Igår deltog jag i SKTFs och Lärarförbundets seminarium "Chefen och heteronormen" tillsammans med Torgny Tjärnskog, ordförande för Lärarförbundets Skolledarförening i Göteborg, Margareta Larsson, områdeschef inom äldreomsorgen i Norra Hisingen, Anna-Carin Jansson från Göteborgs Stads mångfalds- och jämställdhetsgrupp, kommunalrådet Anna Johansson (s) och fritidspolitikern (fp) samt ledamoten i HBTQ-festivalens styrelse Carina Liljesand.
Vi diskuterade våra chefers ansvar för att slå hål på heteronormens makt över våra arbetsplatser. Heteronormen är den norm som vi alla är inpräntade med sedan barnsben och som gör att vi oftast förutsätter att alla människor är heterosexuella. Normens makt över våra arbetsplatser innebär att många inte vågar vara öppna med vilka de är på jobbet. Givetvis ska en kollega kunna berätta vad den gjorde i helgen eller på semestern tillsammans med sin samkönade partner på samma naturliga sätt som vi heterosexuella gör.
Det är en arbetsmiljöfråga att ingen ska exkluderas från arbetsplatsens gemenskap, och det är chefen som har arbetsmiljöansvaret på varje arbetsplats. Därför måste vi ställa krav på att varje chef tar ansvar för klimatet på arbetsplatser, och också ges förutsättningar för att kunna bli framgångsrik i detta arbete.
För vissa chefer är detta tyvärr fortfarande en icke-fråga, men jag tror ändå att många ändå vill ta tag i frågan men saknar verktygen. Göteborgs Stads mångfalds- och jämställdhetsgrupp har tagit fram ett lysande material som kan användas för normkritiska diskussioner på varje arbetsplats. Materialet heter "Normblocket" och "Tänk rätt" och har skickats ut till HR-avdelningarna i samtliga förvaltningar och bolag i Göteborgs Stad för vidarebefordran till arbetsplatserna. Har du inte hört talas om detta så kontakta din HR-avdelning.
Diskussionen var väldigt kreativ, och det är tydligt att vi är överens om att vi måste kunna ställa krav på alla chefer och medarbetare i Göteborgs Stad att verka efter en värdegrund som innebär alla människors lika värde. På fritiden får man tycka vad man vill, men på arbetstid skall man finna sig i detta.
Jag framhöll också särskilt vikten av att se på HBT-personers rättigheter som en arbetsmiljöfråga, och få in detta perspektiv i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Vi har ju arbetsmiljöronder för den fysiska arbetsmiljön kontinuerligt, men varför undersöker vi alltför sällan klimatet på arbetsplatsen, identifierar problemen, försöker göra någonting åt dem och följer upp detta ständigt? Det borde inte vara några problem att få till om viljan finns, eller hur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar