SKTF-tidningen uppmärksammar i sitt senaste nummer de bedrövliga arbetsförhållandena på Ostindiegatans kvinnoboende i Göteborg. Sedan boendet öppnades för två år sedan har två anställda sagts upp, sex har på eget bevåg lämnat arbetsplatsen och dessutom är tre anställda sjukskrivna och vill inte återvända. 22 anmälningar om arbetsskador och 16 tillbudsrapporter har inkommit bara under det sista halvåret 2010. Personal har fått stolar och varmt kaffe kastat efter sig, flera har dödshotats och i något fall har en boende även hotat en anställds familj.
Flera av mina SKTF-kollegor arbetar nu med att försöka se till att arbetsgivaren tar sitt fulla arbetsmiljöansvar och gör någonting åt situationen, och vi stöttar alla våra medlemmar som mår dåligt. Situationen är fruktansvärd, men våra medlemmar företräds i alla fall oerhört kompetent av personer med ett enormt engagemang. Jag hoppas att SKTFs krav på att föra över enheten till Social resursförvaltning, som har större och bättre resurser än en stadsdelsförvaltning att hantera missbruk och psykiska diagnoser, hörsammas. Men som skyddsombudet säger i artikeln är det också ett problem att Ostindiegatans kvinnoboende är ett så kallat LSS-boende. LSS-lagen (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ger den boende stora rättigheter, däremot är möjligheterna till sanktioner för den som inte sköter sig små. De egna hyreskontrakten gör det svårt att vräka en hyresgäst som inte sköter sig. Men det är fullständigt oacceptabelt att detta ska innebära fara för liv och hälsa för dem som jobbar där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar