Märkligt utspel från Svenskt Näringsliv

Filosofer har svårare att få jobb än ingenjörer, konstaterar Svenskt Näringsliv i en ny rapport och föreslår att studiemedlen sänks för studenter inom ämnen som har svårt att få jobb, som humaniora och konst.

Ett väldigt märkligt utspel. För det första blir det ju väldigt konstigt om man differentierar studiemedel. Tänk om arbetsmarknaden skulle bli väldigt tuff för exempelvis ingenjörer utan att man räknade med det när man differentierade studiemedlen, hur gör man då?

Det känns som att andemeningen i Svenskt Näringslivs utspel är att människor utbildar sig inom kultur och humaniora helt i onödan för att sedan ligga samhället till last genom att gå en säker arbetslöshet till mötes. Men jag tror jag ju inte att det finns någon student som inte inser att arbetsmarknaden inom konst- och kultursektorn är tuff. Därför tar man ju de flesta konsekvenserna av det och arbetar extra i andra branscher, eller kanske har flera jobb för att få det att gå ihop.

För övrigt är ett fungerande samhälle avhängt av ett rikt kulturliv som hjälper oss att vidga våra perspektiv på saker och ting. Jag hoppas att Svenskt Näringslivs förslag hamnar i papperskorgen.

Investeringar i välfärden gynnar tillväxten

Sista arbetsveckan innan semestern är inledd. Varje år verkar min kropp ställa in sig så att jag blir tröttare och tröttare ju närmare ledigheten jag kommer. Så är det även i år. Det har varit en fantastisk vår med hårt arbete och många oförglömliga händelser, men lite semester skadar inte.

För att vara lite lat så vill jag, istället för att skriva själv, rekommendera en debattartikel i Dagens Samhälle som är skriven av SKTFs förbundsordförande Annika Strandhäll tillsammans med Kommunals Annelie Nordström. Titeln är "Investeringar i välfärden gynnar tillväxten", och innehållet i artikeln är så klockrent att det talar för sig självt utan att jag behöver tillägga något.

Klicka här för att läsa artikeln.

Facket och den arabiska våren

Jag vill verkligen rekommendera en serie reportage av frilansjournalisten Bengt Rolfner om fackets roll under den dramatiska våren i arabvärlden. Bengt har gjort reportagen på uppdrag av TCO. När man läser dem står det ännu mer självklart att ett fackligt medlemskap bidrar till att förändra världen till det bättre, och att längtan efter frihet är stark i varje människa oavsett vilka förutsättningar man har i livet.

Klicka här för att läsa reportagen.

Dags att bilda TCO Göteborg

Besökte TCOs likabehandlingsnätverk i Stockholm idag. Nätverket leds av Ulrika Hagström, utredare på TCO, och består av anställda tjänstemän från de olika förbunden. Jag var inbjuden för att berätta om mitt engagemang för likabehandlingsfrågor och mänskliga rättigheter.

Vi hade en jättebra diskussion som gav mig ytterligare inspiration till att arbeta för ett bättre samarbete mellan TCO-förbunden i Göteborg, inte minst i fråpr som rör likabehandling och mänskliga rättigheter. TCO-förbunden organiserar tillsammans 1,2 miljoner medlemmar på hela den svenska arbetsmarknaden så tänk vilken potential ett mer utvecklat samarbete mellan oss har!

Jag kommer att ta initiativ till att bilda ett råd i Göteborg där förtroendevalda från olika TCO-förbund ska ingå. Mina tankar kring syftet är dels att vi ska samarbeta kring opinionsbildning och olika gemensamma aktiviteter, men också ge möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan fackligt förtroendevalda verksamma i olika branscher. Jag kommer att bjuda in till en första förutsättningslös träff efter sommaren då vi diskuterar detta. Min vision är att detta ska utmynna i bildandet av "TCO Göteborg".

Tycker du att detta låter spännande och är sugen på att hänga på? Hör i så fall gärna av dig till mig så berättar jag gärna mer.

SKTF vill se "Grå jobb" i Göteborgs Stad

Det blir mer och mer uppenbart att staten har kapitulerat när det gäller arbetsmarknadspolitiken, och därmed ökar pressen på kommunerna. Vi kan heller inte räkna med att de mer optimistiska tongångar som just nu finns om läget på arbetsmarknaden löser de stora problemen med arbetslösheten bland grupperna ungdomar, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning.

Fackförbundet SKTF ser mycket positivt på flera av Göteborgs Stads initiativ för att minska ungdomsarbetslösheten, exempelvis projektet ”UPP!” och upplägget kring ”Gröna jobb”. Vi tror att det finns fler möjligheter i det sammanhanget. Vi vill lansera ett förslag som vi kallar för ”Grå jobb”, där jobben ska finnas i framförallt SKTFs avtalsområde. Förslaget handlar om introduktionsanställningar enligt samma princip som gröna jobb, men inom den administrativa sektorn. En sådan satsning kan handla om alla tre grupperna vi nämner ovan, men framför allt ser vi stora möjligheter för personer med funktionsnedsättning.

Vårt förslag handlar om att ett antal personer anställs i Göteborgs Stad, antingen med Social Resursförvaltning eller Idrott- och Föreningsförvaltningen som huvudman, och där arbetsuppgifterna handlar om ett administrativt stöd till föreningslivet. Det kan handla om att bistå föreningar med behövlig administration av alla de slag och att föra ut och informera kring stadens olika stöd till föreningslivet, bistå i ansökningar och kvalitetssäkra dessa. Vi vill se samma princip som inom ”Gröna jobb” kring arbetsledning och möjligheter till studier eller olika typer av förkovring en dag i veckan.

Fördelen med arbetsuppgifterna är att behovet är stort, men utförs inte idag i Göteborgs Stad så någon undanträngning av ordinarie personal blir det inte. Dessutom handlar förslaget om verkliga och behövda jobb och är dessutom en mer sund utveckling än att föreningslivet ska bli Fas 3:s stora arena, vilket sällan leder till bestående jobb.

Vi hoppas att vårt förslag kan bli en realitet i Göteborgs Stad inom en snar framtid. Vi ser förslaget som en riktigt schysst arbetsmarknadspolitik.

Facket, feminismen och queer

Om du har vägarna förbi Stokcholm Pride i sommar så deltar jag i panelsamtalet "Facket, feminismen och queer" fredag 5 augusti kl. 14 på Plattanscenen, Kulturhuset.

Förutom mig deltar Åsa Petersen, frilansskribent och författare till "Mitt queera jag", samt Ulrika Hagström, utredare på TCO. Moderatorn Andreas Brömster leder samtalet kring maktstrukturer, samt hur vi utifrån de tre sfärerna kan arbeta med HBTQ-frågor.

Detta låter väl som ett spännande samtal :-). Hjärtligt välkommen!

Göteborgs Stads budget 2012

SKTF Göteborg har skickat ett yttrande över den röd-gröna majoritetens förslag till budget för Göteborgs Stad 2012. Vi uttalar oss om behovet av satsningar på våra medlemsgrupper, samt lanserar ett antal förslag - bland annat en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som vi kallar för "Grå jobb".

Klicka här för att läsa yttrandet i sin helhet.

Medarbetarna är nyckeln till ett socialt arbete med hög kvalitet

I morgon torsdag tar Göteborgs kommunfullmäktige beslut om Göteborgs Stads budget 2012. I förslaget som majoriteten s-mp-v presenterat finns lyser som vanligt de konkreta förslagen kring att utveckla det sociala arbetet i vår stad med sin frånvaro. Nedan följer SKTF Göteborgs yttrande kring just detta.

