Glad vår!

Idag är det Valborgsmässoafton och det känns verkligen att det är vår i luften. Den här tiden på året är den bästa tiden tycker jag - vi har ju allt det goa framför oss då det blir ljusare och ljusare och sommaren närmar sig med stormsteg. Glad vår på er allihopa!

Kommunal har tecknat avtal med SKL

Kommunal har nu tecknat ett ett-årigt löneavtal med SKL som ger 3 procent för deras medlemmar som kollektiv. Kommunal har därmed släppt individgarantierna och nu finns det inget löneavtal inom kommuner och landsting som ger individgarantier. Kommunal har glädjande nog också lyckats få till att man kan vara visstidsanställd på deras avtalsområde i max 3 år (jämfört med 4 år som Lagen om anställningsskydd tillåter) innan man får en tillsvidareanställning. Visions avtalsförhandlingar fortsätter och jag ser med spänning fram emot resultatet som lär presenteras inom kort...

Cheferna håller med Vision

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har envist i avtalförhandlingarna med Vision stått fast vid att man vill ha ett sifferlöst löneavtal eftersom man anser att det är den rätta vägen mot en bättre fungerande löneprocess. Vision tycker precis tvärtom - en siffra som golv för Visions medlemmar som kollektiv i det centrala löneavtalet är nödvändigt för att våra medlemmar i slutändan ska få vettiga löneökningar. Vision är det största fackförbundet för chefer i kommunal sektor så då passade vårt förbund att fråga våra chefsmedlemmar hur de ser på sifferlöst avtal. Förbundet fick in 1 700 svar och av dessa var det bara 14% som menade att ett sifferlöst avtal är rätt väg att gå. En stor oro uttrycktes också över att sifferlösheten skulle innebära att de lönesättande cheferna inte kunde få ett tillräckligt utrymme att fördela bland sina anställda, att löneökningsutrymmet kort sagt skulle bli för litet. Chefernas åsikter gör det återigen väldigt tydligt att Visions yrkanden i avtalsrörelsen handlar om vad våra medlemmar vill. Sen tycker jag att det är väldigt intressant att SKL driver en linje som de lönesättande cheferna i SKLs medlemsorganisationer tycker är fel. Hur väl förankrade är SKL internt egentligen?

Människan bakom åldern

Igår träffade Vision Göteborgs framtidsgrupp (som består av ett antal medlemmar under 35 år) två representanter från Get to Know Us Sweden som arbetar med ett projekt som undersöker yngres ställning på arbetsmarknaden och i samhället för övrigt. Vi diskuterade om vi har upplevt svårigheter på våra arbetsplatser och i andra sammanhang för att vi är unga. Jag har själv upplevt att jag som yngst i ett sammanhang lättare blir ifrågasatt och hårdare får argumentera för min sak än vad äldre personer behöver göra. Ibland har mina kunskaper inte tagits på allvar för att jag har varit yngst i gruppen. Men det som jag blivit mest frustrerad över är att yngre personer alltför ofta ses som en homogen grupp istället för som enskilda individer. Oerhört märkligt synsätt, vad finns det för grund att tro att alla som är under 30 är lika varandra? Men det är inte bara yngre som kan ha det tufft på arbetsmarknaden utan även äldre personer. Jag blir ganska ofta kontaktad av medlemmar som känner att de inte ges samma möjligheter på sina arbetsplatser som yngre kollegor, det kan handla om allt från löneutveckling till karriärmöjligheter. Tänk om man kunde börja se människan bakom åldern istället för att stirra sig blind på en siffra...

Vi har slutat be om ursäkt för lönekraven

Jag blir väldigt inspirerad av sjuksköterskostudenternas löneuppror där de kräver minst 24 000 kr i månaden för att tacka ja till sommarjobb. Givetvis använder de flesta arbetsgivare argumentet att det ur ett ekonomiskt perspektiv skulle vara oansvarigt att erbjuda så "höga löner". Studenterna har dock argumenten på sin sida, som en av dom sa i ett inslag i Rapport ikväll så handlar det om prioriteringar. Kan landstingen lägga miljarder på stafettläkare så finns det utrymme att prioritera om för att höja sjuksköterskornas löner. Jag gillar också att flera fackförbund i årets avtalsrörelse slutat be om ursäkt för lönekraven. Jag är exempelvis väldigt stolt över mitt eget fackförbund Vision där vår förbundsordförande Annika Strandhäll är extremt tydlig i debatten där hon kräver högre löneökningar för våra medlemmar än vad industrinormen anger eftersom det är hög tid att göra någonting åt de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vi har höjt våra röster och nu är det upp till våra arbetsgivare och släppa hörnflaggan och komma in i matchen om man nu har en ambition att bli attraktiva arbetsgivare.

SKL har gammaldags syn på manligt och kvinnligt arbete

Vision har i de pågående centrala förhandlingarna med Sveriges kommuner och landsting (SKL) presenterat konstruktiva förslag som utvecklar vårt lönesystem och ger varje medlem större inflytande över sin lön och sin löneutveckling. SKL vill istället öka inflytandet hos de lokala arbetsgivarna. Den lokala lönebildningen behöver utvecklas för att fungera bättre än den gör idag. Visions förslag leder till en tydligare löneprocess och att varje anställd förstår på vilka grunder lönen sätts, och vad man kan göra för att förbättra den. S KL har hittills varit ointresserade av att diskutera våra idéer och har istället presenterat ett sifferlöst förslag. Ett sådant innebär att arbetsgivarens inflytande över lönesättningen ökar. Det kan vi inte acceptera. För att våra medlemmar ska ha reella möjligheter till löneökningar krävs en siffra i det centrala avtalet. S iffran är också viktig för att komma åt de strukturella löneskillnaderna. I kommuner och landsting - där det jobbar flest kvinnor - tjänar alla, både kvinnor och män, mindre jämfört med en sektor, där det jobbar flest män. Det handlar inte om offentlig verksamhet kontra privat, utan mansdominerat kontra kvinnodominerat. Och det bottnar i ett synsätt och en värdering av kvinnligt och manligt arbete som präglar samhället – och arbetsmarknaden. För att kunna få bort dessa löneskillnader behöver vi i kommuner och landsting tillåtas en löneökningstakt som är högre än industrinormen under ett antal år. Därför har Vision yrkat på 3,6 procent i det nya avtalet. Att kommuner, landsting och regioner kan erbjuda konkurrenskraftiga löner och villkor är inte bara viktigt för våra medlemmar, det har även betydelse för kvaliteten i välfärden i Göteborgs Stad. Det handlar om kvaliteten i allt från äldreomsorg och socialtjänst till fjärrvärme, vattenförsörjning och bredband. För att upprätthålla en god kvalitet behöver vår sektor rekrytera den mest kompetenta arbetskraften. Frågan är om framtidens arbetskraft kommer att vilja jobba i en sektor där arbetsgivarna har en gammaldags syn på manligt och kvinnligt arbete.

Osmart att spara på kultur och fritid

Majorna-Linnés stadsdelsförvaltning lider av stora ekonomiska problem. Fler stadsdelar har liknande bekymmer. Varenda gång stadsdelsförvaltningarna tvingas genomföra sparbeting tittar de först på den s.k. "icke-lagstadgade" verksamheten och då är det kultur- och fritidssektorerna som hamnar under lupp. Dessa sektorer är dock så pyttesmå jämfört med de andra verksamheterna äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, funktionshinder och utbildning att det inte ger några större ekonomiska effekter att spara på kultur och fritid. Däremot ger det stora negativa effekter på lång sikt. Biblioteken är en oerhört viktig mötesplats som saknar jämförelse bland andra mötesplatser i staden för barn, ungdomar, studenter, pensionärer och alla andra. Fritidsgårdarna räddar många ungdomar från att hamna i fel sällskap och i destruktivt beteende genom att där finns vuxna förebilder som bryr sig. Att lägga ner fritidsgårdar innebär att socialtjänsten ofta får högre kostnader på lång sikt. Det är ju dock inte lätt för stadsdelsförvaltningarna när de dras med enorma underskott och måste spara. Vilka verksamheter ska man välja? Ett-årsbudgetar är ett problem i sammanhanget. Jag skulle önska att det var möjligt att exempelvis lägga budgetar för en hel mandatperiod. Då skulle det också vara möjligt att göra ordentliga investeringar och långsiktiga satsningar utan att i lika hög grad stressas av årsbokslutet.

Göteborgs Stad måste agera mot Telia Sonera

Efter avslöjandet om Telia Soneras samarbete med myndigheterna i diktaturer som Vitryssland och Uzbekistan så hotar Folkpartiet i Stockholms Stad att kommunen ska sluta använda företagets tjänster. Telia Sonera säger dock att de inte har något ansvar för mänskliga rättigheter utan det är helt politikernas ansvar. Jag tycker det är bra att Folkpartiet i Stockholm reagerar. ALLA har ett ansvar för mänskliga rättigheter såväl politiker och företag som privatpersoner. Göteborgs Stad, som också är en storkund till Telia Sonera, borde följa Stockholms exempel och utöva konsumentmakt för att få Telia Sonera att sluta samarbeta med diktaturer. Gör inte dom inte en pudel så anser jag att staden skall säga upp alla avtal och abonnemang med företaget. Göteborgs Stad är ju diplomerad en Fair Trade City och säger sig arbeta för mänskliga rättigheter så nu gäller det att visa att man lever som man lär.

Ny stadsdirektör i Göteborgs Stad

Idag fattade Göteborgs kommunstyrelse beslutet att anställa Bengt Delang som permanent stadsdirektör. Han har varit tillförordnad sedan den tidigare stadsdirektören Åke Jacobsson slutade i december. Bengt Delang är en utmärkt chef som jag har stor respekt för. Jag hade mycket med honom att göra när jag var SKTFs klubbordförande i Social resursförvaltning där han då var förvaltningschef. Jag är övertygad om att han kommer att bli en alldeles utmärkt stadsdirektör. Kommunstyrelsen valde dock att anställa Bengt Delang utan någon rekryteringsprocess, vilket Vision tillsammans med Lärarförbundet, Vårdförbundet och Saco ansåg skulle genomföras. Vi tyckte att kommunstyrelsen skulle följa stadens gängse rekryteringsordning för förvaltnings- och bolagschefer för vi anser att det är viktigt med öppna processer vid rekryteringar och att alla som vill ska ges möjlighet att söka tjänsten. Vi tycker också det är viktigt att kommunstyrelsen föregår med gott exempel när det gäller öppenhet, det är inte mindre viktigt i dessa dagar där Göteborgs Stad ofta kritiseras för bristande öppenhet. Nu valde dock majoriteten i kommunstyrelsen en annan väg och de har full rätt enligt Kommunallagen att fatta ett sådant beslut, även om Vision tycker att Göteborgs Stads ambition kring öppenhet ska vara högre än vad lagen anger. Nu är dock beslutet fattat och det får vi acceptera. Nu ser vi fram emot en god samverkan med den nye stadsdirektören.

Härliga kollegor

Idag väntade denna hälsning på mig när jag kom till jobbet. Den är från Moa som jag för tillfället delar rum med. Visst är det gulligt? Vad vore en arbetsplats utan trevliga och omtänksamma kollegor...

Opragmatiska SKL

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) fortsätter att stenhårt driva sin linje om sifferlöst löneavtal med Vision. Det är rätt så tröttsamt att få dessa rapporter och att SKL vägrar att vara pragmatiska och lyssna på Visions argument varför det är nödvändigt med ett procentuellt golv i vårt löneavtal. Tanken med ett sifferlöst avtal är att löneökningarna avgörs lokalt hos varje kommun och landsting. Men då vet vi att en hel del arbetsgivare tyvärr inte skulle se chansen att bli attraktiva arbetsgivare utan istället hålla nere lönerna så mycket som möjligt. SKL vägrar också ta ansvar för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnliga och manligt dominera branscher. De har ett gyllene tillfälle att göra det i årets avtalsrörelse men har hittills visat sig kallsinniga. Det tycker jag är sorgligt och rent ut sagt pinsamt av en arbetsgivarorganisation som samlar arbetsgivare där medarbetarna till största delen är kvinnor. Jag väntar med spänning på att få höra om en mer pragmatisk hållning från SKL i avtalsförhandlinarna. Och sen är det ju det här med att de påstår sig sträva efter att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare...

Nej, lönebildningsmodellen fungerar inte bra...

Presidiet för Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) förhandlingsdelegation går idag på SvD Opinion till attack mot de fackliga kraven i avtalsrörelsen. Man skriver bl.a. att kraven äventyrar den lönebildningsmodell som fungerat väl de senaste 15 åren och att löner ska sättas utifrån prestation, inte bestämmas i centrala avtal. Jag håller inte med om att "lönebildningsmodellen fungerat väl de senaste 15 åren". Det är fortfarande alltför många av Visions medlemmar som inte vet varför de har den lön de har och hur de ska göra för att påverka sitt löneläge. Självklart ska de individuella löneökningarna grunda sig på prestation, och den ordningen har vi i våra avtal redan idag. Den procentsats som vårt centrala löneavtal anger är minimiökningar för Visions medlemmar som kollektiv. Som enskild individ kan man få mer eller mindre beroende på prestation. Problemet är att lönebildningsmodellen sällan fungerar i praktiken och det finns en hel del orsaker till det. Ofta är de lönesättande cheferna bakbundna av högre chefer eller HR-avdelningar som hindrar dem från att sätta de löner som de vill. De lönesättande cheferna måste ges inflytande över utrymmet för löneökningar i sina budgetar så att de får möjlighet att belöna de goda prestationerna hos sina medarbetare. Men en hel del chefer har heller inte förutsättningar för att kunna göra vettiga prestationsbedömningar eftersom de har alldeles för många underställda medarbetare. Tyvärr är vår nuvarande löneprocess inte en del av löneavtalet utan endast en bilaga till kollektivavtalet. Hade processen ingått i avtalet så hade det inneburit avtalsbrott om våra arbetsgivare missköter den eller struntar i den. Som det är idag kan arbetsgivarna riskfritt hålla en låg kvalitet i löneprocessen utan att det får några konsekvenser. Vision kämpar därför för att få in löneprocessen i avtalet vilket SKL inte borde se några som helst problem med eftersom man ju säger att lönebildningen redan fungerar så bra. Sen visar våra erfarenheter att det är nödvändigt att våra centrala avtal anger en miniminivå när det gäller löneökningar, annars kommer alltför många kommuner ta chansen att hålla ner löneökningarna så mycket som möjligt. Så ser tyvärr verkligheten ut även om SKL påstår något annat. Till sist är jag hiskeligt trött på att SKL inte vill ta något som helst ansvar för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vision kräver högre löneökningar än industrin av just detta skäl. Jag tycker det är rent ut sagt pinsamt att SKL vägrar diskutera detta på ett konstruktivt sätt. Är det inte så att man strävar efter att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare...

Längtan till vardagen

Det har varit skönt med en riktig långhelg. Årets första fyra månader har verkligen gått i racerfart så det var skönt att få stanna upp lite och hämta andan. Efter några dagars ledighet längtar jag dock alltid tillbaka till jobbet. Jag är ju lyckligt lottad som har världens roligaste uppdrag där jag får vara med och bidra till att mina kollegor ska ha det bra på jobbet. Så jag ser fram emot att det är vardag i morgon igen. :-)

Gardner Sundström borde basera sina uttalanden på fakta

Ingela Gardner Sundström, ordförande i SKLs förhandlingsdelegation, uttalar i Tidningen Vision att "en låg ingångslön gör det lättare att göra lönekarriär".

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt uttalandet men jag vill i alla fall säga att Gardner Sundström borde basera sina uttalanden på fakta istället för på tyckande. Göteborgs Stad har exempelvis konstaterat att utrymmena i de årliga lönerevisionerna till alltför stor del äts upp av att man rättar till strukturella fel istället för att belöna prestation. Orsaken till det är att alltför många medarbetare går in på för låga löner och eftersom de presterar så bra så blir det oftast så att de ligger tusentals kronor för lågt för att hamna rätt i lön.

Förutom att Gardner Sundströms senaste uttalande tyder på en stor okunskap om hur verkligheten ser ut är det också tyärr ytterligare ett tecken på att hon inte tar SKLs strävan mot att kommuner och landsting ska bli attraktiva arbetsgivare på allvar. Som jag har sagt tusen gånger: ska SKL bli lyckosamma i denna strävan så är bättre löner och villkor nyckeln.

Pinsamt SKL!

Nu börjar det hetta till i avtalsrörelsen på allvar. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har sedan förhandlingarna startade stenhårt drivit att man vill ha ett sifferlöst avtal som gäller tillsvidare. Vision yrkar på ett 12-månadersavtal med löneökningar på minst 3,6 procent för förbundets medlemmar som kollektiv. Hittills har SKL inte visat någon kompromissvilja utan lämnade häromdagen förhandlingsbordet för att fundera på hur de ska gå vidare.

Jag är stolt över att vårt förbund står på sig och fortsätter kräva rimliga löneökningar. Jag tycker också att SKLs agerande är anmärkningsvärt, särskilt med tanke på att de ofta uttalar att man vill att kommunerna och landstingen ska bli attraktiva arbetsgivare. Det är ju en bra strävan men skall man bli framgångsrik i denna strävan så är schyssta löner och villkor avgörande. Nu är det upp till bevis SKL - visa att ni menar allvar med snacket om attraktiva arbetsgivare!

Träff med sossarnas riksdagsbänk från Göteborg

Även idag hade jag och mina kollegor nöjet att få träffa och diskutera viktiga fackliga frågor med några ledande politiker - denna gång handlade det om fyra riksdagsledamöter från Socialdemokraternas göteborgsbänk.

Jag inledde med att berätta om Vision och vårt förändringsarbete, och sen hade vi en diskussion om en mängd viktiga frågor.

Några av de saker som vi tryckte på var:

* Det måste till politiska reformer för att vi ska uppnå en jämställd arbetsmarknad, bland annat för att få bort de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher, att det ska vara fullt möjligt att kombinera familjeliv med en yrkeskarriär, fler kvinnor på ledande positioner och så vidare...

* Stressen på våra arbetsplatser måste minska, det är vår tids största arbetsmiljöfråga. Det är inte hållbart att större delen av våra medlemmar inte hinner med sina arbetsuppgifter på den heltid de är anställda på.

* Statusen på det sociala arbetet måste höjas och våra politiker måste börja intressera sig för socialpolitik. Arbetssituationen för landets socialarbetare är generellt bedrövlig. Något måste göras för att de skall kunna utöva ett högkvalitativt socialt arbete för medborgarnas bästa.

* Bort med möjligheten att manipulera med anställningsformerna i LAS! Det är en skam att det är fullt möjligt att arbeta på samma arbetsplats i nästan fyra år utan att få en tillsvidareanställning

* Det måste finnas möjlighet till ett livslångt lärande för att matcha arbetslösa mot där behoven av arbetskraft finns och för att människor som jobbat länge men vill byta inriktning på sitt yrkesliv inte ska känna sig fastlåsta på nuvarande arbetsplats för att de saknar utbildning.

Vi hade en bra diskussion med riksdagsledamöterna och det är roligt att konstatera att det faktiskt finns ett intresse från bägge de politiska blocken om vad Vision och våra medlemmar tycker. Skam vore det ju i och för sig annars, det är ju medlemmarna i TCO-förbunden som brukar avgöra varje val genom att rösta på de partier som har bäst politik för oss...

Träff med Alliansen i Göteborg

Idag träffade jag och min kollega i Vision Göteborgs styrelse Janis Fredman företrädare för Allianspartierna i Göteborgs kommunstyrelse, d.v.s. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Vi hade en bra och givande diskussion om personalpolitik och Göteborgs Stad som arbetsgivare.

Jag och Janis förde särskilt fram vikten av att våra politiker börjar intressera sig för hur stadens medarbetare har det på sina arbetsplatser. Det är ju medarbetarna som ska genomföra politikernas beslut så det borde vara en självklarhet att kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och alla nämnder och bolagsstyrelser ständigt håller sig a jour om hur arbetsmiljön och arbetssituationen är för oss medarbetare. Politikerna borde också skapa dialogforum för medarbetarna där vi kan framföra våra tankar, idéer och förslag om hur verksamheterna kan utvecklas för göteborgarnas bästa. Jag vet att det finns ett stort sug efter detta bland Vision Göteborgs medlemmar. Alltför många politiker som jag träffar vill dock inte ha någon större dialog med stadens medarbetare eftersom de tror att de bara ska gnälla och be om att få sina chefers beslut överprövade. Våra medlemmar är dock klokare än så, det de vill är ju att utveckla de verksamheter de jobbar i. Den smarta poltikern ser då till att lyssna på medarbetarna och gör politik av deras förslag.

Vi diskuterade också den nya ledningsstrukturen i Göteborgs stadsdelsförvaltningar där det kan vara så mycket som fem chefsled mellan medarbetarna och den styrande nämnden. Detta har inte slagit väl ut. Tanken med den nya ledningsstrukturen var att cheferna skulle få färre antal underställda medarbetare, vilket givetvis var ett oerhört gott syfte. Men så har det inte riktigt blivit för de chefer som arbetar närmast medarbetarna på golvet. Jag tror på färre chefsled men samma antal chefer så att arbetsbelastningen blir rimlig för alla och att medarbetarna då också kommer närmare ledningen. Göteborgs Stad borde snarast ta tag i ledningsstrukturen och rätta till det som behöver rättas till.

Det är glädjande att allianspartierna bjuder in oss fackförbund för dialog kring hur stadens medarbetare har det.

Yngre gillar facket

Fredag och lördag var jag i Stockholm tillsammans med Vision Göteborgs framtidsgrupp - en gruppering bestående av yngre medlemmar (under 35 år) som är nyfikna på fackligt arbete i allmänhet och på Vision i synnerhet. Medlemmarna i gruppen kommer från alla möjliga förvaltningar och bolag i Göteborgs Stad.

Vi besökte bland annat TCO och dess ordförande Eva Nordmark, Visions huvudkontor där vi hade ett engagerat samtal med förbundsordförande Annika Strandhäll och så planerade gruppen sina aktiviteter under 2012. Vision Göteborgs styrelse använder också framtidsgruppen som referensgrupp för att vi ska bli bättre på att driva frågor som är viktiga för yngre personer.

Ibland påstås det att den yngre generationen inte är intresserade av fackligt arbete. Snicksack säger jag. Det Vision och alla andra fackförbund dock måste bli bättre på är att bjuda in fler att engagera sig fackligt utan att sätta upp en massa hinder och också våga fråga folk om dom vill bidra till ett bättre arbetsliv. Som ni ser på bilden är intresset stort bland yngre att engagera sig fackligt...