Vi har slutat be om ursäkt för lönekraven

Jag blir väldigt inspirerad av sjuksköterskostudenternas löneuppror där de kräver minst 24 000 kr i månaden för att tacka ja till sommarjobb. Givetvis använder de flesta arbetsgivare argumentet att det ur ett ekonomiskt perspektiv skulle vara oansvarigt att erbjuda så "höga löner". Studenterna har dock argumenten på sin sida, som en av dom sa i ett inslag i Rapport ikväll så handlar det om prioriteringar. Kan landstingen lägga miljarder på stafettläkare så finns det utrymme att prioritera om för att höja sjuksköterskornas löner. Jag gillar också att flera fackförbund i årets avtalsrörelse slutat be om ursäkt för lönekraven. Jag är exempelvis väldigt stolt över mitt eget fackförbund Vision där vår förbundsordförande Annika Strandhäll är extremt tydlig i debatten där hon kräver högre löneökningar för våra medlemmar än vad industrinormen anger eftersom det är hög tid att göra någonting åt de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. Vi har höjt våra röster och nu är det upp till våra arbetsgivare och släppa hörnflaggan och komma in i matchen om man nu har en ambition att bli attraktiva arbetsgivare.