Under avsnittet om ”Individ och familj” i förslaget till Göteborgs Stads budget 2012finns de prioriterade mål som direkt och indirekt berör en av SKTFs största medlemskategorier, socialarbetarna. Där skrivs bland annat om att minska behovet av institutionsvård, stärka barn- och ungdomsperspektivet inom socialtjänsten, minska antalet missbrukare och finna sysselsättning för personer som är långvarigt beroende av försörjningsstöd. Inget av detta är kontroversiellt utan är sådant som personer inom socialt arbete ständigt arbetar med. Tyvärr har få socialsekreterare förutsättningar att kunna arbeta så aktivt med detta som de skulle vilja. Med en ärendemängd mellan 40-60 ärende per socialsekreterare, beroende på vilken målgrupp man jobbar mot, är det svårt att hinna med annat än det mest akuta och det så viktiga förebyggande arbetet får skjutas på framtiden.

I den undersökning av socialarbetares arbetssituation som SKTF Göteborg gjorde under hösten 2010 framgick att största delen av arbetstiden gick till dokumentation och annan administration och att det man önskade var mer tid för klienten och att få utföra det sociala arbete som man utbildat sig 3,5 år på universitetet för.

Olika försök har gjorts i Göteborgs stad där handläggare fått halverat sin ärendemängd och på så sätt fått förutsättningar att jobba mer aktivt med personer i långvarigt försörjningsstöd. Resultatet har blivit att många har kommit ut i sysselsättning och därmed har försörjningsstödet minskat. Andra effekter av dessa försök blev att socialsekreterarna hann samverka med andra yrkesgrupper, stressrelaterade sjukskrivningar minskade och personalen stannade kvar eftersom de trivdes med sina arbetsuppgifter.

Ett sådant arbetssätt skulle alltså i inledningen kosta mer pengar då det kräver en högre personaltäthet men i längden skulle vinsten bli lägre kostnader för försörjningsstöd, lägre personalomsättning och en utvecklad samverkan med samarbetspartners inom andra myndigheter och med aktörer från den sociala ekonomin.

Ett annat förslag som SKTF Göteborg skrev om redan i förra årets yttrande till budget är inrättandet av en personalpool för erfarna socialarbetare. Genom en sådan skulle medarbetare få möjlighet att testa nya sätt att arbeta samtidigt som det ger en möjlighet att lösa en del av generationsväxlingsproblematiken. Det som förekommer idag är att stadsdelarna istället anlitar externa bemanningsföretag inom socialtjänsten vilket är betydligt mer kostsamt än att ha en intern personalpool.

Genom att ge de kreativa och engagerade socialarbetarna som finns inom Göteborgs stad förutsättningar att utföra ett gott socialt arbete genom rimlig arbetsmängd och bra kompetensutveckling så kan de prioriterade mål som finns i budgeten uppnås och det sociala arbetet kan utvecklas för att bli ledande i Sverige.

"SKTFs arbete sker i praktiken, inte bara på pappret."

Anna Fahgén arbetar på ett boende för personer med psykisk funktionsnedsättning i stadsdelen Västra Hisingen i Göteborgs Stad. Hon är också engagerad i SKTF, tidigare som skyddsombud på sin arbetsplats och i vår framtidsgrupp. Just nu är hon dock tjänstledig och befinner sig i Kenya...

Varför blev du medlem i SKTF?
Jag brinner för mänskliga rättigheter, och rätten att organisera sig är en av dem. SKTF har en värdegrund och en människosyn som jag stödjer. Till en början fastnade jag för att organisationen arbetar aktivt med internationella frågor, både inom förbundet och i samarbete med organisationer som Amnesty International och Rena Kläder, men senare såg jag hur SKTF engagerar sig, och många gånger även tar täten i en mängd centrala frågor. Jämställdhet och jämlikhet, HBT, antirasism och ungas lika rätt till goda arbetsvillkor är bara några av de områden som SKTF arbetar aktivt för och arbetet sker i praktiken, det är inte bara ord på papper. Alla dessa frågor är starkt kopplade till arbetsplatsen eftersom att arbetlivet inte på något sätt är avskilt från resten av livet. Om vi vill ha schysta arbetsplatser för alla kan dessa frågor inte förbises.

Hur kommer det sig att du engagerade dig i SKTF och vår framtidsgrupp?
Jag fick frågan då Framtidsgruppen var i startgroparna. Jag anser att det är viktigt att tänka i nya banor och i takt med att samhället och arbetsmarknaden förändras måste även fackförbunden följa samma mönster. Förbunden måste anpassas till den kontext vi befinner oss i. Framtidsgruppen är en del av detta då det är dagens unga som kommer att ta över framtidens arbetsmarknad och om vi vill ha ett bra arbetsklimat med goda villkor så måste vi ta ansvar för att så ska vara fallet även i framtiden. Vi är en rätt bortskämd generation som tar kollektivavtalets fördelar förgivet, men det är resultatet av en hård kamp som fördes av tidigare generationer.

Just nu befinner du dig i Kenya, hur kommer det sig?
Jag fick möjligheten att göra ett halvårs praktik på en av FN:s organisationer, UN-Habitat, som har sitt högkvarter här i Nairobi, Kenya. UN-Habitat’s mål är att främja socialt och miljömässigt hållbar utveckling i städer världen över och den enhet jag arbetar för, Shelter Branch, arbetar med frågor kopplande till ägande- och nyttjanderätt av land, adekvata bostäder till alla, samt förebyggande och restaurering av katastrofdrabbade områden.

Städer kan liknas med en smältdegel som gjuter samman kultur och kunskap från världens alla hörn till ett koncentrat område och fungerar som en källa till kreativitet och möjligheter. Aldrig tidigare har städer vuxit i den takt de gör idag och prognoser visar att inom de närmaste 30 åren kommer dessa siffror att fördubblas, om drastiska åtgärder inte genomförs. Om staden är oförmögen att hantera den snabba tillväxten kan dess mörka sidor triggas och kriminalitet, miljöproblem och sjukdom frodas. FN arbetar för att medlemsländer ska prioritera och arbeta förebyggande kring den här problematiken.

Bristen på prisvärda bostäder gör att människor tvingas hitta alternativa lösningar och många gånger är enda utvägen att bosätta sig i slumområden. I flera av världens utvecklingsländer lever mer än 50 procent av städers befolkning i slummen och totalt över en miljard människor. Kibera i Kenya, ett av Afrikas största getton, har ett invånarantal jämförbart med hela Göteborg och tillgång till vatten och sanitet, utbildning och sjukvård är stora problem. Slumområden uppmärksammas sällan med mer än en vit fläck på kartor. I slummen finns ingen adress, ingen folkbokföring - människorna som bor där är osynliga för samhället. Om en människa saknas, hur ska detta då redovisas? Barn föds utan att någon vet om deras existens. Alla barn har rätt till en utbildning, men om barnet inte finns officiellt, hur ska dessa rättigheter då förvaras? Hur ska människor kunna tänka på långsiktiga mål som utbildning och skola om de inte ens vet hur de ska överleva morgondagen? Arbetsrätten är obefintlig och människor arbetar för långt under minimilön och kan sällan ens täcka baskostnader för att överleva. Arbetsmiljön är under all kritik och många tvingas sätta sin hälsa, och i värsta fall sitt liv på spel för att kunna försörja sig själv och sin familj.

Under min tid här har jag fått insyn i hur en av världens mäktigaste politiskt styrda organisationer fungerar, hur beslut fattas och de byråkratiska processer det innebär. Jag har bland annat fått möjlighet att delta i UN-Habitats 23e Governing Council, där representanter från olika medlemsstater samlas för att besluta om de resolutioner som ska styra organisationens arbete de två nästkommande åren, så väl som ett besök i en Maasai-by i Tanzania där en av nätverket GLTN:s partnerorganisationer arbetar för jämlikt markägande i en patriarkal samhällsstruktur där polygami är normen. Den allra största delen av arbetet är dock administrativt och består av rapportering för att främja transparens och dokumentation av aktivitet och resultat.

Tre ord som beskriver världens bästa fackförbund?
Medmänsklig, tillgänglig, kreativ

En modern facklig ledare

Igår fick jag vara med om att välja Annika Strandhäll till SKTFs nya förbundsordförande efter Eva Nordmark. Det var ett stort ögonblick för SKTF och för alla oss som samarbetat med Annika i Göteborg.

Annika är en modern facklig ledare som kommer att leda SKTF på ett strålande sätt i vårt fortsatta omfattande förändringsarbete. Hon har också ett enormt politiskt intresse och engagemang, och jag ser fram emot att detta kommer innebära att SKTFs fackliga politik för våra medlemmars bästa kommer att vässas ytterligare.

Annika berättade i sitt tal att hon som en av sina första åtgärder kommer att bjuda in företrädare för våra fackliga systerförbund, arbetsgivare och regering för att försöka få till en jämställdhetskommission som har som uppgift att komma överens om åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan manligt och kvinnodominerade branscher. Det är på tiden, och jag tror att Annikas kompetens, engagemang och envishet kommer röna framgångar i detta arbete.

Annika lyfte också fram en av mina hjärte-frågor i sitt installationstal, att vi ska kämpa för att teckna kollektivavtal med våra arbetsgivare där dessa förbinder sig att aktivt motverka diskriminering genom konkreta åtgärder. Härligt att höra. :-)

Lycka till Annika! Jag är så glad och lycklig över att du blev vald, och inte minst väldigt stolt!

Ode to två fackliga hjältinnor

Inför morgondagens extra förbundsmöte tänker jag på två av mina stora fackliga förebilder Annika Strandhäll och Veronica Karlsson. Hade Nationalteaterns "Hanna från Arlöv" skrivits idag hade den lika gärna kunnat heta "Strandhäll från Bergsjön" eller "Karlsson från Rullerum". Både Annika och Veronica är två stora fackliga hjältinnor, och bevis för att SKTF är allt annat än gubbigt.

Jag jobba' på tvätten i Arlöv
Det var sommar och varmt
Det var ett sommarjobb
Jag skulle fixa lite egna pengar

Brevid mig stog en kärring
Hanna från Arlöv
Svettades i ångan från pressen
Det var 40 grader varmt

Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt' själv

Vi jobbade tillsammans i tvätten
Hanna var kommunist
En tant på femtio år
Kan väl inte vara kommunist, va?
Hon var så förbannad på värmen
Och på chefen som sa att dom inte hade råd med fläktar
Kyss mig där bak sa Hanna

Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt' själv

Och Hanna höll tal på en mangel
Nu strejkar vi vilt
Vi är väl inga djur
Vi ska fan i mig ha våra fläktar
Hon talade med mig om vårt jobb
Och om chefens profit
Och om att vi som jobbar skulle hålla samman
Hon tyckte inte att jag var nån ung och dum tjej

Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt' själv

Hela tvätten stod stilla i Arlöv
Chefen slet sitt hår
En jugoslav fick gå
Men dom vågade inte focka Hanna
Så fick vi då till slut en fläkt
Det var en ynklig fläkt
Det var nästan lika varmt som förut
Men jag lärde mig att fajtas

Hanna från Arlöv, hej!
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Hanna från Arlöv

Medlemmar öser in till SKTF Göteborg

Fick precis ett mejl från Ulrika Nyberg som arbetar med SKTFs medlemsregister. Hon berättade att det just nu fullkomligt öser in ansökningar från människor som arbetar i Göteborgs Stad och vill bli medlemmar i SKTF. Det är härligt att ännu en gång få bekräftat att allt engagemang och allt slit bland våra förtroendevalda lönar sig. Att fler väljer att bli medlemmar innebär att våra möjligheter att bli ännu mer framgångsrika och inflytelserika ökar markant.

Se till att dina kollegor som ännu inte tagit steget in i vår gemenskap gör det! Det är enkelt att bli medlem, besök www.sktf.se så framgår det hur man går tillväga.

Sjukförsäkringen behöver en bred politisk lösning

- Sverige behöver blocköverskridande lösningar på dagens brister i sjukförsäkringen, säger TCO:s ordförande Eva Nordmark med anledning av dagens initiativ i socialförsäkringsutskottet i riksdagen från de rödgröna oppositionspartierna.

Jag håller med Eva. Partier från bägge blocken måste ta gemensamt ansvar för en human sjukförsäkring som är hållbar på lång sikt. Lägg det politiska schäbblet bakom er och gör istället en insats skulle betyda mycket för tusentals människor som drabbas hårt av dagens system.

Klicka här för att läsa mer om TCOs förslag till lösningar för att komma till rätta med problemen med dagens sjukförsäkring.

Regnbågsparaden 2011

HBTQ-festivalen 2011 avslutades med en gigantisk regnbågsparad som gick från GöteborgsOperan till Götaplatsen. 7 000 deltog i paraden, varav tre fackförbund: SKTF, Lärarförbundet och Vårdförbundet. Solen strålade på oss och det blev en fantastisk manifestation för alla människors lika värde.

Tack alla underbara människor som gjorde HBTQ-festivalen 2011 till en enorm succé! Jag ser redan fram emot nästa festival 2012!

Alla ska få likvärdig service oavsett vem man är

SKTFs sista seminarium under HBTQ-festivalen 2011 hade titeln "Likabehandling eller ej?". Deltog gjorde kommunalråden Thomas Martinsson (mp) och Helene Odenjung (fp), Anna Jacobson från Göteborgs Stads mångfalds- och jämställdhetsgrupp samt Magid Safi, socialsekreterare och Caroline Stråle Svensson, biståndshandläggare inom äldreomsorgen.

I kommunstyrelsen i Göteborg finns en total politisk enighet, oavsett partifärg, om att alla medarbetare i Göteborgs Stad skall ha tillräcklig kompetens för att ge bästa möjliga service till medborgarna, och inte särbehandla någon negativt på grund av någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Vår mångfalds- och jämställdhetsgrupp gör ett fantastiskt arbete på den strategiska nivån, men varför är det så svårt att få detta arbete att sippra ut till alla arbetsplatser? Magid och Caroline berättade om sina erfarenheter av detta, och det blev då också tydligt att kommunstyrelsens visioner ofta fastnar på vägen till arbetsplatserna.

Magid och Caroline berättade om erfarenheter av att HBT-personer är rädda för att kontakta kommunen och be om hjälp och stöd eftersom de är rädda för bemötandet från oss som arbetar i Göteborgs Stad. Fruktansvärt, och ett starkt tecken på att vi behöver ställa större krav på alla arbetsplatser att arbeta med alla människors lika rättigheter och möjligheter.

Likabehandling är för övrigt ett intressant begrepp som inte handlar om att behandla alla lika. Som Caroline uttryckte det så klokt så handlar det i Göteborgs Stad om att alla medborgare ska få likvärdig service oavsett vem man är.

Chefen och heteronormen

Igår deltog jag i SKTFs och Lärarförbundets seminarium "Chefen och heteronormen" tillsammans med Torgny Tjärnskog, ordförande för Lärarförbundets Skolledarförening i Göteborg, Margareta Larsson, områdeschef inom äldreomsorgen i Norra Hisingen, Anna-Carin Jansson från Göteborgs Stads mångfalds- och jämställdhetsgrupp, kommunalrådet Anna Johansson (s) och fritidspolitikern (fp) samt ledamoten i HBTQ-festivalens styrelse Carina Liljesand.

Vi diskuterade våra chefers ansvar för att slå hål på heteronormens makt över våra arbetsplatser. Heteronormen är den norm som vi alla är inpräntade med sedan barnsben och som gör att vi oftast förutsätter att alla människor är heterosexuella. Normens makt över våra arbetsplatser innebär att många inte vågar vara öppna med vilka de är på jobbet. Givetvis ska en kollega kunna berätta vad den gjorde i helgen eller på semestern tillsammans med sin samkönade partner på samma naturliga sätt som vi heterosexuella gör.

Det är en arbetsmiljöfråga att ingen ska exkluderas från arbetsplatsens gemenskap, och det är chefen som har arbetsmiljöansvaret på varje arbetsplats. Därför måste vi ställa krav på att varje chef tar ansvar för klimatet på arbetsplatser, och också ges förutsättningar för att kunna bli framgångsrik i detta arbete.

För vissa chefer är detta tyvärr fortfarande en icke-fråga, men jag tror ändå att många ändå vill ta tag i frågan men saknar verktygen. Göteborgs Stads mångfalds- och jämställdhetsgrupp har tagit fram ett lysande material som kan användas för normkritiska diskussioner på varje arbetsplats. Materialet heter "Normblocket" och "Tänk rätt" och har skickats ut till HR-avdelningarna i samtliga förvaltningar och bolag i Göteborgs Stad för vidarebefordran till arbetsplatserna. Har du inte hört talas om detta så kontakta din HR-avdelning.

Diskussionen var väldigt kreativ, och det är tydligt att vi är överens om att vi måste kunna ställa krav på alla chefer och medarbetare i Göteborgs Stad att verka efter en värdegrund som innebär alla människors lika värde. På fritiden får man tycka vad man vill, men på arbetstid skall man finna sig i detta.

Jag framhöll också särskilt vikten av att se på HBT-personers rättigheter som en arbetsmiljöfråga, och få in detta perspektiv i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Vi har ju arbetsmiljöronder för den fysiska arbetsmiljön kontinuerligt, men varför undersöker vi alltför sällan klimatet på arbetsplatsen, identifierar problemen, försöker göra någonting åt dem och följer upp detta ständigt? Det borde inte vara några problem att få till om viljan finns, eller hur!

Facket + HBTQ är = sant!

SKTFs andra seminarium under HBTQ-festivalen ägde rum igår: FACKET + HBTQ = SANT? där jag och några av mina fantastiska TCO-kollegor deltog: Shadé Jalali från Unionen, Eva Paxlind från Vårdförbundet, Elisabet Mossberg från Lärarförbundet och Andreas Westerius från FTF. Moderator var Ana Esteban från Facket Förändras.nu.

Vi konstaterade att våra egna förbund flyttat fram positionerna rejält när det gäller arbetet för HBT-personers rättigheter, och att detta gått väldigt snabbt. Bara för sex-sju år sedan var detta på de flesta håll icke-frågor inom facket. Men mycket finns kvar att göra, och alltför många HBT-personer känner det fortfarande inte som naturligt att att kontakta sitt fackförbund när man utsatts för kränkande särbehandling eller diskriminering. Som fackförbund anser jag att vi är skyldiga att se till att förtroendevalda och ombudsmän har den kompetens som krävs för att kunna företräda och stötta alla våra medlemmar på bästa sätt. Och dom resurserna har vi så det finns ingen anledning att skylla ifrån sig på resursbrist.

Jag är stolt över att det inom SKTF numera är en självklarhet att likställa HBT-personers rättigheter med fackliga rättigheter. Det handlar om alla människors lika värde, och att man inte ska exkluderas från arbetsplatsens gemenskap eller karriärmöjligheter på grund av den man är. Jag är också stolt över att vi ställer krav på våra förtroendevalda och ombudsmän att skaffa sig HBT-kompetens. Skall jag som förtroendevald exempelvis tilldelas en förhandlingsfullmakt så räcker det inte med att jag har en hög arbetsrättslig kunskap, utan jag måste också genomgå utbildningen ÖPPNA UPP. Det handlar inte bara om att kunna lagar och avtal, utan jag måste också kunna företräda och verka efter SKTFs värdegrund.

Facket + HBTQ är = sant inom TCO-familjen. Det handlar om att leva som vi lär.

Solen lyser över HBTQ-festivalen

Solen lyser över Göteborg, HBTQ-festivalen och alla SKTFare som bemannar vårt tält i Regnbågsparken. Ta chansen att titta förbi, snacka schyssta villkor med oss och testa cashboxen från Facket Förändras där du kan vinna en biobiljett om du lyckas fånga 80 000 kr eller mer på 30 sekunder. 80 000 kr är för övrigt medelvärdet av vad du tjänar genom alla de förmåner som ingår i ett kollektivavtal. Men hade din arbetsgivare inte slutit kollektivavtal med facket så hade du förlorat i snitt 80 000 kr per år. Så uppmana alla dina kollegor, vänner och bekanta som ännu inte är medlemmar i facket att gå med. Då har vi möjlighet att behålla våra kollektivavtal, och utveckla dem ytterligare.

HBTQ och den svenska modellen

Igår genomförde vi det första av fyra seminarier som SKTF arrangerar under HBTQ-festivalen 2011. Titeln var "HBTQ OCH DEN SVENSKA MODELLEN", och deltog gjorde jag själv, Unionens likabehandlingsexpert Shadé Jalali, kommunalrådet Mats Pilhem (v) och utredaren Peter Tai Christensen från Diskrimineringsombudsmannen (DO). Diskussionen leddes av den alltid lysande moderatorn Frida Ohlsson Sandahl. Seminariet filmades av UR och kommer att sändas såsmåningom i Kunskapskanalen.

Syftet med seminariet var att diskutera hur vi kan använda den svenska modellen med kollektivavtal för att motverka diskriminering. Namnet "den svenska modellen" är för övrigt rätt så intressant, och jag tycker precis som Shadé att vi borde hitta ett mer inkluderande namn på denna vackra modell som handlar om att det inte enbart är politikerna som dikterar villkoren på den svenska arbetsmarknaden, utan det gör framförallt fack och arbetsgivare genom förhandlingar. Och skall facken ha något att säga till om i dessa förhandlingar så krävs det ju att så många som möjligt är medlemmar i facket.

För flera år sedan lyssnade jag på ett seminarie på Stockholm Pride som handlade om den då nya diskrimineringslagen. Dåvarande DO Katri Linna påtalade där väldigt tydligt vikten av "anti-diskrimineringsavtal" på den svenska arbetsmarknaden för att lagen ska fungera effektivt. Det står skrivet i lagtexten att alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta för att motverka diskriminering, men det står ingenting om hur detta ska gå till. Det skulle därför fack och arbetsgivare behöva avtala om.

SKTF kommer att driva denna fråga i avtalsrörelsen 2012, men jag skulle redan nu vilja börja ett arbete för att få till stånd ett sådant avtal i Göteborgs Stad. I avtalet vill jag bl.a. att vi kommer överens om att ett förebyggande arbete måste ske på varje arbetsplats för att motverka diskriminering. Varför har vi exempelvis inte arbetsmiljöronder där vi undersöker klimatet på arbetsplatsen och ställer oss frågan om alla kollegor får ta del av arbetsplatsens gemenskap, eller har lika karriärmöjligheter?

Vi hade en mycket bra diskussion där Shadé och Peter bidrog oerhört mycket med sina kunskaper och erfarenheter som inspirerade mig, och även Mats Pilhem, till fortsatta diskussioner kring hur vi ska arbeta för att uppnå diskrimineringsfria arbetsplatser i Göteborg. Jag ser fram emot att fortsätta att driva på detta arbete framöver.

Äntligen dags för HBTQ-festivalen 2011!

Äntligen är det 1 juni och dags för invigningen av HBTQ-festivalen 2011. SKTF finns på plats i Regnbågsparken (eller Bältespännarparken som den heter till vardags) från kl. 13. Kom och besök oss, och passa också på att testa Facket Förändras berömda cashbox. Jag inviger Regnbågsparken kl. 14.00 idag tillsammans med Maria Lindahl, vice ordförande för HBTQ-festivalen, och vissångerskan Christina Kjellson.

Givetvis kommer du att kunna följa SKTFs aktiviteter under festivalhelgen här på bloggen. Nu kör vi!

Klicka här för att komma till HBTQ-festivalens hemsida.