allt från tunga dramatiska roller på Dramten till suspekta avantgarde-filmer.

Ronjas mamma Lovis är såklart en favorit, särskilt när hon sjunger den underbara "Vargsången", men också Lenas makalösa rollprestation som den gravt handikappade Helena i Ingmar Bergmans "Höstsonaten" eller när hon matchade ett annat geni, Ernst-Hugo Järegård, i Jonas Gardells "Cheek to Cheek".

Jag fick bara se henne på scen en enda gång, på Dramaten 2004 i Jonas Gardells "Helvetet är minnet utan makt att förändra". Hon var helt makalöst bra, men tvingades senare avbryta spelperioden p.g.a. sjukdom. Jag skulle ha sett henne en gång till på Dramaten som Mary Tyrone i Eugene O'Neills "Lång dags färd mot natt" 2006, men hon tvingades hoppas av innan premiären p.g.a. den sjukdom som nu till slut tagit hennes liv.

Geni är ett ord som nog används lite för ofta, men för att beskriva Lena Nymans konstnärskap passar ordet perfekt. Vila i frid du underbara söderböna, du är saknad men kommer aldrig att bli glömd!

DOs problem handlar inte om Katri Linna

Igår avslöjade regeringen att man lyfter bort Diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri Linna från hennes tjänst. DO har varit i blåsväder sedan myndigheten inrättades 2009 genom en sammanslagning av fyra tidigare diskrimineringsombudsmän. Kritiken har varit hård mot de långa handläggningstiderna av diskrimineringsärenden och den ineffektivitet som präglat verksamheten, och det är Katri Linna som fått klä skott för den mesta kritiken.

DOs problem handlar dock inte om Katri Linna som chef och person. Att fyra myndigheter blev en innebar att resurserna för det statliga anti-diskrimineringsarbetet kraftigt minskade, samtidigt som två nya diskrimineringsgrunder tillkom (ålder och könsidentitet/könsöverskridande uttryck). Effekten blev att DO tvingades skära ner på nästan all tillsynsverksamhet, och de långa handläggningstiderna är en naturlig följd av de minskade resurserna. Det är regeringen som måste ta ansvar för DOs misslyckanden, och man har därmed mycket att bevisa innan man kan påstå att man bedriver en offensiv anti-diskrimineringspolitik.

Göteborgs Stad tar steg framåt i MR-arbetet

Var häromdan på "release-party" för Göteborgs Stads nya verktyg som ska hjälpa stadens medarbetare att jobba för mänskliga rättigheter och för att motverka diskriminering. I verktyget "Normblocket" ställs frågor kring vad som anses vara normalt och hur man kan tänka för att upptäcka rådande normer. Filmen "Välj rätt" är ett interaktivt utbildningsmaterial uppbyggt kring elva olika scener. De utspelar sig i stadens olika verksamheter, som på socialkontoret eller i badhuset. Varje scen innehåller minst ett dilemma som är avsett att leda till diskussioner kring diskrimineringsgrunderna.

Det är Mångfalds- och jämställdshetsgruppen på Stadskansliet i Göteborgs Stad som arbetat fram materialet, och jag är oerhört imponerad över deras arbete. Nu gäller det att få alla arbetsplatser att använda det, och där hoppas jag att SKTF genom våra ombud kan fungera som pådrivare.

Göteborgs Stads Mångfalds- och jämställdhetsgrupp är något för vår arbetsgivare att vara riktigt stolt över, och även att värna om. De borde ges mycket mer resurser för att få möjlighet att arbeta ännu mer med mångfalds- och jämställdhetsimplementering i stadens verksamheter. Jag fick tillfälle att efter releasepartyt tacka dem för deras strålande arbete, och även lämna över en gåva från SKTF bestående av massor med Fairtrade-märkt choklad, producerad under schysta arbetsförhållanden i tredje världen. Schysta arbetsförhållanden och fackliga rättigheter hadnlar ju också om mänskliga rättigheter, eller hur!

Klicka här för att läsa mer om "Normblocket" och "Välj rätt".

Sture Nordh besökte framtiden & norra Europas största socialkontor

Igår besökte TCOs ordförande Sture Nordh Göteborg, och det blev en intensiv dag i SKTFs regi.

Förmiddagen veks för en träff med SKTF Göteborgs Framtidsgrupp, som består av ett antal yngre medlemmar som visat intresse för fackligt arbete i allmänhet och för SKTF i synnerhet. Det blev en mängd intressanta diskussioner, bl.a. om TCO-förbundens omfattande förändringsarbete. Jag är väldigt glad och stolt över att vårt förändringsarbete handlar om att vi är självkritiska och tar vårt eget ansvar för att så många människor uttrycker att det inte är någon mening med att vara med i facket. Vi inom TCO-familjen skyller inte ifrån oss på någon annan, utan tar istället diskussionen med våra medlemmar och presumtiva medlemmar om hur de tycker att vi bör förändras för att kännas angelägna. Och detta arbete handlar mycket om att synas, bl.a. genom att återerövra fikaborden på arbetsplatserna där vi talar om varför inflytande på jobbet är avhängt av att så många som möjligt är med i facket. Det var jätteroligt att Sture fick möjlighet att träffa vår fantastiska och kloka Framtidsgrupp, som också krossar myten om att facket inte är angelägenhet för yngre personer, och bevisar att framtiden för vår förening är ljus.

På eftermiddagen besökte vi socialkontoret i Hjällbo, som är norra Europas största socialkontor. Besöket genomfördes utifrån den undersökning av socialarbetarnas arbetssituation i Göteborgs Stad som SKTF Göteborg genomfört. Resultatet av undersökningen visar tydligt att arbetssituationen är väldigt tuff över hela staden där man får fler och fler hjälpsökande samtidigt som socialarbetarna också måste utföra fler och fler administrativa arbetsuppgifter (dock med samma antal personal). Sture gick runt mellan kontoren och pratade med våra medlemmar om deras vardag, och vi avslutade besöket med en fika där vi bl.a. diskuterade resultatet av socialarbetarundersökningen, hur omorganisationen av stadsdelarna i Göteborg påverkar det sociala arbetet och varför det är så tyst i den socialpolitiska debatten. Besöket är också uppmärksammat i en artikel i dagens Göteborgs-Posten, där både Sture och jag intervjuas (tyvärr finns inte artikeln på nätet utan endast i den tryckta tidningen). Rubriken på artikeln är "Larm får stan att vakna", och uppmärksammar också att SKTF Göteborgs undersökning fått som effekt att fack och arbetsgivare nu gemensamt skall försöka tackla problematiken kring framförallt socialsekreterarnas arbetsmiljö utifrån ett hela-staden-perspektiv. Detta är ett bevis på att fackligt engagemang lönar sig.

Förmodligen var det sista gången Sture besökte oss som TCOs ordförande eftersom han slutar vid kongressen i maj. Han är en fantastisk facklig företrädare med ett stort engagemang och hjärta för våra medlemmar och för vår rörelse. En sann förebild för många, inte minst för mig själv.

Sture Nordh som 1:a pris

Under SKTFs förbundsmöte i höstas arrangerade Facket Förändras-gänget en facklig quiz, där 1:a pris var en lunchdejt med TCOs ordförande Sture Nordh. Eftersom min kollega Kristina Karlsson är en stor beundrare av Sture gjorde jag, och några stycken till, en mindre kupp och undertecknade frågeformulären i Kristinas namn (trots att hon själv inte var med under förbundsmötet), och kan ni tänka er att hon drogs som vinnare. :-)

Igår gick lunchdejten till slut av stapeln i Göteborg. Självklart fick Kristina och Sture äta i fred, men jag har fått rapporter om att de åt fläsk med löksås och att samtalet var mycket givande. Ämnena handlade bl.a. om fackligt förändringsarbete och arbetsmarknadspolitik, något som alla vi fackliga nördar går igång på. Tycker att det var en himla kul (och galen) idé att erbjuda Sture som 1:a pris, och det säger också lite om vilken härlig person han är som bjuder på sig själv och gick med på galenskaperna. :-)