söndag 27 juni 2010

Lång väg till jämställd vård

Den alltid lika läsvärda Åsa Petersen skriver idag i sin ledare i Aftonbladet om bristen på jämställdhet i vården. Hon berättar om RFSLs ordförande Ulrika Westerlund som höll på att dö av utomkvedshavandeskap. Ulrika var dock så van vid smärtor att hon reagerade först när det nästan var för sent. I många år hade hon levt med sjukdomen endometrios, som yttrar sig genom att livmodersslemhinnan spridit sig utanför livmodern och skapat sammanväxningar och cystor. Ulrika hade dock under alla år när hon sökt hjälp mot smärtorna blivit bemött av läkarna med att detta inte var något särskilt och att det är så det är att ha mens.

Denna historia är tyvärr inte unik, i sjukvården är det tydligt att kvinnan är det andra könet. Forskning och specialistkliniker fokuserar oftast på manliga sjukdomar. Det finns också undersökningar som visar att kvinnor får vänta längre än män på gråstarrs- och hjärtoperationer. Forskningsprojekt har också visat på att män ofta får betydligt större tillgång till sjuksköterskor och läkare vid behandlingar, medan kvinnor skickas hem och förväntas klara sig själva.

Att vården är ojämställd drabbar doxk inte bara kvinnor utan även män. Forskningen visar att män med nack- och magbesvär får fler prover och undersökningar. Kvinnor med samma problem får mer livsstilsråd och psykofarmaka. Kvinnors psykiska besvär överdrivs medan deras fysiska besvär underdrivs. För männen är det tvärtom. Fördomar om könen drabbar individerna.

Jag håller med Åsa Petersen om att könsuppdelad statistisk behövs i vården för att tydliggöra skillnaderna mellan hur män och kvinnor vårdas, för att sedan kunna upprätta handlingsplaner för att rätta till detta. Fler specialistkliniker för kvinnliga sjukdomar behövs också, liksom forskning på området. Dessutom måste all personal inom sjukvården kompetensutvecklas inom jämställdhet och genus. Kunskapsbristen på dessa områden är ofta det stora problemet. Vi har en lång väg att vandra innan vården i Sverige blivit jämställd, därför måste landstingen och regionerna börja ta problemen på allvar och ställa krav på vårdutförarnas jämställdhetsarbete.

Klicka här för att läsa Åsa Petersens ledare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar