Akademikerförbundet Jusek presenterade idag en arbetsmarknadsundersökning där det framgår att löneskillnaderna mellan könen är fortsatt stora i den privata sektorn. Privatanställda män får igenomsnitt 2 600 kr mer i lön per månad än sina kvinnliga kollegor. Upprörande såklart, men tyvärr inte speciellt förvånande eftersom kraftfulla påtryckningsåtgärder mot arbetsgivarna saknas när det gäller att komma åt osakliga löneskillnader och i övrigt bristande jämställdhetsarbete.
Juseks vd, Louise Adelborg, anser att ett sätt att komma åt osakliga löneskillnader är att kvinnor måste bli bättre på att förhandla sina löner individuellt. Jag blir ganska upprörd när jag tar del av Louise Adelborgs kommentarer, hon lägger ansvaret för osakliga löneskillnader på dem som drabbas, i det här fallet kvinnorna.
Ansvaret för osakliga löneskillnader ligger hos arbetsgivarna och ingen annanstans. Däremot kan vi i de fackliga organisationerna göra mycket mer för att sätta press på våra arbetsgivare så de tar sitt ansvar i jämställdhetsarbetet, t.ex. genom att arbeta för att jämställdhetsaspekter alltid finns med i de avtal som vi tecknar med våra motparter. Då förbinder sig arbetsgivarna att ta ansvar för jämställdhetsarbetet och t.ex. eliminera osakliga löneskillnader, och sköter arbetsgivarna inte detta kan vi i facket hävda avtalsbrott och tvista om saken. Jag tycker att detta är den väg vi måste gå, inte lägga över ansvaret på varje enskild individ. Vad ska vi då ha fackförbund till?
Detta är ytterligare ett exempel på att SKTFs värdegrund skiljer sig milsvils från SACO-förbunden (där Jusek ingår). Det är viktigt att känna till när man väljer vilket fackförbund som man ska bli medlem i.
Klicka här för att läsa mer om Juseks arbetsmarknadsundersökning.
Marcus
SvaraRaderaSå lätt är det inte att välja fackförbund! Det är inte praktiskt möjligt för t.ex. en tandläkare att tillhöra något annat förbund än Tandläkarförbundet. Det är ju ändå det förbundet som kommer att sköta löneförhandlingar och efterutbildning. När det gäller den individuella delen i löneförhandlingar anser jag att Jusek eller annat förbund skulle kunna ge information/kurser för kvinnor hur de ska bli bättre löneförhandlare i den situationen.
Nu har SACO en f.d. socialdemokratisk statssekreterare som chef - Anna Ekström. Innan du sablar ner SACO kanske du ska reda på hur det fackförbundet fungerar. Kanske fungerar det minst lika bra för sina medlemmars räkning som SKTF? Menar du att SACO-förbunden inte bevakar att jämställdhetslagar efterlevs? Eller att de inte stödjer sina kvinnliga medlemmar? Jämställdhetsarbetet är en socialdemokratisk profilfråga som kanske ska drivas av politiker och inte av facket. Facket ska däremot bevaka att lagar efterlevs, men inte ska väl facket agera som en politisk påtryckare på arbetsgivaren? Var och en ska väl (helst) kunna klara av att sköta ett löneförhandlingssamtal med "chefen"?
Finns det ingen del av lönen som regleras av kollektivavtal längre???
Hej!
SvaraRaderaSKTF, som ju jag är företrädare för, har samma avtalsområde som SACO-förbunden Jusek, SSR och DIK i kommun- och landstingssektorn. Därmed har medarbetarna inom vårt avtalsområde valmöjligheter när det gäller vilket fackförbund man vill vara medlem i. Läkares och tandläkares möjligheter att välja fackförbund är jag inte insatt i eftersom det inte finns några tandläkare och endast ett fåtal läkare som arbetar i Göteborgs kommun, där jag är fackligt aktiv.
För mig är det självklart att jämställdhetsfrågor också handlar om fackliga frågor. Likabehandling är en av SKTFs ledstjärnor, och får någon av våra medlemmar lägre lön eller missgynnas karriärmässigt för att den är kvinna måste vi givetvis agera.
Facken ska självklart bevaka att lagar efterföljs, men problem löses inte enbart genom att stifta en lag. På arbetsmarknaden fungerar lagstiftningen först fullt ut när man kommit överens om hur man tillämpar den så effektivt som möjligt, och det gör man genom att sluta avtal mellan arbetsmarknadens parter (detta är något som DO Katri Linna uttalat sig om och hon vill se avtal på om tillämpningen av diskrimineringslagen på den svenska arbetsmarknaden).
Löneutrymmen för kollektivet regleras fortfarande i kollektivavtal, men vi har ju sedan ett antal år tillbaka individuell lönesättning inom offentlig sektor. Och det är där de osakliga löneskillnaderna uppstår, och hur kommer man åt det på bästa sätt? Det är verkligen ingen lätt fråga och det finns inte bara ett svar, men jag tycker inte att man kan lägga över ansvaret på kvinnorna genom påståenden att kvinnorna förhandlar sina löner för dåligt. Det är arbetsgivarna som har ansvaret för osakliga löneskillnader, och för att komma åt detta krävs ett långsiktigt och konsekvent arbete. Det tar tid att komma åt och ändra värderingarna som säger att kvinnors arbete är mindre värt än mäns.
Sen ska självklart fackförbunden stötta sina medlemmar inför lönesamtalen, det är en självklar del av SKTFs medlemsutbildning och vi erbjuder också våra medlemmar coachning inför det individuella lönesamtalet. Men problemet med osakliga löneskillnader är större än att kvinnor förhandlar sina löner för dåligt, problemet handlar som sagt om strukturerna i samhället som i de flesta fall väderar mäns insatser högre än kvinnors.
Ett aktivt jämställdhetsarbete är tyvärr avhängt av att det finns personer på arbetsplatsen som brinner för jämställdhet och är villiga att driva dessa frågor. Jag tycker dock inte att det ska vara frivilligt att arbeta med jämställdhetsfrågor, det ska vara en självklarhet och skyldighet för alla inom offentlig sektor. Och vad ett aktivt jämställdhetsarbete innebär tycker jag att vi ska sluta avtal om med våra arbetsgivare, då får facken dessutom mycket större påtryckningsmöjligheter mot arbetsgivarna. Jag tror stenhårt på den s.k. svenska modellen som bl.a. innebär att facken och arbetsgivarna förhandlar om saker och ting, och sen sluter avtal innehållande överenskommelser som bägge parter kan stå för.
Hur SACO-förbunden bevakar att diskrimineringslagen följs eller hur de stöder sina kvinnliga medlemmar får de svara själva på. SACO-förbunden har dock mer fokus på individen än TCO-förbunden. För oss inom TCO är det jätteviktigt att varje individ ska få plats i kollektivet, men samtidigt tror vi på den gamla klyschan som säger tillsammans är vi starka, det är ju också därför jag blev medlem i facket en gång i tiden eftersom jag tror på att livet blir mycket bättre för så många som möjligt om vi organsierar oss och driver frågor gemensamt.
Arbetet för alla människors lika värde, oavsett vad man har för förutsättningar i livet, har kommit en bit på vägen i Sverige men det finns enormt mycket kvar att göra, och där anser jag att fackförbunden har ett stort ansvar för att trycka se till att all diskriminering på våra arbetsplatser identifieras och elimineras.
Mvh Marcus