Ungdomarbetslösheten har nu ökat till 27,6 procent i Sverige, en av de högsta siffrorna i Europa (snittet bland EU-länderna ligger på 19,6 procent). Det är ju oerhört allvarligt att mer än var fjärde ungdom är arbetslös i Sverige idag och situationen kräver kraftiga politiska åtgärder.
En klockren politisk åtgärd när det gäller att bekämpa arbetslöshet är att satsa på vuxenutbildning och därmed se till att matcha de arbetslösa mot yrken som har rekryteringsbehov. Tyvärr har nuvarande regering starkt skurit ner på anslagen till vuxenutbildningen, jag hoppas att de tänker om och att vi får se en satsning i höstbudgeten.
I den offentliga sektorn är det på gång en hel del satsningar på att ge ungdomar praktikplatser för att de ska få in en fot på arbetsmarknaden, i Göteborg som är en kommun som är hårt drabbad av ungdomsarbetslösheten försöker man samordna alla insatserna på ett bra sätt och ta till vara på de möjligheter som finns genom att bl.a. söka EU-medel. Vi i de fackliga organisationerna ska involveras i detta arbete under hösten och det ska bli väldigt intressant, vi måste dock vara vaksamma så att arbetsgivaren inte utnyttjar detta och ser det som en möjlighet till "gratis arbetskraft" och därmed puttar ut befintligt anställda för att minska ner på lönekostnader.
Näringsminister Maud Olofsson och hennes kamrater i Centerpartiet brukar högljutt framföra i samband med debatter kring ungdomsarbetslösheten att Lagen om anställningsskydd (LAS) är ett stort problem, och då särskilt paragrafen som säger att den som sist blev anställd kommer först att bli uppsagd vid arbetsbrist. Man menar att denna paragraf hindrar yngre personer att komma in på arbetsmarknaden och vill istället låta kompetensen styra över vem som ska bli uppsagd. Som fackligt förtroendevald blir jag alltid lika upprörd när jag hör dessa argument. Det är inte LAS som är det stora problemet, det är att det finns för få jobb. Och jag blir också upprörd över när man försöker sätta olika generationer emot varandra, det löser ju ingenting i kampen mot arbetslösheten. Dessutom förespråkar jag likabehandling, alla människor har lika stor rätt till ett jobb, oavsett om man är yngre eller äldre.
När det gäller att enskildas kompetens ska få styra när det gäller vem som ska bli uppsagd finns det ju mycket att diskutera kring hur man värderar kompetens. Jag är övertygad om att arbetsgivarna kommer att se detta som en möjlighet till att bli av med folk som man tycker är obekväma. Nej, att lösa ungdomsarbetslösheten genom att tafsa på våra trygghetslagar är något som de fackliga organisationerna aldrig får gå med på. Bekämpa istället arbetslösheten med politiska satsningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar