Förbannad och peppad av Expressens reklamkampanj

Som stolt medlem i SKTF och stolt facklig företrädare blir jag givetvis upprörd, förbannad och provocerad av Expressens smaklösa och oseriösa reklamkampanj som just nu finns i kollektivtrafiken runt om i Sverige. Samtidigt peppar den mig till att kämpa för att SKTF ska bli ännu mer aktiva och synligare för att alla ska förstå att denna bild av facket inte stämmer. Jag förstår dock inte hur Expressen kan genomföra den här typen av kampanjer med gott samvete, skulle man exempelvis våga raljera över politiker eller andra makthavare på samma sätt? Men som sagt, det ger i alla fall oss i SKTF ännu mer energi till vårt förändringsarbete.

Skämmes Anders Borg!

Finansminister Anders Borg har idag på en konferens med Sveriges Kommuner och Landsting kritiserat kommunernas förmåga att förhandla med nyanställda som han, och även Konjunkturinstitutet, menar har lett till så höga ingångslöner att de hindrar tillväxten av nya jobb.

Jag blir ganska upprörd när jag hör om Anders Borgs uttalande. Ska kommunerna vara en attraktiv arbetsgivare är lönen en viktig konkurrensfaktor jämfört med andra branscher, då går det inte att sänka ingångslönerna. Opinionsundersökningar visar dessutom att svenska folket tycker att den verksamhet som vi i kommunerna sysslar med är oerhört viktig, och att många till och med skulle kunna tänka sig en höjd skott om det fick till effekt att lönerna ökade i kommunerna.

Anders Borg borde istället för att lägga sig i kommunernas lönepolitik tänka på hur regeringen kan agera för att komma åt de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher - exempelvis hörsamma SKTFs krav på en jämställdhetskommission där fack, arbetsgivare och regering ingår för att försöka komma överens om åtgärder som syftar att komma åt den strukturella lönediskrimineringen.

Ljus framtid för SKTF Göteborg

I senaste numret av TCO-tidningen har jag författat en liten text om SKTF Göteborgs framtidsgrupp, som finns på FacketFörändras sida i tidningen. Eftersom den dock bara finns i pappersutgåvan och inte på nätet så publicerar jag även texten här på bloggen.

Ljus framtid för SKTF Göteborg

SKTF-avdelningen i Göteborgs Stad startade 2009 en framtidsgrupp. Tanken var att samla yngre medlemmar (under 35 år) som visat intresse för fackliga frågor i allmänhet, och för SKTF i synnerhet, i ett nätverk som innebär en annorlunda ingång till ett fackligt engagemang. Det finns inga krav på gruppens medlemmar att de måste ta på sig ett förtroendeuppdrag, men alla gör det för eller senare eftersom de tycker att det är roligt att engagera sig för SKTF.

Eftersom många av våra förtroendevalda är på väg att gå i pension under den närmaste 10-årsperioden behöver vi få fler yngre som engagerar sig, det är ju den yngre generationen som ska bära vår förening i framtiden. Gruppen jobbar helt självständigt med olika aktiviteter, det har blivit framförallt olika rekryteringsinsatser samt arrangemang som syftar till att synliggöra SKTF. Bl.a. ansvarade gruppen för SKTFs deltagande i Way Out West 2010 som blev en gigantisk succé, samt arrangerar kontinuerligt ”schysta after works” med teman om schysta arbets- och livsvillkor världen över.

Att framtidsgruppen ständigt växer är ett bevis för att det är en myt att yngre personer inte vill engagera sig fackligt. Det gäller bara att tydliggöra att det faktiskt är roligt att engagera sig för att kollegorna ska ha det bra på jobbet, och att man engagerar sig fackligt på sina egna villkor. Framtiden för SKTF Göteborg är ljus!

Protest mot nedskärningarna i den brittiska offentliga sektorn

Idag har min härliga kollega Annika Strandhäll tillsammans med SKTFs internationelle sekreterare Dan Nielsen deltagit i en protestmarsch i London arrangerad av vårt brittiska systerförbund Unison. Den brittiska regeringen har föreslagit enorma nedskärningar i den offentliga sektorn som om de genomförs skulle innebära att 400 000 jobb försvinner. Detta skulle såklart slå stenhårt mot den brittiska välfärden, därför är det en självklarhet för SKTF att stötta våra kollegor i kampen.

Klicka här för att läsa mer om marschen.

"Vår kärlek väger mer än vårt behov av att hata"

Igår avled Elizabeth Taylor, en av vår tids allra största filmstjärnor. Hon var minst lika känd för sitt spektakulära privatliv som för sin skådespelarinsatser. Jag föredrar dock att minnas hennes fantastiska rollprestationer, särskilt som Maggie Pollitt i "Katt på hett plåttak" och som Martha (i mitt tycke hennes stora paradroll) i "Vem är rädd för Virginia Woolf?".

Elizabeth Taylor blev också känd för sitt engagemang i AIDS-frågan, och kämpade hårt för att samla in pengar till forskning kring sjukdomen och krossa fördomar om HIV- och AIDS-sjuka. När hon tilldelades ett hederspris för detta engagemang sa hon följande: "-Jag uppmanar er alla att bevisa att vår kärlek väger mer än vårt behov av att hata."

Attack mot den svenska modellen

Imorgon väntas regeringen lägga fram ett lagförslag kring enklare ledighetslagstiftning till riksdagen, ett förslag som innebär en försämring av nuvarande studieledighetslag. Även om det finns delar som syftar till förenklingar av ledighetsreglerna kommer förslaget att slå hårt mot rätten till ledighet för fackliga utbildningar. Bland annat är förslaget att en arbetstagare skall ha varit anställd i minst sex månader för att överhuvudtaget kunna få åka iväg på en facklig utbildning – eller ha minst tolv månaders anställning de sista två åren. Dessutom kan arbetsgivaren i förslaget skjuta upp en facklig utbildning med upp till sex månader, detta trots att en ansökan om att få gå en facklig utbildning skall ske minst två månader innan utbildningen börjar i det nya förslaget.

Detta förslag kan inte tolkas på annat sätt än som en attack mot fackföreningsrörelsen. Att försämra möjligheterna att utöva fackligt arbete är ett hårt slag mot den svenska modellen som kräver två starka parter på arbetsmarknaden (fack och arbetsgivare) för att fungera. Förslaget säger också en del om inställningen till fackligt arbete. Den gode arbetsgivaren inser att facket, d.v.s. vi löntagare, kan bidra med något positivt som gör att arbetstagarna får det bättre på jobbet och därmed gör ett bättre arbete. Förslaget uttrycker en total motsatt inställning än den som den gode arbetsgivaren har.

Jag hoppas att samtliga fackförbund i Sverige sluter sig samman och protesterar högljutt mot detta förslag och tar striden för vår svenska modell som innebär att vi löntagare faktiskt har inflytande över våra villkor på jobbet.

Feminist? Javisst!

Igår var jag inbjuden till en konferens som anordnades av Socialdemokraternas studentförbund. De ville att jag skulle tala på ett separatistiskt pass (där bara män deltog), om feminism och om mitt engagemang för jämställdhet. För mig är det en självklarhet att kalla mig för feminist. Själva ordet är ju dock väldigt laddat för vissa, och också missbrukat av många, men för mig personligen betyder det att man inser att det finns strukturer i samhället som systematiskt förtycker kvinnor, och om man kallar sig för feminist så vill man förändra dessa strukturer. För övrigt har jag en rätt så enkel syn på mitt engagemang för jämställdhetsfrågor, det handlar om min grundläggande tro på alla människors lika värde oavsett kön.

Besöket hos s-studenter var väldigt roligt och intressant, det första separatistiska mötet jag någonsin deltagit i. Det var ett stort engagemang bland åhörarna, och flera hade svårt att acceptera min enkla syn på feminism och jämställdhet. Särskilt min åsikt om att strukturella löneskillnader framförallt beror på de strukturer i samhället som gör att kvinnors insatser värderas lägre jämfört med mäns. Sen finns det såklart inte enbart en orsak till ett problem av denna dignitet, men jag är väldigt trött på oviljan hos många att vägra inse att detta faktiskt handlar om de strukturer och könsnormer som vi är inpräntade med sedan födseln.

Jag fick flera intressanta frågor, och hade gärna stannat längre för att diskutera mer och djupare. Det skulle vara kul att någon gång även bli inbjuden till fler partier, exempelvis Moderaterna, för att diskutera samma frågor. Tyvärr upplever jag en stor ovilja från politiska partier att driva jämställdhetsfrågor och fatta beslut om reformer som skulle främja jämställdheten: exempelvis individualisera föräldraförsäkringen och subventionera RUT-avdraget kraftigt för småbarnsfamiljer. Man måste våga fatta beslut som faktiskt förbinder en till saker och ting för att det ska nå resultat, det är i alla fall min erfarenhet - inte minst när det gäller jämställdhetsfrågor.

Skattebetalarnas pengar ska användas schyst

Riksdagen röstade i veckan ja till att det vid offentliga upphandlingar ska vara möjligt att ställa sociala och etiska krav. Positivt såklart, även om jag givetvis tycker att det borde vara en självklarhet att ställa sociala och etiska krav när man gör affärer med skattebetalarnas pengar. Detta är frågor som SKTF drivit länge i Göteborg, vi anser att Göteborgs Stad exempelvis bara ska upphandla företag som har kollektivavtal och respekterar mänskliga rättigheter. Jag hoppas att riksdagens beslut hjälper oss i den fortsatta argumentationen.

"SKTF lever som ni lär"

Det är enormt roligt att SKTF Göteborg har ökat i medlemsantal netto under årets första tre månader. Totalt har vi sedan 1/1 fått 115 nya medlemmar, en fantastisk siffra! Men detta har inte hänt av sig självt utan är frukten av ett stenhårt arbete där synlighet är ledordet. Idag träffade jag en ny medlem som sa att SKTF verkligen är ett fackförbund som lever som vi lär. Vi säger att vi är facket som syns och verkar på varje arbetsplats, och det stämmer med verkligheten enligt vår nyblivna medlem. Fantastiskt kul att få höra! :-)

Varför är det så känsligt med jämställdhetsreformer?

TCOs Ulrika Hagström och Kerstin Olsson presenterade ett förslag på DN Debatt häromdagen om att hushållsnära tjänster ska subventioneras med upp till 90 procent för barnfamiljer där båda föräldrarna arbetar. Eftersom arbetsfördelningen i hemmet fortfarande missgynnar kvinnorna så skulle denna reform innebära att kvinnorna ges möjlighet att göra egna val för att kunna ta en större plats i arbets-, närings- och samhällslivet, menar debattörerna.

Jag tycker att debatten kring det s.k. "RUT-avdraget" ofta blir ganska märklig, framförallt från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som oftast framför åsikten att subventionen borde avskaffas helt. Det tycker inte jag, men jag tycker (liksom TCO) att RUT måste reformeras. Idag är det till största delen höginkomsttagare som utnyttjar avdraget, personer som skulle haft råd med hushållsnära tjänster även om RUT inte fanns. Jag tycker att TCOs förslag är alldeles utmärkt, och tror att det skulle innebära mycket för stressade småbarnsföräldrar - inte minst för kvinnor.

Detta är en väldigt laddad fråga, vilket jag bl.a. märkt när jag lagt ut en länk till debattartikeln på min Facebook-sida, och flera kamrater sågar förslaget eftersom man tycker att män istället borde ta ett större ansvar i hemmet. Självklart borde männen göra det, men hur ska vi nå dit? Varför är det så känsligt med reformer som syftar till att främja jämställdheten (jag tänker också på föräldraförsäkringen som i mitt tycke borde individualiseras)? Vågar vi inte fatta beslut som tvingar oss framåt mot ett mer jämställt samhälle så når vi tyvärr inga större resultat. Så kom igen riksdagen: våga fatta beslut som främjar jämställdheten!

Fackliga rättigheter kränks i USA

Den republikanska majoriteten i senaten i Wisconsin, USA, har röstat igenom den lag som berövar flertalet offentliganställda rätten att förhandla om kollektivavtal.

Det är ett stort nederlag för de fackliga organisationer och oppositionspolitiker som protesterat våldsamt mot förslaget. Förslaget lades fram av den republikanske guvernören Scott Walker som vägrat böja sig under hela konflikten. Walker anser att det är omöjligt att på sikt få kontroll över delstatens budgetunderskott utan att förhandlingsrätten kringskärs.

Demokraterna i Wisconsin säger nu att de kommer att överklaga beslutet eftersom de anser att omröstningen i senaten stred mot flera mötesregler. De har också börjat samla in namn för att få till stånd nyval i en rad valkretsar där republikanerna vann.

Detta är ytterligare ett exempel på när fackliga rättigheter kränks i vår omvärld. Jag hoppas att våra fackliga kollegor och demokraterna i Wisconsin lyckas i sin strävan att riva upp beslutet. Ni har vårt fulla stöd!

Världens mest jämställda land?

Så har då Socialdemokraternas valberedning äntligen bestämt sig, och förordar nu Håkan Juholt som ny partiledare. Han är säkert en bra och kompetent person. Jag konstaterar dock att detta innebär att det förmodligen kommer dröja länge innan vi får vår första kvinnliga statsminister.

Det är skamligt att Sverige, som brukar kalla sig för "världens mest jämställda land", ännu inte haft en kvinna på vårt lands högsta förtroendepost. Alla politiska partier har ett ansvar för detta, och för hur man internt lyfter fram och stöttar sina kvinnliga förtroendevalda. För problemet är inte att det finns någon brist på kvinnliga kandidater, tvärtom! Problemet är att det finns proppar i alla partier som inte släpper fram kvinnor. Ett jätteproblem för "världens mest jämställda land".

Min kvinnodag 2011

Upplevde en oerhört intensiv, men samtidigt fantastiskt rolig, kvinnodag igår. Mitt förhållande till kvinnodagen är lite tudelaD, samtidigt som det är positivt att det finns en dag under året då kvinnors villkor uppmärksammas världen över så önskar man ju att den inte skulle behövas, utan att kvinnor och män skulle få lika mycket utrymme alla dagar året om. Men tyvärr ser ju inte verkligheten ut så, därför fyller 8 mars fortfarande en väldigt viktig funktion.

Under eftermiddagen höll jag både i ett seminarium med titeln "När ska vi sluta sätta lön efter kön?", och deltog i en paneldiskussion med titeln "Är jämställdhet en förutsättning för en hållbar framtid?". Mitt seminarium befolkades i stort sett enbart av gymnasieungdomar, vilket gjorde att jag improviserade fram ett nytt upplägg än vad jag hade tänkt från början, och lade fokus på varför man ska vara med i facket, och vilken roll vi spelar i kampen för schysta arbetsvillkor. Jag fick massor med spetsiga frågor, och det blev en bra diskussion med ungdomarna. När vi kom in på jämställda löner så var det en tjej som frågade: "Hur svårt kan det egentliga vara?". En bra fråga, eller hur!

För tredje året i rad arrangerade TCO-förbunden SKTF, ST, Lärarförbundet och Unionen i Göteborg en gemensam aktivitet på kvällen, som i år gick av stapeln på Burgården. Vi inledde med en föreläsning av Tomas Wetterberg, ordförande för organisationen Män för Jämställdhet, som pratade om maskulinitet och mansnormer då och nu, och hur dessa präglar oss män och samhället i övrigt. Mycket intressant och inspirerande, och samtidigt skrämmande hur starka de stereotypa könsrollerna fortfarande är.

Vi hade också en dynamisk paneldiskussion om jämställda löner där Eva Nordmark, förbundsordförande för SKTF, Annette Carnhede, förbundsordförande för ST, Eva-Lis Sirén, förbundsordförande för Lärarförbundet och Shadé Jalali, likabehandlingsexpert på Unionen, deltog. Diskussionen leddes på ett förnämligt sätt av Frida Ohlsson Sandahl från studieförbundet Sensus. Att sammanfatta diskussionen i några korta rader är helt omöjligt, men man kan konstatera att så mycket behövar göras för att uppnå jämställda löner men att fack, arbetsgivare och politiker oftast fegar ur. Jag är personligen väldigt trött på att mitt eget fackförbund inte tagit ställning för en individualiserad föräldraförsäkring, för mig är det en självklarhet och en viktig åtgärd för att uppnå jämställda löner. Jag hoppas att debatten kring föräldraförsäkringen kan återupplivas inom SKTF igen, det kommer i alla fall jag att kämpa för. För övrigt blev jag oerhört imponerad och inspirerad av Eva, Annette, Eva-Lis och Shadé, de gör mig väldigt stolt över att vara TCOare.

Vi bjöds också på imponerande sång med feministisk touch från Brunnsbo musikklassers flickkör, Göteborgs häftigaste och coolaste kör enlig min mening.

2011 års kvinnodag kommer jag sent att glömma och den inspirerar mig till att fortsätta att kämpa för ett jämställt arbetsliv och ett jämställt samhälle för övrigt.

Slut på rean i kommuner och landsting!

Visste du att det kan skilja miljoner kronor för en anställd under ett arbetsliv när det gäller lön och avsatta pensionspengar, beroende på om man arbetar i en kvinnodominerad eller en mansdominerad bransch eller sektor?

Det handlar om skillnader i lön samt värdet av kollektivavtalet där bland annat pensionsavsättningar ingår. Fackförbundet SKTF har jämfört två ekonomer, den ene med en medellön för en kommunanställd ekonom och den andra med en medellön för en privatanställd, i båda fallen med ett genomsnittligt kollektivavtal. Vi har gjort ett räkneexempel på vad skillnaden blir efter 20 års arbetad tid. Exemplet visar att efter 20 års arbetad tid går den kommunanställde ekonomen miste om 4,5 miljoner kronor. Beräkningar för en personalchef som arbetar i kommun eller landsting visar att han eller hon går miste om sammanlagt 3,8 miljoner. För en IT-tekniker handlar det om drygt 2 miljoner under 20 år.

Varför ser det ut så här? Svaret är att kvinnor och män arbetar i skilda sektorer, inom olika yrkesgrupper och på olika positioner. Det ger skilda förutsättningar och framförallt skilda lönenivåer. I exempelvis kommuner och landsting - där det jobbar flest kvinnor - tjänar alla, inklusive männen, mindre än i privat sektor där det jobbar flest män. Och det handlar inte om offentlig verksamhet kontra privat. Inom handel, där de flesta anställda är kvinnor, är lönerna också generellt låga. Det kallas för strukturella löneskillnader och innebär att kvinnors lägre lön i regel inte beror på diskriminering från enskilda personer eller arbetsplatser. Det handlar om synen på kvinnligt och manligt arbete som genomsyrar hela samhället - och arbetsmarknaden.

SKTFs medlemmar i kommuner och landsting förlorar på dessa orättvisor varje dag, år efter år. Under ett arbetsliv blir det en ansenlig summa. Det är inte rimligt att det ska skilja miljontals kronor mellan våra arbetsinsatser och våra kollegors i andra sektorer, bara för att vi jobbar i en sektor där de flesta är kvinnor. SKTF har lyft problemet i flera avtalsrörelser, utan att få något gehör. Det krävs ett gemensamt initiativ av regeringen och arbetsmarknadens parter för att hitta gemensamma lösningar. Tillsätt en jämställdhetskommission nu!

Nu får det vara slut på lönediskrimineringen!

SVTs Rapport uppmärksammar idag SKTFs undersökning som visar att personer som jobbar i kvinnodominerade branscher kan tjäna flera miljoner mindre än kollegorna på mansdominerade jobb. Som ett exempel kan ekonomer i offentlig sektor under 20 års tid tjäna 4,5 miljoner mindre i lön, pension och förmåner, jämfört med privatanställda kollegor. SKTFs förbundsstyrelseledamot Veronica Karlsson presenterar i inslaget vårt krav på en jämställdhetskommission där fack, arbetsgivare och regeringen tillsammans försöker komma överens om förslag på åtgärder för att komma åt den strukturella lönediskrimineringen.

Ingela Gardner Sundström, ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingsdelegation, bemöter SKTFs krav med att detta kräver att resten av arbetsmarknaden accepterar sådana åtgärder. Men det är ju för att arbetsmarknadens parter inte klarar av att lösa detta som politiken behöver ta ett gemensamt ansvar med fack och arbetsgivare. Jag älskar verkligen den svenska modellen som innebär att villkoren på arbetsmarknaden avgörs genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, inte av politiker, men det är bara att erkänna att i det här fallet har inte den svenska modellen fungerat. Detta är inte värdigt för ett land som kallar sig för ett av världens mest jämställda. Därför är det dags för fack, arbetsgivare och regering att erkänna att detta är ett problem, och att ta ett gemensamt ansvar för att lösa det.

Klicka här för att se inslaget som kommer 05.18 in i sändningen.

Rädda RFSL Göteborgs kuratorverksamhet

Hade idag den stora äran att få sitta ordförande för RFSL Göteborgs årsmöte, ett riktigt hedersuppdrag. Mötet blev hela 3 1/2 långt och det var härligt att få ta del av allt engagemang från föreningens medlemmar.

Mycket av diskussionerna handlade om att RFSL Göteborg fått ett minskat anslag från kommunen, som gör att föreningen riskerar att tvingas säga upp sina två anställda kuratorer. Detta är en oerhört viktig verksamhet som betyder mycket för många hbt-personer. Man kan kontakta kuratorerna för att få stöd om bl.a. sexuell identitet, könsidentitet, komma ut-processen, sexuell hälsa, säkrare sex och hiv/sti, relationsproblem med partners/föräldrar, utsatthet för hot/våld i nära relationer dvs. partnervåld, familjevåld och hedersrelaterat våld, diskriminering, trakasserier, hot och hatbrottsvåld. Man kan komma på ett personligt besök, ringa, skicka e-post och också ha videosamtal eller chatta via Skype. Man kan ta kontakt som enskild, par, förälder eller familj. Besöken är kostnadsfria, man kan vara anonym och behöver inte vara medlem i RFSL.

Man kan tycka att detta stöd borde kunna erbjudas av Göteborgs Stads egna kuratorer. Tyvärr är dock HBT-kompetensen fortfarande alldeles för låg på många håll, dessutom tror jag att många HBT-personer föredrar att vända sig till RFSL för där är man säker på att man får ett bra bemötande och ett kompetent stöd. RFSL Göteborg kommer nu att ha intensiva diskussioner med Göteborgs Stad som förhoppningsvis resulterar i att staden beviljar ett extra tillskott till föreningen så att de kan behålla sin kuratorverksamhet. Det vore tragiskt annars för en stad som har ambititionen att bli en stad där även HBT-personer ska kunna känna sig hemma och leva ett tryggt och bra liv.

Den ljusnande framtid är vår

Är på väg hem till Göteborg igen efter ett intensivt dygn i Stockholm med SKTF Göteborgs framtidsgrupp. Vi hann med en rundvandring i riksdagen, ett besök hos Facket Förändras-gänget på TCO som innehöll en jättegivande diskussion om fackligt förändringsarbete samt en lång after work med Stockholms och Norrköpings framtidsgrupper. På lördag förmiddag planerade vi gruppens verksamhet under 2011, som bl.a. kommer att bestå av schysta after works, deltagande i HBTQ-festivalen och Way Out West, aktiviteter på universitet och högskolor samt andra insatser som syftar till att göra SKTF mer synligt.

Vår framtidsgrupp består av (i dagsläget) 15 personer under 35 år som visat ett intresse för fackligt arbete i allmänhet, och för SKTF i synnerhet. Gruppen fungerar dels som ett nätverk för yngre medlemmar i SKTF, dels som en aktionsgrupp för att göra vår förening mer synlig men också som en inkörsport för yngre till fackliga förtroendeuppdrag. SKTF har högst medelålder inom TCO bland våra förtroendevalda, därför måste vi säkra vår generationsväxling och se till att det finns yngre personer som kan bära vår förening i framtiden när de erfarna gått i pension.

Jag är väldigt stolt över medlemmarna i framtidsgruppen och över deras engagemang och hjärta för SKTF. Den ljusnande framtid är vår. :-)

Socialsekreterarna i Stockholm bryter tystnaden

Några SKTF-kollegor i Stockholms Stad har startat en kampanj för en bättre socialtjänst. De kallar kampanjen för "Nu bryter vi tystnaden". Ett strålande intitiativ som vi verkligen skall inspireras av i Göteborg där våra socialarbetare jobbar under samma bedrövliga premisser. Klicka här för att komma till kampanjens Facebooksida.