Tittade på "Skavlan" igår kväll och det var väldigt gripande att lyssna på My Skarsgårds, Benny Anderssons och Ludvig Anderssons berättelser om deras alkoholism. Jag har själv erfarenhet av denna sjukdom i min familj. Min pappa var alkoholist så jag vet precis hur detta påverkar en familj.
Min upplevelse är att det blir mer och mer vanligt med alkoholproblem på våra arbetsplatser. Det är ganska ofta vi fackligt förtroendevalda blir kontaktade om att någon medlem har upprepad frånvaro eller beter sig "märkligt" på arbetsplatsen. Då är det inte ovanligt att det finns alkohol med i bilden.
Det finns ingen anledning att vara dömande mot personer som har alkoholproblem. Vem som helst kan drabbas och alkoholism förekommer i alla samhällsklasser. Min pappa var nykter alkoholist de sista tio åren av sitt liv och engagerade sig då för att hjälpa andra människor i samma situation som han själv var i. Han lärde mig att man som anhörig och medmänniska måste våga och orka ställa krav på alkoholister. Missbrukare blir experter på att manipulera och ljuga, därför måste man som medmänniska vara tuff. Min mamma var tuff mot pappa och gjorde klart för honom att han skulle förlora henne om inte han gav upp alkoholen. Det blev hans räddning.
När jag stöttar medlemmar med alkoholproblem så är jag alltid väldigt tydlig med vad deras beteende kan få för konsekvenser. Arbetsgivaren har ett rehabiliteringsansvar när en medarbetare erkänner att den är alkoholist. Men då måste medarbetaren samtidigt underkasta sig en rehabiliteringsplan. Avviker medarbetaren från planen kan det vara skäl för uppsägning.
Jag tar själv ett eller flera glas ibland, men jag är definitivt för att alkoholförsäljningen i Sverige ska omgärdas av en stark kontroll. Jag anser inte att vin och öl ska få säljas i livsmedelsbutiker utan tycker att Systembolaget ska få behålla sitt monopol. Det skall också finnas tydliga regler för krogar som serverar alkohol, och sköter man inte dessa skall serveringstillståndet dras in. Alkohol är ingen lek och man måste ha den högsta respekt för dess effekter.
Min pappa var en fantastisk person som jag älskade mycket. Både han och min mamma var också noga med att jag inte skulle känna skam för min pappas alkoholism och de valde därför att vara öppna med den sjukdom han led av. Jag minns en gång när vi i skolan diskuterade alkohol och fick frågan om vi kände till någon alkoholist. Jag tvekade inte en sekund att svara min pappa. Jag skämdes inte för ett ögonblick över den pappa jag hade, däremot var jag fullt medveten om att han hade en sjukdom. Jag är tacksam för vad min pappa lärde mig och det har gett mig erfarenheter som jag har stor nytta av som facklig företrädare och medmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar