Idag presenterade regeringen sina förslag till ändringar i sjukförsäkringen. Det är positivt att regeringen äntligen verkar ta åt sig (åtminstone lite grann) av den massiva kritiken mot den omänskliga delen av sjukförsäkringen, men förslagen duger inte enligt min åsikt.
Om förslagen genomförs kommer många långvarigt sjuka fortfarande att tvingas leva på inkomstprövat stöd från samhället eller bli beroende av sina närståendes inkomster. De nollklassade, av vilka 70 procent har psykiska diagnoser, ska leva på 223 kronor om dagen. Har de barn (försörjningsansvar) kan de erhålla ett ny form av bostadsbidrag. Är de ensamstående kommer de att behöva söka socialbidrag för att klara sig ekonomiskt och om de lever tillsammans med en partner så tvingas de leva på hans eller hennes inkomst i första hand.
Färre kommer sannolikt att slängas ut från sjukförsäkringen utan att få sin arbetsförmåga prövad med de presenterade förslagen. Men vilka sjuka som ska få vara kvar inom sjukförsäkringen efter 2,5 år och vilka som ska tvingas bort trots fortsatt sjukdom och arbetsoförmåga framstår som mycket oklart. En regel som anger att ”om det vore oskäligt på grund av sjukdom att en person lämnar sjukförsäkringen, så ska han eller hon stanna i sjukförsäkringen” bäddar för rättsosäkerhet snarare än trygghet.
Regeringen bör i stället införa TCO:s förslag om en rehabiliteringsersättning för de som är sjuka längre än 2,5 år. Det skapar både ekonomisk trygghet och starkare möjligheter för rehabilitering och återgång i arbete.
Nej bättre kan ni regeringen om ni vill åstadkomma en mänskligare sjukförsäkring...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar