Idag arrangerade Akademikerförbundet SSR två seminarier, som jag givetvis var tvungen att besöka. Det första hade titeln "Krock eller möte? Makt att förändra" och handlade om osynliggörandet av HBT-personer inom äldreomsorgen. Paneldeltagarna Per-Svante Landelius, Socialstyrelsen, Anna Mohr, pensionär och aktiv i RFSL, och Beatrice Nordebrink, biståndshandläggare i Lidingö kommun, målade upp en nattsvart bild över hur HBT-personer bemöts när de hamnar i äldreomsorgen. En rapport från Socialstyrelsen 2004 visade hur illa det stod till, och enligt paneldeltagarna hade ingenting hänt sedan dess.
Jag tycker det är synd att inga positiva exempel lyftes fram i diskussionen, för det vet jag att det finns många av. I Göteborgs Stad får en hel del chefer och medarbetare inom äldreomsorgen kompetensutveckling i HBT, och i vår stad är också alla blanketter inom alla verksamheter numera könsneutrala (t.ex. så står det inte "make/maka" längre utan "partner"). Jag saknade också fler paneldeltagare som arbetar inom äldreomsorgen, exempelvis en undersköterska och en chef. Det är väldigt lätt att ha åsikter om en verksamhet som man ser från utsidan och inte arbetar inom.
Givetvis håller jag dock med om att det finns mycket att förbättra i bemötandet av äldre HBT-personer. Pensionärer är en väldigt avsexualiserad grupp som vi ofta ser på som gulliga tanter och farbröder, istället som individer där ingen är den andra lik. Kompetensutveckling i HBT är oerhört viktigt för alla oss som arbetar inom välfärden, och då menar jag inte enstaka föreläsningar utan detta måste ske systematiskt genom diskussioner och värderingsövningar för att få någon effekt. Jag saknade också någon politiker i panelen, den offentliga sektorn är ju politiskt styrd och enligt min mening krävs ofta politiska beslut för ett lyckat mångfalds- och anti-diskrimineringsarbete. Jag känner som sagt till många positiva exempel, men dessa är alltför ofta beroende av enskilda eldsjälar som är villiga att driva arbetet framåt. Det är inte okej, det ska vara självklart att alla inom välfärden har jämställdhets-, mångfalds- och anti-diskrimineringskompetens för att medborgarna vi möter ska få en god service, och en trygg ålderdom när de tvingas anlita den kommunala äldreomsorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar